Landsbygdens Folk

Ledaren 24.2.2017 Viktigt initiativ om ansvaret för djuren

Med hänvisning till den aktuella landskapsreformen uttrycker delegationen för produktionsdjurens välmående sitt bekymmer för tillgången till veterinärtjänster och till tjänster som rör produktionsdjurens hälsovård samt veterinärjouren.
I anslutning till landskapsreformen måste man försäkra att finansieringen av veterinärtjänster kopplas till områdets näringsstruktur, framhåller delegationen. Tjänsterna måste tryggas på landsbygden, så att djurens välmående inte äventyras och så att de är tillgängliga för skäliga kostnader.
Delegationen konstaterar dessutom i sitt uttalande att en tydlig lagstiftning om överflyttningen av ansvaret för avbytartjänsterna till landskapen är mycket viktig.
Avbytarservicen har en betydande roll i välmåendet och orken hos de jordbrukare som jobbar på gården. Systemet garanterar att djuren blir väl omskötta, bland annat vid akuta olycks- eller sjukdomsfall. Tillgången till avbytartjänsterna bör tryggas i hela landet och under hela året, heter det i uttalandet.
Ansvaret för avbytarservicen hör under familje- och omsorgsminister Juha Rehula (cent), men det ligger i sakens natur att även jord- och skogsbruksministeriet engagerar sig i frågan, som i allra högsta grad berör jordbruket.
Hittills har Juha Rehulas partibroder, jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen, hänvisat till att servicen fortfarande är stadgad i lag. Avsikten är emellertid att landskapen ska få statsandelar enligt invånarantal som de sedan fördelar enligt behov.
Många ser en risk för att djurgårdar i landskap med ett stort antal invånare och få produktionsdjur kan lämnas i sticket. Nyland är ett exempel med mer än 1,6 miljoner invånare och bara 300 gårdar som är aktuella för avbytarhjälp.
Minister Tiilikainen anser att landskapen ska kunna gå i land med det. Bekymret, som delegationen för produktionsdjurens välmående uttrycker, blir dock inte mindre befogat för den skull. Redan i dag finns det ställvis uppenbara problem med att organisera avbytarhjälpen.
Inom flera avbytarenheter jobbar redan en stor del av personalen på deltid. Samarbetsförhandlingar har lett till att fler tvingas övergå från heltid till deltid eller lämna sitt jobb.
Saken blir inte bättre av att många kommuner har valt att ersätta obekväma arbetstider med ledig tid i stället för pengar. Detta fastän det gör situationen ännu mer ohållbar, eftersom samma mängd arbete måste skötas med mindre tid. Både avbytarna och jordbrukarna vittnar om att det inte fungerar.
När inställningen i kommunerna är den här redan nu, hur kan man då lita på att det kommer att fungera bättre inom landskapsförvaltningen?
För de avbytare som inte av hävd har rätt till ersättning av hela arbetsresan ersätts de ofta långa arbetsresorna dessutom bara till hälften. Det ökar risken för att avbytaruppdrag långt borta, till exempel i skärgården, blir mindre eftertraktade.
Det finns vittnesmål från den åboländska skärgården på uppenbara svårigheter med att få avbytartjänster från enheten i Salo. Trots det är Salo bland de enheter där personal sagts upp eller tvingats övergå till deltid.
Som en följd av situationen söker många avbytare andra uppgifter, medelåldern stiger och antalet unga avbytare har helt tydligt minskat. Det är inte någon lovande utveckling vare sig med tanke på bönderna, avbytarna eller djuren.
När man talar med djurbönder om deras jobb är det en nästan stående replik att de orkar hålla på tack vare avbytarsystemet. Det är ett vittnesmål om hur betydelsefullt systemet är för vår djurhållning. Djurens välmående underlättas av att de som sköter dem mår bra.
Bland annat därför är initiativet från delegationen för produktionsdjurens välmående, som hör under jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde, så viktigt.
Det är viljor från producentorganisationerna, myndigheterna och djurskyddarna, som enats om att veterinärtjänsterna och avbytarsystemet måste fungera för vår djurhållning. Det binder också de medverkande parterna.
Regeringen och riksdagen måste inse allvaret.
 
Micke Godtfredsen
 
 
Enklare att bygga
Tydligen är inte ens den sittande regeringen så hopplös att den inte gör något gott.
Nyligen lämnade den en proposition till riksdagen om ändringar i markanvändnings- och byggnadslagen, som innehåller flera lättnader i byråkratin. Det gäller närmast byggande med anknytning till boende och företagsamhet på landsbygden.
LF refererar en del av innehållet på veckans temasidor.
Lättnaderna gäller i synnerhet planerade byggen på generalplaneområden som saknar detaljplan eller områden som av olika anledningar är utmärkta för att de skulle behöva planeras.
Dessutom begränsas nu NTM-centralernas tillsynsuppgifter över kommunernas områdesplanering och tillsynsväsende. Likaså inskränks centralernas besvärsrätt i undantagsbeslut.
Ännu en klar förbättring är att de som har skog på generalplaneområde inte behöver tillstånd för miljöåtgärder när de ska avverka.
Propositionen behandlas nu i riksdagens miljöutskott och enligt vad LF erfar torde den i huvudsak godkännas som sådan, åtminstone till de delar som berör landsbygden.
Det vore önskvärt att lagförslaget går igenom utan att riksdagen sätter krokben för de lättnader, som förslaget innehåller. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Kommande lagändring gör byggandet lättare inom jord- och skogsbruket

Det ser just nu ut som om riksdagen har hunnit behandla regeringens förslag om ändringar i markanvändnings- och bygglagen under våren.
– SLC:s grundinställning till ändringarna är positiva, säger förbundets jurist Mikaela Strömberg-Schalin. SLC gav ett utlåtande om lagförslaget i höstas när det ännu var under beredning i miljöministeriet.
För närvarande behandlar riksdagens miljöutskott förslaget och troligtvis kan utskottet avge sitt betänkande i mitten av mars. Ursprungligen var målsättningen att den nya lagen skulle vara i kraft redan i början av det här året.
SLC är nöjt med att reglerna för byggen i anslutning till gårdarna förenklas.
– Det har länge funnits ett behov av smidigare regler som samtidigt är tillräckligt tydliga, säger SLC-juristen Mikaela Strömberg-Schalin.

Lättare uppföra ekonomibyggnader
Efter ändringen kommer lagen således att innehålla ett tillägg som betyder att man på ett område utan godkänd detaljplan får uppföra ekonomibyggnader som hör till en bostad eller en lantgård, utan att det behövs ett avgörande om planeringsbehovet.
Det här gäller också andra byggnader som behövs i jord- och skogsbruket i anslutning till befintliga landsbygdsföretag.
Hittills har regeln varit den att man måste söka om ett sådant avgörande om planeringsbehovet när man har för avsikt att bygga på ett område där kommunen har konstaterat ett sådant behov.
Det kan till exempel handla om ett byområde, ett område där det finns ett tryck på byggande, som är intill en motorväg eller dylikt. Kommunen har märkt ut de här områdena i byggnadsordningen.
Vidare ställer sig SLC också bakom ändringen att generalplanen ska kunna utgöra grund för beviljande av bygglov även för andra byggnader än bostadshus med högst två bostäder. Det gäller alltså områden som är utan detaljplan.
Utöver egnahemshus och parhus gäller det här småskaligt bostadsbyggande samt arbetsplats- och servicebyggande på landsbygden.

Inte längre tillstånd för miljöåtgärder när man avverkar
En annan viktig lättnad är att tillstånd för miljöåtgärder i skogsbruket slopas för jord- och skogsbruksdominerade områden i kommunernas generalplaner.
– Det här borde nog göra det betydligt lättare att förverkliga planerade stämplingar för de privata skogsägare som har skog på generalplanerområden. Men det är också principiellt viktigt att andra ändamål, till exempel rekreation, inte får begränsa förutsättningarna för att idka skogsbruk. Framöver är det alltså bara skogslagen som gäller för avverkningar och annan skogsvård på de här områdena.
– Naturvärden skyddas på samma sätt som tidigare, men man försöker undvika överlappande lagstiftning, påpekar SLC-juristen Mikaela Strömberg-Schalin.

Kommunen ska åter styra markanvändningen
När det gäller NTM-centralerna så utövar de framöver tillsyn över kommunernas områdesanvändning och byggande bara till den del det berör riksomfattande beslut eller sådana beslut som är betydande på landskapsnivå.
Annars måste centralerna framöver nöja sig med att främja regleringen av kommunernas områdesplanering och byggnadsväsende. De kommer inte längre att både ”främja och styra” den här regleringen så som hittills.
– Ändringarna i NTM-centralernas roll är viktiga också ur principiell synvinkel, förklarar Mikaela Strömberg-Schalin.
SLC har bland annat framhållit betydelsen av att kommunernas bestämmanderätt tryggas när det gäller att styra markanvändningen.

Besvärsrätten begränsas
– På många håll har NTM-centralernas besvärsrätt upplevts som en broms för byggprojekt också på landsbygden, säger Mikaela Strömberg-Schalin. Bland följderna har varit att företagarnas möjligheter att satsa på sina näringar försvåras. Det här gäller inte minst jordbruksnäringen, tyvärr.
NTM-centralernas besvärsrätt begränsas nu enligt lagförslaget till planer och byggnadsordningar.
För rivningslovens del gäller centralernas besvärsrätt bara byggnader av nationell eller landskapsmässig betydelse. I den nuvarande lagen gäller besvärsrätten alla sådana fall där rivningslov krävs.
För undantagsbeslut och avgöranden som berör planeringsbehov begränsas NTM-centralernas besvärsrätt till ärenden som hör till deras verksamhetsområde. I den lag som gäller nu har centralerna besvärsrätt i alla undantagsbeslut som kommunen fattar om planeringsbehov.
När det gäller tillstånd för miljöåtgärder faller centralernas besvärsrätt helt bort.
– Sett från våra näringars synvinkel är det klart att en tillmöteskommande inställning också i kommunen är en förutsättning för att jord- och skogsbruket kan fungera och utvecklas, säger Mikaela Strömberg-Schalin. I och med de aktuella ändringarna i lagförslaget så är emellertid inte längre NTM-centralerna bromsen på samma sätt, som hittills varit fallet.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

”Den här torken är en investering för framtiden”

Framtiden var den genomsyrande idén bakom att satsa ordentligt på en rymlig och fungerande tork. I enlighet med detta stod därmed sensommaren 2015 den nya torken hos Mikael Karlsson i Västerforsby i Lovisa klar. Han har nu hunnit använda torken under två skördar.
Mikael Karlsson
Här kan lastbilen köra igenom och lasta. Silorna i Mikael Karlssons tork har snören med röda och gröna handtag. Lastbilschaufförerna drar således i det gröna handtaget för att öppna silon och i det röda när lasset är fullt. Det här klarar chauffören av helt på egen hand.

– Jag vill att det ska kännas bra att arbeta som jordbrukare även i framtiden. Det här är något jag anser att jordbrukare överlag borde ta i beaktande i en betydligt större utsträckning, påpekar Mikael Karlsson, när han visar torken.
Torken är en pakettork och den är gjord enligt traditionella normer, där också tyngdkraften utnyttjats.
– Det här kanske kan betraktas som aningen ålderdomligt, men jag har tyvärr dåliga erfarenheter av tekniskt svårbegripliga lösningar. Jag undviker således i största mån av möjlighet skruvar och plantransportörer med mera, säger Karlsson.
Kippficka
En rejäl storlek på kippfickan underlättar arbetet.

– När de varit i användning i några år brukar det bli problem. Den här torken vet jag att fungerar också efter tio eller tjugo år.
Erfarenhet torde Mikael Karlsson ha så att det räcker:
– Vi har prövat på allt möjligt, från vagnstork till plansilolagring och det mesta däremellan. För övrigt är avsikten att funktionerna i torken ska vara automatiska och bekväma.

Chaufförerna är tacksamma
Vid lastning kan lastbilen till exempel köra in under silorna och då är det bara att dra i det gröna handtaget för att fylla flaket direkt. När lasset är fullt drar man sedan i det röda handtaget och silon är åter stängd.
– Lastbilarna kan köra in hit och ut igen direkt, jag behöver inte vara på plats, påpekar Mikael Karlsson.
Chaufförerna är mycket nöjda med det här systemet.
I torken ryms sammanlagt 16 silor som rymmer cirka 60 kubikmeter var.
– Det motsvarar den torksats, som torkskåpet klarar av. Det är för övrigt en stor fördel att de mängderna överensstämmer, det vill säga en torksats för en silo, sammanlagt cirka 1.000 kubikmeter alltså. Tanken är att en person ska klara hela skördearbetet med att tröska, torka och lossa spannmål i kippfickan på egen hand.
Odlingen består av sammanlagt 300 hektar, en del är potatis och så finns det naturvårdsåker och efterträda.
Den nya torkens kapacitet är tillräcklig för spannmålsarealen.

Rejäl kippficka
Volymen på kippfickan är 40 kubikmeter.
– Det ska gå bekvämt att lossa här, påpekar Mikael Karlsson. Efter lossning i kippfickan sköter torken den vidaretransporten, torkningen och rensningen automatiskt. Vid kippfickan finns två råsilor, där spannmålen kan lagras innan den går i torken, när det är stora mängder som kommer in på en gång.
För övrigt är principen att varan ska torkas så fort som möjligt för att hålla en bra kvalitet samt för att undvika bildning av mögeltoxiner. På vägen upp genom torken, först i varm luft och sedan under nedkylning, vägs varan kontinuerligt. Därigenom bestäms fukthalten. Värmen stängs av allt eftersom en torksats är färdig, det gäller även halva satser.
Varan går genom en förrensare under torkningsprocessen.
– Med förrensarens hjälp räknar jag också med att risken för mögelbildning minskar i och med att söndriga och mögelsmittade kärnor sorteras bort.
Efter att ha gått igenom förrensaren fördelas den torkade och nedkylda spannmålen automatiskt ut i silorna, uppe under torkens tak är alla silorna kopplade till en fördelare med hjälp av fasta rör.
Rör
När spannmålen kylts och rensats fördelas den automatiskt ut i silorna via rör. Mikael Karlsson är väldigt nöjd med denna bekväma lösning.

Förrensaren
Spannmålen går igenom förrensaren i mitten på bilden, innan den fördelas i silorna.

– Det leder också till att här inte dammar, poängterar Mikael Karlsson. Dessutom slipper man kånka omkring med lösa rör, vilket inte är ofarligt, särskilt när man stressar och är trött mitt i skördearbetet.

Helt med flisvärme
Anläggningen är inhemsk. Torkanläggningen är av märket Antti och för energilösningen står Ariterm med en flispanna på 800 kilowatt i kapacitet. Torken värms alltså helt och hållet med flisvärme.
Flislagret tar 96 kubikmeter råvara som kommer från den egna skogen. En entreprenör kommer och flisar, under torkningssäsongen behövs det varannan vecka. Per säsong går det åt mellan 300 och 400 kubikmeter flis. Det motsvarar också antalet torktimmar, det går cirka en kubikmeter flis per timme.
– Om man beaktar att en torkningstimme tar mellan 60 och 70 liter olja så kan man själv räkna vad man sparar i olja, säger Karlsson.
Åtminstone 18.000 liter med andra ord.
För tillfället finns det inte alternativ användning för flispannan ytterom torkningssäsongen, men planer finns på att kunna utnyttja kapaciteten även för annat någon gång i framtiden.

Det är ett nöje att arbeta
Fastän Mikael Karlsson och sonen Fredric har gjort en stor del själva och till exempel kunnat ta sand från eget sandtag så uppgår kostnaden för anläggningen till en halv miljon euro.
Till saken hör att den står på ett berg som man måste spränga bort en ansenlig mängd av.
– Vi beviljades investeringsstöd, vilket täckte cirka 20 procent av hela projektets verkliga kostnader. Det hade naturligtvis stor betydelse för att vi genomförde projektet.
Fortfarande är kostnaden dock betydande. Mikael Karlsson vägrar trots det att tänka på hur lång tid det tar innan investeringen har tjänat in sig. I vilket fall som helst vill han inte byta tillbaka.
– Det är ett nöje att arbeta med anläggningen. Jag lider inte av varken tilltäppt näsa eller hals. Tack vare att det hela är automatiserat slipper man även att lyfta och byta. Det är så det ska vara, påpekar Mikael Karlsson belåtet. Han betonar ytterligare betydelsen av att projektet även intresserar sonen Fredric.
Förrensaren
Spannmålen går igenom förrensaren i mitten på bilden, innan den fördelas i silorna.

Utöver odlingen av spannmål och några hektar med potatis samt vedförsäljning odlar Karlsson även gräsmattor för försäljning.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Snart inleder Eurobull produktionen i den nya anläggningen

Den 3 mars har Eurobull i Härkmeri öppet hus. Då får allmänheten möjlighet att bekanta sig med den imponerande anläggningen för slutuppfödning för 800 tjurar. Redan nu kan LF bjuda på en liten tjuvtitt.
Eurobull
Snart står Samuel Ingves och Marcus Teirs nya anläggning för slutuppfödning av tjurar klar. När produktionen är i full gång i vår föds hela 800 tjurar av mjölkras upp. Den 3 mars har anläggningen i Härkmeri öppet hus.

En del grindar saknas, elledningar ska ännu monteras klart. Det automatiska utfodringssystemet är inte helt på plats. Men om exakt en vecka ska det mesta vara klart när Ab Eurobull Oy i Härkmeri har öppet hus och visar upp den nya anläggningen för slutuppfödning tjurar.
– Det har varit intensiva tider och byggandet går framåt hela tiden. Vi har inte råkat ut för några stora missöden och någon vecka efter att vi har öppet hus anländer de första tjurarna, berättar Samuel Ingves.
Han äger det nya företaget tillsammans med vännen och kompanjonen Marcus Teir.

3.800 kvadratmeter
Det var i höstas som byggandet av den totalt cirka 3.800 kvadratmeter stora anläggningen började. När produktionen är i full gång i slutet av maj finns 800 tjurar av mjölkras fördelat på hela 32 djurboxar.
– HK Scan ska leverera 200 tjurar per månad och om allt går planenligt torde huset vara fullt i slutet av maj eller början av juni, säger Teir.
Produktionsutrymmet, som är 3.200 kvadratmeter stort, är närmare 100 meter långt och fördelat i fyra avskilda avdelningar med vardera 8 djurboxar. Varje avdelning har därmed 200 djur vardera.
– Vi flyttar tjurarna bara en gång till de större boxarna när de växer innan de slutligen levereras vidare vid 19 månaders ålder. Mellan avdelningarna finns driftgångar så att vi som arbetar i anläggningen kan röra oss smidigt, säger Ingves.

Utgödsling med självtryck
RKL Poukkula är byggentreprenör och handhar ansvaret för nästan hela arbetet. Kostnadsförslaget är på 2,4 miljoner euro och anläggningen är byggd i betong och har isolerade väggar och tak. Det finns inget värmesystem i själva produktionsutrymmet utan värmen alstras från djuren.
Utgödslingen sker med ett system utan pumpar.
– Utgödslingen sker genom självtryck och kräver inga elektriska pumpar. Gödseln rinner ner till mitten, ner i ett rör från lång- och kortsidorna och därefter vidare till svämbrunnarna utanför anläggningen. På utsidan har vi fyra små fläktar som suger ut ammoniaklukten så att luften i anläggningen blir bättre, förklarar Teir.
På utsidan är arbetet med att färdigställa tre enorma svämbrunnar i full gång.
– Varje svämbrunn har en lagringskapacitet på 3.000 kubikmeter vardera och utöver det kan utgödslingssystemet inne i anläggningen lagra cirka 2.000 kubikmeter, säger Teir.

Utfodringen automatisk
Ingves och Teir funderade länge på vilken typ av utfodring anläggningen skulle ha. Valet föll till slut på ett automatiskt utfodringssystem som levereras av Pellon. Avlastningsbordet och en stationär fullfodervagn finns i ett utrymme på 600 kvadratmeter.
Ensilagebalar fylls på i avlastningsbordet som transporterar det till fullfodervagnen. Vagnen, en Cutmix på 20 kubikmeter, blandar också pelleterat kraftfoder som transporteras med skruv från utomhussilos. Utöver det blandas också potatisfoder och närsalt som fylls på en skruv.
– När fodret är blandat transporteras det till två bandutfodringssystem som fördelar maten till foderborden automatiskt, förklarar Ingves.
Ingves har vid sidan av Eurobull en egen anläggning för 500 tjurar av köttras. I den anläggningen har han en traktordriven fullfodervagn som enligt honom är ett idiotsäkert system.
– Eftersom jag är van med det systemet ställde jag mig först aningen kritisk till att ha ett automatiskt utfodringssystem. Men till slut gav jag efter och gick med på att ha det systemet som säkerligen ska fungera. Skulle det inträffa ett missöde kan vi köra ut fodret till foderbordet med en liten truck, men det känns ändå rätt att satsa på ny teknik och därmed ha en toppmodern anläggning, säger han.
– I och med att det automatiska utfodringssystemet kräver smalare foderbord blev byggnadskostnaderna också aningen lägre, tillägger Teir.

Bygglov för utvidgning
Sagan slutar inte här. Inom några år är chansen mycket stor att anläggningen byggs ut med utrymme för 800 djur till.
Eurobull har redan miljötillstånd och byggnadslov och visar sig den här produktionen lönsam kommer Teir och Ingves att satsa.
– Först vill vi ha ett bokslut för 2018 och därefter går vi vidare med våra planer. Den anläggningen byggs ut från foderladan och blir lika stor som den som färdigställs nu. Således hamnar foderladan i mitten av de båda anläggningarna, berättar de.

Kalvar från närområdet
De tror inte att det blir någon utmaning att få kalvar. HK Scan förmedlar kalvarna från Björneborg, Jämijärvi och Jalasjärvi som finns inom en hundra kilometers radie från anläggningen i Härkmeri.
– Vi är helt säkra på att HK Scan kommer att klara av att leverera en tillräckligt stor mängd kalvar hit, säger Ingves.
Teir har vid sidan av Eurobull produktion av Highland-djur men snart går han över till dikoproduktion med 100 djur totalt.
– Investeringsstödet blir troligen klart i mars och därefter börjar jag bygga den nya anläggningen som torde stå klar under vårens lopp. Kalvarna därifrån kommer att levereras till Eurobull.
Det enda som köttproducenterna hoppas på nu är stigande priser.
– Grundpriset som nu ligger på cirka 3 euro per kilo borde komma upp med minst 50 cent. Som det är nu är det för lågt, men trots låga priser ska produktionen vara lönsam, säger de.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ålö lanserar nya riktmärket

Efter framgångarna med de förra modellerna för Quicke respektive Trima, är det nu dags för en nylansering. Förutom en starkare konstruktion, tar sig även precisionselektroniken in i produkterna från Ålö.
Nya Q-serien
Nya Q-serien kommer både som Quicke och som Trima, även om skillnaderna är små. Den nya serien ska passa traktorer upp till 300 hästkrafter.

Sedan Ålö lanserade Quicke Dimension och systermodellen Trima+ har det sålts över 300.000 enheter av dem världen över. Nu är det dags att ta nästa steg och på SIMA i Paris, Frankrike, kommer den officiella lanseringen att äga rum. LF har redan fått titta närmare på och även provköra nyheten.

Tankarna på Q-serien började för fyra år sedan. Man testade konkurrenternas produkter både praktiskt och uthållighetsmässigt. Man gjorde kundundersökningar och installerade kameror på kundmaskiner för att kunna kartlägga användningsmönster. Inne på kontoret drogs riktlinjer upp, som längre livstid, bättre sikt och ökade vinklar och räckvidder.
– Nu är vi stolta över att kunna presentera något som vi är övertygade om blir det nya riktmärket för alla konkurrenter, berättar Niklas Åström, vice vd på Ålö.

Ny dator
Den nya Q-serien har teknik hämtad från entreprenadbranschen och tester visar på mer än 50 procents längre livslängd.
– Det grundar sig så klart dels på att vi på flera högbelastade områden valt att ha gjutjärn i godset, men också på den nya teknik som kommer att vända lantbrukets sätt att se på elektronik, säger Urban Hadarsson, affärsutvecklingsdirektör på Ålö.
Datorn
Datorn Q-companion hjälper föraren med positionsbestämmelse, vägning, kapacitetsutnyttjande och adaptiva servicepåminnelser.

Han tänker på den nya datorn Q-companion. En liten färgskärm med fyra knappar och som i dagsläget endast finns som eftermontage. Den lilla datorn visar vikt med säkerhet på plus/minus en procent med loggning för den som önskar, vinkel- och positionshjälp vid lastning, samt service.
– Q-companion känner av hur mycket de olika funktionerna på frontlastaren används och räknar därefter ut specifika serviceråd för varje enhet. En så enkel sak som att ha ordentligt med fett i bussningarna gör stor skillnad för den totala kostnaden under lastarens brukningstid, fortsätter Urban Hadarsson.
Q-companion startar så fort traktorns tändning slås till och genom den kan man även slå till och från lastarens arbetsbelysning, som är ett nytt tillval. Själva vågfunktionen är inte ny totalt sett på marknaden, men ska vara kostnadsanpassad investeringsmässigt jämfört med konkurrenternas system.
Vågen i sig själv arbetar med två vinkelsensorer – en vid redskapsfästets infästning och en vid lastarmens infästning ovanför ramfästet. Till detta kommer tryckgivare på båda sidorna i lyftkolvarna för positivt och negativt flöde.
För att det ska fungera tillfredsställande måste olika redskap programmeras in i datorn, men viktkalibreringen görs enkelt genom att fortsätta ge flöde under ett par sekunder när lastaren nått sin nedersta respektive översta position.
Vinkelsensorer
Genom att installera en vinkelsensor på lederna för tiltning och lyftning samt tryckgivare i båda ändarna av den ena lyftkolven, får man ett kostnadsanpassat vågsystem för frontlastare.

Ålö lovar också att inga tomvikter ska sparas i systemet. Fördelen med våg är att det blir lättare att lasta rätt mängd i exempelvis en vagn eller följa upp hur mycket foder det går åt till djuren.

Snabb montering
– Det intressanta är att en undersökning med 81 deltagare visade att 48 procent kände att de var i behov eller hade nytta av tekniken. Eftersom Q-companion ska eftermonteras, så har vi sett till att den går fort att montera, säger Urban Hadarsson.
De utlovar att monteringen går på maximalt en timme. Försök som gjorts med en tekniker som har gjort det någon gång förut, visar dock att det klarar sig med en halvtimme i lugnt tempo.
Ålö går även tvärtemot branschen och låter datorn vara kompatibel med hela Q-serien, oavsett om de har mekanisk eller elhydraulisk styrning.

Både gammalt och nytt
Tittar man på själva lastaren i sig, så finns det både likheter med den föregående modellen och rena nyheter. Ålö har valt att behålla flatface-kopplingen för el och hydraulik, samt låsmekanismen mellan lastare och fästjärnen på traktorn.
Nytt i sin tur är att handtaget för upplåsning av redskapslåset är gulmålat. Detta oavsett om man har mekaniskt eller hydrauliskt lås, vilket gör att man tydligt ser om låset gått i.
Både Trima- och Quicke-lastarna kan levereras med stora BM-redskapsfästen, men absolut vanligast är euro/sms. Den nya Q-seriens grind för de senare fästena har därmed utvecklats vidare och liknar nu grindarna som sitter på VersaX-lastarna.
Det innebär alltså att där inte finns någon överliggare, vilket förbättrar sikten. Nydesignade lastarmar ska enligt standardmätningar ge ett ökat siktfält om 30 procent, trots att konstruktionen breddats till 80 millimeter mot tidigare 70 millimeter.
Fäste
Fästet för euro/sms har numera ingen överliggare, vilket ökar sikten. Under Quicke-kåpan sitter en ECU-dator som sköter kontakten med Q-companion. Notera det gula handtaget som gör att man från hytten enkelt ser om redskapet är låst eller ej.

Trots ökat siktfält kan det ibland vara skönt att ställa av lastaren och därför har stödbenen fått fler hack för optimal avställning.
Med introduktionen av den nya Q-seriens frontlastare kommer Quicke-märket att byta färg från grått till matt svart.

TEXT & FOTO

 Filip Niléhn

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Mexiko nobbar USA-majs, köper hellre från Sydamerika

Mexiko har hittills köpt nästan hela sin majsimport av den stora grannen USA. Nu har president Donald Trumps hotelser om strafftullar och murar fått mexikanerna på andra tankar. De planerar att framöver köpa sin majs från Sydamerika.
Den mexikanska marknaden har länge varit en betydande inkomstkälla för USA-farmarna. Mexiko har köpt nästan 30 procent av USA-exporten och är den viktigaste utländska marknaden. I konkreta siffror handlar det om cirka 2,4 miljarder dollar.
Flera ledande mexikanska politiker drar nu konsekvenserna av Trumps planer. De anser att landet måste minska sitt beroende av grannen i norr. Spannmålen borde köpas från alternativa marknader, framför allt Brasilien och Argentina.
Mexikos jordbruksminister José Calzada kommer de närmaste veckorna att leda en handelsdelegation till Brasilien och Argentina. Avsikten är att stärka handelsförbindelserna och pejla möjligheten att köpa spannmål.
Enligt Calzada är Mexikos regering vid behov redo att rucka på tullavgifter och kvoter för importen från Sydamerika. Hittills har Brasilien mest exporterat fjäderfä till Mexiko. Snart kanske listan utvidgas till nöt- och griskött, soja och majs.

Mexiko vill ge Trump en läxa
Den mexikanska senatorn Armando Rios Piter som leder landets kommitté för utrikesrelationer har redan aviserat en lagändring som skulle underlätta importen av majs från Brasilien och Argentina.
De mexikanska politikerna uttrycker tydligt att de vill ge den amerikanska presidenten en läxa. I en intervju för TV-kanalen CNN sade Rios Piter att farmarna i Mellanvästern inte behöver hoppas på export till Mexiko länge till.
För Brasilien och Argentina kan exporten till Mexiko bli något en lottovinst. Mexiko har länge visat ett svagt intresse för handel med de sydamerikanska länderna. USA har varit den viktigaste handelspartnern.
Frihandelsavtalet Nafta har kraftigt stimulerat exporten av jordbruksprodukter från USA till Mexiko. Senaste år steg värdet av exporten till 17 miljarder dollar. Betydelsen för USA-jordbruket är kännbar.

Beroende av Mexiko
USA:s export av majs och soja är beroende av Mexiko. En tiondel av veteexporten skickas också söderut. Vidare köper Mexiko en tredjedel av USA:s totala export av griskött. För mjölkprodukter och ris är Mexiko likaså den starkaste exportmarknaden.
Trump har förändrat situationen. Efter hotet att omförhandla Nafta och införa tullavgifter på importen från Mexiko har vindarna vänt. Exportörerna i Brasilien och Argentina gnuggar händerna, men varnar också för ett överdrivet beroende av Mexiko.
Brasiliens jordbruksminister Blairo Maggi framhåller för nättidningen Mercopress att Trump uttryckligen valdes med stöd av USA:s farmare. Om de börjar protestera, kan den oberäkneliga presidenten möjligen ändra åsikt och återuppta samarbetet med Mexiko.

Logistikproblem kan bli ett hinder
Ett annat problem är logistiken. De mexikanska importörerna kan inte i en handvändning byta leverantörer. Mexikos import av majs från USA sker landvägen via ett effektivt system av järnvägs- och landsvägstransporter.
En alternativ import från Brasilien och Argentina skulle vara beroende av sjötransporter. Risken är stor att Mexikos hamnar bryter samman om jordbruksprodukter i stora mängder börjar skeppas in i landet.
Argentinas betraktar ändå Mexiko som en chans för landets export. Enligt statssekreterare Marisa Bircher vid jordbruksministeriet i Buenos Aires finns det kapacitet att öka exporten av majs, fågelkött och nötkött till Mexiko.
Under fjolåret exporterade Argentina bara 100.000 ton majs till Mexiko. En förstärkt export av majs från Sydamerika kunde försätta USA:s majsmarknad i turbulens. Lagren av majs är fyllda till smärtgränsen, både i USA och resten av världen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU påskyndar avtal med Mexiko

EU och Mexiko reagerar på USA:s restriktiva handelspolitik genom att påskynda förhandlingarna om ett gemensamt frihandelsavtal. Två nya förhandlingsrundor ska bidra till en snabbare lösning.
EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström kommer snart att resa till Mexiko för att träffa landens ekonomiminister Ildefonso Guajardo. Målet är att intensifiera handelsförbindelserna kännbart.
Enligt kommissionen brådskar det att förnya och modernisera det sjutton år gamla handelsavtalet mellan EU och Mexiko. För ändamålet träffas delegationerna för extra samtal i april och juni.
Kommissionen påpekar att handeln mellan EU och Mexiko har tredubblats under det nuvarande avtalets tid. Under 2015 exporterade EU varor till ett värde av 34 miljarder till Mexiko. EU importerade mexikanska produkter för 19 miljarder euro.
Parterna eftersträvar ett tidsenligare och effektivare handelsavtal. EU står för åtta procent av Mexikos utrikeshandel och är landets viktigaste handelspartner efter USA och Kina. Mexiko är i sin tur EU:s femtonde viktigaste handelspartner.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-parlamentet godkände CETA

En klar majoritet i EU-parlamentet röstade på onsdagen för CETA-avtalet mellan EU och Kanada. Handelsavtalet träder sannolikt provisoriskt i kraft redan från och med april. Avtalet godkändes med 408 ja-röster, 254 nej-röster och 33 nedlagda röster.
Avtalet stöddes framför allt av parlamentariker från de konservativa, liberala och socialdemokratiska grupperna. CETA avvisades av de gröna samt EU-skeptiska grupper på såväl den högra som vänstra politiska skalan.
Flera CETA-skeptiska socialdemokrater valde trots allt att ge grönt ljus för avtalet i den slutliga omröstningen i parlamentet. Ett definitivt godkännande förutsätter samtycke av alla nationella parlament.
Ett av målen är att ömsesidigt erkänna ceritfieringssystemen för en stor mängd produkter. Avtalet föreskriver att 99 procent av alla tullar på varor och tjänster ska avlägsnas. Undantag beviljas för vissa jordbruksprodukter.
Kanada får tullfritt exportera 50.000 ton nötkött och 75.000 ton griskött till EU per år. I gengäld ska det bli lättare att exportera EU-produkter som ost, viner, starksprit, frukt och grönsaker, förädlade livsmedel och ursprungsmärkta EU-specialiteter till Kanada.
Under förhandlingarna har EU tryggat ett skydd för 140 geografiska beteckningar för livsmedelsprodukter som ska säljas på den kanadensiska marknaden. Bestämmelserna ska också säkerställa miljömässiga och sociala standarder.
- Det är en mycket god nyhet för Finland att EU-parlamentet godkände avtalet med en så klar majoritet. Avtalet underlättar de finländska företagens tillgång till den kanadensiska marknaden, framhåller utrikeshandels-och utvecklingsminister Kaj Mykkänen.
År 2015 exporterade Finland varor till Kanada för 481 miljoner euro och tjänster för 269 miljoner euro. Kanadas export till Finland uppgick till 518 miljoner euro, medan tjänster exporterades för 61 miljoner euro.
Den provisoriska tillämpningen gäller enbart bestämmelser som omfattas av EU:s behörighet. Det är att vanligt arrangemang att internationella avtal delvis tillämpas provisoriskt innan de fullständigt träder i kraft.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skärgården fick andningspaus men avgifterna kan återkomma

Skärgårdsbönderna är glada åt att det inte blev några avgifter på förbindelsebåtarna den här gången. Samtidigt bereder de sig på att frågan dyker upp igen då trafiken övertas av landskapen om två år.
Eivor
Kommunikationsminister Anne Berner tog i början av veckan tillbaka sitt förslag om drastiska avgifter för resor och transporter på förbindelsebåtarna i skärgården. Förslaget hade drabbat speciellt företagarna i den åboländska skärgården hårt.
Jan-Erik Karlsson som driver affären på Nötö hade varit tvungen att sätta lapp på luckan där om det ursprungliga förslaget hade realiserats, och samma hotade Andreas Johansson som har sin mjölkgård på Heisala i södra Pargas.
- Vi är skäribönder är nog jäkligt glada nu, det har ju varit lite oroligt, säger Jan-Erik Karlsson.
- Inte trodde vi ju att det skulle bli så som det ursprungligen föreslogs, men nog att det skulle bli någon form av avgifter som drabbar oss som har tunga och stora transporter.

Kan bli aktuella igen 2019
Men avgifterna är bara tillfälligt avvisade, säger Karlsson. De kan bli aktuella igen 2019 då ansvaret för skärgårdstrafiken i samband med landskapsreformen skall överföras till landskapen.
- Den ursprungliga tanken var ju att kommunikationerna skall förbättras. Det kan vi gå vidare med. Vi användare skall samarbeta med serviceproducenterna, ta vara på all feedback som kommit in. Det finns ju många fina idéer om hur det här kan utvecklas, hur man anpassar linjerna efter behovet och gör servicen bättre. Vi skall ha egna förslag att komma med 2019.
- På det sättet är inte det arbete som gjorts onödigt.

Bra redan
Jan-Erik Karlsson är bra positionerad att jobba med sådana förslag eftersom han leder utskärsdelegationen, ett sakkunnigråd gemensamt för Kimitoöns och Pargas kommuner. Delegationen ger utlåtanden till kommunernas övriga organ och gav också kommunikationsministeriet ett remissvar på avgiftsförslaget.
Men han tillägger också att planerna på att ambitiöst höja servicenivån i trafiken, vilket kräver utökad finansiering genom avgifter, inte är den enda möjligheten.
- Vi skulle ju vara nöjda också om man försäkrade att man behåller nuläget, som funkar ganska bra. Då skulle man inte alls behöva avgifter.
Karlssons egen linje för utveckling av trafiken är att staten borde återgå till att äga både fartyg och bryggor, och sedan upphandla driften.
- Nu är det ju en villervalla med fartyg som är gamla och inte passar till bryggorna.

Inga alternativ
Andreas Johansson som hotades med stora avgifter både för sina mjölktransporter och familjens alla resor från Heisala säger att han ändå inte trodde på att det första och värsta förslaget skulle kunna förverkligas.
- Vi diskuterade lite med mejeriet och med andra som sköter transporter av varor till och från oss, men vi kunde inte riktigt göra någon alternativ plan. Så osäkerheten hann inte påverka oss i praktiken så mycket.
- Det har varit värre för dem som har stugor och annars sysslar med turismen här, då de skall sälja sommaren men inte har kunnat säga vad det kostar.
Johansson deltog själv i den uppvaktning av trafikministern som SLC ordnade i Helsingfors.
- Vi hade en bra diskussion med Berner, hon lyssnade på vår argumentation. Förstås var hon inte villig att säga varken bu eller bä då, men hon lyssnade nog, konstaterar Johansson.
Både Karlsson och Johansson tror att det blir lättare att få förståelse för skärgårdens behov då man i framtiden diskuterar med landskapets egna politiker, som har mera erfarenhet av förhållandena.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Danish Agro stärker greppet kring Östersjön

Danska Danish Agro har köpt 45 procent av aktierna i Konekeskos maskinförsäljning i Estland, Lettland och Litauen. I avtalet ingår en option om förvärv av de resterande aktierna och ett köp av Konekeskos aktiviteter i Finland före utgången av september 2020.
Den danska jordbrukskoncernen Danish Agro har expanderat kraftigt den senaste tiden. Under fjolåret nådde koncernen sin största omsättning någonsin och konsoliderade sin position som sjätte största jordbrukskoncern i EU.
I Finland är Hankkija Oy sedan tidigare i Danish Agros ägo. Hankkija importerar bland annat John Deere-traktorer och skördetröskor. I Sverige grundade Danish Agro för fem år sedan dotterbolaget Swedish Agro.

Skandinavien och Baltikum
Danish Agro säljer redan jordbruksmaskiner från Claas i Danmark, Norge och Sverige. Om affären med Konekesko förverkligas som planerat, övertar danskarna Claas-försäljningen i de baltiska länderna.
Enligt avtalet med Konekesko ska Danish Agro ta över 45 procent av aktierna i Konekesko Eesti, Konekesko Latvija och Konekesko Lietuva. Enligt köpeavtalet har Danish Agro option att köpa de resterande 55 procent av aktierna före utgången av januari 2019.
Avtalet öppnar dessutom möjligheten för Danish Agro att köpa Keskos maskinverksamhet i Finland. Konekesko säljer Claas-traktorer, skördetröskor och jordbruksredskap. Några konkreta planer på detta finns ännu inte, uppger koncernchefen Christian Juncker.
Enligt Juncker finns det ännu tid att överväga en eventuell investering i Finland. Konkurrensmyndigheterna måste i så fall godkänna köpet av Keskos finländska maskinförsäljning och de resterande aktierna i de baltiska bolagen.
Juncker medger ändå att avtalet öppnar nya och intressanta perspektiv.
- Jag är mycket nöjd med avtalet med Kesko. Det innebär att Danish Agro nu kommer att representera Claas-maskiner i sex länder i Skandinavien och Baltikum, säger Juncker.
Danish Agro är redan i dag marknadsledare inom den traditionella jordbrukshandeln i Baltikum med en årlig omsättning av 0,5 miljarder euro. Konekeskos tre maskinaffärer är likaså marknadsledare på sina områden.
Därmed skaffar vi oss en stark marknadsposition som partner till de baltiska jordbrukarna, framhåller Juncker.

Hankkija fortsätter att sälja John Deere
Frågan är hur en etablering i Finland skulle påverka maskinförsäljningen. Hankkijas VD Jyrki Lepistö poängterar i ett pressmeddelande att Hankkija har ett samarbetsavtal med John Deere som håller sin giltighet.
Avtalet omfattar import och försäljning av John Deeres maskiner. Danish Agros optioner för den finländska marknaden påverkar inte den nuvarande verksamheten. Hankkija fortsätter sitt samarbete med sina partner, understryker Lepistö.
I praktiken innebär avtalet mellan Danish Agro och Kesko att Konekesko säljer 45 procent av de baltiska bolagens aktier till det danska holdingbolaget DAVA Machinery Holding A/S, med de ovannämnda tilläggsoptionerna.
Kesko uppger att koncernen i framtiden ska satsa på en starkare tillväxt inom den inhemska dagligvaruhandeln, byggvaror, husteknik och bilar.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Konekesko slutar med tröskor och traktorer om Danish Agro tar över Claas i Finland

På onsdagen bekräftade direktören för Keskos lantbruks- och maskinhandel Antti Meriläinen för LF att Konekesko upphör med försäljningen av traktorer och skördetröskor under 2020 i fall Danish Agro då tar över representationen av Claas i Finland.
Maaseudun Tulevaisuus var först med nyheten.
Kesko har hittills haft hand om försäljningen av traktorer, skördetröskor och övriga maskiner av märket Claas, det är alltså samma märke som Danish Agro nu tar över i de baltiska länderna.
Det är inte längre sedan än början av augusti 2015 som Konekesko meddelade att försäljningen av Claas traktorer inleds i Finland.

Tidigare var det också Konekesko som sålde Massey-Ferguson i Finland, men under fjolåret tog Turun Konekeskus över den försäljningen.
Antti Meriläinen understryker att försäljningen av övriga lantbruksmaskiner fortsätter genom K-lantbruk affärerna.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-länderna manas till ansvar i GMO-beslut

De enskilda EU-länderna ska inte längre få gömma sig bakom kommissionen i knepiga frågor om tillstånd för växtskyddsmedel och GMO. Kommissionen har lagt fram ett paket med nya regler som ska tvinga medlemsländerna att fatta beslut i kommittéerna.
På tisdagen lade kommissionen fram sitt redan aviserade ändringsförslag för arbetet i kommittéerna. De enskilda medlemsländerna ska i framtiden förmås att ta ett starkare ansvar då kontroversiella frågor behandlas.
Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker pekade redan i fjol på missförhållandet att EU-länderna tvingar kommissionen till obekväma beslut fastän de inte själva kan enas om att förbjuda eller inte förbjuda herbicider som innehåller glyfosat.
För kommissionen är sitsen svår. I flera fall, som vid omröstningen om glyfosat, kan ett EU-beslut förhalas onödigt länge då inte ens kommissionen längre har lust att agera syndabock.

Mer politisk styrning är önskvärd i kommittén
Juncker lovade att kommissionen ska ändra på reglerna. Nu infrias löftet. Paketet med fyra fokuserade ändringar ska öka öppenheten kring EU-ländernas ståndpunkter och stärka den politiska styrningen och ansvaret i beslutsprocessen.
I praktiken ska omröstningsreglerna i det sista skedet av kommittéförfarandet ändras så att bara ja- och nejröster räknas. I så fall kan medlemsländerna inte lika lätt avstå från att rösta, så att kommissionen måste ta beslutet utan mandat av länderna.
Kommissionen ska dessutom få möjlighet att hänskjuta ärenden till omprövningskommittén en andra gång, om de nationella experterna inte förmår fatta ett beslut. Det ska tvinga medlemsländernas ministrar att axla mer ansvar.
Kommissionen vill öka insynen i omröstningarna genom att informera offentligt om hur medlemsländernas företrädare har röstat i kommittén. Kommissionen kan också lämna ärendet till ministerrådet för ett yttrande, om kommittén inte förmår ta ställning.
Behandlingen av en rad framträdande och känsliga ärenden har visat att kommittéarbetet har sina brister, påpekar kommissionen. De senaste åren har flera medlemsländer inte röstat vare sig för eller emot vissa utkast till rättsakter.
Följden är att kommittén blir oförmögen att fatta majoritetsbeslut och inta en ståndpunkt. I sådana situationer faller det på kommissionen att ta det slutliga beslutet. Det innebär i praktiken att beslutet fattas utan politiskt stöd från medlemsländerna.

Glyfosat, GMO och gensaxen
Under 2015 och 2016 var kommissionen tvungen att anta sjutton rättsakter om känsliga produkter och ämnen, bland dem glyfosat och genmodifierade organismer. Medlemsländerna kunde inte enas, vare sig för eller emot förslagen.
EU kommer också framöver att ställas inför svåra avgöranden av motsvarande kaliber. Ett sådant exempel är klassificeringen av nya växtförädlingsmetoder. Forskare och växtförädlare väntar otåligt på EU:s ståndpunkt till den nya gensaxen.
EU-parlamentet och rådet ska nu ta ställning till förslaget. Flera producentorganisationer har varnat för följderna om känsliga frågor politiseras. Det kunde leda till att växtskyddsmedel och GMO kan förbjudas utan att vetenskapliga fakta beaktas.
Organisationerna befarar att innovation och konkurrenskraft kan lida inom det europeiska jordbruket om den politiska styrningen ökar i beslutsprocessen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

En modernare och enklare jordbrukspolitik inom EU?

Sedan början av februari är det möjligt för var och en att gå in på internet och fylla i EU-kommissionens förfrågan om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, CAP 2021.
Förfrågan är öppen under sammanlagt 12 veckor och kommer att ge bönder, medborgare, organisationer och andra berörda parter möjlighet att säga sitt om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
Kommissionen kommer att använda svaren för det meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken som ska läggas fram i slutet av det här året. Före det kommer resultaten i alla fall att publiceras på internet och lantbrukskommissionär Phil Hogan ska presentera dem på en konferens i juli.
Man kan fylla i förfrågan på svenska på den här länken:
https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/FutureCAP?surveylanguage=SV

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Avgifterna för förbindelsebåtarna genomförs inte

Kommunikationsminister Anne Berner har beslutat att försöket i Skärgårdshavet och Finska viken för att utveckla transporttjänsterna i skärgården inte inleds.
Samtidigt avstår man från de nya avgifterna för förbindelsefartygstrafiken som enligt planerna skulle tas i bruk i samband med försöket.
Avsikten var att försöket skulle inledas den 1 april 2017.

Bakgrunden till kommunikationsministeriets beslut är den kommande landskapsreformen och den respons som kommit in under beredningsprocessen.
Ansvaret för att ordna förbindelsefartygstrafiken i skärgården övergår från närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland till landskapen vid ingången av 2019.

Naturligt att överlåta till kommande landskapet
– Målet med landskapsreformen är att öka medborgarnas möjligheter att delta och påverka närtjänsterna. Tjänsterna moderniseras och digitaliseras också. Det är nödvändigt att utveckla transporttjänsterna i skärgården, och vid kommunikationsministeriet fortsätter vi arbetet med att främja digitaliseringen av trafiken och transporterna. Det är dock naturligt att överlåta utvecklandet av förbindelsefartygstrafiken till det kommande landskapet, konstaterar minister Berner.
– Vi har fått värdefull respons under beredningsarbetes gång, och jag tackar befolkningen och företagen i skärgården för en aktiv dialog. Det är viktigt att responsen beaktas då landskapen övertar ansvaret för transporttjänsterna i skärgården, fortsätter ministern.
Kommunikationsministeriet har tillsammans med Trafikverket, Trafi och närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland förberett ett försök i Skärgårdshavet och Finska viken för transporttjänsterna i skärgården.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Man kan anmäla om fjolårets djurantal
i Viputjänsten till och med onsdag

Jordbrukarna kan göra anmälan i Viputjänsten om antalet djur som varit i deras besittning år 2016, påminner landsbygdsverket. Anmälan om djurantal gäller antalet fjäderfän, hästar och ponnyer, samt i fråga om gårdar med förbindelse om ersättning för djurens välbefinnande också antalet svin. Anmälan ska göras senast under onsdagen.
En gård ska göra anmälan om den vill använda djurantalen för att räkna ut djurtätheten för kompensationsersättningens husdjursförhöjning, stöd för svin- och fjäderfähushållning eller husdjursförhöjning i samband med ekologisk produktion. Om gårdens djurtäthet uppfylls med antalet nötkreatur, får, getter och svin behöver ingen anmälan om djurantal göras, eftersom förvaltningen får uppgifterna om djuren direkt från djurregistren.
Jordbrukare som ansökt om ersättning för djurens välbefinnande i fråga om svin eller fjäderfän ska anmäla djurantalet i vilket fall som helst, eftersom ersättningsbeloppet räknas ut på basis av det anmälda djurantalet.

Att observera angående anmälan om djurantalet för broilrar:
I anmälan om djurantal anmäler jordbrukaren antalet broilrar varje månad. Som djurantal anmäls det största av de djurantal som förekom den 1:a–5:e dagen i månaden.
En förutsättning är att det djurantal som anmäls fanns på gården i minst ett dygn. Hela dygnet behöver dock inte rymmas in i perioden den 1:a–5:e dagen i månaden. Det är alltså möjligt att anmäla det djurantal som förekom den första dagen i månaden, även om partiet fördes bort från gården under det dygnet. Jordbrukaren kan också anmäla det djurantal som förekom den femte dagen, även om partiet hade anlänt den dagen.

Ytterligare upplysningar till stödsökande:
Landsbygdsverkets meddelande 11.1.2017
http://www.mavi.fi/sv/om-oss/pressmeddelanden/2013/Sidor/anmalan-om-djurantal-2017.aspx

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Mingel om mat med marthor och bönder
på den stora finlandssvenska kryssningen

Populärt mingel
Populärt mingel. Det lilla konferensrummet blev proppfullt under SLC:s och Marthaförbundets gemensamma mingel under kryssningen.

Under den stora finlandssvenska kryssningen ordnade SLC tillsammans med Marthaförbundet ett gemensamt mingel, där Mikaela Groop och Bengt Lindell var bland de närvarande.
Groop & Lignell
Mikaela Groop och Bengt Lindell trivdes på SLC:s och Marthaförbundets mingel under den stora finlandssvenska kryssningen.

Mikaela jobbar till vardags på Marthaförbundet som redaktionschef för tidskriften Martha och som kommunikationsansvarig inom förbundet. Bengt är privatpraktiserande tandläkare i Solna utanför Stockholm.
– Jag har bott på olika håll i Sverige och jag har faktiskt varit litet i kontakt med jordbruket också, säger Bengt. Min far kom från Skåne.
Mikaela bor i Havshagen i Helsingfors. Hon är glad över att kunna träffa nya människor på kryssningen men också över att kunna umgås med dem hon samarbetar med till vardags på ett avslappnat sätt.
– Jag är jättenöjd, här finns folk som har ambitioner och visar glädje över det de håller på med. Bland orsakerna till att det är viktigt att diskutera maten nämner Mikaela att nya produkter kommer ut på marknaden allt oftare.
– Det kan vara svårt för konsumenterna att hänga med, säger hon och påminner samtidigt om att marthorna har fötterna på jorden när det gäller mat:
– Vi följer rekommendationerna från statens näringsdelegation och de gemensamma nordiska näringsrekommendationerna. De här rekommendationerna är de bästa vi har och de utgör samtidigt en gemensam nämnare och kan omfattas av de flesta.
Bengt Lindell lägger till att han brukar följa med Mikaela på tillställningar som den stora finlandssvenska kryssningen:
– Det roliga med det här är att folk kommer från nära och fjärran, från hela Svenskfinland. Jag har i övrigt varit lite fascinerad av att nästan alla finlandssvenskar bor längs kusten.
Under somrarna brukar paret koppla av och njuta av naturen på fritidsstället i Jämtland.

Holger Falck kammade hem poäng på proteingrödor
Under minglet fick man också följa en duell mellan SLC:s ordförande Holger Falck och Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatt.
De två duellanterna skulle svara på frågor, bland annat om vilken uppgift som är SLC:s viktigaste. Svaret är att bevaka den finlandssvenska landsbygdsbefolkningens intressen.
Holger Falck
– Ja, det där borde jag väl ha kommit på, säger SLC:s ordförande Holger Falck som efter avslutad duell äntligen kommer åt att titta i Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatts anteckningar. Det blev en jämn duell mellan de två.

Bland övriga uppgifter fanns att nämna fem olika potatissorter som odlas i Finland, att säga potatis på tre olika dialekter och att ge så många exempel som möjligt på vilka proteingrödor vi odlar i Finland.
Det blev en mycket jämn duell, där vardera tidvis ledde, men där Holger Falck till sist tog hem segern med 27 poäng mot Andrea Hasselblatts 25. Detta alltså trots att SLC-ordföranden och Sibbobon Holger Falck glömde Sibbo bittiga, när han skulle räkna upp de fem potatissorterna ...
Det var troligtvis proteingrödorna som avgjorde tävlingen. Där hade Holger Falck flera exempel: ärter, bönor, oljeväxter, spannmålsslagen vete havre, korn och råg samt vall.

Fyra får t-skjorta
På SLC:s och Landsbygdens Folks infopost skulle besökarna svara på tre frågor.
Vilken är den senaste ”matflugan” i Finland? Svarsalternativen var morotsbröd, linspaté och pulled havre eller baljhavre som produkten också kallas. Det rätta svaret är pulled havre, vilket de flesta också svarat.
Vilket spannmålsslag är vanligast i Finland? Vete? Havre? Korn? Det rätta svaret är korn, men den här frågan var betydligt svårare, de flesta ville i första hand gissa på vete eller havre.
En möjlig förklaring är att produkter av korn inte syns lika mycket i butikerna som vete och havre. Det mesta av det korn vi odlar är ju foderkorn. I Finland har vi cirka 2,2 miljoner hektar åkermark varav vi odlar spannmål på cirka 1,2 miljoner hektar. På dryga halvmiljonen odlar vi korn, medan vi odlar havre på drygt 300.000 hektar och vete på cirka 250.000 hektar.
Vilket trädslag är vanligast i Finland? Björk? Tall? Gran? Här är rätta svaret tall. Många ville svara gran, men tallen växer på ett betydligt större område och trivs också på kargare platser där granen har svårare att hävda sig. Tallen allena står för cirka hälften av hela vår virkesvolym och för över 60 procent av vår skogsareal. Litet under en tredjedel av vår virkesvolym och en fjärdedel av vår skogsareal är gran, medan björken står för cirka 20 procent av virkesvolymen och tio procent av skogsarealen.
De fyra utlottade vinnarna med tre rätta svar blev Greger Englund i Bobäck, Catharina Borgman i Sibbo, Haide Österlund i Helsingfors och Steve Nyholm i Munsala. Vi gratulerar vinnarna och skickar en Bonden behövs t-skjorta.

Annika Öhberg
Tauno Skogberg, bland annat före detta kassör i den tidigare NSP-avdelningen i Pojo hann få en pratstund med SLC:s ungdomssekreterare Annika Öhberg vid SLC:s och Landsbygdens Folks infopost på kryssningen.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Upplev maten med alla sinnen

Vi borde alla fundera mera på smak, konsistens och till och med hur maten låter när vi äter den, konstaterade Sofia Grynngärds, projektledare vid Finlands Svenska Marthaförbund rf under Marthornas och SLC:s gemensamma smakskola på den stora finlandssvenska kryssningen.

– I daghem och skolor har vi pratat mycket om Sapere-metoden och dess betydelse, sade Grynngärds. Metoden går ut på att bekanta sig med maten med alla sinnen, inte bara automatiskt säga "det där tycker jag inte om", eller sluka maten så fort vi får den framför oss.
Barnen lär sig att uppskatta nya smaker och konsistenser genom smakskolan, och samma metod testades även på kryssningen. Åhörarna fick var sin tallrik med inhemska matvaror som bröd, ost och rödkål. Grynngärds började med att be en frivillig känna på ett föremål i en påse.
– Fundera över hur det känns. Är det mjukt eller hårt? Hurdan form har det? Är det varmt eller kallt?
Den runda bollen konstaterades vara ett rödkålshuvud. Följande steg var att smaka på kålen.
Mysteriepåsen
Mysteriepåsen med ett rödkålshuvud som hämtades fram av Sofia Grynngärds från Marthaförbundet väckte nyfikenhet bland publiken. FOTO: Micke Godtfredsen

– Vilka grundsmaker känner ni? Och hur låter det om ni håller för öronen?

Man behöver inte gilla allt
I osttestet märktes hur olika folk upplever smak när en emmental ställdes emot en port salut. Åsikterna delades jämnt mellan vilken som var godare, och ifall det passade bättre med eller utan tomat eller hjortronsylt.
– Sapere-metoden får barnen att våga smaka på saker de annars rynkar på näsan åt. Att man sedan inte gillar något är helt okej, konstaterade Grynngärds. Huvudsaken är att vi tänker efter varför vi tycker som vi gör.
– Kanske vi alla nästa gång vid middagsbordet kunde sitta kvar lite längre och fundera över vad vi äter. Där har vi också ett alternativ till att slänga i oss allt och sedan prata om vädret.
Marthorna förespråkar inhemsk säsongbetonad mat i sin smakskola, och SLC:s informatör Mia Wikström prisade också den inhemska produktionen i sin presentation.
Mia Wikström
SLC:s informatör Mia Wikström berättade om inhemsk produktion för åhörarna på den stora finlandssvenska kryssningen. FOTO: Micke Godtfredsen

Michael Nyberg
I diskussionen om inhemsk mat tillade jordbrukare Michael Nyberg att man inte avslutar tillväxten på finsk spannmål med glyfosat, vilket är fallet i länder som Danmark och Tyskland. FOTO: Micke Godtfredsen

– I Finland har vi faktiskt nytta av vårt klimat, eftersom kylan renar marken. I växthusen går vi allt mera över till förnybar energi och biologiskt växtskydd, och de nya ladugårdarna beaktar djurens naturliga beteende allt bättre. Vi har all anledning att vara stolta över vår finska matproduktion.
Mats Nylund konstaterade att mat, förutom att möjliggöra vår existens, också definierar vår kultur.
– Maten ger oss glädje, den gör en fest och är dessutom en livsnödvändighet. Att vara bonde är helt enkelt världens viktigaste yrke.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Rikard Korkman tf verksamhetsledare för SLC

Rikard Korkman
Agronom AFM Rikard Korkman, 50, har utsetts till tjänstförrättande verksamhetsledare för SLC. Han sköter tjänsten från och med första mars tills det blir dags för den ordinarie verksamhetsledaren Jonas Laxåback att ta över. Jonas Laxåback vikarieras fram till första mars av Johan Åberg som utsetts till direktör för MTK:s jordbrukslinje.
Rikard Korkman har jobbat på SLC sedan 1997 som ombudsman. Han är bland annat sekreterare för spannmåls-, potatis-, sockerbets- och ekoutskottet. Han representerar också SLC i landsbygdsrådet.
Under de senaste åren har han jobbat aktivt med marknadsfrågor och med att utveckla spannmålsexporten. Under fjolåret genomgick han ett utbildningsprogram i Vermont i USA som går ut på att stärka producentens ställning i livsmedelskedjan. Han vistades där i två veckor, en i januari och en i oktober.
Utanför sitt jobb på SLC sköter Rikard Korkman hemgårdarna Lill-Nägels i Kyrkslätt och Råbäck gård i Esbo. Gårdarna odlas i sambruk. Han har en äppelträdgård på cirka en hektar där han har lanserat en kontraktsbaserad direktförsäljning. Den går ut på att kunden hyr äppelträdsandelar och får den del av skörden som motsvarar andelarna. I övrigt odlar han spannmål.
Han är gift med tidigare riksdagsledamoten Christina Gestrin. Paret har tre döttrar.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC kritiserar WWF:s köttguide

- Vi hoppas att köttkonsumtionen i Finland vänder klart neråt och att det kött som konsumeras är ansvarsfullt producerat. Det säger programchef Jussi Nikula på WWF Finland i samband med lanseringen av organisationens köttguide.
De finländska konsumenterna uppmanas undvika importerade köttprodukter som brasiliansk och thailändsk kyckling samt sydamerikanskt nötkött, men även inhemsk kyckling och gris, i fall det inte använts ansvarsfullt producerad soja i fodret.
Faktorer som styrt rekommendationerna i guiden hänför sig i första hand till klimatpåverkan och naturens mångfald samt till användning av växtskyddsmedel och eutrofiering.
Varken djurens välfärd eller antibiotikafrihet - områden där Finland ligger i framkant - har tagits i betraktande. Inte heller transportavstånd ges betydelse i guiden, som fokuserar starkt på användningen av soja i djurfoder.
- Vi hade nog hoppats på att djurens välfärd skulle ha tagits i betraktande då man gjorde upp guiden och vi hade också hoppats att det skulle ha gjorts en tydligare skillnad mellan inhemskt och importerat kött, eftersom vår produktion har många fördelar som till exempel antibiotikafrihet. Gällande växtskyddsmedel hör Finland till de länder som använder minst i EU, kommenterar SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg.

Ekoprodukter vinnare oberoende av avstånd
Enligt köttguiden är ekologiskt kött och ägg vinnare oberoende av produktionsland.
I guiden har förutom nöt-, gris-, kyckling och lammkött samt vilt även listats ägg, ost samt vegetariska alternativ till kött som till exempel baljhavre.
Produkterna i guiden har tilldelats färger enligt trafikljuslogik, det vill säga konsumenten uppmanas undvika det kött som fått rött ljus, tänka efter då det gäller produkter med gult ljus och konsumera måttligt med kött som fått grönt ljus.
Inhemskt gris- och kycklingkött får rött ljus (gult endast i fall sojan i fodret är ansvarsfullt producerad). Inhemskt nöt- och lammkött får gult ljus. Ekologiskt nöt- och lammkött får grönt ljus oberoende av om köttet är producerat i Finland eller inte. Ekologiskt griskött får grönt ljus och detsamma gäller ekologisk kyckling.
Inhemska ägg får grönt förutsatt att de är producerade antingen helt utan soja eller med certifierad soja i fodret. Ekologiska ägg får också grönt ljus.
Då det gäller ost får svensk och inhemsk ost gult ljus, medan endast ekoost får grönt. Grönt ljus får även inhemskt viltkött som älg, rådjur och vitsvanshjort.

Sojaberoendet minskar
Det långsiktiga arbete man håller på med i Finland för att minska beroendet av importerad soja i djurfodret syns inte i guiden, detta trots att andelen soja i till exempel vårt grisfoder redan är nere i omkring 7-8 procent.
För kycklingens del är andelen soja omkring 15 procent, det vill säga ungefär hälften av nivån i övriga EU-länder.
Atrias dotterbolag A-Rehu satsar till exempel på produktion av foderärt som på sikt ska ersätta sojan i kycklingfodret.
- En fortsatt ökad användning av inhemskt spannmål, vall, olje- och proteinväxter som djurfoder är ett medvetet val från hela näringens sida. Man frågar sig varför det arbete som gjorts för att minska vårt beroende av soja i djurfoder inte alls uppmärksammas av WWF, kommenterar Åberg.
Nämnas kan att WWF har lanserat ett finländskt åtagande där de företag som är med förbinder sig att använda ansvarsfullt producerad soja. HKScan, Kesko, Arla, Unilever, Norvida och Fazer är för närvarande med och WWF:s målsättning är att alla branschens aktörer ska förbinda sig till åtagandet.

Mindre kött och mera grönt
Kärnan i köttguiden är att vi bör äta mindre kött och att det kött vi äter ska vara klimatmässigt bättre. WWF:s målsättning är att köttkonsumtionen ska minska med en femtedel fram till 2030 och det kött som lämnas bort ska ersättas med grönsaker och fisk.
Finländarnas köttkonsumtion har de facto ökat med 20 procent under 2000-talet.
Köttguiden, som tidigare getts ut i Tyskland och Sverige, utkom i Finland i tisdags. Guiden finns enbart i elektronisk form på finska.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ekologiskt lönar sig bättre än konventionellt

Ekoproduktionen är ekonomiskt mer lönsam än konventionell lantbruksproduktion. Det här framkommer ur Naturresursinstiutets lönsamhetsbokföring. De finländska ekogårdarnas lönsamhet har varit bättre än de konventionella gårdarnas ända sedan år 2008. Skillnaderna i lönsamhet håller också på att öka. Ekologisk produktion lönar sig hela tiden bättre och lönsamheten i konventionell produktion sjunker.
De nyaste siffrorna är från 2015, då lönsamhetsfaktorn för naturenlig odling och trädgårdsproduktion var 0,64 och för den konventionella sidan 0,30. Mest lönsam var den ekologiska mjölkproduktionen.
Forskningschef Arto Latukka på Naturresursinstitutet uppskattar att den bättre lönsamheten för eko beror på många faktorer; större gårdar än de som odlar konventionellt, bättre marknadspris och högre jordbruksstöd samt märkbart mindre materialkostnader än på den konventionella sidan.
- Ekogårdarna har blivit mer och mer professionella och storleken har vuxit. Ju större gård, desto mer lönsam är i allmänhet produktionen, konstaterade Latukka i sitt tal på seminariet Luomufoorumi i Jyväskylä förra veckan. Omkring 90 ekoproffs deltog i seminariet.

Många orsaker till skillnaderna
Omkring 840 lantbruks- och trädgårdsföretag hör till Naturresursinstitutets lönsamhetsbokföring. Dessa företag representerar över 36.000 av de största finländska gårdarna. Över 100 av de gårdar som hör till lönsamhetsbokföringen är ekologiska.
Lantbrukets avkastning (när man räknar med både försäljningsinkomster och stöd) är på samma nivå på de konventionella och ekologiska gårdarna, men materialkostnaderna är klart lägre inom ekoproduktionen.
Det här förklaras av att man inte köper in kemisk gödsel till ekogårdarna. Också kostnaderna för växtskyddsmedel, bränsle och el är lägre på ekogårdar än på konventionella gårdar. Dessutom är utgifterna för foderinköp mindre.
- Däremot är det foder som både produceras och används på gården dyrare i ekoproduktionen än i den konventionella. Arbetsmängden skiljer sig inte mellan de två inriktningarna, säger Latukka.

Ekologisk mjölkproduktion mest lönsam
Lönsamheten inom lantbruket och trädgårdsproduktionen varierar också enligt produktionsinriktning. År 2015 var ekologisk mjölkproduktion mest lönsam med en lönsamhetsfaktor på 1,01. Lönsamheten inom den konventionella mjölkproduktionen var 0,35.
Lönsamhetsfaktorn mäter den ersättning lantbruksföretagaren får för sitt arbete samt räntan på kapitalet. Målsättningen är 1,0, då ersättningen för det egna arbetet motsvarar lantbruksarbetarens lön och räntan för det egna kapitalet är 4,6 procent.
Lönsamhetsfaktorn för övrig nötkreaturproduktion var 0,64 för ekogårdar och 0,37 för konventionella gårdar. Största skillnaden mellan ekologisk och konventionell produktion fanns i kategorin övrig växtodling, där ekogårdarnas lönsamhetsfaktor var 0,64 och de konventionella gårdarnas 0,13.
Övrig växtodling innebär växtproduktionsgårdar där största delen av avkastningen kommer från annat än spannmåls-, och oljeväxter samt proteingrödor.
Lönsamhetssiffrorna hittas på den av Naturresursinstitutet upprätthållna webbplatsen www.luke.fi/taloustohtori.
Servicen utvecklas för närvarande så att siffrorna som rör ekoproduktion ska hittas lättare än tidigare.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ekoförsäljningen växer så det knakar

Efterfrågan på ekoprodukter växte snabbare än någonsin i fjol: försäljningen av ekolivsmedel i detaljhandeln ökade med 14 procent. Ökningen var klart större än under de föregående åren och överskred också hela detaljhandelns ökning på en procent år 2016.
Enligt föreningen Pro Luomus uppskattning såldes ekoprodukter i detaljhandeln för sammanlagt 273 miljoner euro år 2016. De ekologiska produkternas marknadsandel av hela livsmedelsförsäljningen steg till två procent. Uppskattningen baserar sig på information som insamlats från dagligvaruhandelns olika grupperingar.
Verksamhetsledaren Marja-Riitta Kottila på Pro Luomu är glad över att ekoförsäljningen växer ordentligt. Hon konstaterar också att eko blivit vardag i många hushåll.
- Flera konsumenttrender förenas i eko: välmående, naturenlighet och ansvarsfull konsumtion. I takt med att utbudet blir bättre väljer allt fler ekologiskt, kommenterar Kottila.

Tillväxtfas sporrar
Ekomarknadens tillväxt har också fått luft under vingarna av intressanta lanseringar speciellt inom produktsegment där det tidigare inte funnits många ekologiska alternativ.
- Eko är nu i en tillväxtfas och tillväxten sporrar livsmedelsföretagen att utveckla nya ekoprodukter, som i sin tur gör att marknaden växer. Också handeln ställer sig positiv och förväntar sig att ekomarknadens tillväxt fortsätter, säger Kottila.
Ekoförsäljningens snabba tillväxt syntes inom nästan alla produktgrupper. Mest ökade försäljningen av ekokaffe och ekobarnmat: i båda segmenten var tillväxten omkring 50 procent.
- Produktutbudet då det gäller ekokaffe har ökat vilket i sin tur har ökat försäljningen. Också utbudet på ekobarnmat är ganska bra och speglar det allmänna motivet för att handla ekologiskt; man vill erbjuda barnen den renaste och tryggaste maten, säger Kottila.
Också försäljningen av ekologiska versioner av ost, flingor, gryn och ägg ökade märkbart i fjol. Därtill var det många trendprodukter som kokosolja och olika superfoods som sålde bra i ekologisk tappning. Den enda produktgrupp med svagt sjunkande försäljning var försäljningen av ekologiska bryggeriprodukter.

Frukt och grönsaker störst inom eko
De största ekoproduktgrupperna var i fjol desamma som tidigare år: Frukt och grönsaker står för närmare en femtedel av ekoförsäljningen. Den mest sålda enskilda ekoprodukten är fortfarande banan, vars efterfrågan också i fjol ökade märkbart.
Den andra största ekoproduktgruppen är mjölk och den tredje är ägg, som i många år varit en bästsäljare inom eko.
Produktkategorin varma drycker har under de senaste året tagit sig upp på en fjärde plats, tack vare den ökade efterfrågan på ekokaffe.
Också ekologiska versioner av växtoljor, buljonger och kryddor säljer bra.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

25 procent av spannmålsskörden bör exporteras

Spannmålsodlare måste bli bättre på att planera och marknadsföra sina verksamheter. De bör också till exempel ha bättre koll på sina produktionskostnader, olika prisutvecklingar och det allmänna marknadsläget. Det betonar Rikard Korkman, spannmålsombudsman på SLC.
- Helst bör spannmålsproducenter alltid sträva efter att exportera 25-30 procent av skörden. Där finns ett stort ansvar att bära om den här branschen överhuvudtaget ska ha någon framtid och om den inhemska marknaden ska hållas i balans.
Den kommentaren och uppmaningen lade Rikard Korkman fram vid ett välbesökt Greppa marknaden-spannmålsseminarium i Gamla Vasa förra veckan. Rikard Korkman efterlyser primärt ett mera aktivt grepp och mera självständigt agerande av dagens spannmålsproducenter.
- På planeringssidan finns det en hel del att förbättra. Jag känner till rätt många producenter som faktiskt inte har någon ordentlig marknadsföringsplan att stöda sig på. Det handlar om att reda ut till vilka ska man sälja skörden och så vidare.

Många misstag
- Att sträva efter att eliminera olika misstag i verksamheten är likaså viktigt.
Korkman listar några av de vanligaste misstagen som spannmålsodlare begår: motvilja att prissätta produkten innan skörden, bristande försäljningsplanering, att man lagrar produkter för länge och oförmåga att se kopplingar mellan börspris och lokala priser.
- Förutom att kolla vädret brukar amerikanska odlare studera börspriserna när de stiger upp på morgonen. Det skulle behövas en större medvetenhet om prisutvecklingar även hos våra spannmålsodlare.
- Väderutvecklingen måste förstås beaktas i sammanhanget. Det handlar ju om en väldigt väderberoende verksamhet. De prognoser vi lägger fram brukar hålla i ungefär fem dagar, säger Korkman.
Greppa marknaden-projektet går ut att på att få producenter att anpassa sig bättre till efterfrågan på marknaden och lära sig tänka i nya banor.
Har du noterat några synliga effekter av det här projektet?
- Under hösten 2015 exporterade en grupp nyländska spannmålsodlare totalt 6.000 ton fodervete. Det är ett exempel på något konkret som har åstadkommits i odlarnas egen regi. Även från Österbotten exporterades förra våren ett parti foderhavre.
Rikard Korkman säger att han inte gjort någon exakt uppföljning av Greppa marknaden-projektets resultat på de enskilda gårdarna. Man han känner till producenter som har deltagit regelbundet i verksamheten under lång tid.
- En källa till missnöje är en bristande kreativitet hos spannmålsuppköpare i fråga om uppgörande av olika kontraktsmodeller som sporrar odlaren till att uppgöra kontrakt. I det avseendet är det mycket mera utvecklat till exempel i Estland, säger Korkman.

Kvaliteten är av stor betydelse
Den EU-inriktade tjänstemannen Max Schulman, spannmålsombudsman på MTK, framhöll att spannmålsproduktionen i hela världen beräknas öka med cirka 4 procent till 2.094 miljoner ton under perioden 2016-2017.
Det är främst framställningen av till exempel majs och soja som har vuxit globalt sett. De traditionella sädesslagen vete, korn, havre och råg ökar däremot inte produktionsmässigt.
- När man betraktar dessa siffror gäller det också att komma ihåg kvalitetsaspekten. Kvaliteten är av stor betydelse, säger Schulman.
Globalt sett ökar efterfrågan på spannmål tack vare ökad konsumtion. Den ekonomiska tillväxten i olika länder i Asien och växande efterfrågan på kött- och mjölkprodukter är en viktig faktor i sammanhanget.
Inom EU-området var fjolårsskörden dålig och hur det slutligen går med årets totala spannmålsskörd att svårt att förutspå. Men enligt nuvarande prognoser räknar man med över 300 miljoner ton.
I år väntas veteexporten inom den europeiska unionen öka till 26,5 miljoner ton. Ryssland är en hård konkurrent i den nischen.
Samtidigt inverkar även den världspolitiska utvecklingen - händelser såsom presidentskiftet i USA, dollarns varierande värde och Storbritanniens kommande utträde ur EU - på prisbildningen inom spannmålssektorn.

Havre potentiell nisch för Finland
Till exempel när det gäller kummin och olika oljeväxter är möjligheterna till bättre priser och mera lönsam produktion klart bättre än inom konventionell spannmålsodling.
- Här finns mycket stora möjligheter. Det gäller dock att följa noggrant med prisbildningens påverkan av utvecklingen i USA. I Nordamerika man börjat fokusera mera på produktion av oljeväxter parallellt med att veteproduktionen har gått ner.
- Samtidigt behöver Europa till exempel mera raps.
- Finland kunde dessutom satsa mera den inhemska produktionen av proteinväxter framöver. Det kunde gås in för att skapa god växtföljd och landets industrier kunde bli mera medvetna om de möjligheter som finns, tillägger Schulman.
Av de fyra klassiska sädesslagen lyfter Schulman fram havre som en potentiell nisch för Finland. Produktionen av havre är inte särskilt omfattande sett ur ett globalt sammanhang.
- Här har Finland en chans att spela en mera aktiv roll som exportör på världsmarknaden. Landet har inte lyckats till 100 procent tidigare. Man kan sträva efter att hitta tillbaka till en högre nivå och satsa på kvalitativ produktion. Man kan inte styra, men nog påverka prisbildningen på havre, säger Schulman.

Elektronisk spannmålsbörs på gång i höst
- Det är hög tid att sätta igång med odlingsplaneringen. Det finns stora utmaningar men också möjligheter inom spannmålsodlingen, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.
- Nationellt sett har en svag ekonomisk tillväxt skett i slutet av 2016 och exporten har ökat en aning. Det är i det här skedet viktigt att både producera och konsumera inhemskt samt exportera en del av produktionen, säger Långgård.
Ett nytt forum som är under utveckling i ÖSP:s, SLC:s och industrins regi är en elektronisk spannmålsbörs. Inom ramen för börsen, som enligt planerna ska vara tillgänglig i höst, ska det även vara möjligt för gårdar kunna bedriva handel sinsemellan.

Joakim Snickars
joakim.snickars@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

De globala matpriserna
sjönk för femte året i följd

FAO:s globala matprisindex sjönk under fjolåret för femte året i följd, men den negativa kurvan planade ut under fjolårets andra hälft. Efter september 2016 var matpriserna stabila och steg till och med en aning.
Sjunkande noteringar på spannmål, mjölk och kött pressande prisindexet under fjolåret. Nedgången kunde delvis kompenseras genom stigande priser på socker och växtoljor. Mot slutet av året förbyttes positionerna - mjölken steg och sockret föll.
I december steg priset på mjölk- och mejeriprodukter med 3,3 procent, jämfört med föregående månad. Smör, ost och helmjölkspulver blev dyrare medan noteringarna för skummjölkspulver stampade på stället.
FAO-experterna hade inte svårt att finna orsakerna. EU:s restriktiva mjölkpolitik, den minskande produktionen i Nya Zeeland och Australien bidrog väsentligt till den stigande priskurvan. Samtidigt stimulerades den internationella efterfrågan.
De tröstlösa prisutsikterna för mjölk under våren räckte till för att dra ned indexet för hela 2016. Priserna på mjölk och mejeriprodukter föll under året till en nivå som låg fyra procent under 2015.

Spannmålen har rasat sedan 2011
Prisindexet för spannmål har enligt FAO varit rätt stabilt ända sedan september. Noteringarna för majs har stigit som en följd av väderstörningar. Höga skördeförväntningar har pressat vetepriset nedåt.
Prognoserna för veteskörden är goda i bland annat Australien, Kanada, Ryssland och Argentina. Under hela året 2016 sjönk spannmålsindexet med 9,6 procent, jämfört med 2015. Prisnivån var 39 procent lägre i jämförelse med det gamla rekordvärdet från 2011.
Prisindexet för kött sjönk i december med 1,1 procent. Mest föll priserna på nöt- och lammkött medan fågel- och griskött kom undan med rätt moderata prisfall. Under hela året sjönk köttindexet med sju procent.
För sockersektorn blev 2016 ett starkt år. Sockerpriset steg med 34,2 procent jämfört med 2015. Anledningen var knappa lager i Brasilien, Indien och Thailand. Mot slutet av året vände den uppåtgående trenden i motsatt riktning.

Sockerpriset sjönk i december
I december sjönk prisindexet för socker med 8,6 procent. Enligt FAO påverkades prisutvecklingen negativt av den svaga brasilianska valutan gentemot US-dollarn. Det satte fart på Brasiliens sockerexport.
Prisnivån dämpades dessutom av nya rapporter som förutspår växande lager av socker i södra Brasilien, som är landets viktigaste produktionsområde. Detta genererade i sin tur nya prissänkningar.
Priset på växtoljor nådde i december sin högsta nivå sedan juli 2014. Under fjolårets sista månad steg priserna med 4,2 procent. Enligt FAO var krympande lager den utslagsgivande faktorn för prisutveckling på palmolja.
Priset på sojaolja har stabiliserats efter rapporter om sämre väder i Argentina och förväntningarna på en ökande biodieselproduktion i USA, Brasilien och Argentina. Under fjolåret steg växtoljepriserna med 11,4 procent.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fem EU-optioner för nästa CAP-reform

EU-kommissionen arbetar redan för högtryck med prioriteringarna för nästa CAP-reform. Generaldirektoratet för jordbruk har formulerat fem tänkbara optioner med olika tyngdpunkter och målsättningar.
Den lindrigaste optionen innehåller lätta justeringar som närmast beaktar de förestående förändringarna i EU:s budgetram inom den så kallade Omnibusförordningen. Den mest radikala optionen beskriver en regelrätt avskaffning av hela jordbrukspolitiken.
De övriga tre optionerna fäster avseendet på förväntade ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer som ställs i relation till varierande uppsättningar av politiska instrument. Optionerna beaktar dessutom betydelsen av förenklande åtgärder.

Ingen option att avskaffa CAP
Den första optionen evaluerar en jordbrukspolitik som baserar sig på dagsläget. Den innehåller redan genomförda eller planerade förenklingar. Dessutom ingår kommissionens färskaste prognoser för jordbruksmarknadernas utveckling.
Option nummer två utgår från att CAP fullständigt skulle avskaffas. Kommissionen framhåller att detta alternativ varken är önskvärt eller realistiskt, eftersom en sådan åtgärd skulle strida mot EU-avtalet.
Trots detta har option två en viktig uppgift. Därigenom åskådliggör kommissionen klart och tydligt hur viktig den nuvarande jordbrukspolitiken är med avseende på dess ekonomiska, sociala och miljömässiga mervärde.
Det tredje alternativet fokuseras på CAP med avseende EU:s prioriteter och behov. Tyngdpunkten läggs vid åtgärder som förbättrar jordbrukets riskhantering och stöden för landsbygdens utveckling samt miljötjänster, innovation och klimat.
Den fjärde optionen granskar uppgiftsfördelningen mellan jordbruket på gårdsnivå, medlemsländerna och EU. I sammanhanget definieras behovet av förbättrade skyddsnät via arealstöd och riskhantering.
Alternativet syftar dessutom till att sammanjämka praktiskt jordbruksarbete och EU:s åtgärder för miljön och klimatet. Här analyseras möjligheter att anpassa teknologier samt forskning och innovation till praktiskt jordbruk på fältet.
Det mest sannolika scenariot för CAP efter 2020 torde bli en kombination av den tredje och den fjärde optionen. Kommissionen framhåller att EU-budgeten är den ram som avgör hur jordbrukspolitiken gestaltas i framtiden.

Aktörerna uppmanas att presentera åsikter
Kommissionen ska lägga fram sitt förslag till nästa långtidsbudget före slutet av detta år. Det första förslaget till jordbrukspolitiken efter 2020 borde enligt planerna presenteras under det första halvåret 2018.
EU-kommissionen inledde förra veckan ett samråd om nästa jordbrukspolitik som ska pågå i tre månader. Svaren ska hjälpa kommissionen att definiera jordbrukspolitikens prioriteringar för framtiden.
Målet är att modernisera, förenkla och framtidssäkra jordbrukspolitiken, sade agrarkommissionär Phil Hogan vid presentationen. Han uppmanade alla som är intresserade av mat och jordbruk att bistå kommissionen i arbetet.
Samrådet ingår i den färdplan för den framtida jordbrukspolitiken som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker aviserade i december. Samrådet pågår i tolv veckor och vänder sig till jordbrukare, organisationer och andra grupper som påverkas av reformen.
Synpunkterna ska användas som underlag till ett meddelande som kommissionen lägger fram i slutet av 2017. I meddelandet sammanfattas den nuvarande jordbrukspolitikens resultat och tänkbara alternativ till den framtida politiken.
Resultaten av samrådet kommer att publiceras på nätet. En sammanfattning presenteras på en konferens i Bryssel i juli 2017.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet