Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Men kära Lotta! Du har placerat tummen på vanten helt fel!<br />
- Den skall vara så! Jag har flera gånger hört mamma säga att pappa har tummen mitt i handen!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 9.11.2018 
Ett säkert kort för de gröna

Man kan väl säga att de gröna i det närmaste var överens om att satsa på ett säkert kort, när partidelegationen valde Pekka Haavisto till ordförande senaste veckoslut.
Ännu när den tidigare ordföranden, sjukskrivne Touko Aalto efterträdde Ville Niinistö, verkade han resonabel och tillmöteskommande, men offentligheten kring hans liv och leverne blev tydligen för mycket för många, kanske till och med honom själv.
Men samtidigt så tog nog också de grönas linje en allt radikalare riktning, det har åtminstone varit uppfattningen. Det var kanske mera än vad partiets väljare eller en stor del av dem hade föreställt sig. Många väljare är trots allt vanliga finländska suburbanister, som gärna vill ge ett progressivt intryck, men deras lilla traditionsfyllda vardagsidyll ska man ändå inte gå och rubba.
Så sade ju också Pekka Haavisto i anslutning till ordförandevalet att det ska räcka att man är lite grön för att kunna tänka sig rösta på hans parti. Om man ser bort ifrån att minskningen i väljarstödet enligt YLE:s pinfärska opinionsmätning börjar plana ut, så räcker det knappast i dag. Man ska nog vara ganska grön.
När det gäller partiets kräftgång jämfört med det starka stödet för ett år sedan kan det emellertid också finnas andra och kanske inte lika uppmärksammade aspekter. I synnerhet under fjolåret var de gröna, i övrigt liksom SFP, bland dem som tydligast satte foten ner gentemot högerpopulisterna, som ännu försökte hålla hög profil.
Det var inte bara sannfinländarnas och blå framtids idéer att det ska finnas skillnad på folkslag och folkslag. Också ultranationalistiska rörelser markerade sig på ett alltmer skrämmande sätt.
Dessutom kan inget av de större ”gamla” partierna under ed säga sig ha varit immuna för populisternas inflytande. Också när det gäller väljarna inom den politiska vänstern i Finland har rädslan för konkurrerande arbetskraftsinvandring varit ett faktum i många år. För dem som velat markera sitt avståndstagande till ytterlighetspartierna, har de gröna legat nära till hands.
Under Li Anderssons ledning har emellertid vänsterförbundet visat sig vara ett minst lika giltigt alternativ för den som vill markera ett antirasistiskt ställningstagande i sitt röstningsbeteende. Också Antti Rinne och hans socialdemokrater har blivit allt tydligare, medan centern och samlingspartiet fortfarande sitter och samarbetar med blå framtid.
Nu tyder i alla fall det mesta på att hela blå framtid blir ett minne ”blått” efter vårens riksdagsval. Sannfinländarna kommer heller knappast att kunna mobilisera ett så starkt stöd som under de två senaste valen. De ultranationalistiska rörelserna har stympats och delvis förbjudits. Hotet från populisterna känns alltså inte längre lika akut och därmed inte heller behovet av att markera motsatsen.
Men också ur den synvinkeln kommer Pekka Haavisto med sina mer allmänt liberala värderingar in i rättan tid. Han kan i alla fall tänka sig att hans parti kan delta i ett regeringssamarbete med de flesta andra partierna i riksdagen.
Just nu tyder en del i så fall på att åtminstone socialdemokraterna, trots Antti Rinnes förbehåll, och de gröna skulle kunna enas om samarbete, och då skulle det se mycket märkligt ut om inte åtminstone SFP är med. Dessutom kommer ett av de stora borgerliga partierna ganska sannolikt att behövas. Det blir högst antagligen samlingspartiet, det mesta tyder nog på att centern tar paus från regeringsansvaret.
Det betyder också att det i så fall blir SFP som åter får rollen som bevakare av landsbygdens intressen i den kommande regeringen.
Det var väl inte många, antagligen inte ens motkandidaten Outi Alanko-Kahiluotu, som räknade med något annat än att Pekka Haavisto skulle bli vald när han en gång ställde upp. Ännu under regeringsbildningen kan de övriga partierna alltså räkna med en resonabel partiordförande, som har erfarenheter av att förhandla och kompromissa, nationellt som internationellt.
Det stämmer naturligtvis att den radikala falangen inom de gröna finns kvar. Men det är också mycket troligt att de gröna ändå vill vara med om att idka inflytande efter valet och partiet kommer inte att kunna regera ensamt. Och vart ska de gröna radikalerna, miljöpopulisterna, ta vägen om inte de grundar ett eget parti? Ett sådant skulle i så fall knappast bli något att räkna med i följande regering. De stannar högst troligt kvar där de är.
Att Pekka Haavisto representerar de gröna är i vilket fall som helst en lättnad för de övriga parterna i vårens regeringsförhandlingar – för att inte tala om landsbygdsnäringarna. Det finns dock ett men: Han har redan nu meddelat att han stiger åt sidan när riksdagsvalet och senare valet till EU-parlamentet är undan och hans parti åter ska välja ordförande i sommar.
De övriga partierna i den kommande regeringen behöver med andra ord ett löfte om att de gröna tänker fortsätta i ett eventuellt regeringssamarbete. Partiet har inte hittills varit någon vidare pålitlig samarbetspartner på den punkten.
 
Micke Godtfredsen

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Åland kan bli utan eget LBU-program

Åland får sannolikt inget eget Landsbygdsutvecklingsprogram från år 2020 och framåt.

– Så ser det ut just nu, förklarade Kai Heikkilä från EU-kommissionen i Bryssel när landskapsregeringen förra veckan ordnade ett seminarium om hållbar livsmedelsproduktion inom jordbruket och livsmedelssektorn.
Heikkilä bevakar enligt sin egen beskrivning både Finlands och Ålands jordbruksintressen vid EU-kommissionen i Bryssel. Enligt Heikkilä vill kommissionen förenkla byråkratin kring stödsystemet och planerar därför att kraftigt minska antalet jordbruksprogram under nästa programperiod.
Tanken är att varje medlemsland endast får ha ett jordbruksprogram, vilket kommer att sätta stopp för självstyrda Ålands möjligheter att liksom hittills ha ett eget specialutformat LBU-program.
– Exempelvis Frankrike har nu 25 olika program, berättar Heikkilä.
Men han påpekar att Finland kan dela upp LBU-programmet för olika regioner och tror att detta exempelvis kan bli fallet också för östra Finland.

Oroar inte ÅPF
Ålands producentförbunds vd Henry Lindström är ändå inte särskilt oroad för hur jordbrukspolitiken kommer att bedrivas på Åland under den kommande programperioden.
– Finlands och Ålands LBU-program har ändå varit så pass lika redan nu. Under den nuvarande perioden skulle det däremot ha varit möjligt för Åland att ha ett mera specialanpassat program, men det ville politikerna inte eftersom de inte satsade mera pengar, säger Lindström.
Ett större bekymmer enligt Lindström är att EU:s anslag för jordbruket minskar väsentligt som en följd av brexit när Storbritannien nästa år lämnar EU.
ÅPF:s förra ordförande Tage Eriksson påpekade under diskussionen att det måste skjutas till mera åländska resurser för jordbruket eftersom pengarna från EU inte kommer att räcka till.
– Det blir det kommande lagtingets sak att ta upp dom frågorna, kommenterade näringsavdelningens chef Linnea Johansson med tanke på lagtingsvalet hösten 2019.

Åland blev överkört om nya fiskekvoter
Jordbruksbyråns chef Sölve Högman konstaterar att det nu gäller för landskapsregeringen att börja diskutera med riksmyndigheterna hur det nya jordbruksprogrammet ska fungera på Åland.
– Så har vi ju haft det redan nu inom fisket, påpekar Högman.
Finland har ett enda fiskeriprogram. Det är myndigheterna i Helsingfors som exempelvis har fattat besluten om hur Finlands fiskekvoter ska fördelas mellan riket och Åland.
Vid den senaste fördelningen av fiskekvoterna ansåg landskapsregeringen att de åländska synpunkterna blev totalt åsidosatta. Jord- och skogsbruksministeriet fattade nämligen sitt beslut om fiskekvoterna utan egentliga förhandlingar med Åland vilket landskapsregeringen anser att regelverket förutsätter.

Vill få bättre lönsamhet för Ålands jordbrukare
På seminariet berättade landsbygdsutvecklaren Lena Brenner om den hållbara livsmedelsstrategi för Åland som tagits fram under ÅPF:s ledning.
Brenner är nu ordförande i den arbetsgrupp som tillsatts för att implementera och i praktiken förverkliga strategins ”fem spjutspetsar”.
– Arbetsgruppens uppgift blir nu att se till att saker händer. Målsättningen är att till 2030 ta fram produkter med åländsk smak som inte är utbytbara i butikerna och att förbättra producenternas lönsamhet med 20 procent, sammanfattade Lena Brenner den ambitiösa visionen.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU tillåter fullständig ersättning för vargskador

EU-kommissionen har givit efter för påtryckningarna. Medlemsländerna får bevilja full kompensation för alla skador som uppstår genom vargangrepp. Hittills har ersättningen begränsats till 80 procent av skador som förorsakas av rovdjur.

Kompensationer får också användas för att ersätta kostnader som uppstår för uppförande av elstängsel, anskaffning av vakthundar eller motsvarande åtgärder som syftar till att skydda den egna boskapen mot vargangrepp.
Enligt EU-kommissionen ska en komplett kompensation också betalas för indirekta skador, exempelvis veterinärkostnader för behandling av skadade djur. Likaså betalas arbetskostnader som uppstår om skadad boskap måste sökas upp efter ett angrepp.
Det går emellertid inte att få ersättning för kostnader som förorsakas av diverse andra förebyggande åtgärder, exempelvis vissa extrakostnader i samband med stängselbyggen. På den punkten vill bland annat Tyskland ännu pressa kommissionen till eftergifter.
Kompensationerna finansieras via landsbygdsstöden och nationella medel. EU-kommissionen har hamnat under hård press i frågan eftersom vargstammen har ökat mycket snabbt i flera stora EU-länder.
Det är särskilt fårfarmare och bönder med betande boskap känner sig övergivna av politikerna. I början av 1900-talet var vargen så gott som utrotad i västra Europa. Först 1992 fredades den av EU.
Sedan dess har beståndet stadigt ökat. Vargen har återvänt till nästan alla europeiska länder. Den europeiska strategin för samexistens mellan boskapsbete och varg har misslyckats kapitalt, anser bland annat de tyska fårfarmarna.
Liknande problem har bönderna i bergtrakterna i Schweiz, Italien och Österrike. Under hösten har debatten hetsat till sig ytterligare då stängsel inte alltid räcker till för att skydda boskapen mot vargangrepp.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

ÖSP:s styrelse oroad
för husdjursproduktionen

Situationen inom den finländska husdjursproduktionen är ohållbar. Kostnaderna stiger, men de förs inte vidare i kedjan. Handeln tar inte sitt ansvar, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.
ÖSP:s styrelse är bekymrad över den svåra situationen som den inhemska husdjursproduktionen nu genomgår. Ärendet diskuterades på styrelsemötet i tisdags.
- Vi är mycket bekymrade. Situationen när kostnaderna nu har stigit är ohållbar. Foderkostnaderna efter sommarens dåliga skördar har ökat för många och andra produktionskostnader har också stigit. Men de här ökade kostnaderna för producenterna förs inte vidare i tillräckligt snabb takt till handeln, konstaterar förbundsordförande Tomas Långgård.
Enligt styrelsen måste nu både handeln och förädlingsindustrin inse att de har ett stort ansvar.
- Vill handeln i Finland också i fortsättningen ha inhemska, kvalitativa och rena produkter också i framtiden måste de ta ett ansvar och ta en del av de kostnadsökningar som producenterna nu står för, säger han.
Och fortsätter:
- Situationen har redan länge varit svår för mjölk-, kött- och äggproducenterna. Men förutom några små prishöjningar på kött har producentpriserna stampat på stället eller till och med sjunkit på mjölk. Signalerna från handeln har varit mycket svala, de fortsätter sitt drev med egna varumärken kombinerat med import för att utpressa förädlingsindustrin och producenterna. Det här agerandet förstår vi oss inte på. Aktörerna inom handeln borde vara medvetna om den svåra situationen på gårdarna.
Det som styrelsen också kritiserar är att handeln allt mer använder auktionsförfarande när råvaror upphandlas. Den som har lägst pris vinner.
- Det tyder på att handeln har en helt annan syn än producenterna och förädlingsindustrin på var priserna borde ligga. Vi kan inte producera produkter av hög kvalitet, i enlighet med ett högt djurskydd, till priser som emellanåt ligger under medelpriserna i EU, konstaterar Långgård.
Den dåliga lönsamheten har redan påverkat produktionen av inhemskt kött. Självförsörjningsgraden på nötkött är redan låg och bara i år har självförsörjningsgraden på svinkött minskat med tio procent.
- Fortsätter det så här kommer julskinkorna inte att räcka åt alla nästa år.
För ÖSP börjar måttet vara rågat och en eventuell aktion planeras.
- På fältet finns röster som vill ha någon form av demonstration eller kampanj riktad mot handelns agerande. Det här är något som vi ska diskutera vidare, för så här kan det inte fortsätta, säger Långgård.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Spannmålsutskottet diskuterade lönsamhetsfrågor

SLC:s spannmålsutskott diskuterade bland annat lönsamhetsfrågor och krispaketet på sitt möte den första november.
- Enligt Naturresursinstitutet Lukes prognos blir årets lönsamhetskoefficient 0,00, säger utskottsordförande Bengt Nyman.
Lönsamheten inom spannmålsodlingen och lantbruksnäringen överlag har försämrats drastiskt under de senaste åren.
- Vi såg på en tabell som gick från 2000 till 2018. I början på 2000 talet låg lönsamhetskoefficienten på nivåer mellan 0,7/0,8 och 0,4. År 2009 låg den på -0,06. Under de senaste fem åren har den legat kring 0,1 och nu är prognosen för i år 0,00, berättar Nyman.
På utskottsmötet gick man också igenom odlingssäsongen landskapsvis.
- Torrast hade de på Åland, i Åboland och Västra Nyland. I Österbotten var skördarna mer normala, men även där hade man stora lokala variationer, säger Nyman. Han konstaterar att det i stora drag var sydvästra Finland som drabbade hårdast av torkan.

Kartläggning gällande exportfrämjande åtgärder
SLC Nylands verksamhetsledare Bjarne Westerlund, som jobbar deltid med projektet Farmers Grain Export, berättade om marknad och exportfrämjande åtgärder.
- Vi fick ta del av den odlarförfrågan man för närvarande finslipar och fick också möjlighet att komma med kommentarer, berättar Nyman.
Intresseförfrågan skall gå ut till odlarna inom en snar framtid med målet att kartlägga intresset för att odla för export samt utreda ifall det finns intresse för gemensam lagring och torkning.
- Vi diskuterade också möjligheten att betala exempelvis en halv euro per hektar för en organisation som i framtiden kunde befrämja exporten. Om det här kommer det en motion till SLC-kongressen från Ingå lokalavdelning, säger Nyman.
SLC:s ombudsman Rikard Korkman informerade utskottet om Spannmålstorget som nu kommit igång och uppmanade medlemmarna att bekanta sig med det. Han gav också en spannmålsmarknadsöversikt både för Finland och globalt samt svarade på frågor om Polar Oats, som i framtiden allt mer kommer att koncentrera sig på export av livsmedels- och ren havre. Efterfrågan är stor och man kommer att förstärka bolaget med nytt kapital.

Nya förhandlingar om TOS-avgifter
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback kom med en lantbrukspolitisk översikt samt redogjorde för turerna kring krispaketet. Han tangerade även producentorganisationerna, som efter lagändringen 1.1.2018 får vara betydligt större och därmed kan betyda nya möjligheter för producenterna.
Utskottet tog också upp TOS-avgifterna.
- Utsädessidan gick ut redan ifjol ut med att man ville göra ett femårigt avtal, men på grund av fjolårets dåliga skörd blev det sist och slutligen ett ettårigt avtal med oförändrad prisnivå, berättar Nyman och konstaterar att nya förhandlingar ska ske i höst.
- Tillsvidare finns det inget fastslaget datum, men ett avtal för nästa år ska förhandlas fram före årsskiftet.
Som ett övrigt ärende diskuterade utskottet slutligen den kommande stödperioden.
- Tidtabellen för beredningen är stram och våra tjänstemän sitter i olika arbetsgrupper. Stödnivån kommer att minska. I framtiden måste vi både få ner våra produktionskostnader och få ett högre pris från marknaden för våra produkter. Jag informerade utskottet om att MTK:s åkerväxtutskott har gett ett förslag till MTK-styrelsen om att hela landet skulle vara ett stödområde. Det bör utredas hur det skulle se ut ifall man hade ett stödområde i hela landet som ett jämnt hektarstöd. Produktionskopplade stöd skulle alltså bindas till produktionen och inte arealen, förklarar Nyman.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC uppmanar kommunerna
att upphandla finländskt

När kommuner, städer och andra offentliga aktörer bereder sina budgeter inför nästa år vill Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC se tillräckliga anslag för upphandling av mat till de offentliga köken.
- För att dra sitt strå till stacken är det inte bara konsumenter och handeln, utan även upphandlande kommuner, städer och staten som behöver vara med och köpa finländska mat. När man köper mat producerad i Finland stöttar man det finländska jordbruket som haft ett svårt skördeår med mindre skördar och ökade kostnader för t.ex. foder och strö till produktionsdjuren, säger SLC:s ordförande Mats Nylund.
Årligen upphandlas mat till offentliga måltider i Finland för över 300 miljoner euro. I HoReCa-sektorn serveras årligen cirka 868 miljoner måltider, varav knappa hälften serveras i de offentliga köken.
- När man i offentliga upphandlingar satsar på finländska råvaror är man inte bara med och stöder den finländska matproduktionen. Samtidigt får man råvaror utan spår av växtskyddsmedel, antibiotikafritt kött och mjölk och en garanti för att produktionsdjurens djurvälfärd är i toppklass, säger Nylund.

Finländsk mat är en klimatgärning
SLC vill också se fler kommuner och städer som anamma statsrådets rekommendation om ansvarsfull offentlig upphandling av livsmedels- och måltidstjänster. Det betyder att kommuner och städer ska ställa kvalitetskrav på maten så att man särskilt beaktar goda odlingsmetoder med tanke på miljön, djurens välbefinnande och hälsa samt livsmedelssäkerhet.
- Genom att ställa kvalitetskrav på maten kan man i de offentliga köken få in mer inhemska och lokala råvaror i praktiken. Vi vet också att inhemsk mat, både kött och produkter från växtriket, har ett mindre klimatavtryck än mat producerad i andra delar av världen. Att välja mat från Finland är en klimatgärning, säger Nylund.
SLC påminner om att det på längre sikt är totalekonomiskt mer fördelaktigt att använda skattemedel för att upphandla lokal och inhemsk mat och behålla pengarna i ett lokalt och nationellt kretslopp. Dessutom har den finländska livsmedelskedjan en stark sysselsättande effekt: en anställd i livsmedelskedjan sysselsätter 1,5 personer i andra branscher.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Stödvillkoren för dill och persilja skärps

Villkoren för nationellt stöd för odling av dill och persilja i växthus samt för det nationella lagringsstödet för trädgårdsväxter ändras från och med följande odlingssäsong 2019.
För över sju månader lång odling av dill och persilja i växthus kommer sådd direkt i marken i växthuset inte längre att ge rätt till stöd. Att odla dill och persilja i växthuset som odling i krukor eller med plantor som planteras direkt i marken samt utrymmen för plantuppdrivning ger däremot fortfarande rätt till stöd.
Direkt sådd ger rätt till stöd i kombinationsodling i det fallet att den huvudsakliga växten är någon annan stödberättigande växt än dill eller persilja.
För kortare odling på 2-7 månader av dill och persilja som sås direkt i marken, likaså andra former av odling kan man fortfarande få stöd.
Kraven på temperatur i växthus preciseras i alla fall, det vill säga att den för växten lämpliga temperaturen ska hållas under hela den odlingsperiod som ger rätt till stöd.
Genom ändringarna vill man se till att det nationella arealbaserade stödet för växthusodling går till aktiva odlare.

Nya datum i lagringsstödet
Även villkoren för lagringsstöd för trädgårdsväxter ändras. Från och med 2019 söks stödet i början av november och antalet dagar för anmälan av lagermängder ändras från tre till två. Lagermängderna meddelas i framtiden den 1 november och den 15 december.
Målet är att underlätta byråkratin genom att minska antalet anmälningar. Att datumen för anmälan infaller närmare årets slut hjälper också att rikta lagringsstödet särskilt till de odlare som driver långvarig lagring.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-parlamentet vill höja taket för CAP-stöd

EU-parlamentet börjar bli redo för debatten om nästa CAP-reform. Parlamentets handläggare Esther Herranz Garcia (EPP Spanien) har färdigställt sin rapport. Tröskeln för stödgränsen har höjts, jämfört med kommissionens förslag.
Enligt rapportören borde medlemsländerna själva få fastställa stödtaket inom givna gränser. Gränsen ska ändå inte få sänkas under 100.000 euro per gård och år, uppger nyhetstjänsten aiz.info. Stödtaket gäller enbart basstödet.
Betalningar för miljöstöd eller stöd till unga jordbrukare i den första pelaren ska enligt rapporten inte beräknas på tröskelvärdet. Därmed är Herranz Garcias förslag betydligt liberalare än kommissionens förslag, fastän hon håller fast vid stödtaket som sådant.
Rapportören medger att det finns många stora gårdar i vissa medlemsländer men det är inte EU:s sak att blanda sig i frågan. Agrarkommissionär Phil Hogan efterlyser en betydligt strängare modell med avdrag i etapper.
Enligt Hogan skulle ett tak införas vid 60.000 euro, varefter ett visst belopp stegvis dras av då stödet växer. Från 75.000 euro skulle redan hälften falla bort. Från och med 100.000 euro skulle inget stöd alls betalas.
Herranz Garcias rapport ska härnäst behandlas i parlamentets utskott och plenum. Det är givetvis inte omöjligt att de förhållandevis milt begränsade stödtaken skärps under debatten, då andra politiska grupperingar lägger fram sina egna krav.
Enligt rapporten ska 70 procent av medlen i den första pelaren reserveras för basstödet. Resten ska användas för miljökrav och unga jordbrukare. Rapportören vill dessutom bibehålla CAP-stöden på dagens nivå utan nedskärningar.
Det innebär att CAP-budgeten ska hållas intakt under perioden 2021 till 2027. Herrenz Garcia är inte redo att förhandla om reformförslagen på basen av de sparåtgärder som kommissionen har föreslagit.

Cap-reformen försenas till 2023?
Enligt hennes rapport borde CAP-reformen skjutas framåt med två år så att de första nationella strategiplanerna skulle gälla först från 2023. Det är i vilket fall som helst redan för sent att sikta på 2021 för reformen.
Den spanska rapportören vill också stärka företagen på landsbygden. Dessutom borde helt nya program införas i den andra CAP-pelaren. Herranz Garcia har gjort sig känd som en hård kritiker av kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik.
Under ett möte i parlamentet tidigare på hösten betecknade hon EU-kommissionens förslag till förenklingar av jordbrukspolitiken som dolda försök att banta ner anslagen. I gengäld skulle den ekonomisk bördan att flyttas över till medlemsländerna.
Enligt Herranz Garcia är det knappast möjligt att köra igenom CAP-reformen under den korta tid som återstår för den sittande kommissionen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brasilien får igen sälja kött till Ryssland

Efter ett års embargo har Ryssland igen öppnat importen för nöt- och griskött från Brasilien. I december förra året stängde Ryssland komplett gränserna för brasilianskt kött efter att rester av det tillväxtbefrämjande medlet ractopamin hade påträffats.
Enligt det brasilianska jordbruksministeriet har den ryska livsmedelsmyndigheten Rosselkhoznadzor beviljat utvalda brasilianska köttkoncerner tillstånd att återuppta exporten av kött till Ryssland.
Den ryska myndigheten konstaterar att inga rester av det förbjudna preparatet har påträffats i kött från Brasilien. Dessutom har Brasiliens regering garanterat att kött som exporteras till Ryssland förblir fritt från ractopamin.
Därmed uppfyller Brasilien alla krav för marknadstillträde till Ryssland. Brasiliens jordbruksministerium försöker upprätthålla kvaliteten med hjälp av ett effektivt system för spårbarhet och sortering.

Ministeriet vädjar om ansvar
Ministeriet vädjar samtidigt till landets exportföretag att axla ansvar för den brasilianska köttbranschens rykte. Man utgår från att den privata sektorn förstår hur viktigt marknadstillträdet till Ryssland är för Brasiliens köttindustri.
Enligt Rosselkhoznadzor omfattar importtillståndet nio brasilianska köttföretag inom nöt- och grissektorn. Till de gynnade exportföretagen hör Minerva och en rad företag som är mindre kända ur internationellt perspektiv.
Tillståndet gäller bara en liten del av den brasilianska köttbranschen. Sammanlagt 82 koncerner och företag är fortfarande uteslutna från den ryska marknaden, bland dem stora koncerner som JBS, Marfrig och BRF.
En del av företagen förlorade sitt marknadstillträde till Ryssland redan i ett tidigare skede i samband med den stora köttskandalen i mars förra året. I den situationen spelade ractopamin ännu en underordnad roll.
Senare på hösten 2017 förbjöd de ryska myndigheterna 30 brasilianska exportörer av nötkött och 19 exportörer av griskött exporten till Rysslands på grund av rester av ractopamin. Detta fullbordade ett komplett förbud av Brasiliens köttexport till Ryssland.

Embargot slog hårt
Tidigare var Brasilien en av Rysslands viktigaste leverantörer av importerat kött. Mellan januari och oktober 2017 exporterade Brasilien 230.400 ton griskött till Ryssland, vilket motsvarade 11 procent av landets hela export.
Under samma period exporterade Brasilien också 131.000 ton nötkött till Ryssland. Också denna mängd motsvarade 11 procent av Brasiliens totala export av nötkött. Den brasilianska köttindustrins organisation ABPA har välkomnat beslutet att öppna gränserna på nytt.
Våren 2017 förlorade den brasilianska köttbranschen förtroende i hela världen efter den största razzian i den brasilianska polisens historia. En ettusen personer stark polisstyrka genomsökte kontor, slakterier och kylanläggningar hos 40 företag på 200 orter.
Brasilianarna försökte tona ned resultatet från polisinsatsen som gick under namnet "Carne Franca" (dåligt kött) men konsekvenserna var enorma. Det brasilianska köttets rykte skadades för en lång tid framåt.
Enligt polisen hade korrumperade regeringstjänstemän manipulerat certifikat mot mutor, utan att alls kontrollera köttet. Företagen hade dessutom smort politiker från två partier i Brasiliens regering.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lantmännens förvärv av Raisioagro godkänt

Lantmännens förvärv av Raisionagro har nu slutförts. Det betyder att Lantmännen förstärker sin ställning betydligt inom den finländska lantbrukshandeln.
Det var i maj som Lantmännen meddelade att den svenska agrijätten ämnar förvärva Raisioagro.
Lantmännens förvärv av Raisios nötfoderaffär med två tillhörande foderfabriker och försäljning av insatsvaror för växtodling inom bolaget Raisioagro har granskats av konkurrensmyndigheterna och godkänts. Det innebär att Raisioagro nu är en del av Lantmännen.
Raisioagro hade i fjol en omsättning på 74 miljoner euro.
– Lantmännen kommer att fortsätta att driva verksamheten i sin nuvarande form. När integrationen är genomförd kommer vi att utveckla verksamheten med målet att göra bolaget till en än mer konkurrenskraftig handelspartner inom finskt lantbruk, säger Peter Annas, styrelseordförande i Raisioagro och växtodlingschef på Lantmännen Lantbruk . – Vi är glada att förvärvet nu är slutfört och välkomnar vår nya ägare Lantmännen, säger Mikko Korhonen, tillträdande vd på Raisioagro.
Lantmännen har sedan tidigare en etablerad lantbruksaffär i Finland genom bolaget Lantmännen Agro Oy – tidigare K-lantbruk – med fristående återförsäljare över hela landet. Inom Lantmännen Agro bedriver Lantmännen huvudsakligen handel med spannmål och försäljning av insatsvaror till växtodling samt tillbehör och reservdelar till lantbruksmaskiner.
Förvärvet omfattar cirka 70 medarbetare. Utöver den huvudsakliga verksamheten med produktion av foder, bedriver Raisioagro forskning och utveckling inom djurfoder och ligger i framkant inom digitalisering av lantbrukstjänster. Bolaget kommer inledningsvis att verka under bolagsnamnet Raisioagro.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Holland kan lägga ned tusentals grisgårdar

Grisnäringen i Nederländerna står inför en enorm strukturförändring. Enligt Rabobank kommer upp till 70 procent av landets grisproducenter att lägga ned verksamheten, så att bara tusen gårdar återstår. Avsikten är att sanera branschen för nya mål.
I dag finns omkring 4.300 aktiva grisproducenter i Nederländerna, men antalet kommer att minska mycket snabbt, förutspår Rabobank. Enligt bankens analytiker kommer bara omkring 1.000 gårdar att finnas kvar år 2030.
De flesta gårdar kan upphöra redan inom de närmaste fem åren och det handlar i första hand om familjejordbruk. En stor del av producenterna saknar perspektiv för framtiden. De tjänar för litet för att möta skärpta miljökrav och klara andra utmaningar.

Klarar inte miljökraven
Analytikerna räknar med att landets bestånd av suggor kommer att minska med 140.000 djur till 890.000 suggor. I gengäld kan besättningarnas storlek öka inom grissektorn då en och samma ägare kommer att driva flera svingårdar.
Enligt Rabobank påskyndas utvecklingen av en lång rad faktorer. Det är svårt att utvidga gårdarna, vilket höjer produktionskostnaderna. Strängare miljökrav i vissa provinser upplevs som betungande.
Ett exempel är provinsen Noord-Brabant, som tvingar producenterna att investera i miljöåtgärder som inte ger någon omedelbar utdelning. Det råder också brist på återväxt. Omkring 60-70 procent av producenterna är över 50 år gamla.
Flera grisgårdar kan också försvinna då ett program som syftar till att sänka gårdarnas utsläpp av ammoniak och partiklar avslutas. Programmet startade 2009 och avslutas i januari 2020. Många företagare tvingas då att sluta.
Jordbruksministeriet har redan ställt i utsikt 200 miljoner euro för en så kallad "varm sanering" av grisnäringen. Av anslaget ska 120 miljoner euro användas för uppköp av produktionsrätter inom grissektorn på gårdar som ligger nära annan bosättning.
Rabobank utgår från att åtgärden kan bidra till att sänka grisbeståndet med 1,8 miljoner smågrisar och en miljon avelsgrisar. Därmed kunde landets grisbestånd minska med omkring 18 procent, till 4,63 miljoner grisar.

Stora fordringar på branschens aktörer
De återstående producenterna förutsätts uppfylla en rad krav som betraktas som nödvändiga för att överleva och växa inom branschen. Hela kedjan från foderproducenter till slakterier och charkuteriföretag måste satsa på en marknadsorienterad produktion.
Enligt rapporten är det inte längre tillräckligt att bara sänka kostnaderna. De nya aktörerna måste arbeta innovativt och förfoga över effektiva anläggningar. Varuströmmarna måste styras digitalt för optimering och flexibilitet.
Rabobank efterlyser en regelrätt kulturreform inom branschen där aktörerna lär sig att umgås med resten av samhället via effektiva nätverk. Detta gäller också umgänget med branschens kritiker och miljöorganisationer.
Landets köttindustri måste lära sig att hantera såväl lågprissegmentet som kunder med höga anspråk. Det förutsätter en hantering av ständigt växlande situationer, på både den inre marknaden och världsmarknaden, skriver Rabobank.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Parlamentet vill bekämpa
ojusta metoder inom handeln

Mer än två tredjedelar av EU-parlamentet stöder ett lagförslag som ska skydda producenter mot ojusta handelsmetoder i livsmedelskedjan. Kommissionen, parlamentet och rådet hoppas på en snabb process i förhandlingarna om en kompromiss.
Parlamentets förslag godkändes med en betryggande majoritet med 428 ja-röster mot 170 nej-röster och 18 nedlagda röster. Förhandlingarna om den slutliga texten fortsätter genast under Österrikes ledning.
Nu återstår det att röja undan principiella meningsskiljaktigheter. I sitt ursprungliga förslag hade kommissionen utgått från att lagen bara ska förplikta små och mellanstora företag. Parlamentet vill däremot införliva alla aktörer i livsmedelskedjan.
Det handlar om att bredda förslaget så att det täcker den kompletta handeln med jordbruksprodukter och inte bara livsmedel. Det ursprungliga förslaget har kompletterats med flera förtydliganden under den politiska behandlingen.

Handeln lobbade hårt mot förslaget
Parlamentet skärper reglerna för betalningstider, avbeställningar och upphävande av kontrakt. Klara besked ska gälla för köpare som vägrar att underteckna kontrakt och konfidentiella uppgifter får inte lämnas ut.
Avtal mellan affärspartner är ogiltiga om säljaren är ekonomiskt beroende av köparen. Parlamentet föreslår också att köparen inte får sälja produkten under inköpspriset så att leverantören blir lidande.
Leverantören ska dessutom få rätt att anföra klagomål mot köparen på sin hemort, också i ett annat EU-land. I sådana fall ska besväret handläggas av de nationella tillsynsmyndigheterna, som också skulle ha rätt att besluta om sanktioner.
Handelns organisationer har kritiserat parlamentets positioner. Andelsaffärerna befarar att reformen kan sätta deras affärsmodell på spel. Handelns lobbygrupp Eurocommerce befarar marknadsstörningar om stora livsmedelskoncerner införlivas i skyddet.
Parlamentets rapportör, den italienska socialdemokraten Paolo De Castro, är nöjd över att parlamentet inte gav efter för påtryckningarna. Enligt De Castro har handeln lobbat hårt mot parlamentets förslag.

Trilogen har redan startat
Trepartsförhandlingarna mellan kommissionen, medlemsländerna i rådet och parlamentet startade omedelbart efter omröstningen i parlamentet. Meningsskiljaktigheterna ska nu röjas undan och tiden är knapp.
Copa-Cogeca reagerar med lättnad på den positiva behandlingen i parlamentet. Mer än 70 procent i parlamentet ställde sig bakom förslaget. Det är en stark signal för rättvisa, kommenterar generalsekreterare Pekka Pesonen.
Den stora frågan är hur tidtabellen ska hålla. Det brådskar med direktivet, som måste bli färdigt före europavalet. En kompromiss borde förhandlas fram i rask takt under de två sista månaderna av det österrikiska ordförandeskapet.
Om detta inte lyckas före julpausen, kan förhandlingarna dra ut på tiden. Efter nyår tar Rumänien över ordförandeskapet i EU. I så fall ökar risken att frågan blir liggande på bordet tills nästa EU-kommission tar över.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU skärper insatsen mot antibiotika hos boskap

EU-parlamentet har antagit ett paket med drastiskt skärpta regler för användningen av antibiotika inom djurhållningen. Framöver får antibiotika inte användas i förebyggande syfte för att kompensera dålig djurhållning.
Den frikostiga insatsen av antibiotika inom boskapsskötseln har påtalats i många år inom EU. Behovet av skärpta regler har påskyndats av debatten om antibiotikaresistens, som betecknas som ett farligt hot mot både människor och djur.
Enligt EU-experterna visar graden av resistens mot antibiotika stora geografiska variationer. I norra och västra Europa är resistensnivån allmänt taget lägre än i södra och östra Europa.
EU:s matsäkerhetsmyndighet Efsa påtalar de stora skillnaderna mellan länderna när det gäller mängden av antibiotika inom boskapsskötseln. Länder med låg insats av antibiotika hos djur har de minsta problemen med resistens.

Norden är föregångare
Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA presenterar varje år en rapport om försäljningen av antibiotika till boskap som används som produktionsdjur i Europa. Resultatet är ständigt detsamma.
Användningen är rikligast i de södra delarna av den europeiska unionen. Cypern, Italien och Spanien klassificeras sedan länge som värstingar med de högsta värdena i den europeiska ligan.
De nordiska länderna använder som vanligt minst antibiotika. I Finland och Sverige är det individuell behandling som gäller framom gruppbehandling. Framöver ska den nya lagstiftningen främja förebyggande metoder.
EU-parlamentet röstade senaste vecka för en tydlig skärpning av bestämmelserna om antibiotika inom djurhållningen. Lagpaketet bygger på tre förslag som syftar till att modernisera och skärpa umgänget med antibiotika.
Medicinering av boskap får under inga omständigheter kompensera en dålig djurhållning, inskärper parlamentet. Antibiotika får endast användas hos enskilda djur på tillrådan av en veterinär. Profylaktisk behandling av djurgrupper tillåts bara i undantagsfall.
Gruppbehandling med antibiotika betraktas som den sista utvägen om en veterinär diagnosticerar en infektion och skriver ut antibiotika. Bestämda så kallade reservantibiotika ska uteslutande förbehållas humanmedicinen.

Användningen minskar hos boskap
Veterinären är därtill förpliktad att skriftligt motivera och rapportera varje profylaktisk (förebyggande) och metafylaktisk (gruppbehandling) ordination av antibiotika. Detta förutsätter en klinisk undersökning av ifrågavarande djur.
Lagtexten föreskriver dessutom att livsmedel som importeras till EU måste uppfylla de gällande normerna för livsmedelssäkerhet. Kött som har producerats utomlands under användning av tillväxtantibiotika tillåts inte.
Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA förefaller det som om utvecklingen på området skulle gå i rätt riktning. EMA uppger att den totala försäljningen av veterinärmedicinsk antibiotika minskade med 20 procent mellan åren 2011 och 2016.
Trenden ser ut att fortsätta. Enligt EMA är detta ett uttryck för att EU:s lagstiftningsarbete och flera nationella kampanjer för en förnuftig användning av antibiotika inom veterinärmedicinen småningom börjar bita.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nationella beredningsarbetet
med nya CAP intensifieras

Startskottet för den intensiva delen av beredningsarbetet med EU:s gemensamma jordbrukspolitik gick på tisdagen vid ett seminarium i ständerhuset i Helsingfors.
- Bland CAP:s centrala målsättningar finns en rättvis inkomstfördelning på landsbygdsområden och en rättvis fördelning mellan livsmedelskedjans aktörer, säger Minna-Mari Mari Kaila som är avdelningschef för matavdelningen vid jord- och skogsbruksministeriet.
Beredningsarbetet med den nya gemensamma jordbrukspolitiken, eller CAP27 som den också kallas, är i full gång. Man har fått ett första förslag från kommissionen men den mest intensiva delen av det nationella beredningsarbetet drar i gång först nu.
- Om vi tänker på de positiva saker som CAP-reformen för med sig är en sak att vi utgående från det första förslaget ser ut att få mer makt åt medlemsländerna och dessutom en gemensam strategi för båda pelarna, säger hon.
Minna-Mari Kaila understryker ändå att vi måste vara förberedda på att CAP-reformen också kan innebära mindre positiva saker.
- Landsbygdens utveckling kan stanna upp på grund av minskad finansiering för landsbygdsutvecklingsåtgärder, implementeringen av olika miljöregler kan innebära hot för konkurrenskraften, det påtalade stödtaket kan vara ett hinder för gårdars utveckling och sedan kan reformen också leda till oklarheter gällande hur övervakningen ska skötas.

Matproduktion i centrum
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä inleder sitt anförande med att slå fast att maten ska vara i centrum för CAP-reformen.
- Matproduktion på hållbar grund, livsmedelssäkerhet och ett arbete som skapar förutsättningar för unga producenter att investera i sin produktion bör finnas i centrum och för Finlands del är samtliga de här faktorerna både viktiga och någonting som vi är bra på. En del av dem är rent av våra trumfkort.
Enligt Leppä finns det mycket gott att utgå från när det nationella beredningsarbetet nu ökar farten.
- Jag tycker att det är bra att kommissionen i sitt förslag öppnar för att medlemsländerna får större makt gällande övervakningen och hur eventuella sanktioner ska tillämpas.
Så gott som varje gång man arbetat med att ta fram en ny gemensam jordbrukspolitik för EU har mindre byråkrati varit en central målsättning för beredningsarbetet. Finansieringsmöjligheterna kommer ändå att minska, framför allt på grund av nettobetalaren Storbritanniens utträde ur unionen.
Minister Leppä frågar sig hur man ska få mer gjort med mindre pengar och samtidigt också mindre reglering och byråkrati.
- Vi måste helt fundera ut hur vi ska klara av allt med lägre finansiering. Vilka element är sådana vi prioriterar och som vi helt enkelt inte klarar oss utan? Som är absolut nödvändiga för jordbruket, den finländska matproduktionen men också landsbygdens människor, säger han.
Leppä lyfter upp några saker med kommissionens förslag. Enligt honom är varken det föreslagna stödtaket eller det föreslagna omfördelningsstödet stödet lämpliga verktyg för Finland.
- Finland har rätt så små gårdar och båda de här förslagen skulle hämma utvecklingen av vårt jordbruk. Landsbygdens utveckling måste vara möjlig också under nästa programperiod och till exempel digitaliseringen kan i förlängningen hämta nya lösningar till landsbygden.
Avslutningsvis påpekar minister Jari Leppä att han och regeringen vill att odlarens ställning i livsmedelskedjan ska bli starkare.

Finansieringsramarna tuff förhandling
Kari Valonen, avdelningschef för EU- och internationella frågor vid jord- och skogsbruksministeriet, påpekar att 2019 är ett år med många omvälvningar. Parlamentsval i maj 2019, kommissionen byts i oktober och i november byts dessutom Europeiska rådets ordförande Donald Tusk ut.
- Sammantaget gör det här att det finns en överhängande risk att beredningsarbetet med den nya gemensamma jordbrukspolitiken drar ut på tiden, säger han.
Finansieringsramarna (MFF) kommer det slutligen att förhandlas om i europeiska rådet, men Valonen tvivlar på att någonting konkret hinner ske under Rumäniens ordförandeperiod, första halvåret av 2019.
Finland kommer sannolikt att bli det första land som under sin ordförandeperiod andra halvåret av 2019 gör ett uppriktigt försök att få i gång en process som kunde leda till beslut. Valonen bedömer det ändå som osäkert om det faktiskt fattas beslut om finansieringsramarna under Finlands ordförandeperiod, det är också möjligt att det går ända till våren 2020 och Kroatiens ordförandeperiod innan rådet kan nå enighet om dem.
- Till syvende och sist handlar det om att få ihop hela den så kallade EU-trilogin, det vill säga finansieringen, Europeiska rådets åsikt och EU-parlamentets åsikt, säger Valonen.
Enligt Valonen ska de övergripande temaområden som slagits fast för det här arbetet genomsyra hela beredningsprocessen. Temaområdena är finansieringen, förstärkning av miljö- och klimatåtgärderna, hur man får unga odlare till branschen och hur man kan reformera övervakningen från att övervaka regler till att övervaka resultat.
- Vi får hoppas processen nu går framåt och att de här temaområdena faktiskt har den övergripande funktion vi hoppats på, säger han.

Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fastighetsskattereformen skjuts
upp till efter riksdagsvalet

Finansministeriet har på basis av de utlåtanden som anlänt om ministeriets utkast till reform av fastighetsbeskattningen beslutat att skjuta upp reformen till följande riksdagsperiod. Reformen genomförs så att beskattningsvärdena förnyas och variationerna på fastighetsskattesatserna fastställs samtidigt.
Det ursprungliga målet var att reformera fastighetsbeskattningen i två skeden: Den nuvarande regeringen skulle ha utfärdat en proposition om förnyandet av beskattningsvärdena den här hösten, och den följande om sänkningen av fastighetsskattesatserna under nästa valperiod.
En tvåstegsreform hade gjort det möjligt att tillämpa det nya systemet redan 2020, eftersom lantmäteriverket och statistikcentralen skulle ha fått grunderna för det nya värderingssystemet i ett tidigt skede.
Eftersom reformen nu ändå genomförs i ett och samma skede blir det möjligt att besluta om förnyandet av beskattningsvärdena och variationerna inom fastighetsskattesatserna på en gång.
Finansministeriet fortsätter med beredningen av reformen tillsammans med skatteförvaltningen, lantmäteriverket och statistikcentralen. Det kommande systemet torde kunna tillämpas på fastighetsbeskattningen för 2022.

Välkommet beslut enligt Thomas Blomqvist
- Att reformen kommer att skjutas upp så att beskattningsvärdena och skattesatserna fastställs samtidigt är ett välkommet beslut, säger riksdagsledamot Thomas Blomqvist, sfp. Han är också ordförande för SLC:s fullmäktige.
Enligt Thomas Blomqvist kunde lagförslaget ha lett till att bland andra egnahemshusägare skulle ha drabbats av orimliga höjningar.
- Förslaget var inte genomtänkt och därför är det bra att regeringen backar också i den här frågan. Nu måste man se till att konsekvenserna för fastighetsägare blir rimliga och rättvisa, säger Thomas Blomqvist.
Fastän reformen totalt sett kanske skulle lyckas bli kostnadsneutral, så skulle det enligt Thomas Blomqvist ha funnits vinnare och förlorare.
- Risken hade varit uppenbar att exempelvis jordbruksfastigheter i närheten av större befolkningskoncentrationer, bland annat I Nyland, skulle ha drabbats av kännbart högre fastighetsskatt, säger Thomas Blomqvist i en kommentar till LF.

Förslaget hade betytt en skärpning enligt producentorganisationerna
Producentorganisationerna har ansett att ministeriets utkast skulle innebära en betydande skärpning av fastighetsbeskattningen för såväl boendet som för jord- och skogsbruket och övrig företagsverksamhet.
Organisationernas åsikt är att de nuvarande grunderna i fastighetsbeskattningen inte borde ändras. Regeringen har inte heller kommit överens om skärpt fastighetsskatt i regeringsprogrammet.
- Saken är att enligt finansministeriets utkast skulle taxeringsvärdet på byggnader i framtiden basera sig på de genomsnittliga regionvisa byggkostnaderna med beaktande av storlek och ålder, förklarar SLC:s jurist Mikaela Strömberg-Schalin.
Värdet på marken skulle utgå från marknadspriset enligt uppgifter som baserar sig på faktiska köp och på användningsändamål.
- Också fastän värdet enligt utkastet sänks till 70 procent både för byggnader och tomtmark skulle det innebära ett mycket högre beskattningsvärde än i dag, säger Mikaela Strömberg-Schalin.
Enligt utkastet skulle sedan svängrummet för själva skattesatserna utstakas först av följande regering. Ministeriet försäkrar i sin information att avsikten inte är att höja fastighetsskatten, men utesluter inte att den höjs i vissa fall.
- Det är alltså här som producentorganisationerna befarar att skatten höjs både när det gäller boende och produktionsbyggnader, säger SLC:s jurist Mikaela Strömberg-Schalin. Det kan vi inte gå med på i synnerhet med tanke på alla svårigheter jordbruket har gått igenom under de senaste åren.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Förkalkyler på nätet