Landsbygdens Folk

Ledaren 23.9.2016 Jordbruket enar EU

Förra veckans EU-toppmöte i Bratislava skulle demonstrera enighet mellan de många viljorna i den europeiska unionen. Det centrala budskapet var att den europeiska unionen sluter leden för att bli mänskligare. Livet går vidare, Brexit till trots.
“Vi är eniga” signalerade de ledande regeringscheferna, Tysklands Angela Merkel och Frankrikes François Hollande. Men skenet bedrar. I själva verket har förtroendet för EU aldrig varit svagare hos befolkningen och medlemsländerna är starkt splittrade.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker bekräftade allvaret i sitt linjetal förra veckan. Unionen befinner sig i en existentiell kris. Aldrig tidigare har medlemsländerna varit så oense. Samarbetet på en lång rad områden lider svårt.
Om EU ska räddas måste unionens institutioner och medlemsländernas regeringar dra lärdomar av de svåra kriserna, grundligt analysera orsakerna och inse att det inte går att regera förbi folkets vilja.
En Bratislavaförklaring ska granska begreppen och ställa Europa på en gynnsammare kurs. De följande månaderna ska Bryssel ägna sig åt brainstorming för att ta reda på varför så mycket har gått fel.
Det återstår att se om EU denna gång kan lotsas förstärkt ur krisen. Ibland får man intrycket att jordbrukspolitiken är ett av de få områden som ännu fungerar någorlunda i dagens Europa.
Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP har nästan från allra första början varit en viktig del av det europeiska samarbetet. Ända sedan EG grundades på 1960-talet har medlemsländerna samordnat och utvecklat jordbruket med gemensamma åtgärder.
Målen har i princip varit oförändrade sedan dess, men politikens innehåll och medel har aktualiserats genom åren. Sedan 1990 har CAP med jämna mellanrum reformerats för att motsvara tidens krav.
Det brukar hetta till ordentligt i debatterna om jordbruksreformerna. Eftersom CAP står för nästan 40 procent av EU:s budget, handlar det om mycket pengar. Omfördelning av ekonomiska resurser är alltid en känslig fråga.
Jubel väcker jordbrukspolitiken sällan. Direktiven från Bryssel upplevs som småpetiga och krångliga. Jordbrukspolitiken är ett slags nödvändigt ont som möjligast rättvist balanserar upp de olika viljorna i alla hörn av Europa.
Men CAP har också många förtjänster. Utan en gemensam politik skulle finländska producenter ha små chanser att konkurrera, ens på hemmamarknaden. I så fall skulle det bli nödvändigt att återinföra höga skyddstullar mot importen.
Via EU har små länder som Finland tillträde till världsmarknaderna. EU har också lyckats öka exporten av jordbruksprodukter, trots det ryska embargot och andra störningar på marknaderna.
Jordbrukspolitiken blir aldrig färdig. En av den nuvarande EU-kommissionens målsättningar är att förenkla bestämmelserna. Följaktligen lurar följande CAP-reform redan bakom hörnet.
Den europeiska jordbrukspolitikens ursprungliga uppgift var att trygga matförsörjningen och garantera bönderna en utkomst. I dag främjar CAP också landsbygdens utveckling, djurskyddet, matsäkerheten, klimatet och mycket annat.
Det betyder inte att allt skulle vara problemfritt. Jordbruket lider under det dyra handelskriget med Ryssland. Misstag har skett i samband med avregleringen av mjölken. Ibland är medlemsländerna djupt oense. Men systemet fungerar.
Regelbundna Eurobarometer-undersökningar visar att en bred majoritet av européerna stöder jordbrukspolitiken. Stödet har till och med tilltagit med åren. Det är mer än man kan säga om flera andra politikområden.
I dag verkar det nästan som om jordbruket håller ihop EU när så mycket annat går snett. Det är på tiden att EU:s institutioner och politiska ledare lär av sina misstag. Det är viktigt att lyssna på befolkningen – och på jordbrukarna.
 
Peter Karlberg
 
 
Postråddet blir bara värre
 
I början av 2000-talet döptes den brittiska posten Royal Mail om till Consignia. Efter bara två år återtogs det ärevärdiga gamla namnet igen. Personal och kunder hade protesterat ettrigt mot namnbytet.
I Finland måste man förstås upprepa samma misstag. Posten skulle heta Itella för att förmedla intrycket av modern kommunikation. Det slog också fel, då ingen begrep vad Itella stod för. Numera heter posten Posti.
Posten har varit förtegen över kostnaderna i samband med namnbytet, men sist och slutligen var den blamagen ännu oförarglig. Dessvärre fortsätter Posti att generera tvivelaktiga idéer ur sin kvarn med en enastående kreativitet.
Plötsligt ska postens anställda ägna sig åt fastighetsskötsel. De ska klippa gräs, kratta gårdar och skotta snö. Det tar tid att uträtta alla nya sysslor och postutdelningen lider. Dagligen blir tusentals hushåll utan post.
Det ska medges att antalet brevförsändelser minskar. Tidningsabonnemangen likaså. E-handeln skakar om traditionella strukturer. En motsvarande utveckling kan observeras inom handeln, där varuhusen förlorar sina kunder.
Den föränderliga omvärlden borde vara en utmaning för landets största logistikföretag. Posten måste bygga vidare på sin enastående logistik och infrastruktur för ett samhälle i förändring. Det hjälper inte att stryka servicen för de kunder som finns kvar.
I stället för att på ojämlika villkor konkurrera med företagare som sköter trädgårdar och fastigheter, ska posten ägna sig åt sin huvuduppgift, logistiken. En förutsättning är att Postis ägare, staten, är med på noterna.
Just nu reformeras postlagen. I den första fasen slopades de postkoncessioner som har beviljats av staten. Nu pågår den andra fasen som granskar postens skyldigheter. Postens konkurrenter slipper dessa skyldigheter.
Mot bakgrunden av det minskande antalet försändelser och postens ekonomiska problem kan det vara frestande att skära ner postens skyldigheter. Utdelningsfrekvensen, befordringstiden och mycket annat står på spel.
Posten är ett statsbolag med samhällsansvar. Postutdelningen är en basservice som måste få kosta. Det går inte att avreglera alla samhällsviktiga uppgifter som medborgarna har rätt till. Trots all e-teknik finns fortfarande ett behov av fysiska transporter.
Genom att skära ner antalet distributionsdagar och göra postgången långsammare blir allt bara värre. Posten riskerar att förlora ytterligare marknadsandelar till den privata konkurrensen. Ingen behöver en post som bara delar ut försändelser när det passar.
I stället för att hitta på huvudlösa uppgifter för sina anställda, borde posten koncentrera sig på kärnverksamheterna transport och logistik. Postens trumf är ett tätt distributionsnät som borde utnyttjas och slipas för att möta tidens krav.
En regelbunden postgång är särskilt viktig för landsbygden. När postgången tas upp till debatt, får samhällsnyttan inte ställas i bakgrunden. Det är givet att postgången inte ska kosta hur mycket som helst men en viss ambitionsnivå måste bibehållas.
Landsbygden behöver sin postutdelning lika mycket som stadsborna behöver sin när- och lokaltrafik. ”Marknaden” kan inte reglera alla samhällsviktiga uppgifter.
Alternativet är ett samhälle där poliserna måste köra taxi mellan utryckningarna för att bli kostnadseffektiva. Brandkåren kan vattna gräsmattor och blomplanteringar. Om det är vettigt får var och en avgöra. – PK

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Glöm inte att anmäla antalet svin senast på fredag

Anmälan om antalet svin för årets andra anmälningsperiod 1.5-31.8.2016 ska sändas in senast 30.9, påminner livsmedelssäkerhetsverket Evira och landsbygdsverket Mavi.
För närvarande har betydligt färre anmälningar av djurantal än under de senaste åren lämnats in.
Uppgifterna i svinregistret påverkar utbetalningen av ersättning för djurens välfärd. Om gården blir föremål för kontroll eller dubbelkontroll och uppgifterna inte har sänts in till svinregistret inom utsatt tid, används noll som djurantal för de saknade månaderna.
Det är också viktigt att notera att de djurgrupper som anmälts för ersättning för djurens välfärd motsvarar djurgrupperna i svinregistret.
Anmälningarna kan göras med svinregisterapplikationen eller på pappersblankett. I frågor som gäller anmälningarna kan svinregistrets kundtjänst ge råd, tel. 09-85666003.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Betalningen av höjda förskott på jordbrukarstöd inleds i oktober

Landsbygdsverket betalar ut större andelar än beräknat av 2016 års jordbrukarstöd i oktober-november. I förskott på kompensationsersättning, ersättning för ekologisk växtproduktion och miljöersättning på basis av miljöförbindelse betalas 85 procent av ersättningsbeloppet i stället för 75 procent som meddelades tidigare.
Förskotten på ersättningar enligt landsbygdsprogrammet för Fastlandsfinland kan undantagsvis vara större, eftersom kommissionen har godkänt höjningarna på grund av jordbrukets svåra ekonomiska situation. En höjning med tio procentenheter innebär att det betalas cirka 49,8 miljoner euro mer än planerat i förskott på kompensationsersättning.
Förskottets andel av ersättningen för ekologisk växtproduktion ökar med 3,5 miljoner euro och förskottets andel av miljöersättningen med cirka 23 miljoner euro.
Målet är att förskotten på kompensationsersättning och ersättning för ekologisk växtproduktion ska börja betalas ut vecka 40. För Ålands del börjar utbetalningen något senare.
- På Åland kan utbetalningarna av förskotten för år 2016 påbörjas förhoppningsvis vecka 42, meddelar programansvariga Leila Lindström vid jordbruksbyrån.
Förskotten på miljöersättningar som betalas på basis av förbindelser står i tur i november. Landsbygdsverket informerar om inledandet av betalningarna då betalningsdagarna har blivit fastställda.
- Den ytterligare finansiering som beviljats Landsbygdsverket har säkrat tidigareläggningen av stödbetalningarna. Av det sammanlagda beloppet av jordbrukarstöd för 2016 betalar vi ut cirka 88 procent redan under ansökningsåret, säger Landsbygdsverkets överdirektör Leena Tenhola.
Landsbygdsverket meddelade i juni att sammanlagt ungefär 1,4 miljarder euro i jordbrukarstöd som sökts 2016 kommer att betalas ut under ansökningsåret. Beloppet av stöd som betalas ut under ansökningsåret ökar nu till cirka 1,5 miljarder euro.

Betalningen av ersättning för djurens välbefinnande tidigareläggs
Målet är att betala förskotten på ersättning för djurens välbefinnande till jordbrukarna i november. I ersättning betalas sammanlagt cirka 52 miljoner euro varav hälften betalas i förskott.
Betalningen av ersättning tidigareläggs jämfört med 2015 års ersättning som betalades i juni året efter ansökningsåret. Det är möjligt att betala förskott på ersättning för djurens välbefinnande på ansökningsårets sida tack vare den ytterligare finansiering som utlovats för informationssystemarbetet.
Jordbrukarstöden för 2016 betalas enligt den målsatta betalningstidtabell som jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och Lantmäteriverket har gjort upp. Betalningstidtabellen hösten 2016 finns att få på webbplatsen www.mavi.fi. Landsbygdsverket informerar i oktober om tidtabellen för våren 2017.

Återbetalningarna av finansiell disciplin
Från och med 29.9 betalar Landsbygdsverket cirka 5,4 miljoner euro av de medel som dragits av på basis av finansiell disciplin i EU. Stödet betalas till jordbrukare som beviljades sammanlagt över 2.000 euro i EU:s direktstöd år 2015.
Medlen drogs av från 2014 års direktstöd i händelse av betydande kriser i produktionen och distributionen av jordbruksprodukter. De oanvända medlen betalas till jordbrukarna som återbetalning av finansiell disciplin.
Den finansiella disciplinen gäller också 2016 års jordbrukarstöd. Det sammanlagda beloppet av direktstöd som överstiger 2.000 euro minskas med 1,36674 procent.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Regionförvaltningsverken ska bilda en statlig enhet

Avsikten är att bilda ett enda riksomfattande regionförvaltningsverk, men de nuvarande regionförvaltningsverken flyttas inte.
Det här berättade jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) på en information för journalister i början av veckan om planerna på att bilda ett riksomfattande verk inom förvaltningen. Det är planer som pågått parallellt med beredningen av landskapsreformen men som varit något i skymundan.
Bland annat på jordbrukarhåll finns en viss skepsis mot det här. Orsaken är inte minst den att man är rädd för mer byråkrati.
Kimmo Tiilikainen lät förstå att det kommande verket främst har hand om miljöfrågor, medan de övriga funktionerna inom de nuvarande förvaltningsverken flyttar till de kommande landskapen.
Den stora frågan är hur stor en del av miljöförvaltningen som flyttas till landskapsnivå och hur mycket som blir kvar på statlig nivå.
- Vi kan inte ha det så att staten inte övervakar miljön, sade minister Tiilikainen.
Ministern yttrade sig inte direkt om det är meningen att det kommande verket får besvärsrätt eller inte.
- När det gäller bygglov och dylikt kunde man hålla en egen större litania, men avsikten är i alla fall att mängden av ansökningar ska minska i och med att det ska bli lättare att få lov för olika projekt och ansökningsförfarandet förenklas. En del av lovförfarandet flyttas också till kommunerna.
När det gäller naturresurser och några andra specialuppdrag kommer de i vilket fall som helst att skötas ovanför den kommande landskapsnivån.

Närmare 60 lagar måste ändras
I övrigt är avsikten att en stor del av de förvaltningsuppgifter som i dagens läge hör under jord- och skogsbruksministeriet flyttar till de kommande landskapen. De kommer att ta över nuvarande uppgifter inom jordbruk och livsmedelsekonomi, landsbygdens utveckling, miljöhälsovård och uppgifter kring naturresurser av NTM-centralerna, regionförvaltningsverken och kommunerna.
Det är 55 lagar inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde som måste ändras till sitt innehåll.
De nya landskapen ska inleda sin verksamhet i början av 2019.

Matpolitiska redogörelsen på remiss
På informationen påminde också jord- och skogsbruksministeriets tjänstemän om utkastet till matpolitisk redogörelse Mat2030 som nyligen sänts på remiss till berörda parter, bland annat SLC.
I utkastet har ministeriet valt att använda begreppet matsystemet, närmast som en ersättning av ordet livsmedelskedjan.
Bland visionerna i utkastet återfinns att efterfrågan 2030 täcks av ett genomskinligt, kunnigt och flexibelt samt internationellt konkurrenskraftigt och lönsamt matsystem som också har etablerat sig på exportmarknaden.
När det gäller jordbrukets roll i matsystemet heter det bland annat i utkastet att jordbruksstöden inte bör vara passiva stöd för att bara upprätthålla jordbruket utan att stöden ska riktas till effektiv produktion och utveckling.
Enligt utkastet bör också Finland säkerställa att det är möjligt att idka jordbruk i områden där klimatet inte är det gynnsammaste.
I texten påminner ministeriet om att Finland av flera orsaker har avsevärt högre produktionskostnader än många andra medlemsländer. men redogörelsen låter också förstå att här finns förutsättningar för en ren matproduktion.
Vidare heter det att det finns behov av att förenkla det komplicerade stödsystemet, vilket kommit tydligt fram både i EU och här hemma. Utmaningen är att samtidigt hitta förutsättningar och nödvändiga undantag som gör att Finlands speciella produktionsförhållanden kan beaktas och produktionen tryggas.
Enligt utkastet bör jordbrukarna sporras till nya samarbetsformer för att öka produktiviteten och utnyttja gemensamma resurser bättre samt till ett tätare samarbete med konsumenterna och därigenom en utveckling av marknaderna.
Bland ambitionerna finns att öka produktionen av inhemskt foderprotein genom forskning och växtförädling samt genom att utveckla stödsystemen.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Krispengar har bakats in i regeringens budgetförslag

De 21 miljoner euro i krispengar till jordbruket som regeringen kom överens om under budgetrian finns i regeringens budgetproposition för nästa år. Regeringen enades under budgetrian om ett krispaket på sammanlagt 50 miljoner euro, men resten av pengarna, 29 miljoner, ska finnas i det här årets följande tilläggsbudget.
Av de 21 miljonerna som är avsedda för nästa år är 10 miljoner närmast avsedd som specialstöd till jordbruket och riktas särskilt till de gårdar som gjort investeringar. De finns i det nationella stödet under övrigt nationellt stöd i budgetpropositionen.
Det är ännu öppet hur stödet fördelas. Finland ska förhandla med EU-kommissionen om frågan.
Till avbytarverksamheten inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde enades regeringen likaledes om 10 miljoner till. Jordbrukarnas avgifter för att anlita avbytare minskas i motsvarande omfattning.
Dessutom anvisas 1 miljon euro för lantbrukarnas ork i arbetet. Pengarna kanaliseras via Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, LPA. De finns på momentet för förvaltning av avbytarservicen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde.

Krispengar i följande tilläggsbudget
I det här årets följande tilläggsbudget är 7,5 miljoner i nationella krispengar avsedd för nationell komplettering till EU:s krispaket, varav motsvarande 7,5 miljoner euro tillfaller Finland.
Därutöver reserveras 20 miljoner i krispengar som nationella medel.
Resten av summan för jordbruket i tilläggsbudgeten, 1,4 miljoner euro är avsedd för landsbygdsverket.

14 miljoner i räntestöd
I räntestöd för investeringslån föreslog jord- och skogsbruksministeriet i somras 21 miljoner euro i nästa års budgetförslag, medan finansministeriet ansåg att 14 miljoner räcker, och så blev det.
På samma sätt gick det med skogsbrukets miljöstöd där jord- och skogsbruksministeriet föreslagit en miljon mer än finansministeriet. Anslaget är nu litet på 3 miljoner.
Däremot blev det nog en miljon till i skogsförbättringspengar, vilket finansministeriet hade föreslagit. Anslaget är nu 56,23 miljoner. I sitt ursprungliga budgetförslag hade jord- och skogsbruksministeriet beviljat en miljon mer till skogsbrukets miljöstöd, men finansministeriet flyttade i stället miljonen till skogsförbättringspengarna.
Så blev det också i regeringens budgetproposition. Således höjs anslaget för skogsförbättringar med en miljon jämfört med i år medan skogsbrukets miljöstöd hålls på samma nivå som i år.

Mer pengar till Gårdsbrukets utvecklingsfond
Överföringen till Gårdsbrukets utvecklingsfond stiger till 38 miljoner euro jämfört med 11 miljoner i årets budget.
Det handlar om 27 miljoner som ska användas för regeringens spetsprojekt för lönsam matproduktion och den så kallade blåa bioekonomin, det vill närmast säga utnyttjande av vattnets naturresurser, så som fiske, algodling och dylikt.

Mindre till kraftverk för skogsflis
På arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde föreslog både ministeriet självt och finansministeriet en summa på 298,6 miljoner euro i budgeten för nästa år i produktionsstöd för förnybar energi.
I regeringens proposition har summan ändå bantats till 273,4 miljoner euro. Det är det beräknade anslaget till kraftverk för skogsflis som bantats med 25,2 miljoner till 54 miljoner. Målpriset per megawattimme är i alla fall det samma, 83,50 euro.
På finansministeriets eget förvaltningsområde stiger accisåterbäringarna inom jordbruket med 2 miljoner till 33 miljoner euro jämfört med ministeriets eget förslag från i somras.
Inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde är summan för underhåll av basvägarna 736 miljoner. Kommunikationsministeriet självt hade förslagit 786 miljoner.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC kräver bättre ursprungsmärkning för spannmål

Matens ursprung har blivit ett allt viktigare kriterium för konsumenterna när det gäller att välja mat i såväl detaljhandel som i restauranger.
I en skrivelse till jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen kräver SLC:s styrelse därför obligatorisk ursprungsmärkning av spannmålsbaserade livsmedel, samt all mat i restauranger och offentliga bespisningar.
- Obligatorisk ursprungsmärkning av livsmedel tillverkade av spannmål vore helt i linje med det arbete som jord- och skogsbruksministeriet redan inlett för att förbättra ursprungsmärkningen av kött och mjölk, vilket SLC understöder till fullo. Även ursprungsmärkning av mat i restauranger och offentliga bespisningar skulle förbättra möjligheterna för konsumenter att göra medvetna och ansvarsfulla matval, säger SLC:s ordförande Holger Falck.
Bättre konsumentinformation skulle också vara helt i linje med statsrådets principbeslut om offentliga upphandlingar och den matpolitiska redogörelse som nu är på remiss.
Falck framhåller att förtroendet för inhemsk mat är rekordstort bland de finländska konsumenterna.
- Det här är ett resultat av ett långsiktigt kvalitetsarbete och informationsverksamhet. För att kunna välja behöver konsumenten tillräcklig och rätt information om livsmedlen och därför är tydlig ursprungsmärkning helt avgörande.

Inhemsk spannmål av hög kvalitet
I dagens läge är spannmålspriserna i Finland bland de lägsta i EU och en fjärdedel av brödet bakas av mjöl av utländskt ursprung. Detta trots att den finländska spannmålens kvalitet är bland de bästa i världen och spannmålen i Finland produceras under stränga miljökriterier.
- Hela vår åkerareal omfattas av nitratdirektivet och användningen av bekämpningsmedel är på mycket måttlig nivå jämfört med våra närmaste konkurrenter. Till exempel är tvångsmognad av spannmål med hjälp av glyfosat förbjudet. Dessutom omfattas över 90 procent av åkerarealen av frivilliga miljöåtgärder. SLC anser därför att EU-kriterierna uppfylls för att kräva samma konsumentinformation för spannmål som för kött och mjölk, säger Falck.
På samma linje är Bengt Nyman, ordförande för SLC:s spannmålsutskott.
- Det är vilseledande för konsumenten då man går in i mataffären, känner doften av nybakat bröd och tror att brödet är närproducerat. I själva verket är degen ofta importerad och brödet värms bara upp i butiken, säger Nyman.

Ursprungsmärkning av kött och mjölk
Jord- och skogsbruksministeriet har inlett arbetet med att bereda lagstiftning gällande ursprungsmärkning av mjölk och kött i olika livsmedelsprodukter. Lagförslaget kräver godkännande av EU-kommissionen.
Enligt EU-förordningen om livsmedelsinformation får medlemsstaterna utfärda bestämmelser om obligatoriska uppgifter om livsmedels ursprungsland om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung. Medlemsstaterna ska också lägga fram belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig.
EU-kommissionen har redan antagit Frankrikes författningsförslag som kräver att ursprunget för mjölk och kött i mejeri- och köttprodukter som tillverkats i Frankrike skall anges i två års tid från och med den 1 januari 2017.
Även Italien, Litauen, Portugal och Grekland har meddelat kommissionen förslag om märkning av ursprunget för mjölk som används som beståndsdel i mejeriprodukter.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Åländska jordbrukare blir utan statlig lånegaranti?

Krisdrabbade åländska jordbrukare får inte rätt till statlig garanti för lån enligt det krisstödsförslag som diskuteras i Helsingfors. Frågan togs upp när Ålands miljö- och näringsminister Camilla Gunell förra fredagen i Mariehamn träffade riksdagens jord- och skogsbruksutskott tillsammans med landskapsagronom Sölve Högman och fiskeribyråns chef Jenny Eklund-Melander.
- De statliga myndigheterna tycker att garantilånen är åländsk behörighet, men det tycker inte vi, säger Högman.
Från åländsk sida betonades att självstyrelsens ekonomiska ansvar för jordbruksfrågor har ökat betydligt de senaste åren. Högman har dock redan tidigare förklarat att Åland måste ordna lånegarantin på något annat sätt ifall staten inte går med på att ta åländska jordbrukare med i sitt system.
En annan stridsfråga mellan Åland och riksmyndigheterna gäller fisket. Staten är beredd att tilldela åländska fiskare särskilda kvoter inom de ramar som EU tilldelat Finland, men vill samtidigt också bestämma hur kvoterna ska fördelas mellan åländska yrkesfiskare.
Landskapsregeringen protesterar mot detta och hänvisar till att det enligt självstyrelselagen är landskapsregeringens sak att fördela kvoterna inom Åland.
Camilla Gunell diskuterade i tisdags fiskefrågorna med jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (Centern) och nästa veckas fredag ska hon höras både i riksdagens grundlagsutskott samt jord- och skogsbruksutskottet.
Åland vill dessutom ha en särskild torskkvot. I motsats till regeringen i Helsingfors vill landskapsregeringen även tillåta laxfiske med drivgarn exempelvis på åländskt vatten inom fyrasjömilsgränsen.
Landskapsregeringen uppmanar samtidigt Finland att till EU-kommissionen i Bryssel föra fram att självstyrda Åland har en annan åsikt än Finland beträffande EU:s förbud mot drivgarnsfiske.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Bildäck av maskros är klara för testbanorna

Den tyska däcktillverkaren Continental har börjat producera sin första pilotserie av bildäck som framställs av kautschuk från maskrosrötter. Om de praktiska testen utfaller väl, kan maskrosdäck säljas på marknaden inom några år.
Maskrosdäck
"Taraxagum" heter de nya däcken, som en anspelning på maskrosens latinska namn. Den allra första serien består av vinterdäck, som förutsätter en förhållandevis hög andel mjuk kauschuk i materialet.
Däcken av typen ContiWinterContact TS 850 P har redan börjat rulla på testbanor i Tyskland och svenska Lappland. Enligt Continental lämpar sig maskroskautschuk utmärkt som råmaterial. Däckens kvalitet och egenskaper skiljer sig inte från konventionella däck.
Det nya däcket presenterades denna vecka i Frankfurt på Automechanika, som är en internationell fackmässa för fordonsteknik. Produkten väckte ett berättigat uppseende och förlänades genast två innovations- och miljöpris.
Continental har utvecklat sina nya däck tillsammans med forskare vid det tyska Fraunhofer-institutet för molekylärbiologi i Aachen. Nu ska koncernen investera 35 miljoner euro i en egen forskningsanläggning i norra Tyskland.

Korsas med kaukasisk maskros
Råvaran till däcken kommer från maskrosrötter, men vanlig maskros duger inte. Enligt Continental innehåller den inte tillräckligt mycket latex. Maskrosen måste därför korsas med kaukasisk maskros, som producerar betydligt mer latexmjölk i sina rötter.
Continental samarbetar med växtförädlingsföretaget Eskusa i Parkstetten. Experterna har utvecklat en maskrossort som producerar rikligt med latex och lämpar sig för det europeiska klimatet.
Följaktligen kan Continental producera sin råvara hemma i Tyskland. Maskroskautschuk har många fördelar. Maskrosen är en härdig växt som kan odlas i ett kyligt klimat på mindervärdiga åkrar som inte lämpar sig för jordbruksgrödor.
Det innebär att odlingen inte inkräktar på produktionen av livsmedel eller djurfoder. Maskrosen växer snabbt, den är lätt att odla och skörda och är härdig mot ohyra och växtsjukdomar. Transportvägarna blir korta, då maskrosen går att odla nästan överallt.
Det är dyrt att transportera latex till Europa från gummiträd i tropikerna och transporterna belastar klimatet. Ett annat argument för maskros är att den växer snabbt och skördas inom en och samma säsong. Gummiträdet måste odlas flera år innan det ger skörd.
Användningen av inhemsk råvara sänker dessutom risken för fluktuerande världsmarknadspriser och naturkatastrofer. Enligt Continental stiger efterfrågan på naturkautschuk på världsmarknaden. Det pressar prisnivån uppåt.

Tidskrävande produktutveckling
Continental ska inte bara producera däck av kautschuk. Produktutvecklarna undersöker också möjligheterna att ersätta andra gummikomponenter i bilarna med motsvarade komponenter av maskroskautschuk. Gummibussningar är bara ett exempel.
Långvariga försök och tester ska klargöra hur det nya materialet lämpar sig för olika ändamål. Komponenterna måste vara slitstarka för att tåla de krafter och vibrationer som förekommer i ett fordon.
De första komponenterna presenterades redan på årets Automechanika. De första erfarenheterna uppges vara goda. Men ännu kommer det att dröja innan våra bilar utrustas med däck och bussningar av maskrosgummi.
Först återstår utmaningen att skala upp försöken till industriell produktion. Continental utgår från att det ännu dröjer åtminstone fem eller kanske tio år innan Taraxagum och andra maskrosprodukter blir tillgängliga på marknaden.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tröskningen framskrider snabbt i fint väder

Tröskningen framskrider i fint väder, skriver spannmålsbraschens samarbetsgrupp VYR i sin tröskningsrapport. Spannmålskvaliteten varierar, och oljeväxttröskningen är ännu på hälft.

Nyland:
Tröskningen har gått snabbt och spannmålen är torr. Hektolitervikten varierar och är lägre än normalt i synnerhet för korn. Liggrödor förekommer endast ställvis trots hårda regn. Axgroning förekommer knappt alls, men höga DON-värden har rapporterats. Falltalen har fortsatt vara höga, även i vårvete som tröskats sent. Proteinhalten verkar vara relativt hög. Råg har såtts rätt mycket.

Egentliga Finland:
Tröskningen har skett under utmärkta förhållanden och gått snabbt i lä och blåst. Höga nattemperaturer har möjliggjort att skörden torkar även nattetid. Axgroning eller rödmögel har inte rapporterats. Ligghavre har ställvis förekommit. Falltal och hektolitervikt för vårvete har varit höga. På områden där det regnade mycket under växtperioden har proteinhalten varit låg. På områden som fått mindre regn är proteinhalten högre men skördenivåerna lägre. Havreskördens DON-värden har hittills varit rätt låga. Det finns ännu mycket raps som inte ännu tröskats. En del av gårdarna sår också höstgrödor, vilket gör att oljeväxttröskningen får vänta så länge det inte lovas regn. I år har det såtts mera råg än i fjol.

Norra Österbotten:
Tröskningen har skett under goda förhållanden och förväntas fortsätta i god takt. Rödmögel och axgroning har förekommit på vissa ställen. Skördekvaliteten är på medelnivå. Hektolitervikten för foderspannmål har varit på en god nivå. Havrens DON-värden är relativt låga. Årets skörd blev kvalitets och kvantitetsmässigt medelmåttig, eftersom regnet kom senare än i fjol.

Södra Österbotten:
Tröskningen har gått snabbt framåt och inga betydande avbrott har förekommit. Skörden är normal. Skördarna har lidit något och hektolitervikten sjunkit på grund av regn som lett till försenad tröskning. Ligghavrearealer är ställvis otröskade och axgroning förekommer. Hektolitervikten för spannmålsskördarna är genomsnittlig eller något sämre, utom för havre där den är relativt hög. Stärkelsenivån är hög medan proteinhalten är låg.

Även i övriga Österbotten börjar skördeläget se bra ut. Omkring 90 procent av spannmålen är skördad, och oljeväxterna står nu i tur. Små otröskade arealer med övrig spannmål förekommer. Kornet gav en god skörd, och trots regnet är många nöjda med skördarna i trakterna omkring Vörå. Även havreskördarna blev goda, men ställvis har havren haft höga DON-värden. De slutliga kvalitetsanalyserna kommer senare.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Möjligt söka krisstöd också nästa år

De producenter som nu söker stöd för minskad mjölkproduktion kan söka om motsvarande stöd också 2017.
Nästa år kan alltså de som minskar sin produktion under de fem första månaderna 2017 jämfört med motsvarande period i år ansöka om anpassningsstöd det vill säga krisstöd inom husdjursproduktionen.
Det är det här stödet där Finland får en andel av EU på 7,5 miljoner euro och skjuter till en lika stor summa i nationella pengar.
Producentorganisationerna SLC och MTK förhandlar ännu med jord- och skogsbruksministeriet om utformningen av stödet nästa år. Producentorganisationerna har bland annat framhållit att även andra än mjölksektorn är i behov av krisstöd. Det är emellertid oklart om andra kan komma i fråga.
SLC, MTK och ministeriet verkar ganska långt vara överens om målsättningen att produktionen bör minska kring 5 procent under årets första månader jämfört med motsvarande tid i år, men det är inte ännu fastslaget.
Det blir också ett tak, man får alltså inte stöd för att minska hur mycket som helst. Avsikten med det är bland annat att stödet inte ska kanaliseras till producenter som lägger ned sin produktion. Detaljerna torde klarna under oktober.
Fram till onsdag klockan 13 kan man ännu söka om stöd för minskad mjölkproduktion på 14 cent per kilo mjölk. Det gäller alltså dem som minskar sin produktion under det här årets sista månader jämfört med motsvarande tid i fjol. Ministeriet understryker att de som söker det här stödet också kan söka om anpassningsstödet nästa år.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ägg från frigående höns säljs som burägg

Enligt Dava Foods ökar efterfrågan på ägg från frigående höns. Men den uppfattningen delas inte av Oy Eggpac Ab i Kronoby. Det lilla packeriet hamnar - på grund av låg efterfråga - att sälja över 90 procent av de äggen förpackade i askar för ägg från höns i inredda burar.
I förra veckans LF berättade Dava Foods vd Jan Lähde att efterfrågan på ägg från frigående höns har ökat märkbart, medan den minskar på burägg. Men alla delar inte den bilden. Åtminstone inte Oy Eggpac Ab - ett litet packeri i Kronoby - som har ungefär en procent av äggmarknaden i Finland.
- Vi säljer den största delen av våra ägg från frigående höns i förpackningar för burägg. Orsaken till att vi gör det är att efterfrågan är för dålig. Äggmarknaden i Österbotten verkar se helt annorlunda ut än i övriga landet, säger Glenn Snåre, vd för Eggpac.
Snåre är själv buräggsproducent och packeriet köper in ägg från frigående höns. Ägg från frigående höns står för cirka trettio procent av Eggpacks produktion. Men trots det säljs endast 8,5 procent av äggen från frigående höns i korrekta förpackningar.
- Sedan den 1 april till den 31 augusti i år har vi förpackat över 90 procent av äggen från frigående höns i buräggsförpackningar. Annars skulle vi inte få dem sålda. Det är vår bild av situationen i Österbotten och här ökar inte efterfrågan på ägg från frigående höns. Men jag kan inte uttala mig om hur marknaden ser ut i övriga landet. Där kanske det verkligen är så att efterfrågan på ägg från frigående höns har skjutit i höjden, säger Snåre.
Eggpacs uppfattning om marknaden går alltså stick i stäv med Dava Foods vd Jan Lähdes uttalanden i förra veckans LF. Lähde förklarade då att efterfrågan på ägg från frigående höns har ökat märkbart, medan den minskat på burägg. Dels på grund av det har Dava Foods varit tvunget att på kort tid sänka priset på burägg med hela trettio procent.

Frågar sig varför
Men trots den ökade efterfrågan på ägg från frigående höns säljer också Dava Foods sådana ägg i förpackningar för burägg. Magnus Sarin, buräggsproducent i Vörå, frågar sig varför det är på det viset.
- Jag har flera gånger kollat Kultamunas förpackningar för burägg och konstaterat att äggen är från frigående höns. Det gjorde jag senast i söndags. Jag får inte ihop det, säger Sarin, som har en besättning på 7.300 höns i trivselburar.
LF kan konstatera samma sak som Sarin. En snabb kontroll ger vid handen att Kultamuna och andra packerier förpackar ägg från frigående höns i buräggsförpackningar. Märkningen av ägg från frigående höns - 2FI - hittas snabbt i förpackningar för ägg från höns i inredda burar (3FI) i Prisma, Minimani och Citymarket i Vasa.
Bland annat S-gruppens eget märke Kotimaista och K-gruppens Pirkka har ägg från frigående höns i förpackningar för ägg från inredda burar. Så även i Minimani hittas liknande fall i Kultamunas Kotitilan Maalaismunat och den större förpackningen med 24 ägg.
- Jag förstår inte det här. Alla ägg från frigående höns borde förpackas och säljas som ägg från just frigående höns. Det borde helt klart vara så om efterfrågan ökar. Då ska inget packeri tvingas lägga dem i askar för burägg. Men eftersom det sker måste det vara på det viset att det finns för mycket ägg från frigående höns. De blir inte av med dem och samma problem har Eggpack i Kronoby, säger Sarin.
ÖSP:s ordförande Mats Nylund håller med.
- För mig är det helt obegripligt att ägg säljs i felaktiga förpackningar, säger han.
Det är enligt lag tillåtet att sälja ägg från frigående höns förpackade i buräggsaskar - dock inte tvärtom. På Kultamunas produkter framgår det också att ekologiska ägg och ägg från frigående höns kan förekomma i buräggsförpackningarna.
- På något sätt är det fel och enligt mig är det aningen vilseledande. Om en konsument verkligen vill ha ägg från höns i inredda burar bör den vara säker på att den får det, säger Nylund.

Principiellt fel
Tobias Dahlblom, ordförande för ÖSP:s äggutskott, har hört om att det kan ske att ägg från frigående höns förpackas i buräggsförpackningar.
- Men jag trodde inte det var så här vanligt. Och jag tycker också det är fel både moraliskt och principiellt. Jag har själv golvproduktion med frigående höns och jag vill att mina produkter ska säljas i rätt förpackningar. Det samma gäller helt säkert för en buräggsproducent. Rätt ska vara rätt, säger han.
Sarin tycker det är konstigt att priset på burägg rasat om det är så att ägg från frigående höns måste säljas som ägg från höns i inredda burar.
- Det måste tyda på att Dava Foods har för mycket ägg från frigående höns. Jag vet inte om det är så, men vilka slutsatser ska jag dra? frågar han sig.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Dava Foods förpackar mycket sällan ägg i

Att ägg från frigående höns förpackas i buräggsförpackningar sker inte i någon stor skala vid Dava Foods packerier. Mer än 95 procent av äggen från frigående höns som förpackas hamnar i rätt förpackning.
- Dava Foods har en mycket bra balans och totalt sett förpackas ägg från frigående höns nästan alltid i förpackningar för just frigående ägg. Mindre än fem procent av de äggen i medium- och largeklass förpackas i buräggsaskar, säger vd Jan Lähde, vd för Dava Foods.
Om det sker handlar det om utmaningar i samband med beställningar.
- Äggen som vi tar emot ska förpackas snabbt för att vara färska. Beställningen från handeln är ojämn och varierar från dag till dag. För att effektivera förpackningen kan det ibland bli så att ägg från frigående hamnar i buräggsförpackningar om till exempel en del av frigående äggen blir över, förklarar Lähde.
Han poängterar att det är tillåtet enligt lag att förpacka ägg från frigående höns i buräggsaskar.
-Skulle vi inte ha möjlighet att ibland packa på det här viset försvåras hela processen. Vi har inga marginaler och vi gör så här för att kedjan ska vara så effektiv som möjligt. Men det sker sällan och vi är nöjda med att vi har en bra balans.
Han poängterar att inget packeri strävar efter att förpacka frigående hönsägg i fel förpackningar.
- Priset på frigående hönsägg är högre än på burägg. Säljs de äggen som burägg tappar vi ett värde i kedjan. Så Dava Foods säljer inte ägg från frigående höns i buräggsförpackningar för att det inte skulle finnas efterfråga, säger han.
Han har förståelse för att det för en oinvigd kan te sig märkligt att ägg från frigående höns ibland säljs i buräggsaskar.
- Det upplevs kanske som märkligt för någon som inte vet hur branschen fungerar. Men packerierna har utmaningar och ibland sker det.
Att ett litet lokalt packeri kan ha en helt annan situation ser Lähde inte som konstigt.
- Det är helt klart så att efterfrågan på ägg från frigående höns ökar i storstäderna, men på mindre orter och på landsbygden är konsumtionsbeteendet annorlunda. Men trenden kvarstår - efterfrågan på ägg från frigående höns ökar hela tiden, menar han.
Och fortsätter:
- Samtidigt minskar efterfrågan på burägg och det är på grund av det som vi har varit tvungna att sänka priserna på just burägg.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s agrarministrar dryftade orättvis handel

En majoritet av EU:s jordbruksministrar är missnöjda över att stora livsmedelskedjor på ett orättvist sätt utnyttjar sin starka position för att pressa sina leverantörer. Enhetliga EU-regler måste till, eftersom frivilliga initiativ inte har lett till önskat resultat.
Under hösten sköter Slovakien det roterande ordförandeskapet i EU. En av tyngdpunkterna i värdlandets program är livsmedelssektorns värdekedja. Slovakien eftersträvar skärpta regler för att stoppa handelns ojusta behandling av sina leverantörer.
Orättvisa handelsmetoder var följaktligen ett viktigt tema under veckans informella möte för EU:s jordbruksministrar i Bratislava. Det slovakiska ordförandeskapet arbetar för enhetliga EU-regler som ska stärka jordbrukarnas position i värdekedjan.
Rådets ordförande, Slovakiens jordbruksminister Gabriela Matečná, konstaterade på mötet att primärproducenterna är värdekedjans svagaste länk. De nuvarande reglerna är otillräckliga för att skydda jordbrukare och andra producenter.

Frivilliga initiativ är fungerar inte
Matečná fastställde att globaliseringsprocessen också har nått de europeiska marknaderna. Resultatet har blivit en omfattande strukturomvandling inom handeln, som ytterligare försvagar jordbrukarnas möjligheter att skydda sina intressen.
De europeiska producentorganisationerna har länge efterlyst strukturer som stärker jordbrukarens chanser att hävda sig mot handelns inköpare. Frivilliga initiativ är bättre än ingenting men de sviker när det kommer till kritan.
Livsmedelssektorns värdekedja saknar nödvändig transparens. De stora aktörerna missbrukar sin ställning genom att sälja ut jordbruksprodukter till priser som inte motsvarar det arbete och kostnader som faller på producenterna.
Det slovakiska ordförandeskapet efterlyser därför regler som jämnar upp maktbalansen i värdekedjan och förbättrar jordbrukarnas förhandlingspositioner. I de östeuropeiska länderna har supermarknadernas prisdumpning varit särskilt påtaglig.
Agrarkommissionär Phil Hogan gick också ut med kritik mot orättvisa affärsmetoder. Enligt Hogan borde man ännu visa tålamod och skynda långsamt med nya lagar. Viktiga utredningar är ännu på gång.
Hogan hänvisade till den arbetsgrupp som Nederländernas jordbruksminister Cees Veermann tillsatte under det holländska ordförandeskapet. Arbetsgruppen särgranskar jordbruksmarknadernas funktioner. Ett betänkande ska släppas i slutet av året.
Därefter kunde kommissionen lägga fram ett förslag. Enligt Hogan vore det bäst med en europeisk ramlag, där medlemsländerna själva skulle formulera detaljerna. Detta skulle fungera bäst med tanke på de varierande förhållandena i medlemsländerna.
En bra förebild är den spanska lagstiftningen mot orättvisa affärsmetoder. I Spanien ska vinsterna längs hela värdekedjan offentliggöras. Liknande system finns i Storbritannien, Portugal, Frankrike och Belgien.

Kommissionen måste handla
Copa-Cogecas generalsekreterare Pekka Pesonen betonade betydelsen av avtal mellan producenter, produktförädlare och detaljhandeln, som garanterar ett rättvist pris och betalning inom utsatt tid. Frivilliga överenskommelser fungerar inte.
Enligt Pesonen kan orättvisa affärsmetoder bekämpas med en kombination av frivilliga uppförandekoder som bygger på lag. Detta garanterar överenskommelser som håller. En ombudsman kan döma ut sanktioner för brott mot koden.
Dessutom är det nödvändigt med regler på EU-nivå, eftersom många handelskedjor numera agerar internationellt med verksamhet i hela Europa. Nationella lagar förhindrar inte missbruk i andra länder.
EU-kommissionen känner till problemet och förväntas komma med ett förslag. EU:s jordbruksministrar måste kräva en lagstadgad reglering för att garantera en rättvis värdekedja, löd Pesonens hälsning till ministrarna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fransk mjölkmärkning retar mejerikoncerner

Frankrike startar på försök en inhemsk ursprungsmärkning för mejeriprodukter och flera andra länder, bland dem Finland, vill följa modellen. De europeiska mejerikoncernerna är däremot missnöjda och överklagar hos den europeiska ombudsmannen.
Initiativet till nationella mejeribeteckningar kommer från Frankrike, som nyligen fick EU-kommissionens tillstånd att testa systemet under två år. Jordbruksministeriet i Paris tror att det nya märket kan tas i bruk i början av nästa år.
Försöket följs med intresse av myndigheterna i flera EU-länder. Åtminstone Italien, Rumänien, Litauen och Grekland vill lansera egna, nationella ursprungsbeteckningar som väntas ge produkterna ett mervärde.
Finland vill likaså pröva modellen. Jord- och skogsbruksministeriet har börjat utreda möjligheterna att införa en märkning som informerar om ursprungslandet för inhemska mjölk- och köttprodukter.
Den brittiska producentorganisationen NFU anser likaså att landets egna produkter borde synas bättre. Enligt NFU ska ursprungsmärkningen ge konsumenterna större valfrihet och förbättra transparensen i matkedjan.
NFU vill märka både mjölk och kött. Britterna hänvisar till studier som visar att den egna befolkningen gärna köper inhemsk mat. Märkningen ska garantera att produkterna är äkta inhemsk vara.
Enligt NFU är Brexit en viktig grund för produktmärkningen, eftersom det i framtiden blir ännu viktigare att understryka den egna produktionen. Britterna anser att märkningen borde vara obligatorisk, eftersom frivilliga system förvirrar konsumenterna.
De europeiska mejerikoncernerna är mindre förtjusta i den nya trenden. Centralorganisationen European Dairy Association (EDA) anser att EU-kommissionen inte borde ha tillåtit Frankrike att märka inhemska produkter.
Enligt EDA avviker den nationella ursprungsmärkningen från principerna för EU:s inre marknad. Risken är stor att andra länder rusar i väg och följer exemplet. Det kan hota den gemensamma marknaden för mjölk och mejeriprodukter.
EDA har sänt ett klagomål till den europeiska ombudsmannen. Mejeribranschens organisation påpekar att den gränslösa handeln är viktig för mejerierna. Detta gäller särskilt mindre mejerier på orter som gränsar till flera länder.
Dryckesindustrins lobbyorganisation FoodDrinkEurope har likaså protesterat mot initiativet. Enligt FDE kan den protektionistiska nationella ursprungsmärkningen få betydande konsekvenser för marknaden, fastän tillståndet tillsvidare är begränsat till Frankrike.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

LF och LoA blir LF efter årsskiftet

Från och med nästa år utkommer Landsbygdens Folk i nytt format. Samtidigt slås LF och LoA ihop till en och samma tidning, Landsbygdens Folk. Det här beslöt styrelsen för SLC på sitt möte i måndags. Det är SLC som ger ut de båda tidningarna.
En av avsikterna med formatändringen är att tidningen ska bli läsvänligare och lättare att överskåda. Det gäller också tidningen som blädderversion på internet. Tidningen blir en så kallad "minitabloid", som exempelvis den svenska tidningen Land.
- Samtidigt räknar vi med att kunna trimma våra rutiner på redaktionen och att bättre kunna prioritera bevakning och innehåll, när vi har det redaktionella materialet samlat i en och samma tidning, säger chefredaktör Micke Godtfredsen. Det gäller i synnerhet som läsekretsen är den samma.
Oavsett förnyelsen kommer konceptet i stort sett att motsvara det nuvarande. Det material som hittills publicerats i LoA integreras i LF, dels i de veckovisa tidningarna och dels i speciella temanummer. Teman som kommer att bestå är till exempel skattedeklaration, årets stödansökan, byggtema, trädgård och spannmål. Också skogsnumren fortsätter som temanummer i LF.
- Det övriga materialet i LoA, som handlat om exempelvis animalieproduktion, maskiner och teknik samt kooperationen har vi för avsikt att sprida jämnt över hela utgivningsåret i LF, fortsätter Micke Godtfredsen. En del detaljer måste vi ännu lösa men allt kommer att vara klart till årsskiftet.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Prisras på burägg oroar producenterna

Priset på ägg från höns i inredda burar har rasat under de senaste veckorna. Ägg från frigående höns har däremot inte drabbats lika hårt. Utvecklingen oroar Tobias Dahlblom som förutspår mycket tuffa tider för burhönsproducenterna.
Ägg

- Den här utvecklingen leder till katastrof för många producenter som har äggproduktion i inredda burar. Med de här priserna producerar de ägg med förlust och jag tror en del kommer att få akut kassakris. Jag är orolig över situationen och hur det blir i framtiden återstår att se, säger Tobias Dahlblom, äggproducent i Pörtom och ordförande för ÖSP:s äggutskott.
Den största orsaken till prisraset beror enligt Dava Foods på en minskad efterfråga på just burägg, medan intresset för ägg från frigående höns eller ekologiska alternativ ökar. Som exempel meddelade också Lidl nyligen att kedjan planerar att sluta sälja ägg från höns i inredda burar.
- Jag tycker det är fel agerande av Lidl, men samtidigt kommer en internationell trend också hit. I Sverige är nästan alla ägg producerade av frigående höns, likaså i många andra europeiska länder. Vi har vetat att det kan bli så här också i Finland, menar Dahlblom.
Trots det har produktionen av burägg ökat i Finland. Dahlblom har hört att det har skett en viss utbyggnad i andra delar av landet.
- Ungefär sjuttio procent av äggen som produceras i Finland sker av höns i inredda burar. Med tanke på att det är överproduktion redan på burägg anser jag att det inte borde ha skett en utbyggnad. Jag tycker hela branschen bör ta en titt i spegeln, men det är ändå överraskande över att priserna faller så här snabbt, säger han.

Frigående stabilare
Prisraset gäller inte ägg som produceras av frigående höns. I genomsnitt har producenter med frigående höns cirka 10 cent högre pris per kilo jämfört med buräggsproducenter.
- Men nu är skillnaden kring 40 cent per kilo. Jag tycker synd om buräggsproducenterna, varav många gjorde stora investeringar när direktiven gällande burarna ändrade för ungefär tio år sedan. Det blir en tuff period för de som har stora amorteringar.
Finns det en risk att många slutar?
- En del, som har betalat lånen, kanske avslutar produktionen. Men de som inte har råd att fortsätta kanske väntar med att ta in nya hönor i hopp om att priserna går upp. Men det är i så fall bara en kortsiktig lösning eftersom överproduktionen är tillbaka snabbt om så sker. Det är en ond cirkel, säger Dahlblom.
Att många buräggsproducenter plötsligt ska börja investera på nytt och lägga om till frigående produktion tror han inte.
- Nej, jag tror inte att många buräggsproducenter har ekonomisk möjlighet att göra det.
Det finns också en uppenbar risk för att billiga partier av burägg kommer ut på marknaden, vilket också kan pressa priserna för ägg som produceras av frigående höns.
- Väljer konsumenterna billiga burägg så minskar konsumtionen av frigående. Då kan packerierna bli tvungna att lägga frigående ägg i förpackningar med burägg för att få bort överskottet. Då finns det en stor risk att vi som producerar ägg från frigående höns också drabbas av ett prisfall.

Alla i samma båt
Dahlblom hoppas att det inte blir en konflikt mellan burhöns och frigående.
- Men det kan bli det, vilket skedde i Sverige. Det blev litet smutskastning från båda håll och en diskussion om vilket alternativ som är bättre. Men jag anser att det är fel väg att gå. Vi sitter alla i samma båt och vi som har frigående produktion har inte heller råd med några störningar för att få det att gå runt.
- Jag anser att ett skäligt pris för ägg från frigående höns borde vara minst cirka 1,40 euro per kilo med nuvarande kostnadsnivå. I dag är vi långt under det och situationen är utmanande också för oss, säger han.
Dahlblom efterlyser en gemensam press från producenter och packerier mot handeln, som han anser förvrider konkurrensen. Enligt honom fungerar inte marknaden i Finland på grund av att de två stora kedjorna Kesko och S-gruppen har för stora marknadsandelar.
- Vi måste få ner produktionen så att det inte råder överproduktion. Det viktigaste är att handeln är beredda att betala för produkterna, vilket inte är fallet nu eftersom de dikterar villkoren. Vi har inte råd med fler billighetskampanjer.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Jan Lähde: Minskad efterfråga pressar priserna på burägg

Ökad produktion av ägg från inredda burar och minskad efterfråga. Det är orsakerna till att många packerier har varit tvungna att sänka producentpriset de senaste veckorna. Det säger Jan Lähde, vd för Dava Foods.
Producentpriset har de senaste veckorna sjunkit med 20-25 procent till cirka 70 cent per kilo. Enligt Jan Lähde, vd för Dava Foods, har det länge funnits ett tryck på en sänkning.
- Prissänkningen beror på att marknadspriserna sjunkit. Försäljningen av ägg från inredda burar har minskat både i Finland och Europa. Samtidigt har produktionen ökat och därför har vi och andra packerier varit tvungna att sänka priserna på burägg, säger Lähde.
Men det finns konkurrenter som hävdar att Dava Foods, som köper upp cirka 40 procent av alla ägg som produceras i Finland, agerar fel. I en artikel i Maaseudun Tulevaisuus (26.8.2016) hävdar Janne Torikka, vd för Munax, att efterfrågan på burägg fortsättningsvis är god och att prissänkningen inte är motiverad.
Lähde håller inte med.
- Ser man bakåt så har efterfrågan på alla ägg vuxit, men från och med i dag och framåt ser vi en klar minskning av efterfrågan på burägg. Minskningen är ett faktum och Dava Foods har varit öppna med den här utvecklingen till producenterna. Och vi är inte de enda som har sänkt priserna, men vi har varit öppna om det, säger Lähde.

Tydlig trend
Med tanke på trenderna i Europa - att efterfrågan på ekologiska ägg och från frigående höns ökat märkbart - tycker Lähde att det är märkligt om inte alla packerier i Finland har informerat sina producenter om den utvecklingen.
På senare år har produktionen av burägg ökat i Finland trots en minskad efterfråga.
- Vi har berättat för våra producenter att det är ett tryggare val att investera i annat än buräggsproduktion. Med tanke på utvecklingen kan man fråga sig varför inte alla packerier har haft samma syn. Nu har vi en överproduktion av burägg och en kraftig prissänkning som följd, säger han.
Lähde betonar vidare att packerierna inte kan styra konsumtionstrender och handeln. Han hänvisar till den tyska kedjan Lidl som nyligen meddelade att man planerar att sluta köpa ägg från höns i inredda burar.
- Handeln lyssnar till marknaden och Lidl tror att de gör rätt. Vi måste respektera deras val. Egentligen kom budskapet inte som en överraskning utan det är helt i linje med vad Lidl gjort i andra länder. Jag är faktiskt förvånad om det kommer som en överraskning för någon, säger han.
Och fortsätter:
- Det visar också att vår analys av marknaden i Finland är korrekt. Och vi anser att det är bättre att rådgöra producenterna att investera mot en växande marknad - inte mot en osäker.
Lähde poängterar att han anser att konsumenterna ska ha möjlighet att välja mellan ägg från flera olika produktionsformer.
- Men om marknaden efterfrågar en viss produktionsform har jag svårt att se att man på sikt kan upprätthålla en överproduktion på burägg i det här fallet. Det kommer att få konsekvenser.
Han menar att nuvarande prisnivå på burägg inte är hållbar och att de inte täcker kostnaderna.
- Jag är orolig för situationen när prisnivån är under de rörliga kostnaderna. Så kan det inte fortsätta hur länge som helst. Samtidigt ger det en felaktig bild av vad ägg ska kosta och skadar hela branschen, säger Lähde.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Inhemsk nypotatis ska främjas i butikerna

Säsongbetonat tänkande och kampanjer kunde vara svaret på hur inhemsk nypotatis kan främjas inom handeln, säger Rikard Korkman, sekreterare för SLC:s potatisutskott. SLC och MTK höll i slutet av augusti ett möte med S-gruppen för att diskutera hur inhemska produkter som nypotatis bättre kunde främjas i butiken.
- Bakgrunden till mötet var vårens besvärliga situation där handelns lager var fulla med svensk nypotatis, säger Korkman. Det ledde till att priset på inhemsk nypotatisen rasade. Vi missade helt enkelt säsongen för inhemskt nypotatis i butikerna.
För att undvika att samma sak händer igen kunde en lösning vara att genom kampanjer stärka den inhemska nypotatisen som varumärke, eller så kallat bränd.
- Det verkade komma som något av en överraskning för handelssidan att nypotatisproduktionen i Finland är så regional. Den produceras främst i den åboländska skärgården, vilket kunde användas för att marknadsföra nypotatisen som den fina produkt den är.
För att kampanjerna ska fungera måste handeln också ha en bättre överblick över skördeläget för den aktuella säsongen.
- Positivt är att man från S-gruppen visade intresse för att delta i odlingsmöten, vilket skulle öka handelns förståelse för säsongprodukternas tillgänglighet, inte bara när det gäller nypotatis. På så vis kunde handeln ha bättre möjlighet att minska på importen när inhemska produkter finns att få.
En förbättrad dialog mellan handeln och odlarna är dessutom alltid en fördel, påpekar Korkman.

Resten av handelsledet nästa
Mötet med S-gruppen banade väg för liknande diskussioner också inom andra kedjor.
- Trots att vi nu inledde diskussionerna med S-gruppen är det förstås meningen att ta upp frågan med hela handelsledet. Det finns ett tydligt intresse av att till exempel lyfta fram egenskaperna hos nypotatissorterna i butikerna, berättar Korkman.
Även en kampanj där producenterna presenteras diskuterades.
- Här ställer producentorganisationerna upp med odlarkontakter, fakta och berättelser som kan användas som bakgrundsmaterial i kampanjerna, säger Korkman.
Förutom händelser i butiken funderade man också på hur förpackningarna kunde göras attraktivare för konsumenten, och hur högtider som studentdimmission och midsommar kunde marknadsföras ur nypotatisperspektiv.
Producentorganisationerna kommer att vara i regelbunden kontakt med S-gruppen för att se hur arbetet framskrider.
- Det ligger förstås också i vårt intresse att kampanjerna ordnas, säger Korkman. Både för att undvika en liknande krissituation i framtiden, men också för att lyfta fram inhemska produkter i allmänhet.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Återvinn jordbruksplast och stöd 4H

Har du lantbruksplast på gården som du vill bli av med? Fram till slutet av året kan du via internet beställa gratis avhämtning av använd balplast samt plast för täckning av stukor och samtidigt stöda ungdomsarbete, berättar Camilla Wahlsten, verksamhetsledare för Finlands svenska 4H. Kampanjen som gäller i hela Finland förutom Åland arrangeras av Suomen 4H-liitto och Österbottens Plaståtervinning Ab i samarbete med Finlands svenska 4H och 4H-föreningarna i Finland.
Idén föddes under ett möte i juli där kanslichef Jaana Husu-Kallio från jord- och skogsbruksministeriet föreslog att det borde finnas ett system för att samla upp också annan lantbruksplast än balplast. 4H ställde upp för att kampanjen skulle nå så många jordbrukare som möjligt.
- Österbottens plaståtervinning Ab har också tidigare samlat in plast, men samarbetet med 4H erbjuder dem ett nätverk till lantbrukarna, säger Wahlsten.
Insamlingen gäller plastlass på minst 10 kubikmeter och 1.000 kilo, för vilka Österbottens plaståtervinning betalar 18 euro per ton till den 4H-förening lantbrukaren valt att stöda. Plasten måste vara fri från nät och annat avfall. Plasten hämtas med långtradare och återvinns som returplast.
- Beställningsblanketten och mera information hittas på Finlands svenska 4H:s sida, www.fs4h.fi under ”verksamhet” och ”för samhället”. Där fyller man i hur mycket plast som ska avhämtas och varifrån, och skriver in vilken 4H-förening man väljer att stöda.
Lämnar man rutan tom tar Finlands svenska 4H emot donationen och kollar från vilken kommun lantbrukaren är, så pengarna hittar rätt.
- Trots att det inte är frågan om stora summor så är det ändå till hjälp för föreningarna.

Positivt för miljön
Förutom den ekonomiska aspekten är Wahlsten också glad över miljöarbetet. Hon hoppas att informationen ska spridas i kommunerna.
- Jag vet att lantbrukarna tidigare frågat efter en sådan här tjänst, och jag hoppas förstås att så många som möjligt deltar.
Det uppskattas att en finsk gård varje år producerar 12.000 ton plastavfall, varav största delen är balplast samt plast för täckning av stukor. Återvinning av plast som råmaterial är ekologiskt och ekonomiskt betydande. Koldioxidutsläppen från återvunnen plast är betydligt mindre än från nytillverkad plast, och återvunnen plast minskar samtidigt förbrukningen av fossila bränslen.
4H-organisationerna i Finland har sedan 1975 årligen samlat in stora mängder plast inom säckinsamlingskampanjen Rejäl Handling.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-parlamentet risar budgetplaner

EU-parlamentets jordbruksutskott kritiserar de föreslagna nedskärningarna i EU:s budgetförslag för jordbruket 2017. Kritiken riktar sig i synnerhet mot inbesparingar inom landsbygdsutvecklingen.
Utskottet påpekar att den europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) skapar ett högt mervärde för näringslivet i lantliga regioner. Detta tryggar bestående arbetsplatser och genererar nya.
I förslaget har åtagandena för hållbar tillväxt och naturliga resurser strukits ned med sex procent, jämfört med detta års budget. Åtagandena uppgår till 58,7 miljarder euro. Betalningarna skärs ned med 0,15 procent till 55 miljarder euro.
Parlamentets jordbrukspolitiker opponerar sig också mot de föreslagna nedskärningarna av anslagen för intervention på marknaderna för jordbruksprodukter. Tidpunkten anses inte vara den rätta för sådant.
Utskottet uppmanar kommissionen att i stället stärka insatsen av åtgärder som stöder jordbruket i medlemsländerna. Avvecklingen av mjölkkvoterna har medfört en lång rad svårlösta problem som ingen hade räknat med.
Riskerna för marknadsstörningar kan igen öka i samband med avvecklingen av sockerkvoterna i september 2017. Kommissionen uppmanas att förbereda preventiva åtgärder för undvika en upprepning av krisen i mjölksektorn.
Men jordbruksutskottet berömmer också budgetförslaget. De höjda anslagen för branschorganisationernas driftsfonder får beröm. Bra är också den förstärkta finansieringen till biodlingen och de förlängda specialstöden för frukt och grönsaker.
De planerade nedskärningarna av stöden till temporärt godkända branschorganisationer får däremot kritik av utskottet. Jordbruksutskottets utlåtande skickas nu vidare till parlamentets budgetutskott som diskuterar budgetförslaget i slutet av september.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Frankrike efterlyser en tredje CAP-pelare

Frankrike vill införa verktyg för riskhantering som en tredje pelare i EU:s framtida jordbrukspolitik efter 2020. Avsikten är att förbättra producenternas skydd mot risker i form av marknadsstörningar, smittosamma djursjukdomar eller klimatkatastrofer.
Förslaget fördes fram av den franska jordbruksministen Stéphane Le Foll, som senaste torsdag hade sammankallat en informell ministerträff i det pampiga renässansslottet i Chambord i Loiredalen.
Enligt Le Foll måste finansieringen av CAP tryggas i och med att Storbritannien lämnar EU. Den europeiska jordbrukspolitikens ambitioner får inte försvagas. CAP är Europas viktigaste solidaritetsprojekt, betonade den franska ministern.
Le Foll efterlyste en tredje pelare för att skydda EU:s jordbrukare mot yttre hot. Den borde utrustas med verktyg som stöder producenterna om marknaderna bryter samman. Det skulle också underlätta eftervården av översvämningar och andra naturkatastrofer.

Marknadsåtgärder splittrar EU-ministrarna
De församlade ministrarna var eniga om att CAP ytterligare måste förenklas och avbyråkratiseras under de närmaste åren. Däremot gick åsikterna isär när det blev tal om marknadspolitiken.
Polen krävde att mjölkkvoterna ska införas på nytt. Frankrike efterlyser ett instrument som sänker utbudet i kristider. Tyskland anser att tåget har gått. Det finns ingen återvändo till det gamla systemet med sina otaliga, statliga ingrepp i marknaden.
Den tyska jordbruksministern Cristian Schmidt betonade att framtidens CAP måste utrustas med en stark finansiering. Å andra sidan varnade han för en åternationalisering av jordbrukspolitiken. Den offentliga acceptansen skulle lida, menade Schmidt.
Stéphane Le Foll och Christian Schmidt skulle gärna se att EU upphör med sina ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Deras österrikiske kollega Andrä Rupprechter stödde också tanken.
Rupprechter påpekade att Storbritannien har följt USA:s linje som kräver stränga sanktioner mot Ryssland. Denna linje kunde mjukas upp då britterna lämnar EU. Vi behöver en exit-strategi, menade Rupprechter.
Ministermötet i Chambord resulterade inte i något slutdokument. Enligt de franska värdarna borde mötet ändå betraktas som upptakt till en ny strategi för en rättvisare jordbrukspolitik.
I samband med mötet passade en grupp franska jordbrukare på att protestera mot jordbrukspolitiken. Producentorganisaionen FNSEA:s ordförande Xavier Beulin betonade att EU måste svara på böndernas ohållbara situation.

Frankrike betalar mer för mjölkreduceringen
Den franska regeringen har gått med på att höja EU-premien för en frivillig mjölkreducering från 14 cent per kilo till 24 cent per kilo för de inhemska producenterna. Kompensationen gäller fem procent av varje kilo mjölk som inte hamnar i mejeriet.
Genom det nationella tillägget försöker Frankrike stimulera intresset för en mängdreducering. Enligt regeringen är det nödvändigt att sänka utbudet av mjölk så fort det bara är möjligt.
De irländska mjölkbönderna tänder däremot inte på EU-stöden för en frivillig mängdreglering. Bara en tredjedel av producenterna kan tänka sig att delta. Irland hör till de EU-länder som mest har ökat sin mjölkproduktion efter fjolårets avreglering.
Enligt en rundfråga som tidningen Agriland har genomfört, säger 63 procent av Irlands mjölkproducenter nej till EU-aktionen. De har inget intresse av att sänka sin produktion och kommer inte att söka reduceringsstödet.
Tjugo europeiska jordbruksministrar slöt upp till mötet i Chambord. Finlands Kimmo Tiilikainen var inte på plats. Kollegerna från Spanien, Italien, Portugal, Nederländerna, Lettland, Kroatien och Storbritannien saknades också.
Agrarkommissionär Phil Hogan lyste likaså med sin frånvaro. Enligt EU-kommissionen kunde Hogan inte delta på grund av tidsbrist. Inkommande veckoslut fortsätter den informella ministerdebatten i EU-värdlandet Slovakiens huvudstad Bratislava.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet