Landsbygdens Folk

Ledaren 26.8.2016 Momsen bort från ekomat?

Det danska vänsterpartiet Enhedslisten har lagt fram en rad förslag om hur ekonomiskt utsatta grupper i samhället kunde bidra till vad som partiet kallar den gröna omställningen, det vill säga strävan att införa kretslopp och att minska kolavtrycket av mänsklig verksamhet.
Ett av förslagen är att slopa moms på ekologiska livsmedel. Ideologin bakom är att ekonomiskt utsatta grupper inte har råd med ekologi, och om de ska vara med om den gröna omställningen så måste den ekologiska maten bli billigare.
Till saken hör att momsen på mat i Danmark är 25 procent så som på andra varor.
Genom att köpa ekologiskt ska folk rentav kunna spara pengar, är en av partiets teser.
Partiet anser att social rättvisa måste ingå som ett element när grön politik utformas och att många låginkomsttagare gärna vill agera på ett grönare sätt.
Enligt de danska beräkningarna skulle ett slopande av mervärdeskatten på ekologiska livsmedel skapa ett inkomstbortfall på 1,9 miljarder danska kronor årligen, cirka 255 miljoner euro. För att få hem de pengarna vill partiet bland annat höja avgifterna på växtskyddsmedel.
Partiet försvarar den här åtgärden med att man sparar in på ödelagd vattenförsörjning, rensning av spillvatten och ”andra dolda utgifter som är en följd av förorening och besprutningsgifter”.
Samhället skulle alltså spara in pengar på lång sikt genom att övergå till ekologi.
Idén om att ekologisk mat ska vara billigare än konventionellt producerad mat har dykt upp förr.
Ekomjölkproducenten Elin Rydström på Lovö prästgård utanför Stockholm – tidigare känd som Arla-Elin – som LF besökte för några år sedan var vid det tillfället inne på att ekomat egentligen borde vara billigare än konventionell mat. Motiveringen var att de konsumenter som köper ekomat visar samhällsansvar och ska belönas för det.
Utmaningen bestod då och består väl ännu i att det är svårt att producera ekomat billigare än konventionell mat. I fall ekomaten således ska vara billigare krävs alltså något som griper in i marknadsmekanismerna, till exempel skatte- eller stödpolitik.
Samtidigt har en diskussion pågått om ekoproduktionen faktiskt är miljövänligare och klimatsmartare än den konventionella produktionen i alla dess varianter.
I den diskussionen har sakkunniga deltagit, båda sådana som försvarar och sådana som ifrågasätter ekoproduktionen.
För att återvända till beskattningsfrågan: Om man ser på saken ur ett jämlikhetsperspektiv, vad vinner man då på att minska skatten på exempelvis ekologiska livsmedel?
Minskar skillnaderna i disponibel inkomst till exempel mellan olika grupper i samhället? Åtminstone så sparar de, som sedan tidigare har råd att köpa god och dyr ekomat in mer pengar än andra som måste hålla sig till den billigaste maten. Man behöver i sig inte ta ställning till om det är rätt eller fel, men det är inte till 100 procent givet att matmomsen jämnar ut skillnaderna i disponibel inkomst, tvärtom.
Den andra frågan, alltså att samhället belönar ett visst beteende, till exempel att man köper ekologiska varor, med lägre beskattning låter i sig logisk. Problemet är att vi inte har någon entydig eller absolut uppfattning om ekoproduktionens överlägsenhet när det gäller miljö, kretslopp och klimatutsläpp. Tills vi har det så torde inte allena ekologisk produktion räcka som kriterium, utan en skattesänkning borde i så fall rikta sig till den produkt som faktiskt producerats på det klimatsnålaste sättet, eller ...? Också det kräver i så fall att man är överens om vad som är klimatsnålast. Hur mäter man det? I längden räcker det knappast att man utgår från åtgärder i produktionen, till exempel ekologisk produktion eller preciserad gödsling, utan det måste vara effekten som bör granskas och fastställas.
När det gäller den danska produktionen så kompliceras frågeställningen också av att den ekologiska växtodlingen får använda stallgödsel från den konventionella animalieproduktionen.
Lämningar av växtskyddsmedel har förekommit i Danmark, men åtsminstone hos oss har man mestadels hittat rester av medel kring vägar och banvallar, medel som sedan många år varit förbjudna. Det är åtminstone sådana fynd som väckt mest uppmärksamhet.
Det här betyder ingalunda att den ekologiska produktionen inte är berättigad. Det är den. Den har en funktion att fylla i Finland och i EU. Oavsett vad man anser om ekoproduktionens miljövänlighet så är det mycket långt via den som ett kretsloppstänkande åter vunnit fotfäste också i den konventionella odlingen. Den ekologiska odlingen har också hjälpt oss att återfå vårt medvetande om växtföljdens nödvändighet i jordbruket. Bland annat därför har stödet till den ekologiska produktionen sitt berättigande.
En utmaning just nu som gäller både ekologisk och konventionell produktion är hur man ska handskas med markbearbetningen utan att ödelägga markens struktur. För en hel del år sedan var det genom ekoodlingen som man började ifrågasätta nyttan med plöjning. 
I dag får man ibland intrycket av att förhållandet är det motsatta, att det konventionella jordbruket intresserar sig alltmer för direktsådd – där användningen av glyfosat visserligen ingår – medan ekoodlarna plöjer, kultiverar och harvar för fullt, bland annat för att bekämpa ogräset och mylla ner växtrester. Men det är kanske en annan historia.
Knappast kommer dock förslaget från det danska vänsterpartiet att få något större stöd bland de folkvalda under de närmaste åren, i synnerhet som hela den politiska vänstern sitter i opposition. Också i övrigt har responsen på förslaget varit lam.
För jordbruket har momsfrågan ingen direkt betydelse, i och med att jordbrukarna i huvudsak är momsskyldiga och momsen därmed förs vidare i produktionskedjan. Dessutom skulle en sänkning av momsen på ekomat ju också beröra importerad sådan, medan det är den inhemska produktionen som vi borde gynna där vi kommer åt.
I Finland är frågan om ett slopande eller ens en sänkning av momsen på ekomat antagligen tämligen teoretisk. Momsen på mat är redan betydligt lägre än i Danmark, 14 procent. De gröna som kanske kan tänkas intressera sig för frågan går in för en momshöjning överlag, och från finansministeriets håll kom det under beredningen av årets budgetförslag signaler om hur svårt det var att få det hela att gå ihop utan att höja momsen.
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

WTO sågar det ryska importstoppet för EU-gris

Världshandelsorganisationen WTO anser att Rysslands importförbud mot griskött och vissa grisprodukter från hela EU är olagligt. Enligt tvistlösningspanelen strider embargot mot WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS).
EU-kommissionen protesterade redan för två år sedan mot Rysslands importförbud mot levande grisar, färskt griskött och andra grisprodukter från EU. Eftersom Ryssland inte reagerade, begärde kommissionen en tvistlösning inom WTO.
Tvistlösningspanelen har nu fastställt att Rysslands åtgärder strider mot avtalen inom den internationella handelsrätten och WTO. Embargot är olagligt och måste hävas. Men vägen dit kan ännu vara lång.
Ryssland stängde i slutet av januari 2014 sina gränser för grisprodukter från EU. Den officiella anledningen var fyra fall av afrikansk svinpest i Polen och Litauen, nära gränsen till Vitryssland.
Enligt EU-kommissionen var importförbudet en politiskt motiverad handling utan koppling till själva smittan. Kommissions uppfattning var att smittan kom från Vitryssland och Ryssland, där flera fall av afrikansk svinpest hade påträffats.

Brott mot SPS-avtalet
Eftersom förhandlingarna inte ledde någon vart, beslöt kommissionen att ta upp frågan i WTO. Enligt Bryssel var det inte motiverat att Ryssland stoppar grisimporten från hela EU med anledning av några enstaka svinpestfall i Polen och Litauen.
Rysslands vägran att importera vissa EU-produkter och anpassa sina importintyg är i verkligheten ett importförbud som riktas mot hela EU. Dessutom har Ryssland infört separata förbud mot Polen, Litauen och Estland, anmärkte kommissionen.
Enligt kommissionen har Ryssland brutit mot det gällande SPS-avtalet inom WTO om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder. Den ryska motparten har för sin del avvisat anklagelserna om olagliga SPS-åtgärder.
WTO-panelen lämnade förra veckan sitt besked som ger EU rätt. Panelen anser att Rysslands vägran att godta import av vissa EU-produkter och anpassade importintyg i verkligheten är ett importförbud mot hela EU.
Enligt panelen följer Ryssland inte relevanta internationella normer. Åtgärderna strider mot WTO-avtalet. Detta omfattar också de separata ryska förbuden mot import från Polen, Litauen och Estland.
WTO-panelen uppmanar därför Ryssland att respektera internationella standarder. Ryssland har brutit mot SPS-avtalet och regionaliseringsprincipen, heter det i utlåtandet från Genève.
Enligt regionaliseringsprincipen kan handelsrestriktioner införas i avgränsade delar av EU där sjukdomar förekommer. Övriga områden kan bedriva handel om de är fria från skadedjur eller sjukdomar.
Panelen argumenterar vidare att riskbedömningar ska bygga på vetenskapliga bevis. Enligt panelen har Rysslands åtgärder inte mycket gemensamt med faktiska sanitära eller hälsomässiga risker. Därför är importbegränsningarna omotiverade.

Skarp kritik från Ryssland
Ryssland blev WTO-medlem för fyra år sedan men regeringen i Moskva visar ingen förståelse för panelens utslag. Handelsministeriet har uttryckt sitt missnöje över beslutet, skriver nyhetsbyrån Tass.
Ministeriet anser att WTO-beslutet är omotiverat och orättvist. Ryssland kan överklaga beskedet inom 60 dagar. Sannolikheten för ett besvär är rätt stor, anmärkte ministeriet. Genom att överklaga kan Ryssland förhala frågan ett bra tag framöver.
Minister Alexej Uljakajev omtalade på måndagen att regeringen noggrannt kommer att granska beskedet från WTO. Det tar sin tid. Ett besvär är knappast att vänta före medlet av september.
Chefen för Rysslands veterinärmyndighet Rosselkhoznadzor, Sergej Dankvert, gick likaledes ut med skarp kritik mot EU. Enligt Dankvert kan gränserna inte öppnas eftersom EU inte har relevanta möjligheter att garantera grisleveransernas säkerhet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Rysk minister vill förlänga embargot

Det ryska importförbudet mot livsmedel från väst kan gärna fortsätta efter 2017. Embargot stimulerar och gynnar den inhemska matproduktionen, säger Rysslands jordbruksminister Alexander Tkatjev.
Rysslands regering beslöt nyligen att förlänga embargot mot kött, frukt, grönsaker och mjölkprodukter fram till december 2017. Importstoppet har många positiva effekter, uppger jordbruksministeriet enligt nyhetstjänsten APK Inform.
Enligt Tkatjev har embargot inte medfört några negativa konsekvenser för livsmedelsförsörjningen i Ryssland. Underskottet på hemmamarknaden krymper då ersättande, inhemska produkter kommer ut på marknaden.
Prisshöjningarna har börjat avta då inhemsk produktion i växande utsträckning ersätter importen. Producentorganisationen Souzmoloko rapporterar att andelen importerade mjölkprodukter har sjunkit från 22 procent till 20 procent sedan år 2014.
Enligt den stora charkuterikoncernen Cherkizovo närmar sig den ryska självförsörjningen för fågelkött 100 procent. För griskött gäller 90 procent medan försörjningsgraden för nötkött har stigit till 80 procent.
Veterinärmyndigheten Rosselkhoznadzor noterar att 7.500 ton livsmedel förstördes senaste år vid de ryska gränserna. Mest gäller det frukt och grönsaker, som hade importerats på olagliga vägar.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kanadensare råder EU att reglera mjölkmängden

EU:s mjölkbönder kämpar med låga priser. Kanada har ett bra system för mängdstyrning som håller priset på en acceptabel nivå utan att kosta staten en enda cent. Försök med det, föreslår den kanadensiska producentbasen Jan Slomp i ett brev till Phil Hogan.
Jan Slomp är ursprungligen en holländsk mjölkbonde som emigrerade till Kanada i slutet av 1980-talet. Numera är han ordförande för den kanadensiska producentorganisationen National Farmers Union. I den egenskapen uppmanar han EU att tänka om.
I ett brev till agrarkommissionär Phil Hogan skriver Slomp att han känner medlidande med EU:s mjölkproducenter. Han noterar att mjölkbönder i Frankrike, Tyskland, England och flera andra länder går ut på gatorna för att protestera mot det låga priset.

Central mängdstyrning
Slomp föreslår att Hogan ska bekanta sig med den kanadensiska marknadsmodellen som garanterar stabila priser genom en ständig anpassning till marknaden. Det ger producenten en säker inkomst utan att belasta staten.
Kärnstycket i det kanadensiska systemet är mängdstyrningen "Supply Management", ett slags automatik som upprätthåller balansen mellan utbud och efterfrågan på marknaden. Mekanismen bygger på ett kvotsystem som ständigt anpassas till situationen.
En statlig kommission fastställer ett riktpris som orienterar sig efter produktionskostnaderna. Den senaste tiden har bonden fått cirka 45 eurocent per kg för sin mjölk. Systemet fungerar för att tre mejerier delar på 80 procent av marknaden.
Liknande förhållanden råder inom detaljhandeln, där tre handelskedjor säljer 65 procent av alla mjölkprodukter. En sådan marknad är givetvis allt annat än fri. Utan reglering skulle den inte fungera.
Fördelen för producenterna är ett stabilt pris och säkerhet. Mjölkpriset i Kanada är bland de högsta i världen. Det garanterar att bönderna klarar sin existens och kan finansiera sina investeringar utan bidrag från staten.

Höga tullar mot import
Producenter som mjölkar över sin kvot måste själva betala för överskottet. Det håller mängden i schack. Systemet tarvar givetvis en sträng kontroll av importen. Kanadensiska mjölkbönder är därför hårda motståndare till frihandel.
En nackdel är att konsumenten betalar mer för sin mjölk. Kanada saknar också möjligheter att hävda sig globalt. Med ett mjölkpris som ligger långt över nivån i USA, EU och Nya Zeeland är export inte möjlig utan rejäla subventioner.
Enligt NFU-ordföranden Jan Slomp har systemet fungerat bra i 50 år. Därför rekommenderar han den kanadensiska modellen för EU-kommissionen. Men det är mindre troligt att Hogan nappar på tipset. Han är ingen vän av mjölkkvoter.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Minskad mjölkproduktion kan berättiga till stöd

Mjölkproducenter vars produktion minskar i slutet av året är berättigade till EU:s stöd för minskad mjölkproduktion, berättar SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg.
- Stödet riktas till producenter vars produktion minskar med minst 3.000 kilo under oktober-december i år jämfört med samma period året innan, säger Åberg.
Meningen med stödet är att mjölkbönderna i Europa ska minska sin produktion.
- Alla producenter inom EU är på samma linje. Sammanlagt ska 150 miljoner euro betalas ut inom EU.
Stödet förväntas uppgå till 14 cent per liter och gäller enbart komjölk som levereras till mejerier, inte direktförsäljning. De stödberättigade mjölkgårdarna ska ha haft produktion i juli i år, gårdar som avslutat produktionen tidigare kan inte ansöka.
- Stöd kan betalas ut för en minskning på högst 50 procent från i fjol. Minskar produktionen mera får man inte stöd för den överskridande delen.

Kort ansökningstid
Detaljerna för stödansökan kommer att klarna under slutet av veckan, säger Åberg. Som det ser ut nu kommer stödansökan att vara öppen endast en vecka, 16-23.9 2016.
- För att kunna omsättas i praktiken måste EU-kommissionen ge ut en delegerad förordning där detaljerna i stödsystemet slås fast. Sista dagen för EU att ge ut förordningen är 15.9, men den kan komma tidigare beroende på när den blir klar. Sedan måste statsrådet komma med en nationell förordning, och först efter det kan ansökningsprocessen komma igång.
Ansökningstiden går ut samtidigt i hela EU, finsk tid klockan 13 den 23.9.
- Ansökningarna lämnas in i pappersform eftersom det inte kommer att finnas tid att utveckla ett elektroniskt ansökningssystem, berättar Åberg.
Kommunerna har sedan två dygn på sig att gå igenom ansökningarna och lämna in dem till Bryssel. Enligt Åberg är det just tidtabellen som är den största utmaningen.
- Även om EU-förordningen skulle bli klar redan i början av september blir ansökningstiden högst ett par veckor. Därför gäller det redan nu att leta upp kvitton och verifikat på hur mycket du producerat förra året och uppskatta hur stor minskningen blir i år.
Det lönar sig att vara noggrann.
- Om du uppskattar att produktionen sjunker med 50 procent och den i själva verket sjunker bara 10 procent så blir även ersättningen lägre, säger Åberg. Samtidigt kan man inte heller få ersättning för en större mängd än vad man ansökt om, fastän den verkliga minskningen skulle bli större.

Andra delen klarnar senare
Del två av EU:s krisstödspaket är för Finlands del 7,5 miljoner euro, berättar Åberg. Det är ännu oklart hur stor den nationella tilläggsfinansieringen kommer att vara.
- Budgetförhandlingarna inleds 31.8 och då klarnar det hur mycket som läggs till stödet för Finlands del.
Stödet kan inte heller betalas ut på vilka grunder som helst.
- En grundregel är att stödet måste bidra till att förbättra marknadsläget, och det kan riktas till mjölk-, svinkötts- och nötköttsproduktion samt lammkött. Här är beredningen ännu på hälft, men vi återkommer så fort mera information finns att ge, säger Åberg.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

De nya landskapen kommer också att få hand om jordbruksförvaltning och avbytarverksamhet

Enligt landskapsreformen som för närvarande är under beredning flyttas också den verksamhet som de kommunala landsbygdsnäringsmyndigheterna har i dag över till landskapen. Dessa ska alltså handha förverkligandet av bland andra landsbygdens utveckling och avbytarverksamheten.
Bland annat det här framgick av en information som kommun- och reformminister Anu Vehviläinen (cent) ordnade nyligen. Till de kommande landskapens uppgifter hör bland annat att utveckla landsbygden och främja jordbruket samt att handha finansiering och uppgifter som sammanhänger med jordbrukets stöd.
Enligt informationen kommer Finland parallellt med det här att få ett enda gemensamt nationellt regionförvaltningsverk som ska omfatta andra delar av de nuvarande NTM-centralerna, antagligen närmast miljöförvaltning och sådana miljötillstånd som inte kommunerna utan NTM-centralerna tar ställning till i dag. Huruvida det kommande förvaltningsverket får egen besvärsrätt så som NTM-centralerna har i dag, är inte helt klart.
Tydligen blir verksamhetsorterna mycket långt de samma som i dag och tjänstemännen skulle sitta på samma platser, men arbetsuppgifterna skulle ändå gå att fördela över hela landet.
Anu Vehviläinen erkände i alla fall på informationen att mycket ännu är öppet. Diskussionen inom ministerierna och de arbetsgrupper som bereder reformen av landskapsförvaltningen om vilken roll det nya förvaltningsverket skulle få pågår ännu för fullt.

Verksamheten börjar januari 2019
De kommande landskapen inleder sin verksamhet permanent i januari 2019. Då koncentreras alltså slutgiltigt de nuvarande landskapstäckande uppgifterna samt sådana som går över kommunernas gränser eller omfattar fler kommuner - till exempel samkommunerna - till landskapen.
Hittills har social- och hälsovården fått mest uppmärksamhet, men reformen berör också NTM-centralernas, arbetskrafts- och näringsbyråernas, landskapsförbundens och räddningsväsendets uppgifter. Parallellt med detta reformeras alltså regionförvaltningsverken.
Enligt regeringens riktlinjer från 5 april i år är ansvaret för markanvändningen i vilket fall som helst fortfarande hos kommunerna, som innehar planläggningsmonopolet. Således kom det också antydningar på minister Vehviläinens info om att landskapsplanens juridiska status ska diskuteras i beredningen.
Regeringen presenterade de första utkasten av sitt digra lagpaket 29 juni. En del av utkasten är som bäst på utlåtanderunda.
- Målsättningen är att regeringen ska ha sina propositioner klara ännu på det här årets sida.
Anu Vehviläinen låter helt tydligt förstå att det handlar om ett mycket komplext paket, både när det gäller förvaltning och finansiering.
Hon hoppas i övrigt på att utkasten till propositioner ska komma ut på svenska innan allt för länge.

Landskapen får själva bestämma
Avsikten är att landskapen ska få utforma sin struktur hur de vill. Det ska dock finnas ett landskapsfullmäktige, en styrelse och en landskapsdirektör samt en förvaltningsstadga.
- Förvaltningen ska emellertid inte kunna besluta om strukturen i landskapet, det är de folkvaldas uppgift, underströk Anu Vehviläinen.
Beslutsfattarna på den regionala nivån ska väljas i allmänna val, men det ska också vara möjligt att komma med medborgarinitiativ, tillsätta olika råd och så vidare.
I det sammanhanget passar minister Vehviläinen på att påpeka att de som väljs in i landskapsfullmäktige representerar landskapet, inte sin kommun.
Det första fullmäktige väljs vid följande presidentval i januari 2018.
- Det är med en viss avsikt valet hålls samtidigt med presidentvalet, säger ministern. Vi önskar ett livligt valdeltagande.
Hon säger att det blir problematiskt för legitimiteten om valdeltagandet stannar under 50 procent vid val till landskapen och medger att det kan bli en utmaning att aktivera väljarna.
- Kommunalvalen brukar till exempel ha lägre valdeltagande än riksdags- och presidentval.

Staten finansierar
Landskapens verksamhet kommer att finansieras med skattepengar från den statliga inkomstbeskattningen. Samtidigt ska de kommunala skattesatserna och statsandelarna till kommunerna sänkas i motsvarande omfattning.
Lagstiftningen ska också stadga om landskapens bolagiseringar, det vill säga när landskapen grundar eller tar över bolag, som exempelvis levererar varor och tjänster, från samkommunerna.
Det ska även bli möjligt för landskapen att ta kortfristiga men inte långfristiga lån.
Anu Vehviläinen försäkrar i sammanhanget att någon landskapsskatt inte är under beredning.
Minister Vehviläinen deltar i regionala tillställningar för att diskutera landskapsreformen nu under augusti och september.
Den 6 september besöker hon Åbo, den 13 september Vasa, den 19 Karleby och den 27 Nyland.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skördearbetet kom haltande igång i Österbotten

I augusti har regnet öst ner i Österbotten och de flesta har inte kunnat inleda skördearbetet. Men i onsdags var vädret äntligen gynnsamt och en som passade på var Matts Krooks i Vörå.
- Det gäller att ta tillfället i akt och börja tröska på de åkrar där maskinerna bär. Nu måste jag hinna med en hel del för det börjar troligen regna i morgon (läs: torsdag), säger Matts Krooks.
Vi befinner oss i Vörå och svinproducenten och spannmålsodlaren Krooks är i full gång med att tröska. Förhållandena för skördearbete har varit usla i hela Österbotten där det regnat rekordmycket under augusti.
- Jag var och kollade ett fält ungefär tvåhundra meter härifrån. Där var det så blött att det inte gick att tröska. Variationerna är mycket stora, konstaterar han.

Fukten 27 procent
Fukthalten är inte den bästa. I tisdags när Krooks tröskade var fukten 27 procent.
- Det torraste jag haft var 16-17 procent. Allt under 20 procent är okej.
Det är viktigt att spannmålsodlarna kan inleda skördearbetet nu. På många håll har axen börjat gro.
- Det är inte bra och nu får vi hoppas på uppehåll. En vecka eller flera av uppehåll och sol skulle vara väldigt tacksamt.
Trots de de omfattande regnmängderna beskriver Krooks situationen i Vörå som relativt god.
- Det verkar vara helt okej mängd och det har vuxit bra. Problemet är bara att marken inte bär. Men någon större katastrof gällande spannmålsskörden har vi inte här. Andra områden har det betydligt värre.

Söderfjärden drabbad
En stor del av skörden har redan gått förlorad i norra Österbotten. Förra veckan drabbades också odlarna i Tjöck i Kristinestad av översvämningar och stora förluster. På Söderfjärden i Korsholm ser det också mörkt ut för tillfället efter stora mängder regn.
Hundratals hektar mark låg i början av veckan under vatten och spannmålsodlaren David Köping är mycket orolig.
- I augusti har det regnat 230 milliliter, vilket betyder 230 liter per kvadratmeter. Hundratals hektar ligger under vatten på de låglänta områdena på Söderfjärden och för odlarna som drabbats kan vi börja tala om en katastrof, säger Köping.
- Men på högre områden finns det att tröska och vi har börjat rensa utfallet för att öka tillflödet. Men nu måste det torka upp för att marken ska bära tröskorna. Tyvärr är väderrapporterna inte de bästa, fortsätter han.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Närmat intresserar finländarna

Den popularitet som Delikatessernas Finland åtnjuter är ett tecken på att närmaten intresserar finländarna väldigt mycket, sade jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen, centern, i sitt öppningstal på torsdagen. Vi finländare uppskattar smaken av närmat och färskhet.
Kimmo Tiilikainen
Minister Tiilikainen var i sitt öppningstal på Delikatessernas Finland mycket glad över att maten ingår i skolornas förnyade läroplaner.

Också matens ursprung intresserar konsumenten, fortsatte ministern. Många vill veta vem som har producerat deras mat och hur den har producerats.
– Närmatens produktions- och distributionskedjor är korta, och därför är det inte heller så komplicerat att få information om produkterna. Därigenom får maten lättare en egen identitet.
Utöver närmaten är ekomat föremål för ett kraftigt uppsving och därför är det viktigt att produktionen kan växa i samma takt, sade ministern som själv är ekoodlare. – Det är viktigt att efterfrågan på ekoprodukter alltid fylls av ett inhemskt utbud, då detta är möjligt.

Nya kanaler för marknadsföring

I dag kan man få närmat från många olika ställen ,sade ministern vidare. – Också på gårdarna finns det ett glädjande intresse för att sälja egna produkter direkt.
Kimmo Tiilikainen påpekade vidare att närmatstrenden har lyft fram nya marknadsföringskanaler.
– Under de senaste åren har matanskaffningsandelslagen och matringarna vuxit klart i popularitet. Till exempel REKO-modellen har under ett par år spritt sig till hela landet. Det finns nu över 140 REKO-ringar och de når i dag redan rejält över 100.000 kunder.
När det gäller ekomat köper konsumenterna största delen, det vill säga 80 procent, från dagligvaruhandeln men även via matringarna, REKO-ringarna och gårdsbutikerna växer ekomaten, påpekade ministern.
– I de största dagligvarubutikerna finns cirka 3.000 ekoprodukter och urvalet växer på ett tillfredsställande sätt. Eko räcker till och med för export.

Näringen måste vara lönsam

Enligt ministern vill finländarna också i fortsättningen äta smaklig inhemsk mat av hög kvalitet.
– Det är i alla fall möjligt bara om jordbrukarna kan få idka sin näring på ett lönsamt sätt och därigenom upprätthålla den godakvaliteten på den råvara som ska förädlas. Vi behöver också en industri som förädlar våra produkter, och den måste ha en yrkeskunnig personal.
Här ville minister Tiilikainen passa på att ge de närvarande ungdomarna en vink:
– Bekanta er med arbetsplatserna inom matkedjan och med möjligheterna att studera, hitta en karriär åt er själva.

Upphandlingsbeslut ställer höga krav

Minister Tiilikainen hänvisade också till statsrådets principbeslut om upphandlingar som regeringen godkände i slutet av juni i enlighet med regeringsprogrammet.
– Enligt principbeslutet använder vi framöver i den statliga upphandlingen bara sådana produkter som fyller Finlands stränga lagstiftningsnormer och som producerats hållbart och ansvarsfullt. Därmed vill vi utöver närmat och ekomat främja också den inhemska livsmedelsproduktionens åtgång på de offentliga tallrikarna, vilket har stora nationalekonomiska och sysselsättande effekter.
Just nu är dessutom en brett upplagd matpolitisk redogörelse under beredning, fortsatte ministern.
– Också i framtiden vill vi trygga en inhemsk primärproduktion och en förädlande industri – stor som liten – och förbättra hela matkedjans lönsamhet. Därigenom har vi möjligheter också framöver att njuta av vårt eget lands produkter.
Regeringen vill enligt minister Tiilikainen också kraftigt uppmuntra små och medelstora företag att utnyttja ny teknologi och nya digitala lösningar.
– På det sättet mångfaldigar man urvalet av livsmedel och får till stånd en lönsam tillväxt och samarbete mellan aktörerna. Den vägen förverkligas också en viktig sak: Landsbygdens livskraft sysselsättningen ökar.

Konsumenterna avgör

Matkedjans framgång är i alla fall inte bara i regeringens, producenternas eller företagens händer utan i våra allas, hela samhällets, fortsatte Kimmo Tiilikainen.
– Konsumenternas köpbeslut avgör om vi får hålla kvar den inhemska primärproduktionen och förädlingen. Enligt undersökningar som gjorts uppskattar finländarna den inhemska maten och dem som producerar den men den uppskattningen måste man också visa konkret i sitt köpbeteende.
Vidare ville ministern påminna om arbetet med matuppfostran, där man strävar efter att skapa en matmedvetenhet, som återspeglas i värden, attityder och i sätt att förhålla sig till maten med den uppskattning som den förtjänar.
– I matmedvetenheten ingår goda vanor, socialt kunnande. respekt för livsmedel samt ansvarsfulla val och förståelse för matens mångsidiga betydelse i vårt samhälle.
Enligt minister Tiilikainen syns matmedvetenheten också i en strävan att minimera matsvinn.
– Jag är speciellt glad över att maten har tagits med i skolornas förnyade läroplaner, sade ministern.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Intresset för närmat är glädjande

SLC:s förste viceordförande Mats Nylund är glad över det ökande intresset för närmat. Å andra sidan bidrar trenden med billig mat till obalans i livsmedelskedjan, sade Mats Nylund i sitt tal på Delikatessernas Finland torsdag eftermiddag.
Mats Nylund
– Vi kan producera de bästa råvarorna men inte för de lägsta priserna i EU, sade Mats Nylund i sitt tal på Delikatessernas Finland.

– Det är glädjande att intresset för matens ursprung, renhet, smak och produktionssätt ökar. Att detta verkligen händer är ett obestridligt faktum, sade Mats Nylund. Vi kan se det i olika direktförsäljningskanaler och i viss mån också i matvaruaffärerna. Kännedom om matens ursprung ger mervärde – för konsumenten, för bonden och för hela Finlands livsmedelskedja.
Enligt Mats Nylund ska man dock inte heller blunda för en annan stark trend.
– Vi kan kalla den billigmattrenden, sade han. Den syns genom att butikskedjornas egna märken, private label, årligen ökar sina marknadsandelar. Hela tanken med handelns egna märken är motsatsen till närmat. Målsättningen för private label är att råvaran ska vara utbytbar och anonym. Private label handlar bara om att öka handelns egna marginaler på bekostnad av bonden och förädlarna.

Producent och konsument har samma intressen

Det här leder enligt viceordföranden till en obalans i livsmedelskedjan.
– De två stora grupperna i dagligvaruhandeln uppvisar toppresultat, medan livsmedelsförädlingsföretagen går knaggligt och primärproducenterna, bönderna, upplever den värsta lönsamhetskrisen sedan kriget. Eftersom vädjande om att tillämpa god handelssed med rättvisa avtal uppenbarligen klingar för döva öron så måste vi av allt att döma tillgripa lagsstiftningsåtgärder. SLC förutsätter att landets regering fortsätter på den linje som den påbörjat. Således måste den offentliga sektorns uppköp kräva samma standard på maten som samhället kräver av den finländska matproduktionen. Initiativet att utvidga kraven på ursprungsmärkning är också ett steg i rätt riktning och stärker den finländska konsumentens ställning.
– Dessutom, fortsatte Mats Nylund, måste andra parter i branschen kunna göra rättvisa avtal med dagligvaruhandeln som domineras av två stora med över 80 procent av marknaden.
– Eftersom obalansen i förhandlingskraft påvisats i vetenskapligt utförda studier är det ett rimligt krav. Här sammanfaller producentens rätt och konsumentens intresse.

Konsumenten avgör i sista hand

Det är dock i sista hand konsumenten som avgör den finländska bondens och livsmedelsförädlarens framtid.
– Kan vi bjuda det som konsumenten vill ha är vi starka. Det handlar om smakupplevelser, etik och miljöhänsyn i produktionen, och renhet och hälsoaspekter. Vi har oddsen på vår sida. Vi har en ren miljö och en etablerad livsmedelssäkerhet. Vi har en spårbarhet för livsmedel som ingen annan i hela världen kommer i närheten av. Vår relativa småskalighet och korta men ljusa sommar ger förutsättningar för smakupplevelser utöver det vanliga. Enligt Mats Nylund kan man dock inte producera världens bästa råvaror till EU:s lägsta priser.
– Det borde också vår dagligvaruhandel förstå, sade han.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Potatisodlingar översvämmade i Tjöck

Många åar har svämmat över i Österbotten efter de rikliga regnmängderna i slutet av förra veckan. I området längs Tjöck å hamnade över hundra hektar odlingsmark under vatten. Kjell Utfolk, Peter Sjöblom och Henrik Antfolk hör till de drabbade.
- Jag är ganska matt. Maktlöshet. Det är vad jag känner just nu.
Det säger potatisodlaren Henrik Antfolk när han blickar ut över de översvämningar som i början av veckan drabbade honom och flera andra odlare längs Tjöck å. Flera stora områden är översvämmade och totalt kan det handla om upp emot hundra hektar odlad mark.
- Det är åtminstone en meter djupt här på åkern, eftersom inte ens blasten är synlig. Det handlar om stora skador för mig och många andra odlare. Det är bedrövligt, säger han.
För hans egen del är cirka 14 hektar mat- och sättpotatis som ligger under vatten och har förstörts. Redan nu står det klart att det ekonomiska bortfallet är stort.
Översvämning
- Det handlar helt säkert om 50.000 euro som gick upp i rök i och med översvämningen. Jag var hit och kollade och det såg riktigt bra ut för några dagar sedan men nu är katastrofen ett faktum.
Bredvid honom står Peter Sjöblom och Kjell Utfolk. Sjöblom hade i måndags och tisdags cirka två hektar med morötter och cirka fyra hektar potatis under vatten. Utfolk räknar i sin tur med skador på cirka tolv hektar.
- Jag odlar ekologisk stärkelsepotatis och cirka 95 procent av den odlingen är förstörd. Det handlar om stora summor som nu går förlorade. Jag räknar med åtminstone 4.000 euro per hektar så det innebär ett bortfall på närmare 50.000 euro för mig, säger Utfolk besviket.
Sjöblom fortsätter:
- Jag och många andra odlare hade också satsat på nytt utsäde som kostade cirka 1.700 euro per hektar. Det handlar om betydande förluster.

Tjöck å måste rensas
Orsaken till översvämningarna i Tjöck är inte de omkring 75 millimeter regn som föll i slutet av förra veckan. Problemet är att ån är i behov av att iståndsättas för att klara avrinningen från andra områden.
- Det regnade cirka 95 millimeter i området nordost om Tjöck och det är avrinningen därifrån som ån inte klarar av. Ån har vuxit ihop på många håll och slammat igen och nu får vi ta smällen igen, konstaterar de tre odlarna.
Senast katastrofen var ett faktum var 2012. Då svämmade Tjöck å över och resultatet blev stora skördeskador för odlarna. Men varför har inte några åtgärder vidtagits?
- Tjöck å ägs av staten, men ingenting har gjorts. Ingen statlig myndighet, i synnerhet inte NTM-centralen, har gjort något och ingen vill ta ansvar. Nu får vi odlare ta smällen igen, säger Antfolk.
En som har ansökt om lov att gräva bort slam- och växtmassor är Kjell Utfolk. Han har i två år kämpat för att få tillstånd av NTM-centralen för att åtgärda en del av problemen i Tjöck å.
- Jag hoppas på ett positivt svar innan nästa sommar. Jag har gjort en ganska grundlig ansökan så jag borde få tillstånd för att gräva, säger han.

Eget initiativ
Utfolk har bekostat planeringen själv och kommer också att utföra grävarbetet på egen hand. Är det verkligen rätt att odlarna själva är tvungna att vidta åtgärder?
- Men vad ska jag göra när ingenting händer? Att gräva bort en del slam i Tjöck å kostar betydligt mindre än vad den här översvämningen kommer att göra.
En orsak till att ansökningen har dragit ut på tiden skyller Utfolk på sig själv. Det tar tid att färdigställa alla nödvändiga blanketter för att få tillståndet. En annan är att en utredning om det finns åkergrodor har dragit ut på tiden.
- Medan NTM-centralen har utrett om det finns grodor här har våra åkrar svämmat över. Nu är jag ganska säker på att grodorna man söker har drunknat, säger Antfolk, som tycker det är huvudlöst att privatpersoner själva hamnar att vidta åtgärder för att Tjöck å inte ska svämma över i framtiden.
Ännu i tisdags var vattenföringen i Tjöck å kring 80 kubikmeter per sekund. Andra österbottniska åar som svämmade över i början av veckan var Vörå, Malax, Pörtom och Närpes åar. I synnerhet i Vörå var översvämningarna omfattande.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Översvämningar hotar också skörd av frilandsgrönsaker

Korsholm har varit relativt skonat från regn - fram till förra helgen. Då föll över sjuttio millimeter och det bidrog till smärre översvämningar på flera håll. En av de som drabbades var frilandsodlaren Christer Finne.
Översvämning
- Jag har inte varit så värst orolig hittills, men efter det här regnet är jag det. Nu måste det sluta regna för att vi ska kunna skörda våra grödor under hösten, säger Christer Finne.
Vi befinner oss i Solf i Korsholm där Finne odlar frilandsgrönsaker på cirka 12,5 hektar. I måndags hade han fullt upp med att rensa täckdikesögon för att förbättra flödet efter de över 70 millimeter regn som fallit sedan natten till lördag.
- Jag fick faktiskt klä av mig byxor och stövlar och hoppa ner i ett dike för att med tårna rensa bort gräs och kvistar. Nu fungerar dräneringen bättre men det har blivit lite översvämningar, säger han.
Jämfört med delar av Norra Österbotten har Korsholm fått litet regn i sommar. Men sedan den 1 augusti har det nu kommit över 160 millimeter och natten till i måndags steg vattennivåerna i åar, bäckar och diken rejält.
Själv fick Finne delar av åkrarna översvämmade.
- Här ligger blomkål och broccoli under vatten, likaså purjolök. Värst drabbat är en del av isbergssallaten som är helt under vatten. Den här sallaten kommer inte att kunna skördas utan är förstörd, konstaterar han och plockar upp bråte ur en vattenfylld bäck.
Men enligt Finne är det ingen katastrof ännu.
- Nej, det är det inte. Men om det fortsätter regna kan det bli problem då marken inte bär skördemaskinerna. Det enda vi kan hoppas på är att vattnet rinner snabbt undan och att vi får en torrare höst, säger han.
En orsak till att skadorna inte är omfattande i det här skedet är att delar av bäcken rensades i våras. Om den åtgärden inte hade blivit gjord kunde det ha varit betydligt värre nu.
- Då hade det nog handlat om rätt stora översvämningar. Vi hade tur som fick åtgärdad rensningen i våras.
Redan förra veckan kunde en del spannmålsodlare i Vasaregionen inleda skördearbetet, men på grund av regnen står tröskorna nu stilla.
- Förhållandena är dåliga för spannmålsodlarna med mogna grödor. Jag odlar själv spannmål och av rågen blir det troligen ingen brödsädskvalitet på grund av regnet. Jag har också kummin som är moget, men den kommer jag inte att kunna tröska på flera dagar, säger Finne.
Och fortsätter:
- Det värsta nu är att utbudet av halm minskar på grund av regnet. Flera producenter i norra Österbotten har behov av halm och har räknat med att köpa av odlarna härifrån, men nu blir det knappast något till salu.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Betydligt sämre vallskörd än normalt i norra Österbotten

Det är inte bara spannmålsodlarna i norra Österbotten som drabbats av regn. Mjölk- och nötköttsproducenternas vallar har också tagit skada. Mikael Åsvik i Kronoby är mycket orolig över den dåliga skörden.
- Man brukar säga att bönderna bara klagar. Men nu har vi rätt att göra det. Vi har fått rekordmängder med regn här i området och det ser onekligen mycket dåligt ut gällande vallskörden. Det är mentalt och ekonomiskt tuffa tider, säger Mikael Åsvik, mjölkproducent i Kronoby och ordförande för ÖSP:s mjölkutskott.
Det är definitivt utmanande tider för producenterna i norra Österbotten. Regnet har öst ner under sommaren och både spannmålsodlarna samt mjölk- och nötköttsproducenterna har drabbats hårt av skördeskador.
- Vi ligger efter både gällande mängd och kvalitet och det gör att vi måste komplettera med kraftfoder. Det leder till extra kostnader samtidigt som producentpriserna är låga och ekonomiskt är det en stor utmaning för alla. Som jordbrukare klarar man en motgång här och där, men nu känns det som att allt är emot oss. Inte ens vädret är gynnsamt och de bibliska termerna har haglat tätt bland producenterna på sistone, säger Åsvik.

Ingen plan B
Ett alternativ är att skörda spannmål som helsädesensilage men utbudet är obefintligt i år.
- Det finns inte spannmål i regionen nu heller och därmed finns egentligen ingen plan B. Många tvingas nu försöka hitta grovfoder men det blir en utmaning.
Åsvik konstaterar att husdjursproducenterna nu är illa ute. För det första har de satsat i utsäde och gödsel och får ingen eller knapp skörd. Utöver det måste de köpa in foder för att komplettera bortfallet.
- Nötköttsproducenterna får inte heller halm som de normalt får, vilket ökar utgifterna.
Enligt Åsvik började det relativt bra, men så kom regnen med stormen kring den 9 juni. En del hann ta första vallskörden innan regnen medan andra, på grund av regnet som bara fortsatte, skördade ovanligt sent.
- De som hann ta första skörden i tid kommer troligen att satsa på tre skördar också i år. Men det finns också de som kunde skörda första gången först i juli och det leder till sämre kvalitet. Det har varit mycket problematiskt på grund av regnen, konstaterar han.

Svämbrunnarna överfulla
Ett annat stort problem är spridningen av sväm. Åsvik visar en av svämbrunnarna som vanligen brukar vara tom vid den här perioden. Nu är den överfull.
- På grund av de stora vattenmängderna går det inte att sprida sväm. Marken bär om man kör en gång, men vid infarterna och vändtegarna blir det förstört. Vi har inte kunnat sprida lika mycket sväm som vi önskat och det kan bli problem med lagringskapaciteten till vintern om regnen fortsätter.
Hur ska ni göra?
- Vi måste hitta någon form av lösning gällande lagringen av sväm. Men om det fortsätter regna blir det inte lätt. Att lagra någon annanstans är för dyrt och vi måste bara lyckas hitta sätt att sprida det under hösten.
Det som krävs nu för att producenterna i området ska kunna bärga en eventuell tredje skörd är torrare väder. Men förra helgen regnade det mycket i området och under den här veckan har det dåliga vädret fortsatt.
- Nu är markerna så mättade att det krävs nästan en vecka av uppehåll innan det går att börja skörda. Slås gräset när det är fuktigt torkar det inte heller. Vi kan bara hoppas på uppehåll de närmaste veckorna.
Åsvik är också orolig för nästa år gällande vallodlingen. Djurbönder som i år har sått spannmål med insåning av vall till nästa år kan få problem om det misslyckas.
- Om de inte får tröskat kan det hända att det inte blir någon förstaårsvall nästa år. Här i området har vi redan för liten areal förstaårsvallar, vilket är oroande eftersom de ger bäst skörd. Äldre vallar ger vanligen sämre skördar och på så sätt påverkar det här dåliga året också nästa, säger han.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nästa års landsbygdsbudget går enligt tidigare planer

Det är inte stora överraskningar i den ena eller den andra riktningen som finansministeriets och de övriga ministeriernas förslag till statsbudget för nästa år bjuder på när det gäller landsbygden. Som finansminister Petteri Orpo (saml) sade vid flera tillfällen under och efter finansministeriets egna förhandlingar om budgetförslaget, så innehållet budgetförslaget inte nya beskärningar som regeringen inte beslutat om, men man kan inte heller backa från de inbesparingar som klubbats igenom tidigare.
Även jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde följer tidigare mönster.
Utlovade krispengar för jordbruket kommer regeringen att behandla i en tilläggsbudget. Enligt finansminister Orpo behandlas följande tilläggsbudget möjligtvis i slutet av den här månaden i samband med regeringens så kallade budgetria.
- Det är emellertid mycket bråttom, sade minister Orpo förra veckans torsdag. En annan möjlighet är att vi går igenom behovet med regeringspartierna.

Höjning och sänkning av LFA-stödet
På ministeriets förvaltningsområde höjs LFA-stödet med 5 miljoner euro vilket är i enlighet med det beslut som fattades i anslutning till budgetramarna i våras. Regeringen ville då höja den nationella tilläggsdelen till LFA-stödet med 20,3 miljoner.
Skillnaden beror på att regeringsprogrammet också innehåller en sänkning med 16 miljoner nästa år jämfört med i år.
Också när det gäller nationella stödet kom regeringen överens i våras om en höjning med 6,7 miljoner euro. Orsaken till att det bara syns en höjning med 3,7 miljoner är regeringsprogrammets skrivning om att 3 miljoner ska sparas in nästa år. Man sparar redan in 2 miljoner i och med minskningen av det frikopplade stödet till svin och fjäderfä på AB-området.
Stödet fortsätter att sjunka i enlighet med EU-kommissionens beslut. Dessutom sjunker övriga nationella stöd med 4 miljoner euro.
Jämfört med i år blir det i alla fall nio miljoner till i nordligt stöd, alltså för C-området nästa år.

Olika nivåer på räntestöd
Att stödet från EU minskar med hela 67 miljoner euro, det vill säga 11 procent, beror på att utbetalningar av en del EU-stöd för 2015 försenades. Stöden utbetalades i stället i år och därför är anslaget för det här året större än vanligt. De här problemen räknar man alltså med är åtgärdade nästa år.
Start- och investeringsstödet ska få mera pengar nästa år.
Jord- och skogsbruksministeriet vill också höja räntestödet med 4 miljoner, men finansministeriet vill i stället minska summan med 3 miljoner.
Anslaget för avträdelsestödet sjunker, vilket bland annat beror på att åldern höjs nästa år från 59 till 60 år. Det är cirka 140 jordbrukare som väntas söka om avträdelsestöd nästa år.
Gårdsbrukets utvecklingsfond får en överföring på 38 miljoner euro mot 11 miljoner i år. Det beror på regeringens spetsprojekt som lovar en överföring på 90 miljoner euro till fonden under hela regeringsperioden.

Åter mindre till rådgivningen
Rådgivningen får mindre pengar nästa år, jord- och skogsbruksministeriet föreslår en minskning på 2,207 miljoner euro, medan finansministeriet vill sänka med ytterligare 200.000 euro. I årets budget höjde riksdagen anslaget med 1,3 miljoner jämfört med regeringens budgetproposition.
För 4H-verksamheten är båda ministerierna överens om en sänkning på 608.000 euro.
Riksdagen höjde också 4H-anslaget i årets budget, ökningen var 600.000 euro.

Finansministeriet bjuder högre för skogen
I stödet för skogsförbättringar ser det emellertid ut som om finansministeriet är berett att ge 1 miljon euro mer än jord- och skogsbruksministeriet, som är nöjt om anslaget hålls på årets nivå.
Skillnaden gäller nya förbindelser som ingås nästa år, där finansministeriet har litet på 25 miljoner i sina beräkningar jämfört med jord- och skogsbruksministeriets dryga 24 miljoner.
Också momentet för främjande av fiskerihushållningen minskar, det ser ut som om riksdagen måste besluta om tilläggspengar, bland annat om beloppet på 50.000 euro som den brukar tilldela Finlands yrkesfiskarförbund.
Bidraget för fastighetsförrättningar minskar med 1,5 miljoner euro, det vill säga en tredjedel, och är nästa år nere i 3 miljoner.

Skepsis kring avbytaranslag
På social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde minskar anslaget för avbytarverksamheten med 19,3 miljoner euro. Det lär helt och hållet bero på att behovet under nuvarande villkor minskar.
På producenthåll har minskningen gett anledning till skepsis. Det hänger närmast ihop med att villkoren försämrats inför det här året, fastän behovet ändå minskar, när djurgårdarna minskar i antal.
På producenthåll frågar man nu om försämringarna kunde ha varit lindrigare.

Höjt anslag för enskilda vägar
Bidraget till enskilda vägar på kommunikationsministeriets förvaltningsområde höjs till 13 miljoner, en höjning med 5 miljoner jämfört med i år. Enligt förklaringarna används pengarna för att minska de enskilda vägarnas så kallade reparationsskuld, det vill säga att vägunderhållet släpar efter så att vägarnas skick inte kan upprätthållas.
På kommunikationsministeriets förvaltningsområde höjs också bidraget till skärgårdstrafiken med en knapp halvmiljon.
För genomförande av det riksomfattande bredbandsprojektet beviljas inget anslag nästa år, det är samma situation som i år. Kommunikationsverket får dock ingå avtal enligt de fullmakter som beviljats under tidigare år. Man räknar med att 12,3 miljoner euro går åt för ändamålet.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brittiska farmare utlovas nationella jordbruksstöd

Brexit har förorsakat oro bland brittiska jordbrukare, men regeringen i London lovar full kompensation för EU-subventionerna ur den nationella statsbudgeten - åtminstone tillsvidare. Men det kan dröja ända till 2019 innan Brexit kan slutföras i sin helhet.
Om en knapp månad ska de europeiska stats- och regeringscheferna samlas i Slovakiens huvudstad Bratislava för att dra upp riktlinjerna för ett EU utan Storbritannien. De brittiska politikerna får inte vara med.
Men britterna tar tid på sig. Enligt tidningsuppgifter i London är premiärminister Theresa Mays regering långtifrån redo att påbörja utträdesförhandlingarna. Samtalen kan eventuellt starta först hösten 2017. Det betyder att det brittiska utträdet kan dröja till hösten 2019.
Theresa May har givit Storbritanniens förra europaminister David Davis mandatet att förhandla om Brexit. Problemet är att hans ministerium ännu saknar personal för de krävande diskussionerna.
På EU-sidan ska förhandlingarna ledas av den franske politikern Michel Barnier, som är en gammal bekant i CAP-kretsar. I egenskap av fransk jordbruksminister ville Barnier i tiderna riva upp beslutet att avskaffa EU:s mjölkkvoter.
Senare utnämndes Barnier till EU-kommissionär för den inre marknaden. Då var han med om att utforma MiFID2-reformen av reglerna för finansmarknadens aktörer. Direktivet syftar bland annat till bromsa spekulationen med livsmedel.

Jordbruket får pengar ur statsbudgeten
Nu är det oklart när förhandlingarna med den brittiska regeringen kan starta på allvar. Först måste britterna finna kompetenta förhandlare. Nästa års val i både Tyskland och Frankrike kan ytterligare trassla till alltsammans.
I varje fall försäkrar finansminister Philip Hammond att de nuvarande EU-subventionerna till det brittiska jordbruket, universitetsväsendet och diverse infrastrukturprojekt ska få sina stöd också i fortsättningen.
De stödpengar som nu kommer från Bryssel, ska ersättas med pengar ur regeringens statsbudget. De årliga kostnaderna uppskattas till 4,5 miljarder brittiska pund, motsvarande 5,2 miljarder euro.
Enligt Hammond gäller löftet alla jordbruksstöd fram till år 2020. Detsamma gäller alla struktur- och investeringsstöd som regeringen har tagit med i sitt budgetförslag från senaste höst.
Flera struktursvaga områden i Storbritannien har under många år erhållit EU-subventioner i miljardklassen. Under Brexitkampanjen lovade EU-motståndarna att stöden kommer att löpa vidare utan nedskärningar.

NFU konsulterar sina medlemmar
Producentorganisationen National Farmers Union (NFU) har startat en omfattande utfrågning av sina 55.000 medlemmar om deras förväntningar och krav. Ett 50-tal möten ska hållas i hela landet med medlemmar, funktionärer och politiker.
Opinionerna varierar enormt mellan olika grupper av jordbrukare. En del farmare befarar stora problem om EU-stöden försvinner, medan andra grupper betraktar den nya situationen som en chans.
The Tenant Farmers Association (TFA) som representerar arrendatorer inom jordbruket, har krävt ett slut på direkta stöd. De anser att direktstöden mestadels gynnar markägarna mer än de jordbrukare som odlar åkrarna.
Men också NFU-basen Meurig Raymond ser nya möjligheter för jordbruket utanför EU. Han påpekar att britterna för första gången på 40 år kan forma sin jordbrukspolitik på egen hand. Raymond hoppas på en högre självförsörjning av livsmedel.
I ett pressmeddelande välkomnar NFU finansministeriets löften om en fortsatt finansiering av jordbruket fram till 2020 via statsbudgeten. Det ger jordbrukarna nödvändiga garantier och arbetsro medan riktlinjerna dras upp för den nya jordbrukspolitiken.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tyska mjölkbönder satsar på automater

Låga invägningspriser tvingar mjölkbönderna till kreativa lösningar. I Tyskland har mjölkautomater blivit ett sätt att dryga ut inkomsterna genom gårdsförsäljning. En växande skara gårdar satsar på mjölkautomater där kunderna kan tanka sin egen mjölk.
Direktförsäljning från egna gårdsbutiker hör till vanligheterna i Tyskland. Var och varannan gård satsar på en egen butik där bygdens befolkning har möjlighet att handla lokalt producerad, garanterat färsk mat.
I snabbköpet är maten billigare, men gårdsbutikerna har en trogen kundkrets som uppskattar kvalitet. Försäljning av mjölk är en knepigare fråga, eftersom bestämmelserna om hygien måste följas till punkt och pricka.
De senaste åren har producenterna upptäckt mjölkautomaterna. Idén härstammar ursprungligen från Sydeuropa, där mjölkbönderna sedan flera år låter kunderna tappa sin egen mjölk i kanna från en automat.
I Tyskland har idén börjat sprida sig som en löpeld. Mjölkautomaterna har blivit bättre med åren och det inspirerar gårdarna att satsa på egna automater. Enligt tillverkarna har efterfrågan på automater ökat markant.
Kunderna är också förtjusta i idén att själva får tappa sin färska mjölk ur en automat. Mjölken är obehandlad men det tycks inte störa intresset. Det återstår att se om tillströmningen av kunder enbart beror på nyhetens behag eller blir bestående.

Snart flera tusen tankställen för mjölk
De tyska producentorganisationerna saknar konkreta siffror, men tillverkarna uppskattar att det redan finns närmare ettusen mjölkautomater i landet. Och de blir snabbt fler, försäkrar tillverkarna.
Företaget Risto Vending i Marienheide nära Köln är en av flera stora tillverkare av mjölkautomater. Dagligen installeras i medeltal två nya automater, skriver företaget på sin hemsida.
Trenden bekräftas av handelskammaren för jordbruk i delstaten Nordrhein-Westfalen. Det har visat sig att kunderna föredrar automater framom direktförsäljning av mjölk från gårdstanken. En teori är att självbetjäningen upplevs som mindre komplicerad.
Mjölkautomater finns olika storlekar och utföranden. Grovt räknat varierar investeringskostnaderna mellan 10.000 och 20.000 euro. En EU-certifierad automat kostar mellan 6.000 och 12.000 euro.
Automaten håller mjölken nedkyld, växlar mynt och sedlar och tappar mjölken i ett medfört kärl eller utbytesflaskor som bonden ställer till förfogande. Varje automat måste förses med en skylt som påminner om att mjölken ska kokas upp före förtäringen.
Därtill måste automaten installeras i en byggnad i anslutning till gården. Kostnader förorsakas också av allehanda hygienkontroller och tillstånd. Producenten måste dessutom kontrollera att det egna mejeriet inte ställer sig på tvären.

Svårt att bedöma lönsamheten
Med litet tur går det att börja med en begagnad automat men sådana är svåra att finna. Några tillverkare erbjuder också möjligheten att installera en automat på prov. Det ger möjlighet att förvissa sig om att investeringen faktiskt lönar sig.
Kunderna betalar i regel en euro per liter mjölk. Det är ett bra pris, jämfört med de tyska mejeriernas invägningspriser som i regel inte överstiger 25 cent. Ändå medför satsningen risker.
Enligt en grov uppskattning borde en normalstor mjölkgård sälja minst 60 liter automatmjölk per dag för att satsningen ska löna sig. Det är mestadels bara möjligt på gårdar nära livliga trafikleder.
Lönsamheten beror till stor del på var gården befinner sig. Enligt de tyska bestämmelserna måste obehandlad mjölk saluföras direkt på gården. Det utesluter möjligheten att ställa upp en automat bredvid ett tankställe eller en butik där den syns bäst.
En pastöriseringsmaskin löser också detta problem men ökar både arbetsmängden och kostnaderna. I gengäld kan bonden ställa upp sin automat var som helst där människor rör sig.
I flera andra EU-länder har efterfrågan på mjölkautomater för gårdsbruk också börjat öka. Det gäller bland annat Nederländerna och Österrike. Flera svenska mjölkproducenter prövar redan konceptet.
Den veterligen första mjölkautomaten i Finland har nyligen ställts upp på en gård i Ylivieska. Det uppger åtminstone tidningen Kalajokilaakso, som i ett reportage berättar om mjölkbönderna Sari och Marko Sorvistos nyaste investering.
Enligt Marko Sorvisto är föreskrifterna mindre stränga på andra håll i Europa där det är tätt med automater. Han medger att byråkratin gör det svårt att få lönsamhet i projektet. Å andra sidan är automaten en bra pr-grej, säger Sorvisto till tidningen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC:s styrelse kräver nationella krispengar

De medel som EU lovar i sitt senaste krispaket och som Finlands regering i slutet av maj beslöt att vänta på, är av så ringa omfattning att SLC:s styrelse nu kräver krispengar i årets tredje tilläggsbudget. Åtminstone måste de 48 miljoner euro som jord- och skogsbruksministeriet föreslog i årets andra tilläggsbudget, och som regeringen backade, nu komma näringen till del.
- Därutöver kräver vi att Finlands andel av EU:s krispaket på 7,5 miljoner euro ingår som ett eget anslag i tredje tilläggsbudgeten, säger SLC:s ordförande Holger Falck.
I sitt senaste krispaket tilldelar EU Finland 7,5 miljoner euro och Finland kan skjuta till samma summa.
Med de medel som därmed skulle komma näringen till godo bör regeringens planer på inbesparingar i LFA-stödets nationella tilläggsdel skrinläggas. Dessutom bör medel riktas till nationella stödet, bland annat så att stöden till växtodlingen på C-området kan höjas till samma nivå som 2015. Det gäller exempelvis allmänna hektarstödet som bör återinföras på C2-området samt stöd för vissa grödor, till exempel vete.
- Det är också viktigt att återbäringen på energiacciserna höjs till samma nivå som för skatteåret 2013, säger ordförande Holger Falck. En högre accisåterbäring kommer de aktiva jordbrukarna till del och baserar sig dessutom på föregående års förbrukning.
Finansministeriet offentliggör i dag fredag sitt förslag till statsbudget för nästa år. I samband med det offentliggör också de övriga ministerierna sina förslag till den del det gäller deras eget förvaltningsområde.
I anslutning till den så kallade budgetmanglingen som följer vid månadsskiftet augusti-september väntas regeringen också diskutera en tilläggsbudget där krisstödet till jordbruket i så fall torde komma upp.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC: Regeringen förstår inte jordbrukets kris

SLC:s styrelsemedlemmar är mycket besvikna både på EU och de finländska politikernas njugga ekonomiska stöd till det krisdrabbade finländska jordbruket efter handelssanktionerna mot Ryssland.
– Det är inte rätt att en enda yrkesgrupp ska betala. De finländska jordbrukarna drabbades extra hårt av Rysslands importstopp, men EU-s stöd till Finland ges bara med exakt samma slev som i övriga länder, kommenterade ordföranden Holger Falck i samband med SLC-styrelsens tvådagars seminarium på Åland förra veckan.
Men åländska odlares framåtanda och samarbete kan enligt Nylands svenska producentförbund NSP:s ordförande, riksdagsman Thomas Blomqvist, också ses som en inspirationskälla för övriga Svenskfinland.
Vid en presskonferens påpekade Blomqvist att besöket på de åländska grönsaks- och äppelodlarnas andelsföretag Ålands Trädgårdshall och lilla familjeföretaget Marskogens Lamm visar att man kan lyckas.
- Trädgårdshallens framgångar ger oss anledning att fundera på vad vi jordbrukare själva kan göra också på fastlandet för att stärka vår ställning. Vi måste stå samlade för annars spelar centralaffärerna ut enskilda producenter mot varandra, förklarade Blomqvist.
Han såg Marskogens Lamm, som föder upp lamm och förädlar lammköttet på olika sätt, som ett bra exempel på att det också i liten skala finns vägar till bättre lönsamhet.
- Det är nyttiga saker att fundera på hur vi kan ta med oss detta till andra sektorer av jordbruket.

Chipsfabriken en väckarklocka
SLC:s viceordförande och Österbottens svenska producentförbund ÖSP:s ordförande Mats Nylund konstaterade att den framgångsrika kampen för att ha kvar chipsfabriken på Åland också på fastlandet blev en väckarklocka för vilka stora effekter en nedläggning skulle ha fått för hela landet.
- Nu har Ålands riksdagsman Mats Löfström dessutom tagit initiativet till att en grupp från riksdagens jordbruksutskott ska besöka Åland i samband med Skördefesten i september, berättade Nylund som själv sitter både i riksdagen och i jord- och skogsbruksutskottet.
SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg betonar att behovet av egen matproduktion ökar över lag bland annat på grund av klimatförändringen. Samtidigt har de finländska konsumenterna visat ett glädjande stort intresse att satsa på inhemsk mat.
- Det är en stor fördel att ha en så stor del som möjligt av matproduktionen inom landet och Åland ligger bra i spetsen för det, påpekade Åberg som vill lyfta fram den regionala livsmedelsproduktionen.
- Men det skulle också vara viktigt att EU godkänner kraven på att ursprungsmärkningen måste bli bättre också för längre förädlade produkter så att konsumenterna vet vad de köper, framhöll Åberg också.
SLC-basen Holger Falck menade för sin del att om det någonstans är lättare att "brända" ett varumärke inom livsmedelssektorn så är det just på Åland.

Ger stödpengar åt mejeriet
Trots SLC-ledningens missnöje med att jordbruket inte fått mera stöd av staten nu under branschens djupaste ekonomiska kris så var alla ändå eniga om att det inte är mera stöd utan högre produktpriser som i längden ska rädda jordbrukets lönsamhet.
Ändå behövs det i dagsläget mera stöd än de 7,5 miljoner euro som mjölkbönderna får från EU för att hjälpa enskilda jordbrukare att överleva krisen. Holger Falck ville inte gå närmare in på detaljer i SLC:s krav inför de kommande förhandlingarna om nästa års budget, men hoppas att stödet åtminstone ligger i 40-miljonersklassen som jordbruksministern Kimmo Tiilikainen tidigare antytt.
Mjölkbonden Trygve Sundblom, som är Ålandsmejeriet ÅCA:s styrelseordförande, berättade att det nu är första gången för honom som produktionsintäkterna inte täcker gårdens kostnader.
- Det betyder att varje gång du tar mjölk ur tanken för att sända till mejeriet så ger du lite stödpengar med, konkretiserade Holger Falck.
SLC-topparnas åsikt är att massmedierna liksom allmänheten är väl medvetna om jordbruksnäringens kris.
- Men budskapet har definitivt inte gått fram till landets regering!

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skogens tillgångar måste få vara skogsägarens ensak enligt SLC

Uppgifter om tillgångar i de privata skogarna som kubikmeter och trädslag måste skogsägarna själva få bestämma om de vill ge offentlighet. Av den åsikten är SLC:s styrelse som diskuterade ett krav som EU-kommissionen nyligen ställt på Finland om allmänhetens tillgång till information om skogsmiljön.
- Det viktiga är att kravet inte får leda till att de uppgifter om virkesförråd enligt figurer i de privata skogarna som finns i skogscentralens datasystem ska vara öppet för vem som helst utan skogsägarens samtycke, säger Stefan Thölix, som är ordförande för SLC:s skogsutskott.
- Sitt utbud på olika virkessortiment måste få vara skogsägarens egen affärshemlighet. Det är också viktigt att den privata skogsägaren själv bestämmer vem som ska delges uppgifterna i skogsbruksplanen.
Enligt Stefan Thölix blir Finlands skogscentrals datasystem ett hot mot skogsägarens integritet i stället för att vara ett verktyg för god skogsvård i fall alla uppgifterna är fritt tillgängliga.
- När datasystemet upprättades lovade myndigheterna uttryckligen att så inte skulle bli fallet.

Kommissionen kräver öppen information
EU-kommissionen är missnöjd med att allmänheten i Finland inte kan få tillgång till information om skogsmiljöer som finns hos Finlands skogscentral, om man inte motiverar varför man vill ha dessa uppgifter. Enligt EU:s direktiv bör miljöinformation vara tillgänglig för allmänheten utan att man ska behöva ange skälen för sin begäran.
Således kräver nu EU-kommissionen att Finland ska ha vidtagit åtgärder senast under andra hälften av september, annars kan ärendet hamna i EU-domstolen.
Bakgrunden till kommissionens krav är en så kallad framställning från forskare Jussi Airaksinen från 2012. I sin framställning hävdar han att skogscentralens informationspraxis strider mot allmänhetens rätt till miljöinformation.
Kommissionen hänvisar till Finlands skogslag. Enligt den ska skogarna skötas och användas så att de allmänna förutsättningarna tryggas och för att bevara vissa biotoper med särskild betydelse för skogens biologiska mångfald. Skogscentralen ansvarar för insamling av information om platser där sådana biotoper finns.
Kommissionens krav är alltså att den här informationen ska vara tillgänglig för allmänheten utan att man ska behöva ange skäl för att ta del av den.
Finlands regering har i ett svar till kommissionen lovat att den ska lägga fram ett förslag om en lagändring. Det skulle ha skett i våras, men nu konstaterar kommissionen att ändringen har blivit försenad.
- Det är viktigt att lagändringen inte äventyrar de privata skogsägarnas integritet och rättsskydd, slår Stefan Thölix fast.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s spannmålsskörd varierar mellan öst och väst

EU-kommissionen räknar detta år med en något lägre veteskörd än i fjol. Skördenivån uppvisar stora regionala skillnader. Frankrike och Tyskland har lidit av ostadigt väder medan södra och östra Europa räknar med goda skördar.
I sin nyaste prognos utgår kommissionen från en sammanlagd spannmålsskörd på 312,9 miljoner ton. Resultatet överstiger knappt fjolårsmängden med 0,8 procent men är betydligt högre än medeltalet för de senaste fem åren, 306,4 miljoner ton.
Enligt prognoserna ökar årets majsskörd med hela 12,9 procent till 65,5 miljoner ton. Veteskörden stannar vid 153,5 miljoner ton, en minskning med -4,1 procent i jämförelse med fjolårets resultat.
Det internationella spannmålsrådet IGC är inte lika optimistiskt i sina beräkningar. IGC har sänkt sin spannmålsprognos för EU och utgår från en totalskörd på bara 305 miljoner ton. Experterna i London uppskattar veteskörden till 149 miljoner ton.

Problematiska regn i Frankrike och Tyskland
Skördesituationen varierar mycket mellan de olika medlemsländerna. I de öst- och sydeuropeiska regionerna (Rumänien, Bulgarien och Österrike) kör spannmålsodlarna in mycket goda spannmålsskördar.
Deras yrkesbröder i västra Europa har lidit svårt av en oberäknelig väderlekstyp under nästan hela sommaren. Ända sedan början av juni har Frankrike och Tyskland hemsökts av nästan dagliga, starka regn som inte bådar gott för skörden.
Särskilt knepigt är läget i Frankrike. Enligt en preliminär prognos från den statliga jordbruksmyndigheten FranceAgriMer och institutet för växtodling (Arvalis) blir skörden miserabel i de viktiga produktionsområdena i centrala och nordöstra Frankrike.
De franska analytikerna utgår från en sammanlagt veteskörd på 29,1 miljoner ton, eller 29 procent under fjolårsresultatet. Skördenivån understiger klart medeltalet för de senaste fem åren.
De ovanligt svåra förhållanden tar sig uttryck i skrala hektarskördar. I medeltal har hektarskördarna för vetet hållit sig kring 5,56 ton, eller en tredjedel av fjolårsvärdet. Spannmålens kvalitet har lidit svårt av fukt och regn.
De franska spannmålshandlarna har varit tvungna att beställa stora mängder brödvete från Rumänien för att ersätta den dåliga kvaliteten hos inhemsk vara. Omkring 60.000 ton högvärdigt brödvete lastas redan i rumänska hamnar för transport till Frankrike.
Tyskland har klarat sig något bättre men ständiga regnskurar har stört grödornas utveckling och främjat utbredningen av svampsjukdomar. Den senaste veckan har regnskurar nästan dagligen stoppat tröskningen i viktiga odlingsområden.
Analytiker i Storbritannien och Polen varnar likaså för regnigt väder under tröskningen. Problemen syns ännu inte i några prognoser men skördarna väntas regionalt sjunka under medeltalet.

Stor global skörd med låga priser
Skörden av oljeväxter väntas också sjunka under den normala nivån i både Frankrike och Tyskland. På EU-nivå räknar kommissionen med en medelgod skörd av oljeväxter, eftersom utsikterna för soja och solrosfrö är goda i Östeuropa.
Trots de partiella problemen i Europa väntar prognosinstituten en rekordstor global spannmålsskörd. Den nordamerikanska veteskörden torde stiga med 8,4 procent. I Ukraina väntas den största veteskörden sedan 20 år.
Också Ryssland har i flera omgångar höjt de officiella prognoserna och siktar på en rekordskörd av 65 miljoner ton vete. IGC utgår från en global veteskörd i storleksordningen 735 miljoner ton och en majsskörd på drygt en miljard ton.
De regionala bakslagen inom EU-området torde inte spela någon större roll för prisutvecklingen inom den internationella spannmålshandeln. Lagren är betryggande och den nya skörden överstiger konsumtionen. Prisnivån förblir låg, bedömer experterna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Läge för handel med halm och foderspannmål i Österbotten

På grund av att många husdjursproducenter i norra Österbotten råkat ut för skördeförluster kan det finnas ett behov av halm och foderspannmål mellan gårdar. Nu är det viktigt att kontakter etableras i tid, konstaterar ÖSP:s spannmålsutskott.
- Det kan finnas ett behov av halm i år i de norra delarna av Österbotten som drabbats hårt av stora regnmängder som har orsakat skördeförluster. Men behovet är oklart och det bästa som de som har ett behov nu är att meddela att de önskar köpa halm, säger Martin Edman, ordförande för ÖSP:s spannmålsutskott.
Han konstaterar vidare att det börjar vara bråttom.
- Söder om Nykarleby börjar tröskningen vara i startgroparna och det är viktigt att jordbrukare som eventuellt tänker sälja halm får reda på det så att halmen inte hackas.
Utskottet hade möte i onsdags för att diskutera aktuella saker. Edman och de övriga konstaterade också att det troligen finns en ökad efterfråga på foderspannmål i Österbotten.
- För de som har ett behov av foderspannmål är det viktigt att meddela det i tid, säger ÖSP:s ombudsman Fredrik Grannas.

Använd faktureringstjänster
Varje affär görs upp mellan köpare och säljare. Ett bra och säkert sätt för de som säljer är att utnyttja bolag som har faktureringstjänst.
- På grund av det ekonomiska läget rekommenderar ÖSP att säljarna använder sig av faktureringstjänster om odlaren som säljer oroar sig för att inte få betalt. Det är också viktigt att på förhand komma överens om pris och betalningsdatum gällande till exempel försäljning av foderspannmål, säger Grannas.
Att handla direkt mellan gårdar kan också vara förmånligare för köparen.
- På så sätt försvinner en mellanhand om affären sker mellan och två odlare. Fraktkostnaderna kan också minimeras.
Martin Edman är oroad för och lider med de yrkesbröder i norra Österbotten som drabbats av skördeskador. I området Nykarleby-Karleby har det enligt uppgifter inte regnat så här mycket på trettio år.
- En del har nu råkat ut för skördeförluster två år i rad. Nu kan vi bara hoppas att banker har förståelse om ekonomin för en del försämras ytterligare, säger han.
Söder om Nykarleby är förutsättningarna för en bra skörd goda. Men det viktiga nu är att det inte regnar för mycket.
- Det finns potential för goda skördar men vi börjar vara på gränsen också här med regnet. Vädret måste bli stabilare nu innan skördearbetet inleds, säger Torolf Sjögård.

Spannmålspriserna mycket låga
Utskottet konstaterar att prisläget har försämrats ytterligare under sommaren. Nettopriserna är på en mycket dålig nivå.
- Det är inte roligt för någon att priserna är så här låga. Ett råd vi kan ge är att vi odlare borde bli bättre på att binda en del av skörden redan under året, anser utskottet.
Något ljus i tunneln verkar inte finnas i det här skedet.
- Som det ser ut nu svänger det inte på länge på spannmålsmarknaden. Tidigast i mars-april nästa år kan det börja stiga om situationen globalt försämras. Men risken är stor för att vi har dåliga priser länge, säger Sjögård. Utskottet konstaterar vikten av att minska odlingen av spannmål för att minska utbudet.
- Vi odlar mer än vad vi använder i Finland och det finns också ett överskott på spannmål globalt. Många har inför den här säsongen minskat spannmålsarealen och det bör vi göra också i fortsättningen. Vi måste anpassa produktionen till konsumtionen, säger Grannas.
Ett alternativ är att odla mer oljeväxter som det råder brist på.
- Ett annat är att låta åkrarna vila och anlägga gröngödslingsvallar och samla kväve och förbättra mullhalten i marken. I dag är det ingen förlust att satsa på det när prisläget är dåligt. Odlare bör också fundera på om det lönar sig att arrendera mark för som det är nu är arrende- och markpriserna för höga, säger Sjögård.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nytt bolag med ny fabrik ångar in på fodermarknaden

Vinkelsliparnas tjut och lyftkranarnas surr hörs över skog och åker där Finlands nyaste foderfabrik reser sig i Virmo. Den här veckan kördes det första lasset spannmål in till fabriken och i september börjar de första leveranserna av foder för gris och fjäderfä.
- Visst är vi optimister, men också realister. Det blir nog allt klart, säger produktionschef Lasse Axberg lugnande då reportern undrar över myllret av byggarbetare och maskiner i det som blir företaget Agrox foderfabrik två dagar före mottagandet av spannmål skall börja.
Den 32 meter höga huvudbyggnaden saknar en av väggarna uppifrån och ned. I kontrollrummet sitter ännu planerarna och finslipar programmet som skall styra processerna.
- Visst hade vi hoppats att det skulle gå snabbare, men det går enligt tidtabellen i vårt avtal, försäkrar Agrox VD Juha Forsbom.
Fabriken började byggas i Virmo i början av juni. Men dess delar har byggts som containerstora moduler i Ilmajoki under hela vintern av verkstadsföretaget JPT Industria. Enligt företaget som tillverkar bland annat containerstora foderkök för gårdsbruk blir det här världens första modulärt byggda foderfabrik.
Byggmetoden innebär att modulerna med maskineriet i formatet 12x3,5x3 meter staplas fem i höjd i två staplar och kopplas ihop. Förråden är tre konventionella 22 meter höga rundsilon med en kapacitet på 2.000 kubikmeter var. Dessutom finns några mindre silon i huvudbyggnaden som mellanlager.

Kundernas fabrik
Agrox kommer att producera ett tiotal fodersorter för fågelfä under eget varumärke och ungefär lika många varianter för gris enligt A-rehus recept och för marknadsföring under A-rehus brand.
Produktionen blir enligt Forsbom ungefär 60 miljoner kilo sammanlagt, grovt taget lika mycket för gris och fågel, i det första skedet då fabriken körs i två skift. Om man senare kan övergå till tre skift kan produktionen bli 120 miljoner kilo årligen.
Alltsammans räknar Forsbom med att sälja i fabrikens hemtrakter, inom cirka 150 kilometers radie.
- Här i landskapet finns 65-70 procent av hönsen och 35-40 procent av grisarna i landet. Det är marknad tillräckligt för oss, vi behöver inte skeppa produkterna någonstans, säger han.
Det är en marknad där det har funnits ett sug alltsedan Raisio avstod från foderproduktionen för enmagade djur 2014. Djurgårdarna har varit hänvisade till en stor leverantör, Finska foder.
Initiativet till och satsningarna på den nya foderfabriken kommer från stora höns- och svingårdar i landskapet. De fyra största av de sju delägarna (Forsbom själv är en av de mindre) är just höns- eller svingårdar som vill ha mera konkurrens på fodermarknaden.
Investeringen går lös på över 10 miljoner euro.
Fabriken placerades i Virmo (finska Mynämäki) där man hittade en lämplig och färdigplanerad tomt på ett industriområde. Fabriken ligger ett stenkast från riksväg 8 och är centralt placerad både med tanke på spannmålsodlarna och avnämarna av foderprodukterna.

Automatiserat
Fabriken har två produktionslinjer oberoende av varandra så att man kan köra gris- och fågelfoder samtidigt. Fågelfodret kommer att malas i en s.k. multicracker, ett slags valskvarn med mönstrade valsar.
- Det söndrar kornen, men lämnar dem grova. Hönsen tycker mest om dem så, förklarar Axberg.
En fördel med multicrackern är också att den drar mindre energi än t.ex. en hammarkvarn.
Processen är långt automatiserad och reglerad med tiotals vågar som ser till att komponenterna tillsätts i rätt mängder.
I princip kan fabriken köras av bara två personer då största delen av det manuella arbetet går ut på att se till att det finns säckar att fylla på de rätta ställena. I praktiken kommer det att behövas ett femtontal anställda för att hålla igång fabriken i ett tvåskiftssystem, säger Juha Forsbom.
Leveranserna görs som självservice, inklusive provtagningen av lasset.
Avtal om spannmålsleveranser gör man fortlöpande. Det är främst Lasse Axbergs bord, men "vill man tala svenska så kan man ringa till mig", lovar Forsbom.
Agrox lovar också att betala bättre för spannmål av bättre kvalitet ifråga om proteiner och fukt.
- Det blir ju bättre foder av bättre råvaror, säger Forsbom.

Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet