Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Minns du vår första dammsugare? Den kom från Danmark, hade ett maritimt inspirerat namn, dammsög effektivt men lämnade en unken lukt efter sig. Vad hette den?<br />
- Skarven!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 25.5.2017 Pensionärerna visar vägen

Svenska pensionärsförbundet har fått nog av den statliga förvaltningens slarv med offentlighet på svenska. Förbundet har nu bett justitiekanslern granska om statsrådet följer grundlagen och språklagen när viktiga översättningar till svenska uteblir eller blir färdiga i ett så sent skede att de finlandssvenska organisationerna inte har möjlighet att reagera på dem.
Förbundets styrelse har noterat att lagförslag, förordningar, rapporter och beredningar inte översätts till svenska när beredningen pågår, eller så översätts de i ett mycket sent skede.
– Det senaste exemplet är social- och hälsovårdsministeriets förslag till kvalitetsrekommendationer om tjänster för äldre personer, säger förbundet i sitt meddelande.
Till det kan man givetvis tillägga att det till och med handlar om tjänster, vars betydelse är helt avgörande för de personer med svenska som modersmål, som rekommendationerna berör.
Till svar har pensionärerna fått att rekommendationerna översätts till svenska först när de är färdiga. När något är ”färdigt” innebär emellertid ofta att chanserna att påverka innehållet är betydligt mindre än när det är ”ofärdigt”.
Det var på tiden att också någon inom den finlandssvenska gemenskapen tog bladet från munnen, när det gäller den sittande regeringens och ministeriernas nonchalans gentemot det andra nationalspråket och landets språkliga minoriteter. Åtminstone när det gäller så stora frågor som social- och hälsovårdsreformen samt landskapsreformen borde det vara en självklarhet att den svenska befolkningen har lika stora möjligheter att sätta sig in i och påverka innehållet som den finska majoriteten.
Det är i övrigt milt sagt sannolikt att en del finlandssvenska intressen går i en annan riktning än den sittande regeringens målsättningar för landskapen samt social- och hälsovården. Vi vägrar ändå tro att slarvet med översättningarna av den orsaken skulle vara ett medvetet drag.
Förvisso påminner också pensionärsförbundets ordförande Ole Norrback helt korrekt om det uppenbart svaga intresset för svenskan i den nuvarande regeringen. Det är ytterst osannolikt att någon kan ifrågasätta hans sakkännedom i den frågan.
Det finns hur många exempel som helst på motsvarande åsidosättande när det gäller frågor som berör landsbygden. Inte ens kommunikationsministeriet som enligt namnet har kommunikation som förvaltningsområde, även språklig sådan, är fläckfritt på den punkten. Ministeriets utkast till ändringar av körkortslagen, som just nu är på remiss, är ett färskt exempel som också berör jord- och skogsbruket. Utkastet innehåller bland annat ett förslag om att vi i framtiden ska ha bara ett T-körkort för traktorer, och att man med det ska kunna köra upp till 60 kilometer i timmen ...
När det exempelvis gäller beredningen av regeringens propositioner blir den svenska versionen för det mesta offentlig först i det skedet då propositionen avges till riksdagen. Under hela beredningsskedet fram till dess, då utkasten också har varit på remiss hos berörda intresse- eller expertorganisationer, även de svenska, har de varit tillgängliga bara på finska.
Samma sak gäller förordningstexterna, ofta ser man innehållet i dem på svenska först när statsrådet godkänt dem. Promemoriorna finns för det mesta tillgängliga bara på finska.
Att hänvisa till bristande resurser är fullständigt irrelevant. Det handlar om sådana struntsummor i en statsbudget på dryga 55 miljarder euro att den som tar fram det argumentet borde skämmas.
I det sammanhanget kommer de svenska pensionärerna i övrigt med ett mycket viktigt påpekande i sin skrivelse, som manifesterar att de svenska organisationerna med sina krav på svensk service också har något att komma med. Svenska versioner av offentliga handlingar är alltså till nytta inte bara för finlandssvenskarna utan för hela det finländska samhället. Påpekandet förtjänar att citeras ordagrant:
”Rent allmänt kan man konstatera att allt mindre av material under beredning, som sänds för utlåtande, är i det skedet översatt till svenska. Det betyder inte bara att en grupp medborgare inte kan påverka, utan också att viktiga och konstruktiva förslag, som kunde förbättra innehållet, aldrig framförs.”
I sannhet, de finlandssvenska pensionärerna visar vägen.
 
Micke Godtfredsen
 
Miljöfolket bullrar, bönderna bör aktivera sig
Miljöorganisationerna dominerar, kunde LF berätta för ett par veckor sedan. Det var i samband med EU-kommissionens utfrågning om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Nästan 80 procent av svaren kom via onlinekampanjen Living Land som några större miljöorganisationer stod bakom. 
Miljöorganisationerna är inte nöjda med den förda jordbrukspolitiken. De anser att den gynnar intensiva produktionsmetoder på bekostnad av miljön.
Flera av organisationerna överlämnade dessutom nyligen en skrivelse till EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan, där de uttrycker sitt missnöje med jordbruksstödens effekter.
De europeiska miljöorganisationerna står inte speciellt högt i kurs inom jordbrukarkretsar just nu. Bland annat ifrågasätts trovärdigheten i deras propaganda. Osökt frågar man varifrån maten ska komma?
Samtidigt finns det kanske skäl att uppmana jordbrukarna att aktivera sig mera i den offentliga debatten, inte bara genom organisationerna utan även som enskilda bönder. Det skulle helt säkert öka förståelsen för jordbruket. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Nu sätts potatisen i jorden i Kristinestad

Vårbruket är försenat men nu börjar aktiviteten vara livlig i Österbotten. Det gäller också potatisodlarna som den här veckan på allvar börjat sätta potatis. Några av de är bröderna Patrik och Tommy Englund i Dagsmark.
Potatis
Patrik Englund (till höger) och brodern Tommy är glada över att vårbruket nu är i full gång. Arbetet är försenat med ungefär en och halv vecka på grund av det kalla vädret. Nu är det bråda tider som väntar. 50 hektar potatis och 30 hektar spannmål ska odlas innan månadens slut.

- Vi har plöjt och därefter brukar vi harva två, tre gånger. Det håller jag på med nu och förhoppningsvis i dag eller i morgon kan vi börja sätta potatis. Vädret är perfekt nu och det är kul att vara igång, säger Tommy Englund.
Tommy och hans bror Patrik har fullt upp de kommande veckorna. Familjens gård, som drivs av fadern Per-Erik Englund, odlar potatis på 50 hektar och spannmål på 30 hektar.
- Vi är cirka tio dagar försenade på grund av den kalla våren, men målet är att vi ska vara klara med vårbruket innan månadens slut. Så det blir en hel del arbete framöver, säger Patrik.

Testar exotiska sorter
Familjen Englund odlar vanligen cirka 8-9 olika potatissorter. Odlingsplanen utgår från tidigare erfarenheter av sorter som har lyckats väl tidigare.
- Vi levererar all potatis till packeriet Osku som har statistik från tidigare år. Vi vet vilka sorter som det finns efterfråga på och satsar vanligen på flera sådana sorter. En stor del av potatisen som levereras dit är fast potatis så vi odlar många sorter som är fasta, däribland Inova som är en beprövad sort och som vi har goda erfarenheter av, berättar Per-Erik Englund.
Efterfrågan på universalpotatis är också god. De senaste åren har familjen provat två nya sådana sorter som heter Jelly och Musica.
- Vi har testat de sorterna i två år och nu kommer vi att ha mera av dem. De sorterna lämpar sig här, men det gäller att ta det försiktigt och inte ha för bråttom med att ta in nya sorter. I år testar vi också två exotiska sorter som heter Blue Kongo och sparrispotatis. Det återstår att se vilket resultatet blir, säger Tommy.

Har också tidiga sorter
Englunds har också några tidiga sorter som Sieglinde och Solist.
- Det gör att vi kan leverera potatis lite tidigare och får en jämn upptagning. Solist och Sieglinde är också bra potatisar som konsumenterna gillar. Sieglinde är en sort som är utmanande att odla, likaså den mjöliga potatisen Rosamunda, men de ger ett mervärde om man lyckas, förklarar Patrik.
Är det en utmaning för odlarna att välja mellan de olika sorterna?
- Utsädesförsäljarna är ivriga att föra fram nya sorter och deras goda egenskaper. De glömmer ofta att berätta om de dåliga. Men överlag är situationen med utsäde rätt bra och det råder en sund konkurrens mellan olika företag. Det viktiga är att odlarna är försiktiga och sprider riskerna och har flera olika sorter, säger Per-Erik.

Naturligt ta över
Patrik, 28, är utbildad landsbygdsföretagare och agrolog och har arbetat på gården i några år. I framtiden är det han som tar över när en generationsväxling blir aktuell.
- Jag har hållit på med potatis sedan liten och det har hela tiden varit naturligt för mig att ta över, säger han.
Men han är långt ifrån nöjd med odlarpriset som i år har varit på en låg nivå med tanke på att fjolårets skörd blev mindre än normalt.
- Trots att lagren har sinat under vinter har odlarpriset inte stigit till en nivå som vi kan vara nöjda med. Medelpriset är på cirka 17-20 cent per kilo och det borde vara åtminstone 25 cent för att vi ska vara nöjda. Min uppfattning är att det är centralaffärernas billighetskampanjer som bidrar till att priserna inte kommer upp. Men det är min åsikt, säger Patrik.

Hoppas på export
Han skulle gärna se att nya exportkanaler öppnas.
- Vi har påverkats negativt av att Ryssland stängde gränserna för några år sedan och det vore mycket positivt om vi kunde börja exportera potatis igen. Jag tror att Finland hittar nya exportkanaler i framtiden för världen är full av möjligheter. Det viktigaste är att vi genom exporten skulle få bort årliga överskott, säger Patrik.
Per-Erik fortsätter:
- Men det är viktigt att betona att vi huvudsakligen producerar för finländska konsumenter. De är våra viktigaste kunder och det är för dem vi odlar potatis. Våra konsumenter är mycket viktiga.
Patrik och Tommy tror att situationen blir bättre i framtiden för de finländska odlarna. Just nu pågår flera olika projekt som arbetar dels med att hitta nya exportkanaler och att lyfta potatisens image.
- Vi tror att det kommer att vända till det bättre och att priserna på sikt stiger. De måste de göra för det går inte att fortsätta på det här viset. Trots att läget är tufft nu har vi framtidstro, säger de.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

LPA får ännu en miljon
för att ta hand om bonden

Regeringen föreslår i propositionen till årets första tilläggsbudget en miljon euro för projektet "Ta hand om bonden". Det är Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA som förverkligar projektet.
I årets ordinarie budget reserverades ett anslag på en miljon euro för projektet som en del av jordbrukets krispaket, och nu föreslår regeringen alltså ytterligare en miljon. Avsikten är att projektet pågår i år och nästa år.
SLC:s ordförande Holger Falck konstaterar att det inte handlar om stora summor, men han är ändå nöjd:
- Med hjälp av projektet har man redan uppnått resultat, säger han. Tröskeln för att ta kontakt har varit låg och projektet har nått sådana lantbrukare som annars har varit svåra att nå, fastän behovet av hjälp och stöd är stort.
De senaste åren har varit synnerligen tunga för lantbruksföretagarna, säger LPA för sin del i ett pressmeddelande. Projektet har emellertid gjort det möjligt för LPA att hjälpa lantbrukare som råkat i svårigheter.
Lantbrukarna har fått hjälp både genom direkta stödåtgärder för att orka med arbetet och genom långsiktiga förebyggande åtgärder.

Hjälp genom köptjänst
Den konkreta hjälpen har bestått av en köptjänstförbindelse till ett värde på högst 500 euro som lantbrukaren kan använda till att skaffa experthjälp för att stödja den psykiska orken eller för att reda upp ekonomiska eller juridiska problem.
Projektarbetarna vid LPA och inom andra motsvarande projekt har träffat flera hundra lantbruksföretagare som kämpar med utmaningar. Över 300 lantbrukare har fått hjälp genom köptjänstförbindelser. I vissa delar av landet har nästan hela den andel av anslaget som ursprungligen reserverats för köptjänstförbindelser redan gått åt.
- Det är en lättnad att man vaknat till insikt om lantbruksföretagarnas trångmål och att man tillsammans vill underlätta situationen med alla medel, konstaterar verkställande direktör Päivi Huotari på LPA.
LPA:s svenska projektarbetare i Ta hand om bonden är Susann Rabb, stationerad i Österbotten med hela Svenskfinland som arbetsfält. Susanns telefonnummer är 050-3319056 och e-post susann.rabb@mela.fi.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ålandsmejeriet växer på fastlandet

Mjölkbonden Ole Blomqvist som tillsammans med sin fru Tarja Blomqvist driver Ålands största mjölkgård med över 300 kor i Sund är sedan årsskiftet ny styrelseordförande för Ålandsmejeriet ÅCA.
Han efterträdde Trygve Sundblom, som varit ordförande åren 2003-2016 och före det var viceordförande från 1999 till 2002. Vid andelslagets årsstämma den 18 maj avtackades Sundblom med en målning av konstnären Jonas Wilén.
Stämman godkände verksamhetsberättelsen och fjolårets bokslut, som till följd av färre antal leverantörer redovisar en omsättning som minskade med 2,1 procent till 16,4 miljoner euro.
På grund av den internationella mjölkkrisen har de två senaste åren varit ekonomiskt mycket tunga för ÅCA, som på koncernbasis i fjol gjorde en förlust på knappt 300.000 euro. Förlusten är dock aningen mindre än för 2015.
Nu ser företaget med växande optimism på framtiden och från början av maj höjdes leverantörernas avräkningspris. Via dotterbolaget Ålandsmejeriet Finland ökade försäljningen på fastlandet av företagets egna produkter i fjol med 18 procent.

Endast en stämma
Numera håller ÅCA endast en stämma per år i stället för både höst- och vårstämma, vilket innebär att styrelseledamöterna väljs i samband med årsstämman på våren och sitter till följande stämma.
Enligt valberedningens förslag återvaldes Ole Blomqvist, Jan-Håkan Eriksson, Michael Berner, Frida Åkerblom, Stefan Rumander och Leif Hagberg till ledamöter i styrelsen för den kommande perioden. Vid den nya styrelsens första möte är meningen att återvälja Blomqvist till ordförande.
Till medlemmar i valberedningen, vars uppgift är att föreslå styrelseledamöter samt revisorer som utses på ordinarie stämman 2018, utsågs Johan Åkerblom, Göran Söderlund och Ole Blomqvist. Samtliga är ÅCA:s mjölkleverantörer.

E-klassmjölk under 25 år
Företaget delade också ut priser för mjölk av E-klass (den högsta premiumklassen) till producenter för 1 år, 10 år respektive 25 år. För bedriften att leverera mjölk av E-klass i 25 år stod Magnus och Irén Sjöwall från Lumparland.
- En verkligt hedervärd prestation, kommenterar vd Johannes Snellman, som också informerade stämmodeltagarna om förväntningarna på det innevarande året samt kvalitetssystemet enligt livsmedelssäkerhetsstandarden BRC, för vilket ÅCA är certifierat.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Mjölkproduktionen stiger i Nya Zeeland

Mjölkproduktionen i Nya Zeeland har vänt uppåt och ökningen är överraskande stark. Produktionen är på god väg mot rekordnivån från 2014, fastställer det amerikanska jordbruksministeriet USDA i en ny prognos.
Beräkningen kommer från USDA-kontoret i Nya Zeeland, som utgår från att landets mjölkproduktion detta år kan öka med cirka tre procent, till 21,9 miljoner ton. Det vore till och med mer än rekordåret 2014.
Ännu för sex månader sedan utgick USDA-experterna från att mjölkproduktionen i Nya Zeeland skulle minska med två eller till och med tre procent under året. Orsaken var dåligt väder och låga mjölkpriser.
I sin nyaste prognos hänvisar USDA till uppgifter om växande mjölkkobestånd och frodiga betesmarker. Dessutom kan producenterna i Nya Zeeland igen glädja sig över påtagligt stigande invägningspriser.
Unden de senaste tre åren låg invägningspriset för mjölk i Nya Zeeland betydligt under nivån i EU och USA. Sedan medlet av 2016 har priset stigit. Redan i februari 2017 betalade mejerierna i genomsnitt 33,5 cent.
Produktionen i Nya Zeeland minskade med 1,6 procent under perioden mars 2016 till mars 2017, jämfört med föregående års nivå. I mars detta år började produktionen stiga. Ökningen var 8,2 procent.
På årsbasis kan en ökning med tre procent vara plausibel, bedömer USDA. Trendvändningen kan också betyda att Nya Zeeland börjar exportera mer mjölk. Exporten kan öka med 1,5 procent under året, sammanfattar USDA.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skarvforskare:
Gör inte samma misstag som Danmark!

Oförståelsen mellan de finska forskarna, Miljöministeriet och de som representerade den lokala fiskerinäringen var stor på seminariet som ordnades i Vasa förra fredagen.
Skarvar
Skarvkoloni på grynnorna utanför Replotbron.

Seminariet hölls på skarvsamarbetsgruppens initiativ och leddes av NTM-centralen i Södra Österbotten. Syftet med mötet var att samla olika aktörer för att ta fram en handlingsplan då man ansöker om undantagslov för att åtgärda skadorna förorsakade av de stora skarvkolonier i regionen.
Vincent Westberg, ny ordförande för den regionala samarbetsgruppen, ville genom seminariet presentera forskningsfakta för att ta fram en trovärdig handlingsplan. Bland de inbjudna föreläsarna fanns forskaren Niels Jepsen från Danmarks Tekniske Universitet, forskarna Heikki Auvinen och Outi Heikinheimo, båda från naturresursinstitutet LUKE, ÅA-forskaren inom statskunskap Kenneth Nordberg, Veijo Jormalainen från Turun Yliopisto och Suvi Borgström, seniorrådgivare till miljöministern.

Upp till 250.000 fåglar på hösten
Forskaren Niels Jepsen vädjade till Finland:
- Gör inte samma misstag som vi gjorde i Danmark. Skarven förökar sig mycket snabbt bara det finns föda, den flyttar till ett nytt ställe när fisken tagit slut. Den äter den fisk som det finns gott om, stora som små fiskar och även smolt, den äter ca 0,5 kg fisk om dagen.
I Danmark ökade skarven direkt efter fredningen 1980 och på bara 15 år gick beståndet upp från ett fåtal fåglar till 40.000 par - med upp till 250.000 fåglar på hösten.
Niels Jepsen
Forskaren Niels Jepsen från Danmarks Tekniske Universitet skulle helst se att naturen själv reglerade skarvkoloniernas storlek.

Jepsen säger att skarvens snabba förökning är ett problem i hela Europa och nämner speciellt Tyskland, Österrike och Schweiz. Skarven går upp i floderna och "dammsuger" dem rent på utrotningshotad harr, öringar och andra fiskar som leker.
- I Danmark har vi haft en förvaltningsplan för skarv sedan 1997, den har blivit löpande reviderad och ett flertal åtgärder har vidtagits för att skydda fiskarna.

Avskjutning effektivt
- I Danmark har man försökt minska konflikterna på många sätt, vi har skrämt med gaskanoner och penslat äggen blåa så att det inte produceras nya ungar, men nya fåglar kommer till så det gör endast lite skillnad.
Ett effektivt sätt att minska stammen och skadorna har visat sig vara avskjutning. Man kan nu i Danmark få tillstånd till att skjuta fåglarna i en radie om 1.000 meter kring fisknäten. Man kan även skjuta skarven då den går upp mot älvarna för att äta lax- och öringssmolt.
I Danmark fanns det 800 kustyrkesfiskare för 20 år sedan, nu finns kanske 5-10 kvar. Andra fiskare måste nu fiska långt ute, för vid kusten har nästan all stationär fisk försvunnit.
Frankrike skjuter med undantagslov upp till 60.000 skarvar per år och man äter köttet.

Finländska skarvkolonier övervintrar i Danmark
- Vi samarbetar med att ta beslut i en mindre grupp, med representanter från naturskydd, våra forskare och fiskeriförbund. Vi har nu efter många år kommit fram till att fler forskningsresultat inte kan hjälpa situationen, åtgärder måste tas genast för att rädda vissa unika fiskarter från att utrotas, påpekade Jepsen.
För att kontrollera antalet skarvar kan skarvjakt vara lösningen till att förhindra försvinnandet av fiskarter som flundra och ål, då de har minskat markant i områden runt skarvkolonierna.
- Vi vill ha samarbete med Finland, för även om vi håller skarvkolonin under kontroll hos oss kommer alla skarvarna från Finland och Sverige till Danmark för att övervintra. Gör något åt situationen före skarven hunnit förstöra ännu mer av det lilla som finns kvar av fisket, vädjade Jepsen.

Abborrfisket i farozonen
Madelene Lindqvist t.f. verksamhetsledare på ÖSP deltog i seminariet och håller med Jepsen att åtgärderna bör göras så snabbt som möjligt och att vi borde använda oss av de danska forskningsresultaten för att minska skadorna som skarven tillför fiskerinäringen, även om problemen är lokala.
För Finlands del så är abborrfisket hotat. Enligt Roy Björklund från Kvarkens fiskeområde har abborrarna i Oravaisfjärden försvunnit helt på grund av de skarvkolonier som finns i området.
De finländska forskarna hänvisade till resultat 2012-2015 som visar att abborren minskat i medeltal med endast 10 procent under den perioden och lyfte fram att naturliga minskningar kan bero på vattnets temperatur, kalla somrar ger färre fiskar. Men de medgav att stora lokala variationer kan förekomma.
Miljöministerns seniorrådgivare Suvi Borgström hade svårt att förklara varför inget skett med skarvfrågan trots att en delegation österbottningar i juni 2016 hade fått löfte av minister Tiilikainen att ministeriet skulle återkomma med åtgärdsplan inom 6 veckor. Borgström säger att hon gärna samarbetar med de andra Östersjöländerna i skarvfrågan och är öppen att diskutera med Danmark.
Forskaren inom statskunskap, Kenneth Nordberg, har i sin konfliktforskning "wicked probems" kunnat konstatera att problemen även är socioekonomiska, inte bara ekologiska, och att myndigheter inte tar hänsyn till hur människorna upplever situationen då problemställningen både är komplicerad och komplex.
I Danmark häckar skarvarna på sankmarker och mycket få människor störs av dem. I Österbotten finns de runt våra sommarstugor och vi berörs av minskat yrkes- och fritidsfiske och stanken från ödelagda holmar.
Handlingsplanen skall vara klar till hösten 2017.

TEXT & FOTO
Margitha Sundström
margitha.sundstrom@est-elle.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Rekordmycket strömming och vassbuk på öppna havet - fångsterna vid kusten exceptionellt små

Fångsten från havsområdet för det kommersiella fisket var 157 miljoner kilo 2016. Den bestod främst av rekordmycket strömming och vassbuk som i allmänhet fiskades med trål på öppna havet. Största delen av fiskarna fiskade vid kusten med ryssjor och nät. Deras fångst blev exceptionellt liten i fjol, uppger Naturresursinstitutet (Luke).
I fjol fiskades 136 miljoner kilo strömming och 17 miljoner kilo vassbuk. Fångsten av bägge arter ökade med ca 5 miljoner kilo från året innan. - Fångsten av strömming var större än någonsin tidigare. En tredjedel av strömmingen och hälften av vassbuken landades i hamnar i Sverige, Estland och Danmark, berättar överaktuarie Pirkko Söderkultalahti från Naturresursinstitutet.
Fiskarna fick 40 miljoner euro för sin fångst 2016. Den viktigaste arten när det gäller värdet var strömming (29 miljoner euro), åtföljd av vassbuk (3,1 miljoner euro), sik (2,0 miljoner euro), gös (1,4 miljoner euro) och abborre (1,4 miljoner euro).
De arter som fiskas på öppna havet omfattade 97 procent av den totala fångsten av alla arter. Största delen av strömmingen och vassbuken som landades utomlands och i Finland användes till foder. Torskfångsten från södra Östersjön blev mycket liten, 86.000 kilo.
- Strömming, vassbuk, torsk och lax är kvoterade fiskarter, vilket innebär att fångsten regleras med årliga lands- och fiskeområdesspecifika fångstkvoter. Strömmings- och vassbuksbeståndet har varit starka under de senaste åren, och därför har fångstkvoterna varit exceptionellt stora, berättar Söderkultalahti.

Liten fångst för kustfiskare
Merparten av yrkesfiskarna fiskade i kustvatten med nät eller ryssja. Deras fångst nådde inte upp till samma nivå som under de bästa åren.
Bland de ekonomiskt värdefulla fiskarterna inom kustfisket var endast fångsten av abborre (705 ton) och siklöja (204 ton) större än under 1980-2015 i genomsnitt. Fångsten av sik och öring var mindre än någonsin under ovan nämnda granskningsperiod, och även gösfångsten minskade.
Abborrfångsten nådde toppen under perioden år 2014, men den minskade under de två senaste åren. Däremot ökade fångsten av braxen, id, mört och nors.
De på varandra följande svaga isvintrarna 2014-2016 skapade problem för fisket och minskade fångsten. Även problemen med sälar har sannolikt påverkat fisket, i synnerhet när det gäller sik.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Eko i växthus under tryck i EU

Parlamentet fortsätter att ställa orealistiska krav på den ekologiska växthusodlingen i de nordliga EU-länderna. Ett nytt krav för kompromiss är att 80 procent av jorden i odlingsbäddarna kommer från den egna gården, uppger Lantbrukets Affärstidning ATL.
Enligt ATL har också EU-kommissionen svängt från sitt ursprungliga förslag och stöttar numera idén att markkontakt ska vara en grundläggande princip i ekologisk odling. Krukor och avgränsade bäddar skulle betecknas som undantag med egna regler.
De svenska, danska och finländska jordbruksministrarna varnar i ett gemensamt brev till agrarkommissionär Phil Hogan att ett sådant krav antingen skulle minska den ekologiska växthusproduktionen drastiskt eller slå ut den helt.
Ministrarna lanserar nu ett motförslag som skulle göra det möjligt att fortsätta att odla ekologiskt i växthus i de nordiska länderna och Baltikum. I övriga EU skulle ekologisk växthusodling inte tillåtas, skriver ATL.
EU-parlamentet har intagit en hård attityd. Parlamentets föredragande, tysken Martin Häusling (grön) har tidigare visat beredskap att tillåta ett undantag, men bara för växthusodling norr om den 62. breddgraden.
En förutsättning för att rucka på gränsen söderut, skulle vara kravet att minst 80 procent av jorden i växthusen kommer från en egna gården, sade Häusling nyligen i parlamentets jordbrukskommitté.
Häusling motiverade sin ståndpunkt med att en sydligare gräns för undantagsbestämmelserna skulle snedvrida konkurrensen mellan länderna. Det vore orättvist att tillåta undantag för södra Danmark men inte norra Tyskland, sade han.
De fyra nordiska producentorganisationerna SLC, MTK, svenska LRF och danska L&F har under våren uttryckt sin oro över läget i ett brev till Phil Hogan. Enligt organisationerna skulle förslaget betyda slutet på den ekologiska växthusodlingen i Norden.
EU-ordförandelandet Malta har utarbetat ett kompromissförslag till ny ekoförordning som beaktar särdragen i olika medlemsländer. Men parlamentet har fortsatt att sätta sig på tvären i vårens trilogförhandlingar, som ska vara avslutade inom maj månad.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC fortsätter lobba för rimliga ekokrav

Arbetet för att slopa kravet på markkontakt inom ekologisk växthusproduktion i Finland fortsätter. SLC:s trädgårdsombud Johanna Smith besökte förra veckan Bryssel tillsammans med Susanne West och Kaijus Ahlberg för att lämna in en skrivelse till EU-kommissionen, minister Hogans kabinett och EU-parlamentet.
- Vi hoppas att kravet på markkontakt inte ska träda i kraft inom ekologisk växthusproduktion, säger Smith. Med vårt klimat och tjäle är det helt enkelt inte rimligt.
Husdjursombudsman Jonas Laxåback hjälpte till med arrangemangen och såg till att rätt personer fick skrivelsen. Enligt Laxåback är det speciellt viktigt att EU-förordningarna ska behandla länderna rättvist.
- Tyvärr ställs syd mot nord i den här frågan, säger Laxåback. Vi vill understryka att nuvarande system med växtunderlag bör tillåtas även i fortsättningen och att ekolagstiftningen bör ge rum för arealtillväxt även i norra Europa.
I skrivelsen påpekades för övrigt att avgränsade odlingsbäddar med slutna system är ekologiska och borde tillåtas även i framtiden. Ifall inte de planerade kraven ändras för Finlands del kommer det att betyda slutet på landets ekologiska växthusproduktion.
- Dessutom borde de ekologiska substrat vi använder i dag även i fortsättningen vara tillåtna, säger Smith. Jag anser att våra odlare ska ha chansen att odla ekologiskt i växthus om de vill, eftersom det finns en tydlig efterfrågan på inhemska ekologiska växthusprodukter.
Debatten om revisionen av ekoförordningen fortsätter mellan kommissionen, rådet och EU-parlamentet. Den sista trilogen kring förhandlingarna hålls den sista maj, och ett beslut förväntas då vara klart.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Miljöorganisationer kritiserar EU:s jordbruksstöd

EU:s jordbrukspolitik är otidsenlig och höggradigt ineffektiv. Det hävdar några stora europeiska miljöorganisationer som kräver en helomvändning. Stödet missar komplett målen, säger miljöfolket.
Organisationerna European Environment Bureau (EEB), BirdLife och tyska NABU presenterade nyligen en rapport om det europeiska jordbruksstödets effekter. Kontentan är att CAP helst borde skrotas.
Senaste vecka överlämnades 258.000 underskrifter i saken till agrarkommissionär Phil Hogan. Underskrifterna hade samlats in via kampanjen Living Land till EU-kommissionens samråd om den framtida jordbrukspolitiken.

Stöden hjälper inte jordbrukarna
Enligt arrangörerna ger underskrifterna belägg för allmänhetens stora missnöje med jordbrukspolitiken. Organisationerna har låtit författa en rapport med budskapet att jordbrukspolitiken är misslyckad, ineffektiv och slösar med resurser.
Rapporten har författats av de tyska miljöforskarna Guy Pe`er och Sebastian Lakner. De anser att att jordbrukspolitiken präglas av en enorm obalans mellan insatser av resurser och effekter.
Årligen subventioneras jordbruket med 60 miljarder euro för att säkerställa en god livsmedelsförsörjning och en rimlig inkomst för jordbrukarna. Verkligheten är någonting helt annat.
Kriserna inom jordbruket avlöser varandra med några månaders mellanrum. Befolkningen på landsbygden flyttar bort. Effekten av klimatförändringen ökar dramatiskt och den biologiska mångfalden krymper inför våra ögon.
Enbart under mjölkkrisen måste ett stort antal gårdar sluta. Därtill kommer massiva skador på miljön genom en hög insats av pesticider. Grundvattnet belastas med nitrat, framhåller skribenterna.

EU-miljarder fördelas utan nytta
Insekterna dör och med dem också småfåglarna. Den dyra politiken är inte enbart otillräcklig. Den är delvis också kontraproduktiv. Enligt författarna har EU ingen chans att nå FN:s målsättningar för uthållighet om allt fortsätter som förut.
I tider av knappa resurser har vi inte längre råd att fördela miljarder av skattemedel till jordbruken, säger NABU-ordföranden Leif Miller. Detta gäller framför allt de scahblonmässiga direktstöden som slukar tre fjärdedelar av budgeten.
Stöden ökar förvisso produktionen - ofta på bekostnad av miljön - men förhindrar samtidigt investeringar i effektivare resurser och skydd av den biologiska mångfalden. En betydande del stödet landar hos markägarna via arrendet.
Effektiva verktyg som naturskyddsavtal hamnar i skymundan till följd av blygsamma stöd som inte lönar sig för jordbrukarna. Miljöorganisationerna har beslutit att sätta bollen i rullning.
BirdLife och European Environment Bureau låter oberoende forskare genomföra en egen egen, omfattande "hälsocheck" av jordbrukspolitiken på vetenskaplig bas, heter det i ett pressmeddelande.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Hogan försvarade CAP mot miljöorganisationernas angrepp

Agrarkommissionär Phil Hogan försvarar EU:s jordbrukspolitik mot miljöorganisationernas angrepp mot CAP. Vid ett möte med organisationerna underströk Hogan att CAP har ett starkt stöd hos befolkningen. Den garanterar rena livsmedel och en bra miljö.
Miljöorganisationerna European Environmental Bureau (EEB), Birdlife Europa och tyska NABU anser att CAP har tjänat ut. Det är Hogan inte införstådd med. Han ifrågasatte organisationernas anklagelser mot EU:s jordbrukspolitik.
Enligt organisationerna sviktar befolkningens stöd för CAP, som har tjänat ut. Påståendet avvisades av Hogan. Om så vore fallet, skulle det knappast finnas något politiskt stöd för jordbrukspolitiken, tillade han.
Den gemensamma jordbrukspolitiken är en bra politik med direkta och mätbara effekter på alla invånare i Europa. CAP representerar de viktigaste framgångarna inom den europeiska integrationen, inskärpte Hogan.

Tryggad livsmedelsförsörjning
Tack vare jordbrukspolitiken har vi en tryggad livsmedelsförsörjning, de strängaste globala standarderna för matens kvalitet, miljönormer, en hållbar utveckling på landsbygden och moderna jordbruksmetoder.
Hogan medgav att jordbrukspolitiken ständigt måste utvecklas. EU söker nya lösningar för att CAP ska bli ännu bättre och möta våra ambitiösa internationella avtal om en hållbar utveckling och klimatmålen.
Givetvis ska EU producera mat på ett hållbart sätt men vi måste titta rationellt på kraven. Vi talar om produktion. Med en växande världsbefolkning och en ökande efterfrågan på råvaror kan det inte vara tal om att sänka produktionen.
Hogan ansåg att jordbruket ska kombinera den produktiva aspekten med miljöskydd. Precisionsjordbruk, bättre utbildning, resurseffektiva maskiner och nya modeller för återvinning bidrar till att producera mer mat med mindre insatser.

Inga resultat utan samarbete med bönderna
Framför allt måste den europeiska jordbrukspolitiken bli enklare. De nuvarande reglerna är allt för komplicerade. Vi kan bara nå våra klimat- och miljömål genom att samarbeta med bönderna. Utan bönder kommer åtgärderna inte att fungera, underströk Hogan.
Han framhöll också kommissionens initiativ till en hållbar vattenförvaltning för EU:s jordbruk. Vatten är en av de mest värdefulla resurserna. Jordbruket och matproduktionen är en vattenintensiv sektor då efterfrågan på mat ökar.
Hogan uppgav att han kommer att samarbeta med EU:s miljökommissionär Karmenu Vella om en långsiktig allians mellan olika avdelningar inom kommissionen. Det är första gången som jordbruks- och miljökommissionären arbetar sida vid sida på en så viktig fråga.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kommissionen föreslår tioårigt
tillstånd för glyfosat

EU-kommissionen eftersträvar en förlängning av tillståndet för glyfosat med tio år. Det framgår av ett förslag från hälsokommissionär Vytenis Andriukaitis. Enligt de ursprungliga planerna skulle tillståndet förlängas med femton år.
Agrarkommissionär Phil Hogan har eftersträvat en förlängning av tillståndet för glyfosat med femton år. Andriukaitis utnyttjade inte hela spelrummet, eftersom frågan är synnerligen kontroversiell, uppger nyhetstjänsten Aiz.
Det var meningen att kommissionen skulle rösta om glyfosat redan i april men frågan försvann från dagordningen. Kommissionen bygger sitt förslag på vetenskapliga data som bekräftar att glyfosat inte kan kopplas till cancer.
Senast bekräftade den europeiska kemikalieinspektionen ECHA att glyfosat varken är mutagent eller skadligt för reproduktion. Kritikerna hänvisar till att glyfosatets eventuella cancerframkallande risker ännu inte har klarlagts.
Enligt kommissionens förslag ska hjälpsubstansen polyetoxilerad talgamin (POEA) förbjudas. Talgamin bidrar till att häfta glyfosatet bättre på själva plantan. Enligt vissa studier kan talgamin kopplas till cancerrisk.
Kommissionen vill också förbjuda användningen av glyfosat före skörden. Användningen i offentliga parker och lekparker ska också förbjudas.
EU:s medlemsländer tar kommissionens förslag till omröstning i medlet av juni i EU:s ständiga kommitté för växter, djur, livsmedel och foder. Förslaget kan bara stoppas av en kvalificerad majoritet bland medlemsländerna.
Kommissionen är angelägen om att möjligast många medlemsländer ställer sig bakom förslaget. Det kan ännu föranleda diskussioner i kommittén.
Ett beslut ska fattas inom sex månader efter ECHA:s utlåtande så att tillståndet kan träda i kraft senast i slutet av 2017. EU-parlamentet har pläderat för en förlängning med sju år.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Djurskyddsplattform bistår EU-kommissionen

EU-kommissionen har inrättat en expertgrupp för djurskydd som ska bistå med kunskap och råd i frågor som rör lagstiftning och andra initiativ som är relaterade till djurskyddet. Initiativet ska också förbättra informationsutbytet mellan medlemsländerna.
Initiativet till den så kallade plattformen för djurskydd kommer från Tyskland, Nederländerna, Danmark och Sverige. Idén föll i god jord hos medlemsländernas jordbruksministrar och parlamentet, som passade bollen vidare till kommissionen.
Nu har idén utvecklats från tanke till handling. Kommissionen har tillsatt en expertgrupp som ska ge råd och främja en regelbunden dialog i frågor som är relaterade till djurskydd och motsvarande verksamhet på internationell nivå.
Kommissionen presenterade i medlet av maj en förteckning med 40 experter och organisationer som ska medverka i arbetet. På listan återfinns bland annat Copa-Cogeca, mejeriorganisationen EDA, men också djurrättsorganisationer.
Dessutom ska medlemsländerna utse 35 organisationer och experter. Bland medlemmarna återfinns företrädare för livsmedelskedjan samt universitet och högskolor. Det första mötet ska hållas i Bryssel i början av juni.
Expertgruppen ska enligt stadgarna bistå kommissionen i lagstiftningsfrågor som gäller djurskyddet. Plattformen ska dessutom bidra till att främja EU:s djurskyddsstandarder för att globalt stärka marknadsvärdet för EU-produkter.
Kommissionen har nyligen också antagit ett diskussionsunderlag om globaliseringsfrågor. Enligt förslaget ska EU betona djurskydd, matsäkerhet och miljöfrågor i sina internationella avtal som främjar den globala handeln.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kolumn
Ännu en kampanj mot djurhållningen

Häromdagen kom det ett av många pressmeddelanden rullande in på eposten. Det handlar om europeiska djurskyddsorganisationer som har startat kampanjen ”End Pig Pain”, stoppa grisarnas smärta. Kampanjens mål är att få ett slut på kastreringen av smågrisar.

I Finland är det Finlands djurskyddsföreningars förbund och Animalia som genomför kampanjen. De ska samla underskrifter som de överräcker till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (c) i kampanjens slutskede.
Går man in på kampanjens hemsida elainpolitiikka.fi/endpigpain märker man att organisationerna hänvisar till andra länders strängare lagstiftning och till att några handelskedjor i Nederländerna inte tar emot griskött från grisar som kastrerats utan smärtlindring.
Det nämns inte med ett ord att alla de större slakterierna i Finland har samma spärr som de nederländska kedjorna. Man kan alltså inte föra en slaktgris till det finländska slakteriet som kastrerats utan smärtlindring.
Kampanjens mål är vidare att få ett slut på svanskupering och tandklippning. Organisationerna nämner inte att det är förbjudet i Finland. Tillsammans med grannlandet Sverige är vi de enda som lever upp till EU:s regler på det här området.
Ok, smärtlindringen tar inte bort smärtan helt. Och det låter förstås sympatiskt att helt sluta kastrera smågrisarna.
Också i den frågan måste man i alla fall väga för- och nackdelar. Det finns en risk att det leder till betydligt större oro i svinhuset än i dag, vilket knappast främjar djurens välmående. Men då måste man börja resonera, komma överens om övergångsperioder och annat tråkigt som inte ger uppmärksamhet. Det är enklare för djurskyddsorganisationerna och ger säkert större utdelning i form av nya medlemmar att spela på allmänhetens känslor, ordna kampanjer och kräva lagändringar – dessutom ofta på sådant som i praktiken redan är genomfört.
I ärlighetens namn minns jag inte att jag skulle ha ätit galtkött, så jag kan inte säga om jag är beredd att som köttätande konsument att ge avkall på kastreringen av smågrisar. Många tycks inte vara det.
Som föda är djuren en så viktig del av vår försörjning i Finland och i övriga världen att jag inte av den orsaken har övervägt att sluta äta kött. Så ja, jag kan tycka om djur och äta dem.
Sedan barnsben har jag i alla fall varit känslig när det gäller djur och hur de mår. Jag blir fortfarande glad som en liten unge när jag lyckas få kontakt med ett djur och känna att det har förtroende för mig. Därför vill jag också att djur ska må bra. De gånger jag har besökt ett svinhus med de olika avdelningarna brukar jag faktiskt bli på gott humör av lugnet och värmen.
Jag tror orsaken är att jag har varit vittne till en fullständig förändring från det skränande i svinhuset, jag upplevde under min senare uppväxt i slutet av sextiotalet. Då prioriterades förståelsen för djur som kännande varelser inte särskilt högt i de breda folklagren.
Förändringen gäller ju inte bara grisarna utan produktionsdjur överlag. Det som jag tycker är beklämmande i dag är att det inom djurskyddsorganisationerna finns sakkunskap om djurens beteende som kunde utnyttjas på ett konstruktivt sätt, om viljan skulle finnas att jobba tillsammans med producenterna. Så var det också tidigare med organisationer som Finlands djurskyddsföreningars förbund och Animalia.
Numera blir man tyvärr inte ens förvånad över att organisationerna bagatelliserar de framsteg vi har gjort men i stället mer eller mindre medvetet hänger ut producenterna och den inhemska animalieproduktionen.
Jag förstår inte heller logiken alla gånger. Till nyår kan djurskyddsorganisationerna nog komma ut med allehanda pladderråd om att inte smälla i närheten av djur men undviker att på allvar engagera sig i kravet på ett totalförbud av smällandet. Men det skulle förstås innebära att man ifrågasätter ett allmänt beteende hos en stor grupp potentiella medlemmar, som det kan vara riskabelt att hänga ut för djurmisshandel.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Betalningarna av ekoersättning och kompensationsersättning tidigareläggs från juni till maj

Betalningarna av ekoersättning och kompensationsersättning tidigareläggs från juni till maj.
Landsbygdsverket börjar betala ut kompensationsersättningens husdjursförhöjning och ekoersättningen 24.5. Handläggningen av utbetalningarna i informationssystemen har framskridit så bra att det till skillnad från vad som står i den målsatta utbetalningstidtabellen går att påbörja utbetalningarna redan i maj och inte i först i juni.
Jordbrukarna får betalningarna på sina konton från och med den första utbetalningsdagen, efter hand som kommunerna och NTM-centralerna godkänner betalningsmaterialen.
Utbetalningarna gäller kompensationsersättningens husdjursförhöjning, ersättningen för ekologisk husdjursproduktion och restbeloppet av ersättningen för ekologisk växtproduktion (15 %) för 2016. Landsbygdsverket betalar sammanlagt cirka 51 miljoner euro i husdjursförhöjning till kompensationsersättningen och cirka 15,5 miljoner euro i ersättning för ekologisk produktion.

Stödens restbelopp betalas i juni
Betalningen av jordbrukarstöd som sökts år 2016 fortsätter i juni med EU:s bidrag för får och getter. Dessutom betalas restbeloppen av ersättning för djurens välbefinnande, EU:s bidrag för nötkreatur och bidrag för mjölkkor, miljöersättning, grundstöd, förgröningsstöd, EU:s stöd till unga jordbrukare, bidrag för jordbruksgrödor samt miljöavtal om åkrar för tranor, gäss och svanar.
I juni betalas också EU-stöd som minskats på basis av finansiell disciplin. Landsbygdsverket informerar om juni månads betalningsdatum när de är fastslagna.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Landskapsreformen: Färskt utkast berör landsbygden

Finansministeriet har nyligen lämnat ett utkast till proposition om genomförandet av landskapsreformen. Det här nya utkastet har anknytning till propositionen om landskapsreformen och reformen av social- och hälsovården som regeringen överlåtit till riksdagen. Innehållet berör landsbygden på flera områden.
Så som tidigare handlar det om ett paket av åtskilliga lagändringar. Utkastet innehåller förslag om uppgifter som överförs från staten, kommunerna och samkommunerna till landskapen. Det ska ske 2019.
Här finns dock också ett förslag om att inrätta ett nytt verk, statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, förkortad av LF till STTM. Dit samlas uppgifter från de nuvarande regionförvaltningsverken, delar av NTM-centralerna samt tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. De instanserna ämnar staten göra sig av med.
Verket ska fungera på riksnivå, men i regionerna ska det finnas verksamhetsställen.
Finlands skogscentral, miljöcentralen, landsbygdsverket och livsmedelssäkerhetsverket Evira (som jord- och skogsbruksministeriet planerar att slå ihop) samt säkerhets- och kemikalieverket Tukes och trafikverket ska finnas kvar. Graden av befogenheter varierar. Miljöcentralen blir till exempel närmast en forsknings- och utvecklingsenhet men behåller tydligen sina myndighetsbefogenheter när det exempelvis gäller att hålla koll på atmosfärens ozonskikt ...
Landskapen tar för sin del över uppgifter av kommunerna, landskapsförbunden, samkommunerna, andra delar av NTM-centralerna, arbets- och näringsbyråerna med deras utvecklings- och förvaltningscenter KEHA samt regionförvaltningsverken.
Enligt det utkast som nu just har lämnats på remiss är det bland annat landsbygdsförvaltningen, avbytarverksamheten, miljö- och hälsoskyddet, skärgårdstrafiken, fiskerihushållningen, vattenhushållningen, regionplaneringen, vattenvården och vattentjänster som flyttas över till landskapen.

Bland annat detta tar landskapen hand om
Några exempel på hur landskapen ska verkställa uppgifterna inom sina ansvarsområden:
- Vid tillsynen över djurens välmående ska landskapen utarbeta en regional plan och Evira en landsomfattande plan.
- Landskapen svarar även för tillsynen av djurtransporter.
- För veterinärtjänster ska Evira utarbeta en landsomfattande plan och landskapen en plan för tjänsterna inom sitt eget område.
- Landskapen ska ordna grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp som ska vara tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur.
- En veterinär för nyttodjur ska vara tillgänglig på vardagar under tjänstetid.
- I övrigt får landskapen ingå avtal med en privat producent av veterinärtjänster.
Landskapen kommer också att svara för följande uppgifter inom sina områden, medan Evira har det landsomfattande ansvaret för:
- Bekämpning av djursjukdomar.
- Medicinsk behandling av djur.
- Växters sundhet.
- Plantmaterial.
- Bekämpning av flyghavre.
- Handel med utsäde.
När det gäller växtskyddsmedel ska säkerhets- och kemikalieverket Tukes ansvara för verkställandet av lagar och regler på riksnivå och landskapen på regional nivå.

Regionala landsbygdsprogram
Jord- och skogsbruksministeriet svarar för utarbetande av det riksomfattande landsbygdsutvecklingsprogrammet medan landskapen kommer att svara för de regionala programmen med utvecklingsplaner och lokala utvecklingsstrategier.
Landsbygdsverket svarar för stöden på riksplan, men landskapen tar emot stödansökningar och svarar för övervakning.
I fråga om ekoproduktionen utövar landskapen tillsyn över produktionen och produkterna inom sitt område. Livsmedelssäkerhetsverket Evira svarar för en flerårig nationell kontrollplan samt årligt utarbetande av en tillsynsplan för landskapen och verkets egen tillsyn.

Transportservice i skärgården
Inom lagstiftningen om främjande av skärgårdens utveckling faller det på landskapen att sörja för erforderlig trafik och transportservice i skärgården på ett så smidigt sätt som möjligt. Staten täcker en del av de här kostnaderna.
Kommunerna kan söka miljöbidrag för skärgården, men här är det den nya myndigheten Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet STTM som beviljar och även betalar ut bidragen.

Besvärsrätten begränsad
Inom miljöministeriets förvaltningsområde svarar ministeriet för uppföljning av områdesanvändningen medan landskapet har ansvaret inom sitt område.
Man har länge undrat om den nya myndigheten STTM ska få besvärsrätt så som NTM-centralerna hade tidigare.
Nu följer utkastet i alla fall motsvarande skrivning som finns i den nyss ändrade markanvändnings- och byggnadslagen så att STTM:s besvärsrätt begränsar sig till projekt av betydelse på det nationella planet eller på landskapsplanet.
Kommunerna behåller planläggningsmonopolet.
Inom vatten- och havsvården sköter landskapen uppgifterna inom sitt område, men på riksnivå sköts de av miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och naturresursinstitutet.

Landskapen svarar för grundvattenområden
Landskapen ska i alla fall samarbeta med STTM och kommunen granska åtgärder som påverkar vattnens tillstånd.
Landskapen har också till uppgift att bland annat ändra gränserna för grundvattenområden i fall "väsentlig information" så kräver.
Här ska även STTM avge utlåtande tillsammans med de berörda kommunerna.
Det samma gäller skyddsplaner från grundvattenområden.
Därutöver ska landskapet ännu göra upp förvaltningsplaner och åtgärdsprogram över vattenförvaltningsområdena.
I vården av byggnadsarvet kan STTM förbjuda åtgärder som äventyrar byggnadsarvet och besluta om skyddande av byggnader.

Exempel på som vad som gäller inom miljöskyddet
Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen.
STTM främjar styrningen och övervakar att uppgifterna sköts. Dessutom övervakar STTM att bestämmelserna beaktas och "stöder den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhet".
Det blir också STTM som avgör ansökan om miljötillstånd för större projekt och sådana som kan anses ha betydande miljökonsekvenser.
Om tillstånden gäller verksamhet som delvis hör under STTM:s behörighet och delvis inom kommunens behörighet är det STTM som avgör.
När det gäller marktäkt svarar miljöministeriet för den allmänna styrningen, medan STTM styr och övervakar verksamheten.
Sedan är det dock kommunen som övervakar täktverksamheten inom sitt område och som också tar ställning till enskilda tillstånd. I vissa fall, till exempel om området har betydelse för naturskyddet ska kommunen dock begära utlåtande av STTM.

Förvaltningen av naturvården
Miljöministeriet svarar för den högsta ledningen och övervakningen av naturvården och landskapsvården, som det sedan är STTM:s uppgift att främja och övervaka.
Landskapen och kommunerna har motsvarande uppgift inom sina områden.
Inom landskapet Åland torde det bli Statens ämbetsverk som innehar STTM:s roll, samtidigt som ämbetsverket åtminstone i huvudsak och i praktiken fortsätter i sin nuvarande form.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ny myndighet får betydelse i övervakningen av landsbygdsnäringarna

När det gäller jord- och skogsbruket ser det nya verket som i propositionen kallas Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (av LF förkortad till STTM) en central övervakande roll.
Några exempel:
I förslagen till ändringar av lagen om fastighetsbildning torde åtminstone vissa dikningsprojekt kräva STTM:s tillstånd. I vissa fall ska också förrättningsingenjören lämna in regleringsplanen i samband med dikning till förrättningsmannen eller till STTM.
I lagstiftningen om fastighetsdatasystem och informationstjänster heter det att lantmäteriverket på vägnar av en annan myndighet kan lämna ut uppgifter ur datasystemet till bland annat STTM.
För samfälligheter ska STTM liksom lantmäteriverket ha ett utdrag ur delägarlagets stadgar samt uppgifter om styrelseordförande, viceordförande och ombudsman.
Inom skogsförvaltningen ska Finlands skogscentral underrätta STTM omedelbart om åtgärder i skogen, om det till exempel berör en skyddad naturtyp eller ett Naturaområde. Samma gäller områden där flygekorrar förekommer.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC och MTK kräver bättre avbytarservice inom Salo-enhetens område

Producentorganisationerna kräver att Salo stad och LPA åtgärdar de problem som förekommer inom avbytarservicen i Salo-avbytarenhets område. Kraven framförs i en skrivelse som riktats till Salo stads avbytarservice, Salos stadsdirektör samt LPA, och är undertecknat av SLC Nyland, SLC Åboland, MTK Uusimaa och MTK Varsinais-Suomi.
- Under det senaste året har producentförbunden fått ta emot en hel del respons om avbytarservicen, speciellt på Salo-enhetens område, det vill säga Åboland och Västnyland. Responsen har förmedlats vidare och vissa åtgärder har nog vidtagits, men det är uppenbart att där fortfarande finns en del problem som behöver åtgärdas, kommenterar SLC Nylands verksamhetsledare Bjarne Westerlund.
Producentorganisationerna närmar sig nu beslutsfattarna för att problemen inom avbytarverksamheten i Salo-enheten ska åtgärdas å det snaraste. I skrivelsen påpekas att flera avbytare borde vara heltidsanställda, och avbytarnas övertid borde kunna ersättas i lön och inte bara i ledig tid. Avbytarverksamheten borde också organiseras effektivare, och man bör sträva till att en gård i huvudsak har samma avbytare. Vid behov borde man också bättre kunna organisera användningen av privata avbytare.
För övrigt påpekar producentorganisationerna att någon inom enhetens administration alltid bör svara vid telefontid, eller ringa tillbaka omedelbart. Det borde dessutom vara möjligt att kontakta administrationen även utanför telefontiderna.

Nättjänst bör utnyttjas
Nättjänsten Lomitusnetti ses av gårdarna som ett smidigt verktyg, och därför borde administrationen använda tjänsten så att semesterbegäran och beviljad semester syns i realtid.
Producentorganisationerna påpekar att dålig avbytarservice är det sista en utmattad producent med finansiella problem behöver. Det här går heller inte ihop med LPA:s löfte om satsning på jordbrukarnas ork i vardagen.
Trots att kommunen har det största ansvaret i att organisera avbytarverksamheten, har LPA det övergripande ansvaret för förverkligandet av tjänsten.
Salo stad har lovat anställa ytterligare en person till avbytarenhetens administration, vilket producentorganisationerna ser som positivt. Problemen är däremot så stora att flera åtgärder behövs. För att avbytartjänsterna ska fungera behövs samarbete mellan alla personer inom avbytarsystemet.
Producentorganisationerna påpekar att samarbetsgruppen som har till uppgift att följa med hur avbytartjänsterna fungerar och behandlar praktiska frågor kring avbytarsystemet här kunde ha en betydande roll.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ålandskomposten vill satsa på biogas

Ålandskomposten Ab ansöker om investeringsstöd på 1,36 miljoner euro av landskapsregeringen för att bygga ett biogasverk för biologiskt avfall i anslutning till den befintliga komposteringsanläggningen i Sund Gunnarsby. Enligt företagets vd Bengt Karlsson är investeringen "följande fas" för att utveckla hanteringen av åländskt bioavfall.
Men Ålandskomposten har ännu inte beställt den utrustning för trumkompostering som parterna kom överens om med representanter för landskapsregeringen och de största avfallsleverantörerna vid ett stormöte i december 2016.
- Vi har ännu inte fått det svar från landskapets miljöbyrå som vi begärt, säger Karlsson.
För den satsningen på trumkompostering har landskapsregeringen lovat ett investeringsbidrag på maximalt 200.000 euro.
Ålandskompostens kostnadskalkyl för biogasinvesteringen är på totalt 3,9 miljoner euro. Karlsson påpekar att biogasverket jämfört med traditionell våtrötning förväntas erbjuda bättre möjligheter att utvinna energi ur avfallet samt vidareförädla rötresten till biogödsel och jordförbättringsmaterial.
I kombination med den planerade komposteringsanläggningen (trumkompostering) kan företaget med en biogasanläggning säkra lokal hantering av olika bioavfallsfraktioner med två alternativa hanteringsprocesser på samma anläggning.
- Biogasprocessen är som känt känslig och med två godkända metoder kan företaget säkerställa att adekvat hantering alltid kan erbjudas lokalt, framhålls det i Ålandskompostens stödansökan.
För att maximera nyttan av biogasproduktionen ska biogasen enligt planerna förädlas för att uppfylla drivmedelsstandard. Detta ger en högre förädlingsgrad och erbjuder enligt Ålandskomposten "konkurrenskraftiga drivmedelslösningar för speciellt tyngre transportfordon i lokal trafik".
Den planerade biogasanläggningen bygger på ett modulärt koncept så att kapaciteten senare kan utvidgas kostnadseffektivt när marknaden för biogödsel utvecklas. Men eftersom de tillgängliga avfallsmängderna är små på Åland behövs ett investeringsstöd för att genomföra projektet.
Samtidigt är det enligt ansökan viktigt att kunna erbjuda en långsiktig hanteringslösning för bioavfall så att de företag inom landskapet som är beroende av en adekvat avfallshantering kan utveckla verksamheten och undvika en ohållbar transport av avfall bort från landskapet.
Ålandskomposten hoppas nu på ett snabbt svar från landskapsregeringen för att "inom kort" diskutera detaljerna för genomförande av projektet.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Åbolänningar sår i snö och hoppas på det bästa

Vårsådden fortsatte i veckan i smått förvirrad stämning i Åboland. I landets varmaste trakt avbröts de första majdagarnas värme av en serie snöbyar.
Sture Holmström
Sture Holmström sådde sitt maltkorn tidvis i tätt snöglopp i Vreta, Kimito.

- Hur det går med fröna? Det är omöjligt att säga. Det är rena lotteriet det här, säger Sture Holmström mellan varven på stubbåkern i Vreta där han sår maltkorn direkt.
- En och annan hagelskur har man väl varit med om tidigare men jag minns inte att jag sått direkt i snö tidigare.
Den goda sidan: man saknar inte luftkonditionering i traktorn.
- Det brukar vara olidligt på vårarna. Men nu är det bra.
Och sist och slutligen ser en snöby mera dramatisk ut än den behöver vara.
- Om det hade börjat regna skulle det nog redan slira under hjulen, säger Holmström då han betraktar den förvånansvärt torra marken.
Första fröet satt Sture Holmström i jorden fjärde maj - det var då bondböna. Totalt skall han ha 110 hektar sått, och det hoppas han att blir klart under nästa vecka.
Han hoppas också, förstås, att fröna gror och priset på varan skall bli hyggligt.

Betor - som förr
Längre norröver på Kimitoön i Ekniemi by sår Markku Virtanen sockerbeta på en vackert harvad åker. För sig själv och sin brorson sår han närmare nittio hektar sockerbeta.
I år gör lite flera än förr som Virtanen, sår sockerbetor, berättar odlingschef Tero Tanner på Sucros i Säkylä.
- Vi har fått med ungefär femtio nya odlare. I fjol sålde vi 10.700 fröpaket och i år ungefär 600 flera, säger Tanner.
Antalet motsvarar ganska väl antalet hektar som besås, i fjol var den 11.600 hektar. För i år hade Sucros hoppats på 14.000 hektar så att produktionen som inte mera är bunden av EU:s landskvoter kunde höjas från 81.000 ton socker till 100.000 ton, men så mycket verkar det alltså inte bli.

Vänta med oljeväxterna
Odlingsrådgivare Peter Fritzén på FHS säger att det kan vara skäl att vänta på varmare väder åtminstone med oljeväxterna.
- De borde komma upp snabbt så att de klarar sig undan jordlopporna. Om det är kallt och de kommer upp långsamt så hinner de bli uppätna an efter.
Också övriga grödor är i riskzonen om kylan håller i sig.
- Faran finns att fröna inte alls vaknar och bara ruttnar bort.
Det har varit torrt och marken är som Fritzén säger "överraskande mör".
Höstsäden har klarat sig bra i Åboland säger han. Men höstrapsen har mestadels slagit fel, om man inte sådde tidigt.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Miljöorganisationerna dominerade samråd om CAP

EU-kommissionen har fått in nästan 323.000 svar på sin offentliga utfrågning om den framtida jordbrukspolitiken. Nästan 80 procent av svaren kom via onlinekampanjen Living Land, som arrangerades av flera stora miljöorganisationer.
Under de senaste tolv veckorna har privatpersoner, organisationer och företag haft möjlighet att lämna in sina åsikter om den framtida jordbrukspolitiken. Utfrågningen avslutades den andra maj.
Nästan hälften av alla svar, 45,6 procent, kom från Tyskland. Övriga länder med förhållandevis stora andelar var Frankrike (12,5 procent), Italien (11,9), Spanien (7,7) och Belgien (6,4 procent).
Sammanlagt 1.188 svar kom från Finland (0,37 procent).

Miljöorganisationerna kräver en annan politik
Inför utfrågningen arrangerade de europeiska miljöorganisationerna en kampanj för att mobilisera svar av privatpersoner, organisationer och företag som efterlyser en förändrad jordbrukspolitik.
Bakom kampanjen står medlemsorganisationerna i European Environmental Bureau (EBB). De största organisationerna bakom uppropet är tyska BUND, Deutscher Naturschutzring, NABU, BirdLife och WWF.
Kampanjen har också engagerat omkring 600 företag och organisationer kring uppropet, som går ut på att EU:s gemensamma jordbrukspolitik måste förändras. Den nuvarande CAP betecknas som ohållbar.
Organisationernas budskap är att EU:s mat- och jordbrukssystem inte längre fungerar. Den kommande CAP-reformen måste vara rättvis för jordbrukare, miljömässigt hållbar, hälsosam och bygga på ett globalt ansvar för klimat och en hållbar utveckling.
På sin hemsida kräver den tyska organisationen NABU att EU:s budgetkommissionär Günter Oettinger och agrarkommissionär Phil Hogan nu måste lyssna till rösterna från samhället i stället för agrarindustrin.
Enligt NABU kräver 258.708 deltagare i online-kampanjen en drastisk förändring av jordbrukspolitiken. Det motsvarar 80 procent av alla svar på kommissionens samråd. NABU påminner om att EU subventionerar jordbruket med 38 procent av budgeten.
Enligt kritikerna används stöden till största delen för att finansiera schablonmässiga, arealbundna subventioner som gynnar intensiva produktionsmetoder. Det skadar miljön och jordbrukare som producerar mat med naturliga metoder.

Kommissionen efterlyser debatt
Den offentliga konsultationen om jordbrukspolitiken stängdes den andra maj. Enligt kommissionen arrangerades utfrågningen som bas för en bred debatt om CAP mellan möjligast olika grupper och aktörer, också utanför jordbrukssektorn.
En bred majoritet av svaren som kommissionen fick in (97 procent) hade lämnats in av enskilda personer. I ett pressmeddelande konstaterar kommissionen att ett stort antal svar hade lämnats in via kampanjer.
Drygt 10.000 svar kom från organisationer. Bara 7,18 procent av de individuella svaren kom från personer som arbetade inom jordbruket. Resten, 92,82 procent, saknade jordbruksanknytning.
Kommissionen har nu börjat utvärdera svaren. De första resultaten kommer att presenteras den 7 juli. I slutet av året ska kommissionen lämna sitt förslag till den framtida jordbrukspolitiken.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Stor landvinning inom finsk livsmedelsexport

Finland får börja exportera ägg och ägg- och nötköttsprodukter till Hongkong. Om exporten avtalades under jord- och skogsbruksministeriets och Livsmedelssäkerhetsverket Eviras exportfrämjande besök i Hongkong den 8-9 maj.
Äggexporten, som startar den 1 juni, öppnar samtidigt också marknaden för ekologiska produkter. Nötkött får exporteras redan från och med den 15 maj.
– För första gången i historien har myndighetsförhandlingarna lett till nya exportmarknader för finska ägg och äggprodukter i länder utanför EU. En del av produkterna kommer dessutom att vara ekologiska, gläder sig jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.
– Till det positiva slutresultatet bidrog framför allt den goda djursjukdoms- och salmonellasituationen i vårt land. Allt som allt gick godkännandeprocessen mycket snabbt, berättar ministeriets kanslichef Jaana Husu-Kallio som just återvänt från Hongkong.
Markandstillträdesprojektet som inleddes för nästan exakt ett år sedan har nu nått sitt slut. Att exportera fjäderfäkött och griskött till Hongkong har varit möjligt sedan år 2015.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet