Landsbygdens Folk

Ledaren 8.7.2016 Är strängare utsläppsgränser följande regerings huvudvärk?

I en kommuniké inför EU:s miljöministermöte i juni i fjol meddelade den då färske jordbruks- och miljöministern Kimmo Tiilikainen (c) att de mål för minskning av ammoniakutsläpp som EU-kommissionen berett i anslutning till det kommande direktivet om utsläppsgränser borde utgå från konsekvensbedömningar och kostnadseffektivitet. Därför skulle Finland sträva efter en lindrigare skyldighet att minska ammioniakutsläppen från och med 2020 än 20 procent så som kommissionen föreslagit. Detta alltså trots att vårt miljöministerium under den förra regeringen och den gröna ministern Ville Niinistös ledning själv föreslog för FN:s reviderade Göteborgsprotokoll att Finland skulle binda sig för en 20 procents minskning. Detta i övrigt utan att reda ut kostnader eller övriga konsekvenser.
Nu, förra veckan i Bryssel visar det sig att medlemsländerna och EU-parlamentet har nått en överenskommelse om samma direktiv.
Miljöminister Kimmo Tiilikainen är nöjd. Enligt överenskommelsen heter det nu att senast 2030 ska de hälsomässiga följderna av utsläpp minskas till hälften jämfört med nivån 2003. Det här berör också ammoniakutsläppen. Även om skyldigheterna baserar sig på konsekvensbedömningar och beräkningar av kostnadseffektiviteten och således varierar i medlemsländerna, så blir ammoniakutsläppen en tuff utmaning för Finland.
Det heter visserligen att de strängaste kraven ställs i de tätt bebodda områdena, där också utsläppen är störst. 
Enligt den information som miljöministeriet kommit ut med heter det även att de förpliktelser som föreslås för Finlands del i huvudsak kan fullföras med de åtgärder man redan beslutat om. Det gäller exempelvis genomförande av industriutsläppsdirektivet och direktivet för medelstora förbränningsanläggningar samt genom att vi iakttar EU:s lagstiftning för bilar.
Men miljöministeriet erkänner att "det mål som är svårast att uppnå är målet att minska ammoniakutsläppen. I Finland härrör 90 procent av ammoniakutsläppen från gödsel och gödselmedel från produktionsdjur".
Hoppsan!
Nu bedyrar ministeriet i alla fall att Finland förhandlade fram flexibilitet i fråga om direktivet för utsläppstak så att ammoniakutsläppen under fem års tid får vara större än vad som föreskrivs.
”De förpliktelser i direktivet som gäller ammoniak kan delvis fullgöras genom kraftigare minskningar av sådana föroreningar som lättare kan reduceras”, heter det i miljöministeriets pressmeddelande. Och vidare:
"Luftkvaliteten i Finland är huvudsakligen redan på utmärkt nivå. Att förbättra den ytterligare kräver att man tar fram kostnadseffektiva metoder tillsammans med olika aktörer. Särskilt viktigt är samarbetet med producentorganisationerna", säger minister Tiilikainen i samma pressmeddelande.
Det låter alltsammans bra. Det är bara det att den här informationen inte lär stämma helt. Enligt producentorganisationernas intressebevakare i Bryssel lär Finland tillsammans med Danmark ha fått de strängaste reduceringskraven på sig, och detta ännu trots vår anspråkslösa animalieproduktion, som inte ens täcker självförsörjningsgraden. Danmark, som har flera gånger större animalieproduktion än Finland röstade nej till de förslag man nu preliminärt enades om i de ständiga representanternas kommitté Coreper. Det kunde Finland också ha gjort och den vägen ha uppnått en förhandlingsposition, men se det kortet vågade vårt miljöministerium inte lägga på bordet.
Den flexibilitet som ministeriet hänvisar till i sitt pressmeddelande finns det inga garantier för att vi har någon nytta av. Frågan är bland annat om andra branscher går med på att deras reduceringar räknas till jordbrukets fördel. Det handlar i vilket fall som helst om ett direktiv vars mål måste och ska uppnås. Vad blir följderna, det vill säga påföljderna om det inte lyckas? Dessutom: När ministeriet talar om den flexibilitet, som Finland ”förhandlade fram” så gäller flexibiliteten alla andra EU-länder också.
Risken finns som så många gånger tidigare att när myndigheterna talar om flexibilitet så blir följden i själva verket att jordbrukarna ska förhålla sig flexibelt, det vill säga anpassa sig till allt strängare krav...
Hur rimmar det här i övrigt med skrivningen i regeringsprogrammet om att inga skyldigheter som ger upphov till nya kostnader för jordbruket ska införas under regeringsperioden”? Eller man kanske räknar med att det blir följande regerings huvudvärk i och med att kraven på utsläppsminskningar ska gälla från 2020?
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
 
 
Nej tack till nationsförvaltningsverk
 
Att söka lov blir enklare jämfört med nu skriver tidningen Maaseudun Tulevaisuus om ett nytt ämbetsverk eller en ny myndighet som ska grundas för bland annat miljötillstånd. Detta som en följd av det pågående arbetet med reformeringen av landskapsförvaltningen. Enligt miljöministeriets kanslichef Hannele Pokka skulle den nya myndigheten ha riksomfattande befogenheter men fungera på ett regionalt plan. Myndigheten skulle bland annat ta över uppgifter från de nuvarande NTM-centralerna men också miljöministeriet. Om och i så fall hur den nuvarande Finlands miljöcentral ska placeras i det här sammanhanget är än så länge oklart, den nya myndigheten har till exempel inget namn. Myndigheten skulle i alla fall ha hand om beviljande av miljölov och övervakning av loven samt om frågor som rör Naturaområden och naturskyddsområden och även övervakning av planläggning.
Ett par dagar före Maaseudun Tulevaisuus artikel motsatte sig MTK kraftigt grundandet av en riksomfattande myndighet dit ärenden som handlar om miljötillstånd skulle koncentreras. MTK ansåg att de här frågorna måste kunna behandlas antingen i kommunerna eller i de kommande landskapsverken.
Nu heter det i alla fall att de lovärenden som i dag behandlas i kommunerna kommer att behandlas där också framledes. Det gäller bland annat merparten av lov för husdjursproduktion och andra lov som har anknytning till lantbruket. Också planläggningsmonopolet blir kvar hos kommunerna.
Då kan man å andra sidan fråga varför man ska ha en ny riksomfattande enhet för lov och övervakning, är vi inte tillräckligt övervakade redan?
Kanslichef Pokka forsvarar den planerade enheten eller myndigheten med att avsikten är att flytta bekymren från medborgarna till myndigheterna. Målet är en modell med en lucka...
Men hittills har man ju diskuterat att de lokala aspekterna övervakas bäst i kommunerna och att landskapen ska försöka anpassa sig till den utgångspunkten i fortsättningen. Det är en av principerna i den pågående så kallade normavvecklingen.
Och med en lucka borde det vara luckan i kommunen som avses.
Den stora öppna frågan blir nu vilka befogenheter våra beslutsfattare har tänkt ge den nya myndigheten. Om befogenheterna blir omfattande, till exempel genom att enheten skulle få besvärsrätt, så flyttas nog inget bekymmer från medborgare till myndighet, tvärtom. Det finns tillräckligt med exempel från NTM-centralerna i den saken redan i dag. Och motsatt, ifall myndigheten inte får befogenheter är den i praktiken mer eller mindre onödig.
Det är snart skäl att påminna regeringen om dess eget regeringsprogram där det heter att ”medborgarnas vardag, företagsverksamhet, jordbruk, investeringar, byggande, sund konkurrens och frivillig verksamhet har förenklats i betydande grad genom att onödig reglering har avvecklats, den administrativa bördan har gjorts lättare och tillståndsprocesser har gjorts smidigare”. Detta alltså enligt målen i regeringsprogrammet.
Ska något nytt ämbetsverk eller en ny enhet grundas, ska det åtminstone garanteras att de här förutsättningarna är uppfyllda.
Det heter vidare att den offentliga förvaltningen förbinder sig att bara en gång be om samma information av medborgare och företag. Det kommer regeringen troligtvis att måsta påminnas om – mer en bara en gång.
Ett "nationsförvaltningsverk" blir nog inget vettigt alternativ till de nuvarande regionförvaltningsverken.
Nej tack!
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Problematiskt hålla koll på utbetalda stödpengar

Ett färskt exempel från Åland visar hur krångligt det kan bli när lantbrukarna själva vill kontrollera att stödpengar som myndigheterna uppger sig ha betalat ut faktiskt också har kommit in på rätt konto.
Den elektroniska Viputjänsten har kompletterats med exaktare uppgifter om vilka stöd som betalats ut och när. Men när en åländsk jordbrukare kontrollerade förskottsutbetalningen av kompensationsbidraget, som enligt Vipu betalats ut den 16 december i fjol, konstaterade han att inga sådana pengar kommit in på kontot.
Däremot fanns det nog pengar från andra stöd som också hade betalats ut i mitten av december.
Eftersom kompensationsbidraget, alltså LFA-stödet, på Åland är självstyrelsens behörighet kontaktade jordbrukaren landskapsregeringen där en tjänsteman konstaterade att det aktuella förskottsbeloppet enligt deras bokföring hade betalats ut.
När landskapsregeringens finansavdelning närmare kontrollerade utbetalningen visade det sig att stödförskottet hade betalats ut redan i oktober. Då hade pengarna också kommit in på kontot, trots att Vipu angav 16 december som datum för utbetalningen.
Därför hade jordbrukaren naturligt nog inte förstått att kontrollera vilka penningsummor som hade kommit in nästan två månader tidigare.
- En märklig sak som än en gång visar den snåriga byråkratin i samband med lantbruksstöden och hur svårt det kan bli för en enskild jordbrukare att själv kunna försäkra sig om att allt har gått rätt till, kommenterar jordbrukaren. – RLW

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tilläggsstöd från EU till mjölksektorn

EU-kommissionen föreslog på måndagens jordbruksministermöte ett stödpaket för stabilisering av mjölkmarknaden på 500 miljoner euro. Åtgärderna i paketet är avsedda som en fortsättning på tidigare stödpaket som godkändes i september 2015 och mars i år.
Under mötet varnade samtidigt EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan för, att krispaketet är det sista och att EU nu har använt alla medel som stått till förfogande.
Kommissionen framhöll på mötet att 1,5 miljarder euro har använts på hjälppaket. Medlen för det senaste krispaketet har letats fram inom unionens jordbruksbudget.

Stöd för frivillig minskning av mjölkproduktionen

- Stödpaketet hade behövts tidigare, men det var bra att det åtminstone blev lagt fram nu, säger jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) som representerade Finland på mötet.
Enligt honom är en höjning av marknadspriserna i alla fall det enda hållbara sättet att återfå lönsamhet för gårdarna.
– Ett stöd som går ut på att minska ny mjölkproduktion leder förhoppningsvis till en stabilisering av marknadspriserna, säger minister Tiilikainen.
EU-kommissionens stödpaket består i huvudsak av två delar. Den ena av dem är ett stöd på 150 miljoner euro för att minska mjölkproduktionen den frivilliga vägen. EU:s kriterier för det här stödet väntas vara klara i början av september.

Stöd för medlemsländerna

Den andra delen är ett stöd för medlemsländerna på 350 miljoner euro för att lindra gårdarnas likviditetssvårigheter.
Finlands andel av stödet för medlemsländerna är 7,5 miljoner euro. Dessutom gör stödpaketet det möjligt att bevilja en nationell tilläggsfinansiering samt att betala förskott på tidigarelagda och förhöjda stöd.
Finlands andel av stödet för medlemsländerna är enligt uppgifter från jord- och skogsbruksministeriet i samma storleksklass som i stödpaketet från hösten 2015. Det skulle i så fall betyda sammanlagt 20 miljoner euro, men det är än så länge ett påstående, som inte har kunnat bekräftas.
Regeringen beslutar om den finländska andelen av den nationella tilläggsfinansieringen i samband med budgetrian i höst.
Enligt minister Tiilikainen kommer Finland att till fullo utnyttja möjligheterna för stödförhöjningar och tidigareläggning av stöden i landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det skulle innebära att man kan betala ut 60-70 miljoner stöd under oktober i stället för december.
Utöver stödåtgärderna diskuterade jordbruksministrarna också en förenkling av förgröningsstödet, den internationella handeln med jordbruksprodukter samt arbetsprogrammet under det nya ordförandelandet Slovakien.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC kräver krislösningar på måndagens rådsmöte

SLC kräver att EU nu måste bära ansvaret för den marknads- och utrikespolitik som bedrivits de senaste åren och som bland annat har lett till överproduktion och rysk handelsblockad av livsmedel. Det är även upp till bevis för jordbruksminister Kimmo Tiilikainen (c) och hela regeringen som i våras ville vänta med det nationella krispaketet tills EU beslutat om eventuella krisåtgärder.
Det här rkäver SLC inför måndagens jordbruksministermöte i Bryssel, där ministrarna ska diskutera åtgärder för att lindra den allvarliga lönsamhetskrisen inom jordbruket, där näringen har befunnit sig i snart två år.
Enligt uppgifter från Bryssel inför rådsmötet kommer EU-kommissionen att lägga fram ett krispaket på sammanlagt 500 miljoner euro och föreslå möjligheter att komplettera paketet med ytterligare 350 miljoner euro i nationella medel från medlemsländerna.
– Åtgärderna är ett steg i rätt riktning, men helt otillräckliga, konstaterar SLC:s ordförande Holger Falck.
Fördelningen av EU:s krispaket mellan medlemsländerna är ännu oklar, men i fall samma fördelningsgrunder tillämpas som i senaste krispaket så torde Finlands andel bli mellan 10 och 15 miljoner euro. Det är enbart en bråkdel av det finländska jordbrukets faktiska förluster. Redan mjölksektorn i Finland förlorar cirka 200 miljoner euro årligen på grund av marknadskrisen och resten av jordbruket förlorar tillsammans minst lika mycket. Förlusterna uppgår således till minst cirka 400 miljoner redan för Finlands del.
– Det gäller nu för minister Tiilikainen att få till stånd en fördelning som beaktar Finlands stora beroende av den ryska marknaden. Finlands jordbrukare skall inte ensamma behöva betala priset för EU:s utrikespolitik, säger Falck.
Förutom direkta stödpengar krävs även marknadsåtgärder för att minska överproduktionen inom EU. Dessa kan inte vara frivilliga eftersom det bara skulle koncentrera produktionen till EU:s bästa produktionsområden. SLC förväntar sig även att regeringen raskt tar beslut om nationella krisåtgärder för jordbruket efter att EU:s krispaket klarnar. Det är också synnerligen viktigt att årets jordbruksstöd betalas ut så tidigt som möjligt för att undvika en ytterligare försämring av gårdarnas kassakris.
– Det är nu upp till bevis för jordbruksministern och hela regeringen såväl i Bryssel som på hemmaplan, konstaterar Falck.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

FAO:s generaldirektör besökte Finland

Beskogning, mattrygghet, hållbart jordbruk och Finlands deltagande i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s verksamhet diskuterades under generaldirektör José Graziano da Silvas besök. Värdar var jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen samt förvaltningens och intressegruppernas representanter.
– Finland har kunnande om hållbart skogsbruk, även tropiskt skogsbruk. Ett av FAO:s största projekt är återbeskogning av Sahara-öknens utkanter i norra Afrika, berättade generaldirektören. FAO och Finland har en lång tradition av samarbete inom jord- och skogsbrukssektorn. Till exempel är Finland den största finansiären av FAO:s projekt med målet att hjälpa lantbruket i afrikanska och asiatiska länder att anpassa sig till klimatförändringen. Graziano da Silva påminde om att trots det kärvare ekonomiska läget är Finland fortsättningsvis ett av världens rikaste länder.
Graziano da Silva lyfte även fram Finlands know-how inom livsmedelssäkerhet. Han nämnde att inom fisksektorn globalt förloras en alltför stor del av fångsten på grund av felaktig lagring.
Med tanke på framtidens livsmedelsproduktion är fjäderfä- och fiskkonsumtion, då främst hållbart odlad fisk, enligt generaldirektören att föredra framför annat animaliskt protein.
Kimmo Tiilikainen kontrade med att lantbruket bör vara lönsamt på alla håll i världen och optimerat för de rådande förhållandena. Han menade att de finländska förhållandena lämpar sig för hållbar köttproduktion, eftersom vi inte har brist på vatten och vårt klimat gynnar vall- och spannmålsproduktion. Genom att öka andelen inhemskt proteinfoder kan den finländska köttproduktionens hållbarhet förbättras ytterligare.
Brasilianen Graziano da Silva har lett FAO sedan år 2012, men detta var första gången han besökte Finland under sitt mandat. Finland representerar de nordiska länderna i FAO:s förvaltningsråd i tre år från och med mitten av år 2017.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Landsbygdems Folk utkommer följande gång fredag 29 juli. Trevlig sommar!

Första koloradoskalbaggen hittad i Kouvola

Sommarens 2016 första koloradoskalbagge har påträffats i Kouvola.
Livsmedelssäkerhetsverket Evira uppmanar alla potatisodlare att kontrollera potatisbestånden särskilt i Sydöstra Finlands område, där fynd gjorts också under tidigare år.
Koloradoskalbaggen påträffades första veckoslutet i juli i byn Saaramaa i Kouvola i Kymmenedalen. Det rör sig om en liten husbehovsodling, där skalbaggen inte påträffats under tidigare år. Alldeles intill har skalbaggar konstaterats senast för fem år sedan.
– Det är mycket sannolikt att skalbaggen förekommit på stället, kanske i flera års tid. Det är också sannolikt att övervintrade skalbaggar kan dyka upp i potatisbestånden också på andra håll, säger överinspektör Atro Virtanen på Eviras enhet för växthälsa.
Individer som har övervintrat i Baltikum och Ryssland har redan kommit upp på potatisblasten, så skalbaggar kan följa med lämpliga luftströmmar från Finlands närområden. Risken för spridning av skalbaggar är störst i Sydöstra Finland och Södra Savolax. Beroende på luftströmmarna kan skalbaggar spridas till hela södra och östra Finland.

Observationer ska anmälas till journumret

Evira uppmanar alla som misstänker förekomster av koloradoskalbaggar att ringa till journumret 040 801 4407 (säkrast kl. 9 - 20, även på veckosluten). Under samtalet ger Evira anvisningar om vad man ska göra.
För inspektionerna och bekämpningen svarar Eviras och NTM-centralernas inspektörer. Man ska inte själv börja bekämpa skalbaggarna, eftersom det försvårar myndigheternas möjligheter att lyckas med sina bekämpningsåtgärder.

Skalbaggen känns igen på de svarta längsgående ränderna

Vid den här tiden kan man hitta fullvuxna koloradoskalbaggar och efter mitten av juli också deras larver på potatisblasten. Den fullvuxna skalbaggen är ungefär en centimeter lång. På den gula ryggen finns 10 svarta längsgående ränder och den främre delen av ryggen är orange med svarta prickar.
De nykläckta larverna är cirka 1 - 2 millimeter långa och ganska mörka. Larverna utvecklas snabbt och den välvda ryggen blir snart orangeröd. Huvudet är svart och nedtill på vardera sidan har larven två rader med svarta prickar. En fullvuxen larv är drygt en centimeter lång.
De fullvuxna skalbaggarna och deras larver äter till en början hål i potatisbladen. Mest förstörelse orsakar larverna, då de förekommer i stort antal och äter upp bladen nästan helt. I beståndet bildar den avätna potatisblasten härdar som lätt kan urskiljas från den övriga blasten.
Mera information om och bilder av koloradoskalbaggen samt anvisningar om vad man ska göra vid misstanke om förekomst av skalbaggar finns på länken här nedan:
www.evira.fi/koloradoskalbagge

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Låga priser på nypotatis oroar övriga potatisodlare

Centralaffärernas import av svensk nypotatis pressade priserna rejält för de inhemska odlarna. Nu finns en oro för att de låga priserna på nypotatis ska påverka priserna på vinterpotatisen negativt.
För några veckor sedan rapporterades om att priset på inhemsk nypotatis hade sjunkit till mycket låga nivåer på grund av att centralaffärernas import av svensk nypotatis. Odlarpriset är fortsatt lågt - långt under en euro per kilo och de senaste veckorna har inhemsk nypotatis sålts till under en euro per kilo.
- Det har drabbat nypotatisodlarna mycket hårt och det är inte lönsamt att odla nypotatis till priser på långt under en euro. Jag lider med odlarna s om fått ta en enorm smäll på grund av att centralaffärernas import av svensk nypotatis, säger Henrik Antfolk, potatisodlare i Kristinestad och ordförande för Lappfjärdsnejdens potatisodlarförening.
Enligt Antfolk har S-gruppen sänkt priset på nypotatis ännu mera den här veckan.
- Jag har fått ett meddelande om att S- gruppen säljer nypotatis till cirka 69 cent per kilo, vilket gör att odlarpriset är betydligt lägre. De här priserna kommer troligen att gälla för hela juli. Det som nu oroar odlare som odlar sommar- och vinterpotatis är att de låga priserna på nypotatis kan komma att pressa priserna på deras produkter.
- Är priset på nypotatis lågt påverkar det priset på sommarpotatis. Sedan när vinterpotatisen börjar tas upp i höst kan priserna för dem påverkas negativt om prisnivån redan är lågt. Nuvarande priser ställer nivån på vinterpotatisen och därför är jag orolig för hur det ska bli i höst, säger Antfolk.
Men mycket kan fortfarande hända. Antfolks förhoppning är att konsumtionen av nypotatis och nu sommarpotatis är hög så att de sortimenten tar slut.
- Om några veckor börjar upptagningen av sommarpotatis här i nejden och ju snabbare upptagning desto bättre är det inför hösten. Nu kan vi bara hoppas att det finns åtgång.
- Men om priserna är låga kan det hända att odlarna väntar med upptagningen och då finns det risk att vi har större mängder potatis i omlopp i höst, vilket kan återspeglas på vinterpriserna, förklarar han.
På grund av att potatisskörden blev mindre än normalt i fjol hölls medelpriset på potatis på kring 25-28 cent per kilo under hela vintern. Enligt Antfolk är en sådan prisnivå hyfsad och han hoppas på liknande priser i höst.
- Medelpriset i höst borde ligga på kring 23 cent per kilo för att kostnaderna ska täckas. Men det förutsätter att vi inte får toppskördar. Gör vi det är risken mycket stor för att priset dyker.
Antfolk är i dagsläget tudelad som potatisodlare. Alla odlare strävar efter att göra ett gediget arbete så att skörden maximeras. Men maximeras skörden ökar risken för att priserna dumpas.
- Det är paradox. Det irriterar mig att vi odlare på ett sätt inte kan eftersträva toppskördar för då har vi inte bra priser. Det är fel på hela systemet. Det måste bli missväxt för att vi ska få upp priserna och blir det missväxt kommer handeln att importera potatis.
- Det här gäller inte bara för potatis utan för vilka grödor som helst och det är beklagligt, säger han.
Han understryker än en gång att mycket kan hända ännu. Men Antfolk är ändå orolig för att nypotatispriset kan få negativa följder för resten av säsongen.
- Här i Lappfjärdsnejden har vi haft en bra sommar och det växer ordentligt nu. Men några dagar med hårt regn, en natt med frost kan påverka växtligheten snabbt. Mycket kan hända ännu, men det skulle kännas bättre om priserna på nypotatis nu vore på en högre nivå, säger han.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nya åländska regler kräver tidigare gödsling på hösten

Ålands landskapsregering har slagit fast nya nitratdirektiv, som i praktiken innebär att sista datumet för spridning av stallgödsel tidigareläggs med två veckor från den 15 november till den sista oktober.
- Det kunde ha blivit ännu värre. Det ursprungliga förslaget var att spridningen skulle ske senast den 15 oktober, kommenterar Ålands Producentförbunds vd Henry Lindström.
Landskapsregeringens beslut om ”om begränsning av utsläpp i vatten av nitrater från jordbruket” gäller från den 1 september i år och har utarbetats i samråd med ÅPF och Ålands Hushållningssällskap. Lindström betecknar regelverket som en kompromiss, som han tror att jordbrukarna kan leva med.
- Vi har också diskuterat saken med enskilda jordbrukare och branschens entreprenörer.
Enligt de nya reglerna ska spridningen av gödselmedel på åkrar göras så att det inte sker någon avrinning i vatten och på ett sådant sätt att packningsskador minimeras. Gödselmedel får inte spridas på tjälad, snötäckt eller vattenmättad mark.
Stallgödsel och organiska gödselfabrikat får inte spridas under tiden från 1 november till 15 april. Om marken är otjälad och torr så att inget rinner av i ett vattendrag kan utspridningen på våren påbörjas tidigare, dock tidigast den 1 april.
Enligt de nya reglerna för gödselspridningen kan landskapsregeringen också på grund av exceptionella väderleksförhållanden och efter ansökan från en branschorganisation förlänga spridningstiden för gödsel med maximalt sex veckor, alltså till mitten av december.
Med branschorganisation avses i detta fall ÅPF och Ålands Hushållningssällskap.
Som exceptionella väderleksförhållanden betraktas situationer där ett flertal åkrar på grund av långvariga rikliga regn och liten avdunstning varit så våta att detta förhindrat spridning av stallgödsel före utgången av oktober.
Landskapsregeringen kan även på ansökan bevilja enskilda jordbrukare förlängning av spridningstiden på grund av synnerliga skäl och efter särskild prövning.
Sådana synnerliga skäl inbegriper omständigheter som inte har varit möjliga att förutse eller påverka och när det inte finns alternativ till egen spridning av gödseln.
I fråga om stallgödsel och organiska gödselfabrikat som innehåller stallgödsel får en mängd som motsvarar högst 170 kg lösligt kväve per ha och år tillföras åkern.
- Det är förnuftigt och bra att de nya direktiven slår fast att det är fråga om lösligt kväve. Tidigare har det varit lite oklart vilken sorts kväve det handlar om, påpekar Lindström.
Ytgödsling av stallgödsel och organiska gödselfabrikat på vallväxtlighet får inte ske på hösten efter den 15 september.
Vid spridning av stallgödsel och organiska gödselfabrikat på hösten efter 15 september på obevuxen mark ska gödseln alltid omedelbart, senast inom ett dygn, myllas ned eller så ska åkern plöjas.
De maximimängder av stallgödsel som får spridas per hektar på hösten efter 15 september är för fast strögödsel för nötkreatur 30 ton per ha, för flytgödsel av nötkreatur 20 ton per ha och för flytgödsel av svin 15 ton per ha.
Maximimängder för andra fraktioner av stallgödsel från produktionsdjur kan beräknas med hjälp av en bilaga till gödseldirektivet.
Mängden lösligt kväve i stallgödsel och i organiska gödselfabrikat som sprids på hösten efter 15 september får vara högst 35 kg per ha.
Den maximala mängd flytgödsel som får köras ut på hösten efter 31 oktober begränsas till den mängd gödsel som produceras på gården under sex veckors tid och specificeras utgående från gårdens djurbesättning.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ändringar i norskt skattesystem kan ändra på gårdarnas struktur

Olika nordiska skattevillkor som berör jordbruket samt bondeägandet i Norden var teman då juristerna från de nordiska bondeorganisationerna träffades nyligen i Haiko.
Det norska stortinget genomförde således i början av maj ett skatteforlik, det vill säga en bred överenskommelse om skattereformer, varav en del också berör jordbruket.
En ändring som redan genomförts före överenskommelsen och som möjligtvis kommer att påverka gårdarnas struktur i Norge är att skatten på vinst från överlåtelse av fast egendom har sänkts från 50 till 25 procent. Det här skedde i anslutning till årets statsbudget.
Ändringen är bland annat en följd av det norska regeringsprogrammet och regeringens strävan att anpassa jordbrukets struktur till EU- förhållanden, en sak som Norges Bondelag i övrigt varnade för inför det senaste stortingsvalet.
Ursprungligen ville regeringen även slopa skattefriheten vid generationsväxlingar inom familjen och föreslå en beskattning också av dessa på 25 procent, men det förslaget avvärjdes. I dag är regeln i Norge att överlåtelse av gårdar vid generationsväxling inom familjen inte beskattas när den som säljer gården har ägd den i minst tio år, att köparen är i släkt med säljaren och att överlåtelsepriset inte överstiger 75 procent av försäljningsvärdet.
I vilket fall som helst så minskar emellertid skillnaden mellan generationsväxlingar och överlåtelser på öppna marknaden så att det blir fördelaktigare att sälja på öppna marknaden än förr.
Enligt Arnstein Tveito vid Norges Bondelags skatteavdelning är det för tidigt att sia om ändringen inverkar i större skala på den norska gårdsstrukturen som präglas av småskaliga familjejordbruk.
- Men det vet vi att många har väntat på genomförandet av reformen i och med att den finns inskriven i regeringsprogrammet, så troligtvis kommer överlåtelserna på öppna marknaden att öka, säger Arnstein Tveito.
 Enligt det norska skatteforliket sänks den allmänna inkomstskatten från 27 till 25 procent i årets beskattning. Skatteforliket omfattar också en överenskommelse om att sänka skatten ytterligare till 22 procent under 2017-2018.
I stället för den tidigare toppskatten som i viss mån kan jämföras med marginalskatt införs en stegvis beskattning. Norrmännen talar om trinnskatt, det vill säga stegskatt. Det betyder något förenklat en progressivt stigande beskattning av inkomster som överstiger 159.800 norska kronor, lite på 17.000 euro.
När det gäller förmögenhetsskatten så höjs grundavdraget från 1,2 miljoner norska kronor (knappt 129.000 euro) till 1,4 miljoner (knappt 150.000 euro).
Beskattningsvärdet på andrahandsbostad och egendom som är anknuten till näringsidkande ökar från 70 till 80 procent av marknadsvärdet, men ändringen gäller inte lantbruksegendom.
I motsats till exempelvis Danmark och Sverige får ett bolag i övrigt låna pengar till en personlig innehavare i bolaget, till exempel en aktieinnehavare i ett aktiebolag. Från i år ska ett sådant lån i alla fall beskattas som avkastning.
Regeringen föreslog vidare att avskrivningen på husdjursbyggnader skulle sänkas från 6 till 4 procent, men det blev avvärjt i förhandlingarna om skatteforliket. Det låter i alla fall som ganska låga satser och i Norge är det inte ovanligt att det tar långt över en människas livstid att avskriva större byggprojekt. I Finland är avskrivningen på produktionsbyggnader högst 10 procent (20 procent på växthus och 25 procent på lätta konstruktioner).
Norges regering föreslog också ändringar av beskattningen på skog som skulle ha lett till högre förmögenhetsskatt men ändringen avstyrdes.
 René Moody Nielsen från danska Landbrug og Fødevarers skatteavdelning kunde berätta att det inte finns många specialregler kvar i Danmark för jordbruksnäringen; beskattningen följer ganska långt samma villkor som näringslivet överlag.
En regel som i alla fall är kvar är att jordbruksmark värderas betydligt lägre än marknadsvärdet i beskattningen, vilket medför en lägre egendomsbeskattning.
- Vi är glada för att vi får ha kvar det undantaget, säger René Moody Nielsen.
Det var SLC och MTK som ordnade juristdagarna, Gunilla Grönholm vid SLC Nyland hade ordnat de praktiska arrangemangen medan Mikaela Strömberg-Schalin vid SLC tillsammans med de nordiska kollegerna hade sammanställt det fackliga programmet.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Rysslands embargo bekymrar kooperativ

De kooperativa rörelserna i Finland och Baltikum är bekymrade över det ryska matembargots följder för jordbruket. Organisationerna uppmanar EU- institutionerna att göra mer för att kompensera följderna för jordbruket och kooperationen.
Jordbrukets kooperativa organisationer i Finland, Estland, Lettland och Litauen dryftade problemet denna vecka under ett seminarium i Bryssel. De varnade för embargots starka ekonomiska och sociala konsekvenser i de fyra EU-länderna.
Följderna har varit extremt svåra för Finland och de baltiska länderna. Länderna har under en lång tid byggt upp en omfattande export av förädlade livsmedelsprodukter till Ryssland. Det slår hårt mot Finland, Estland, Lettland och Litauen.
Pellervos viceordförande Tiina Linnainmaa befarade att embargots effekter riskerar att hamna i skuggan av nya problem inom EU, exempelvis Brexit och flyktingkrisen. Under tiden fortsätter jordbrukarna och kooperativen att lida under embargot.
De baltiska representanterna varnade för en trend där unga människor börjar flytta från landsbygden på grund av den svåra ekonomiska situationen. Det kommer att inverka negativt på den framtida jordbruksproduktionen.
Kooperativens representanter betonade att EU inte gör nog för att avhjälpa problemen. EU:s institutioner - kommissionen, rådet och parlamentet - måste skyndsamt införa riktade åtgärder som hjälper att finna nya marknader och hålla producenterna kvar i branschen.
Organisationerna underströk dessutom betydelsen av att upprätthålla diskussionerna med Ryssland. Ett gemensamt brev med en sammanfattning av kooperativens krav har sänts till alla EU-institutioner.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kaotiska jordbruksmarknader kräver riskhantering

Diskussionen om hur man ska handskas med den allt större volatiliteten under nya CAP- perioden pågår i Bryssel. I takt med marknadskriserna inom olika sektorer har EU- kommissionens möjligheter att ingripa varit otillräckliga, både vad gäller marknadsingripanden och krishjälp. Det finns ett förslag om att göra om en del av nästa CAP från år 2020 till ett system för inkomststöd och en slags försäkring för att säkra producenten vinst. Basen skulle vara en EU- försäkring som skulle gälla för producenter per sektor, finansierad ur CAP och beräknad på en minimumnivå baserad på medlet av produktionskostnaderna. Dessutom skulle det finnas en annan garanti som säkrar en vinst och intäkt per produktionsgren och som skulle vara delvis EU- finansierad och delvis åtnjuta nationell finansiering. En annan tanke är att direkt stöda gårdens egenkapital som garanti ifall intäkterna sjunker. I Bryssel debatterade förra veckan Copa- Cogeca olika sätt att motverka svängningarna i producentprisläget, som de senaste åren växlat mellan dels hög och dels en mycket låg nivå. Motparten var Momagri, en tankesmedja som företräder Frankrike som man ser som EU:s främsta lantbruksnation. Debatten om olika riskhanteringsinstrument har aktualiserats i takt med handelsförhandlingarna som EU för med USA, där man tillämpar ett system med inkomstförsäkring.
- Vi kan inte ta efter det amerikanska systemet utan måste utveckla ett helt annat system med direktstöd och ett system för marknadshantering, menar Max Schulman, ordförande för europeiska producentförbundet Copa- Cogecas spannmålsutskott och MTK:s spannmålsombud.
Schulman menar att man behöver bättre marknadsinformation till grund för ett eventuellt nytt system och nämner prissäkring via futurer inom spannmålssektorn.
- Det är ovisst, särskilt för spotförsäljningen då skörden inte lyckats. Terminskontrakt gäller inom handeln och för export. Men vi behöver mera instrument för gårdar enligt storlek. Vi måste handskas med risk och måste ha mera information kring marknaden. - Det amerikanska systemet är mera flexibelt i och med att det finns medel tillgängliga då det behövs. Vi måste utveckla ett EU- system, men kan vi göra det så att det täcker hela lantbrukssektorn? Jag tror knappast det, konstaterar Schulman. - Men vi kan inte begränsa det bara till nästa CAP på fem år utan måste vara mera förutseende.
En arbetsgrupp har tillsatts för att se över riskhanteringsinstrument inför den nya CAP- perioden. Avsikten är att komma med en rapport över hur man ska handskas med prisvolatiliteten. På Copa- Cogeca vill man dessutom att industrin och uppköparna belyser prisbildningen så att inte producentpriset verkar som taget ur luften, särskilt vad gäller mjölksektorn.
- Vi måste avvärja volatilitet i fortsättningen, det är ett sätt att säkra stabiliteten som en reaktion på rådande marknadskaos där lantbrukssektorn befinner sig i stormens öga, konstaterade Pekka Pesonen, generalsekreterare på Copa- Cogeca.
Men det råder inte enighet mellan producentförbunden om vad som krävs för att bättre hantera volatiliteten. Den franska tankesmedjan Momagri är skeptisk och menar att någon eventuell EU- försäkring ändå inte skulle vara tillräcklig i fall av större kriser. Istället vill man se direkta marknadsåtgärder för att kontra marknadscyklerna.
- Det sägs att USA och Kina och andra aktörer på världsmarknaden stöder allt mera inhemsk matproduktion. Brasilien har också subventioner som motsvarar hälften av stödnivån i EU. De statliga subventionerna till det kinesiska jordbruket motsvarar egentligen stödnivån i EU, trots det lägre kostnadsläget där, konstaterar Jacques Carles, verksamhetsledare på franska Momagri.
- I EU har direktstöden minskat medan de i andra länder har ökat och i EU har vi stödet frånkopplat från produktionen, medan man i Kina betalar stöd till inkomst och direkt för produktion.
På Momagri skulle man helt vilja göra om CAP och menar att frånkopplingen av stödet från produktionen har givit upphov till perversa effekter.
- Det är just det som lett till att vinstmarginalen då går till andra! Frånkopplingen leder till höjningen av produktionskostnaderna! Det leder till ineffektivitet och det måste finnas andra möjligheter, som att stöda inkomsten då priserna är låga eller för producenten att ingå futurer eller terminskontrakt.
Den franska tankesmedjan vill också att finansinstitutens investeringar i råvarumarknaden begränsas då volatiliteten på råvarumarknaden ibland är större än på finansmarknaden. Man menar att volatiliteten på råvarumarknaden inte orsakas av de yttre risker, såsom väder och klimat, som ofta anges som orsak, utan andra finansiella faktorer och obalanser i de kortsiktiga finansströmmarna. Lantbrukssektorn är i nuläget strukturellt instabil och den systemiska risken gör att man måste överväga riskhantering såsom inbetalningar till försäkringsfonder. En radikalare idé är att ha reserver för en garantibetalning direkt in på gårdens bankkonto då intäkterna sjunker drastiskt och det är en av de åtgärder som Momagri föreslår att man ska överväga i EU inför nästa CAP. Tanken är att EU- förvaltningen ska kunna bemöta konsekvenserna av stora prisfluktuationer. Men i USA har försäkringssystemen som ska garantera producenten inkomst visat sig problematiska i och med att betalningsfristerna är långa och de administrativa kostnaderna höga. Stödet på basis av försäkringen beräknas nämligen på producentens verkliga inkomster och försäljning i slutet av bokföringsåret och då kan ett system som baserar sig på direktstöd eller kopplat stöd istället fungera smidigare.
- Produktionsstandarden är överlag högre i EU. Det kunde bli mycket svårt att istället ändra riktning mot ett riskhanteringssystem. EU- producenterna befinner sig på världsmarknaden så en slutsats man kan dra är att det behövs ett bra system för marknadsinformation, betonar Max Schulman.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s institutioner enades om luftkrav

s medlemsländer och EU- parlamentet har kommit överens om det så kallade NEC- direktivet för utsläpp av skadliga ämnen i luften. För jordbruket spelar ammoniakutsläppen den viktigaste rollen. Utsläppen av metan ingår inte i direktivet.-br-I medeltal ska ammoniakutsläppen i EU sänkas med 18 procent fram till 2030, utgående från basåret 2005. För Finlands del ska utsläppen ner med 20 procent. Det är mer än producenterna hade hoppats på-
I stället blir tillämpningen mer flexibel, uppger jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen i ett pressmeddelande. Ammoniakutsläppen får under fem års tid får vara större än kraven i direktivet.
Tiilikainen har tidigare medgivit att sänkningen av ammoniakutsläpp kräver tilläggsåtgärder i Finland. Omkring 90 procent av de finländska ammoniakutsläppen härstammar från gödsel och gödselmedel från produktionsdjur.
Finland har strävat till ett nedsatt nationellt mål. De finländska producentorganisationerna bedömer att en nedsättning med 10 procent vore ett realistiskt mål för ammoniak men kompromissen förutsätter 20 procent. Största delen av ammoniakutsläppen härstammar från EU:s djurgårdar, som måste bereda sig på stigande kostnader. I Tyskland ska utsläppen av ammoniak sänkas med 29 procent.
Kompromissen mellan parlamentet, kommissionen och rådet nåddes under det nederländska ordförandeskapets sista dagar i slutet av juni. Under slutspurten sänktes Österrikes ammoniakmål från 18 procent till 12 procent.
Nämnas kan att Frankrike klarar sig med en utsläppssänkning på 13 procent. Motsvarande siffra för Storbritannien är 16 procent medan Lettland måste sänka sina utsläpp med bara en procent.
Europeiska jordbrukspolitiker befarar att oproportionerligt stränga utsläppstak kan medföra att boskapsproduktionen i stället stärks utanför EU, där stränga normer för djurvälfärd och miljö inte gäller.
Ett av ursprungskraven var att luftdirektivet också skulle omfatta metanutsläpp. Metan produceras framför allt av idisslare på grönbete. Stränga utsläppstak för metan skulle i värsta fall leda till att boskapen måste hållas inomhus.
Senare har begränsningarna för metan lämnats utanför direktivet, som också gäller svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska föreningar och små partiklar. Åtagandena är en fortsättning på det nuvarande utsläppsdirektivet och ska träda i kraft 2020.
Direktivet ålägger medlemsländerna att minska sina utsläpp av hälsoskäl. Meningen är att luftföroreningarnas olägenheter för hälsan ska minska med cirka 50 procent fram till 2030, jämfört med 2005 års nivå.
Finlands allmänna förpliktelser i luftdirektivet kan enligt miljöministeriet i huvudsak fullgöras med åtgärder som det redan finns beslut på.
Luftkvaliteten i Finland är redan rätt bra, säger minister Tiilikainen. Ytterligare förbättringar förutsätter kostnadseffektiva metoder med berörda aktörer. Särskilt viktigt är samarbetet med jordbrukets producentorganisationer.
Rådet och parlamentet ska ännu formellt godkänna paketet. Besluten ska definitivt klubbas av under hösten.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet