Landsbygdens Folk

Ledaren 20.1.2017 Bonde, ställ upp i kommunalvalet!

Senast den 28 februari ska listorna på de kandidater som ställer upp i vårens kommunalval lämnas in.

Av tradition har jordbrukarna deltagit aktivt i kommunalpolitiken. Att de flesta av landets jordbrukare har vuxit upp och rört sig på hemorten har gett förutsättningar för en god lokalkännedom.
Till vardags har jordbrukarna lärt sig komma överens med grannarna om allehanda projekt som byggande, dikningar, skogsvägar, tunga transporter och servitut. Därigenom har de lärt sig att förhandla fram lösningar mellan olika parter.
Jordbrukarnas andel av befolkningen fortsätter att minska också på det lokala planet, det gäller förstås i synnerhet kommunerna med tillväxt och nyinflyttning. Desto större behov finns det att de som finns kvar ställer upp i de lokala valen för att bevaka sina egna och näringens intressen.
I veckans tidning ger jordbrukaren Kim Männikkö i Kyrkslätt, känt ansikte i finlandssvenska producentsammanhang, några exempel på varför han ställer upp i valet. Han tycker att man måste tänka praktiskt, bland annat i markfrågor och vägplaner.
Således behövs tillräckligt breda vägar för att bönderna ska kunna komma fram också med sina maskiner. Vem annan än en bonde kommer ihåg att tänka på det?
Enligt SLC:s strategi arbetar förbundet bland annat för att förutsättningarna för medlemmarnas företagande säkerställs. Det är ett mål värt att eftersträva.
Men det förutsätter att medlemmarna är aktiva i sin kommun. Där kan man påverka markanvändningen. Där kan man bidra till att skapa förståelse bland de kommunala beslutsfattarna för jord- och skogsbruket.
Där kan man framhålla näringens betydelse för kommunen, invånarna och det övriga näringslivet. Där kan man vara med om att underlätta förutsättningarna för exempelvis byggande av nödvändiga produktionsbyggnader i anslutning till jordbruket.
Det här är frågor som lokala jordbrukare kan bäst.
I strategin heter det vidare att SLC arbetar för att befrämja medlemmarnas produkter och tjänster i offentliga upphandlingar. Här är också ett område där jordbrukarna bör hålla sig framme.
Kommunerna fattar själva sina beslut, men de uppmanas att följa statsrådets principbeslut och strategiska linjer i den offentliga upphandlingen. Enligt dem uppmuntras kommuner och landskap att öka andelen färsk högklassig närmat och ekomat.
Det finns många andra frågor som gör det angeläget att jordbrukarna ställer upp i kommunalvalet, till exempel upprätthållandet av byskolorna, vatten och avlopp i glesbygden m.m.
Nästa år blir det aktuellt att i samband med presidentvalet också välja nya landskapsfullmäktige, och 2019 kommer landskapen att ta över en del av de uppgifter, kommunerna nu har.
Det är viktigt att jordbrukarna ställer upp också i det valet. Det är dock ingen orsak hålla sig tillbaka inför kommunalvalet i vår. Jordbrukets talesmän behövs i båda organen, i synnerhet under övergångsskedet för att trygga servicen för näringen.
Jordbrukarna kan vara med om att bryta det sjunkande intresset för att ställa upp i kommunalval.
 
Micke Godtfredsen
 
Lönar det sig ändå att söka statsborgen?
För att underlätta situationen för gårdar med tillfälliga ekonomiska problem finns det en möjlighet att till och med sista januari söka om statsborgen för likviditetslån. Lånet som man söker borgen för, kan användas till exempel för att betala djurkrediter, avbetalningsposter på jordbruksmaskiner och jordbrukskrediter som förfallit eller förfaller.
Intresset verkar i alla fall vara måttligt, åtminstone inom SLC:s medlemsområde. Det kan möjligtvis ge anledning till en lättnadens suck, men tyvärr finns risken att det inte är så enkelt.
Att det handlar om borgen för ett lån och inte om ett direkt krisstöd är säkert en väsentlig förklaring till det återhållsamma intresset. Det är förståeligt att gårdarna inte vill ta mera lån om de inte är absolut tvungna.
Några av dem ser ut att kunna sköta sina svårigheter med uppskov på amorteringarna. Det kan också finnas säkerheter kvar på gårdarna och då undviker man kostnader för borgen om man behöver lån.
Att möjligheten att söka statsborgen gäller bara för gårdar med årliga inkomster på i genomsnitt minst 100.000 euro under en två års period kan också vara en förklaring till att tillströmningen har varit måttlig. Inkomstgränsen torde i övrigt bygga på antagandet att gårdar med högre bruttoinkomster sköts av heltidsjordbrukare, ofta husdjursproducenter, som är helt beroende av verksamheten.
Enligt vad lantbruksspecialisten vid Aktia Bank Carola Wester-Sundblad berättar på annan plats i veckans tidning tyder i alla fall mycket på att situationen inte precis har blivit bättre för gårdarna, tvärtom. En del kan alltså ha svårigheterna framför sig och behöva lån senare.
Att amorteringsuppskov och ändringar av amorteringsplanerna har blivit vanligare som bankdirektör Krister Lindström vid Pedersörenejdens Andelsbank nämner i veckans tidning är också ett tecken på detta.
Dessutom står vi snart inför vårbruket.
Då är det emellertid för sent att anhålla om statsborgen. Det kunde med andra ord löna sig för dem som har möjligheten att ännu överväga att ansöka.
Att fylla i blanketten med de rätta uppgifterna går snabbt, men banken kan behöva rätt lång tid för att fatta beslut om lånet. Ansökningstiden går som sagt ut 31 januari. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Gröna veckan öppnade

UPPDATERAD 20.1,2017 klockan 17.05
Super, tycker Bernd och Gisela om den finländska avdelningen på Gröna veckan som öppnade i dag fredag. Finland har satsat i något större omfattning på veckan än tidigare år.
Bernd och Gisela har bekantat sig med Malmgårds produkter. De har besökt Norge men aldrig Finland.
– Vi kunde nog väldigt gärna tänka oss att åka dit. Det är främst den vackra naturen och friden som lockar, säger de båda.
De har just fått en grundlig dos information om Malmgård i Lovisa av Kristina Creutz som deltar i mässan tillsammans med Henrik.
Malmgårds ekologiska laktrits är bland de populära produkterna. Dessutom marknadsför gården sin matturism och sina ekologiska spannmålsprodukter, emmerpasta, rybsolja och vinäger. Också Malmgård Dinkel är i FinnBar på den finländska palviljongen.

Tre saker att komma ihåg om Finland

I sitt tal punder fredagen i samband med öppningen av den finländska avdelningen bad jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen publiken minnas tre saker:
– Vi önskar att ni kommer ihåg de finländska produkter ni ser runt omkring er och firmorna som producerar dem. Vi skulle också vilja att ni minns Finland som mål för era besök och semestrar. Det är nära, det är tryggt och det är fascinerande.
Vidare önskar vi att ni minn den resa på hundra år Finland har gått igenom som självständigt land och den vägen lyckats bli en av världens mest utvecklade nationer.
Minister Tiilikainen ville också framhålla hur Finland har uppnått en ledande position när det gäller hållbar utveckling.
– Det har vi lyckats med under en ur historiskt perspektiv mycket kort period, sade han.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Dags att ta itu med skattedeklarationen

Den som inte tycker om förändringar blir i år glad när deklarationen ska fyllas i. Beskattningen och deklarationerna år 2016 följer nämligen samma principer som föregående år.
Deklarationsdags
Normer, procenttal, skatteskalor och avdrag ändrar lite, men jord- och skogsbrukets beskattning är lika som i fjol. Periodskattedeklarationen ser däremot inte riktigt lika ut som tidigare och heter nu Deklaration av skatter på eget initiativ. Förändringen är inte stor, de uppgifter som ska fyllas i är nästan samma som tidigare.
Att mervärdesskatteblanketten har ändrat hänger egentligen ihop med en större reform av beskattningsförfarandet som trädde i kraft 1.1.2017. I övrigt kan man också vänta sig lite andra förändringar i beskattningen år 2017. Jord- och skogsbruksföretagare likaväl som andra småföretagare kommer att få göra ett så kallat företagaravdrag och vissa skogsbrukare som får skogsmark som gåva ska få göra ett så kallat skogsgåvoavdrag.
Men de här nyheterna för år 2017 behandlas inte desto mera här. Den här artikeln koncentrerar sig på deklarationen och beskattningen 2016.

Skärpt progressivitet
Det som kan noteras om 2016 är att progressiviteten i beskattningen av kapitalinkomster ytterligare skärpts. Nu är skattesatsen 34 procent på kapitalinkomster på den andel av inkomsterna som överskrider 30.000 euro.
Ytterligare kan man notera den förändringen att överlåtelseförluster som år 2016 har uppkommit genom försäljning av egendom, till exempel fastigheter eller aktier, numera kan dras av från övriga kapitalinkomster.
Tidigare fick man dra av dylika förluster endast från överlåtelsevinster (vinst på försäljning av egendom) under en femårsperiod. Den regeln gäller fortfarande på överlåtelseförluster uppkomna 2015 eller tidigare.
Årets deklarationsexempel i LF är samma massiva informationspaket som tidigare utkom i LoA-bilagan. Det omfattar ett deklarationsexempel med jordbrukets deklarationsblankett 2, skogsbrukets blankett 2C och blanketten för mervärdesbeskattningen.
Uppställningen följer deklarationsblanketterna. I samband med de olika skattepunkterna berörs olika aktuella frågor.

Deklarera på nätet
Skattemyndigheterna önskar att man i allt högre grad lämnar in sin deklaration i elektroniskt på nätet. Mervärdesskatten och arbetsgivarprestationerna, förskottsinnehållning och sjukförsäkringsavgift (tidigare socialskyddsavgift), för perioder som börjar 1.1.2017 ska redovisas (och betalas) elektroniskt.
Dessa skatter på eget initiativ får lämnas in på en pappersblankett endast av särskilda skäl, om det till exempel inte går att lämna deklarationen elektroniskt på grund av tekniska hinder!
För att deklarera elektroniskt behöver en enskild jordbrukare sina personliga nätbankkoder. Endast nätbankkoderna för den person i vars namn deklarationsblanketten är skickad duger. Jordbrukssammanslutningar och dödsbon måste däremot skaffa sig en så kallad Katso-kod (görs via webbsidan yritys.tunnistus.fi).
I praktiken går den elektroniska deklarationen till så att man går till en webbsida där man loggar in med sina koder. Det finns flera alternativa adresser. Man kan surfa fram till elektroniska deklarationen via jord- och skogsbrukets sidor på skatt.fi eller gå till suomi.fi (e-tjänster, sök till exempel "skattedeklaration för jordbruk"). I deklarationsanvisningarna nämns också en exakt adress skatt.fi/skattedeklaration/2 (eller 2C). Valmöjligheterna är alltså många.

Skriv ut både blanketten och bekräftelsen
Efter att man har loggat in får man en nätversion av deklarationsblanketten att fylla i. Alla beräkningar i den sköts automatiskt och anvisningarna finns hela tiden nära till hands. Om man vill hålla paus i arbetet kan man mellanspara blanketten.
När allt är färdigt ifyllt sänder man i väg den och får en bekräftelse på att blanketten är mottagen. Det lönar sig att skriva ut både den ifyllda blanketten och bekräftelsen för arkivering.
Med en del bokföringsprogram (till exempel Wakka, Maatalousneuvos) kan man även skapa en elektronisk skattedeklarationsfil, en så kallad Tyvi-fil. Den kan som sådan skickas direkt till skattemyndigheterna. Det görs via ilmoitin.fi. Numera kan också det göras med vanliga nätbankkoder. Med WebWakka går det här ännu lite smidigare.
Ytterligare kan nämnas att såväl jordbrukets som skogsbrukets deklarationsblankett och mervärdesdeklarationen samt anhållan och accisåterbäring kan göras elektroniskt.
Mervärdesdeklarationen kan också lämnas direkt via e-webbtjänsten Min Skatt.

Anvisningar och blanketter nästan oförändrade
Systemet med anvisningarna är lika som i fjol. Det finns en kortfattad, tryckt version som skickas hem tillsammans med deklarationsblanketterna och en detaljerad som endast finns på nätet. Samma gäller också skogsbrukets anvisningar och periodskattedeklarationen.
De detaljerade deklarationsanvisningarna finns endast på nätet under adressen skatt.fi/skattedeklaration/2. Om man vill läsa skogsbrukets anvisningar ska man i slutet skriva 2C i stället för 2.
Om deklarationsblanketterna finns det inte alltför mycket att säga i år. Jordbrukets deklarationsblankett 2 är lika som föregående år. Årtalen har givetvis ändrat och så har man rättat ett tryckfel från förra året!
I skogsblanketten 2C har frågan om man bifogar fritt formulerade bilagor fallit bort. Ett klart ställningstagande att skattemyndigheterna inte vill ha "överflödiga" papper. I övrigt är blanketten exakt lika som föregående år med undantag för årtalen.
Mervärdesskatteredovisningen görs alltså på ny blankett, Deklaration av skatter på eget initiativ, som används av alla andra mervärdesskattskyldiga. Uppgifterna som ska fyllas i är samma som i fjol.
Samma blankett används också för att deklarera arbetsgivarprestationer ifall man har anställd arbetskraft samt en del andra skatter. Detta innebär tyvärr att de detaljerade deklarationsanvisningarna är rätt omfattande.

Viktiga datum
I år ska blanketterna (2 och 2C) lämnas in eller postas senast tisdagen den 28 februari. Detta gäller även sammanslutningar.
Den förhandsifyllda blanketten omfattande även jord- och skogsbrukets resultat ska sedan vid behov korrigeras och lämnas in den 9 alternativt 16 maj tillsammans med övriga bilageblanketter (till exempel blankett 7 och 14).
Mervärdesskatteredovisningen ska sändas eller postas senast 28.2.2017. Betalning av eventuell mervärdesskatt görs till det individuella skattekontot och betalningens förfallodag är 28.2.2017.
Glöm inte heller ansökan om återbäring av accis på energi (punktskatt på energiprodukter). Samma datum gäller även här.
Uppskov beviljas inte för periodskatteredovisningen eller anhållan om accisåterbäring.
Alla blanketterna får postas i samma kuvert.

TEXT
Kim Nordling
ProAgria Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF)

ILLUSTRATION
Richard Elgert

FOTNOT: I pappers- och nätversionen av veckans LF hittar du Kim Nordlings utförliga informationspaket med deklarationsexempel. SLC:s jurist Mikaela Strömberg-Schalin tar upp aktuella rättsfall och vad som är aktuellt i beskattningen 2017.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

"Sunt bondförnuft behövs i politiken"

Kim Männikkö (SFP) är ingen gröngöling i kommunalpolitiska sammanhang. Han har suttit 12 år i samhällstekniska nämnden i Kyrkslätt och ställde första gången upp i fullmäktigevalet som representant för Svensk Ungdom redan i början av 1980-talet. I vår kandiderar han igen i kommunalvalet.
Kim Männikkö
- Jag har under mina år i kommunalpolitiken alltid varit första eller andra suppleant och därmed deltagit i de flesta mötena, men förra perioden kom jag för första gången in i fullmäktige som ordinarie på grund av att en ledamot flyttade från orten.
Männikkö säger att han tvekade i det längsta ifall han skulle ställa upp i vårens kommunalval, men många tryckte på, så han gav med sig.
- Jag har nog ett starkt stöd. Och så tycker jag själv att det är viktigt att det finns en jordbrukare med i politiken som kan bevaka markägarfrågor och som tänker praktiskt.

Tillräckligt breda vägar
På hemgården Teir, som funnits i släkten sedan 1795, odlar Männikkö vårvete, raps och korn.
- Jag tog över gården 1983, direkt efter min morfar, berättar Männikkö och konstaterar att han faktiskt är den enda jordbrukaren som ställer upp i kommunalvalet i Kyrkslätt. Till vardags jobbar han på K-Maatalous i Lojo.
Då det gäller markägarfrågor och praktiska vägplaner har Männikkö mycket på hjärtat.
- Jag är nog bland de enda ledamöterna i samhällstekniska nämnden som tänker praktiskt och ur jordbrukarsynvinkel. Kommunen växer så det knakar och det innebär också att all infrastruktur såsom vägar planeras på nytt, och här uppstår ofta problem.
- Tjänstemännen förstår till exempel inte hur stora jordbruksmaskinerna är. Vägarna måste vara så breda att man kan köra på dem med en stor traktor. En skördetröska kan vara 4 meter bred och den normala bredden på en landsväg är 3,5 meter.
Kantstenarna vid sidan av vägen utgör också ett stort problem, för att inte tala om lyktstolpar, trafikmärken med mera.
- Och på motorvägen får vi ju inte köra med jordbruksmaskiner.
Många av kommunens jordbrukare odlar skiften som ligger belägna så att man helt enkelt är tvungen att köra längs med landsvägen för att ta sig till dem.
- På min egen mark har jag till exempel ett skifte som ligger på 5 kilometers avstånd, och dit måste jag köra på landsvägen, säger Männikkö.

Långsiktigt tänkande saknas
Kyrkslätt är en landsbygdskommun som idag har 40.000 invånare och omkring 70-80 aktiva jordbrukare.
- Även om jordbruket för ganska många är en bisyssla eller hobby, så måste man ju ge bönderna förutsättningar att bruka jorden. Alla kommuninvånare tycker om att ha öppna landskap i kommunen, men då måste ju någon sköta dem!
Männikkö konstaterar att det sunda bondförnuftet är en hjärtefråga för honom i politiken.
- Jag anser att det som ofta saknas i kommunalpolitiken är långsiktigt tänkande. Det satsas mycket tid och resurser på att göra upp fina strategier, men det känns ofta som om strategierna glöms bort och ingen följer dem.
Dessutom anser Männikkö att de ledande tjänstemännen borde bo i kommunen.
- Det är nog bara när man själv är bosatt i en kommun som man på riktigt märker hur olika beslut påverkar en. Annars tror jag nog att det är ganska svårt att skapa sig en bra helhetsuppfattning.

Viktigt med lokalkännedom
På grund av att inflyttningen till Kyrkslätt är stor är det rätt många fullmäktigeledamöter som har flyttat till kommunen först på 2010-talet.
- Efter en så kort tid som kommuninvånare saknar man förstås perspektiv. Då jag började jobba i samhällstekniska nämnden för 12 år sedan fanns där ännu många äldre Kyrslättbor med, trots att många var från andra partier. I dag är det inte så längre.
- Själv har jag bott i kommunen i hela mitt liv, så man kan säga att jag har ett visst perspektiv och en stark lokalkännedom. Folk brukar nog lyssna på mig när jag öppnar munnen, konstaterar Männikkö med glimten i ögat.
Då han får frågan om det finns något som han upplever att är jobbigt i politiken, konstaterar han att det känns tungt då man kommer till ett möte och inser att man har en fullständigt annan uppfattning än de andra partierna om hur ett ärende ska skötas.
- Men det bästa med politiken är de sociala kontakterna och att man har tummen på vad som händer i samhället.

TEXT & FOTO
Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Arrendefrågor fick nyländska bönder på benen

Sällan har så många jordbrukare deltagit i ett Greppa marknaden-seminarium som i onsdags när arrendefrågor var på tapeten. Närmare sjuttio nyländska odlare mötte upp i Vanda lantbruksmuseum. Förutom arrendefrågor avhandlades skördeskadeförsäkringar och situationen på spannmålsmarknaden.
Det är inte förvånande att arrendefrågor väcker intresse. I vårt land arrenderas omkring 800.000 hektar odlingsmark. Det betyder att nästan fyrtio procent av den totala åkerarealen är utarrenderad.
SLC:s jurist Mikaela Strömberg-Schalin lyfte fram de formella kraven för arrendeavtal, men påpekade att också andra saker kan vara viktiga att diskutera i förväg eller foga till avtalet.
I dagens läge har många markägare ingen självklar koppling till jordbruk och det blir allt viktigare att inkludera villkor i arrendeavtalen.
Arrenden som gäller två år eller längre måste vara skriftliga, medan kortare avtal kan vara muntliga. Om det finns byggnader på området gäller också att avtalet ska vara skriftligt. Alla villkor bör vara skriftliga för att gälla.
- Ingår till exempel snöplogning, täckdikning eller annat underhåll ska det finnas svart på vitt för att ha rättslig kraft, säger Mikaela Strömberg-Schalin.

Modellavtal på nätet
På SLC:s hemsida finns modeller av arrendekontrakt som kan vara till nytta för den som ska ingå eller förnya arrendeavtal.
Därtill är det bra att försäkra sig om att båda parter är eniga om i vilket skick jorden är och vilka åtgärder som krävs och vem som står för fiolerna. Det har också blivit vanligare att inkludera flyghavrebekämpning i arrendeavtal.
Som arrendetagare ansvarar man för att man har jorden i sin besittning om man förbundit sig till fleråriga villkor inom miljöförbindelsen. Har du anlagt en femårig skyddszon på ett arrenderat skifte vill du inte att arrendeavtalet bryts efter tre år.
Och faktiskt, en del arrendegivare kan behöva upplysas om att de inte har rätt att köra snöskoter på en åker som såtts med höstsäd.
Även om avtalen kan göras upp på många vis är de bindande för båda parter.
- Avtal håller och det gäller båda vägarna. Varken försäljning eller arrendegivarens död är en uppsägningsgrund, säger Strömberg-Schalin och påpekar att arrendekontrakt med fördel kan inkludera en option på förlängning av kontraktet istället för riktigt långa avtal.

Varierande priser
Diskussionen om våra höga arrendepriser har gått het redan länge. Under våren kommer Naturresursinstitutet Luke att presentera den första heltäckande informationen om arrendepriser på åkermark.
Ekonomirådgivare Peter Österman på Svenska lantbrukssällskapens förbund ger oss i alla fall en fingervisning om situationen.
- Arrendenas storlek är mellan 100 och 600 euro per hektar. Det normala är mellan 200 och 400 euro säger han.
Österman påpekar också att vårt stödsystem bidrar till att hålla arrendepriserna höga. Risken är förhållandevis liten, eftersom stödsystemet ändå tryggar en viss inkomst.
- Vi lever i en föränderlig värld. Om det går så att stödnivån sjunker kraftigt kan det vara bra att gardera sig när man gör upp långa arrendekontrakt, råder Österman.
Arrendepriset går också att binda till stödnivån om man så önskar.
Han råder alla odlare som står i färd med att arrendera jord att göra upp egna kalkyler för att avgöra vad man är villig att betala i arrende. Hans egna modellkalkyler bygger på uppskattade uppgifter om bland annat skördenivå, försäljningsintäkter enligt dagens pris och ett lönekrav på tio euro i timmen.
Efter lite uträkningar för ett specifikt skifte med korn kommer han fram till att det högsta möjliga arrendet kunde anses vara 215 euro per hektar. Om kornet däremot säljs för endast drygt hundra euro per ton finns det dessvärre inte mycket kvar att betala arrendet med.

Att försäkra sin skörd
Också de rätt nya skördeskadeförsäkringarna presenterades på onsdagens seminarium. Jaana Sohlberg från LokalTapiola och Teppo Raininko från OP Försäkring redogjorde för sina något olika försäkringar.
Eftersom staten inte längre ersätter skördeskador har den biten fallit på försäkringsbolagen och i sista hand odlaren själv. Skördeskadeförsäkringarnas syfte är inte att dryga ut odlarens kassa när skörden blev sämre än beräknad.
Villkoren är stränga och noggrant stipulerade och gäller i allmänhet enbart skador orsakade av exceptionella väderförhållanden. Sådana inträffar i medeltal en gång på femtio år. Skadan förutsätter totalförlust av åtminstone en del av skörden.
- Om vi skulle gå in för att täcka mindre skador skulle försäkringen bli väldigt dyr, säger Jaana Sohlberg.
LokalTapiolas skördeskadeförsäkring erbjuder tre olika skyddsnivåer och kan varieras mellan olika växtslag. OP Försäkring har en skyddsnivå som gäller hela gårdens odlingsmark. Försäkringspremierna ligger idag på omkring 3-5 euro per hektar. Vissa växtslag täcks inte av försäkringen och inte heller exempelvis betesvall eller gröngödslingsvall.
Trots de stränga villkoren berättar Teppo Raininko att OP Försäkring ifjol betalade ut fyra gånger mer i skördeersättningar jämfört med inkomsten av premierna.

Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Svagt intresse för likviditetslån i Österbotten

Endast ett fåtal jordbrukare med likviditetsproblem har utnyttjat den aktuella möjligheten att ansöka om banklån med statsborgen. Detta rapporteras från några österbottniska bankkontor som LF ringde upp.

Krister Lindström, bankdirektör på Pedersörenejdens Andelsbank, säger att intresset för att ta banklån med statsborgen har varit mycket svagt i hans område.
- Det är inte säkerhetssidan som är den främsta stötestenen i det här sammanhanget. Det är försämrad lönsamhet och likviditetsproblem inom jordbruket som är det största problemet, säger Lindström allmänt vad beträffar kreditgivningen till jordbrukare.
Inte heller Kent-Johan Lindsén, bankdirektör och vice vd på Närpes Sparbank, kan vittna om någon rusning i Närpesområdet på sistone.
- Det här alternativet har varit aktualiserat ett tag. Men faktiskt har inte särskilt många lokala producenter nappat på. Tydligen är behovet av den här typen av lån inte så stort i området.

Avvaktande inställning
Apropå de jordbrukare som har anmält intresse för banklån med statsborgen kan Lindsén inte urskilja några speciella mönster - till exempel i fråga om produktionsinriktning eller verksamhetens storlek.
- Det sträcker sig över hela linjen. Kanske hade vi också förväntat oss ett större intresse från fältet. I praktiken har det inte varit så dramatiskt.
Kent-Johan Lindsén säger att den allmänna utvecklingen av jordbruksnäringen i hans område är rätt bekymmersam.
- I dessa osäkra tider med försämrad lönsamhet har jordbrukarna vanligtvis en mera avvaktande inställning till investeringar och låntagning. Hos oss har jordbrukarnas efterfrågan på lån minskat under de senaste åren. Det har handlat om till exempel torkanläggningar eller investeringar på mjölkproduktionssidan.
Några större investeringar är inte aktuella inom primärnäringarna i Närpestrakten där växthussektorn dominerar starkt. Oron på grund av sänkta grönsakspriser skapar för närvarande extra stress inom den sistnämnda branschen.
- Några satsningar på kalvstationer och dikoproduktion, förekommer men det handlar inte om några jättestora projekt, tillägger Lindsén.

Vanligare med amorteringsuppskov
Krister Lindström säger att jordbrukarkåren i hans verksamhetsområde - Jakobstad, Pedersöre och Larsmo - fortsättningsvis efterfrågar krediter för olika slags investeringar.
- Gårdarnas intresse för att låna pengar har emellertid minskat om vi blickar tillbaka på de senaste 18 månaderna. Vad gäller våra jordbrukskunder har det blivit vanligare med amorteringsuppskov och ändring av amorteringsplaner.
- Man har till exempel kommit överens om att amortera en gång om året i samband med utbetalning av stöd. Men så visar sig summorna ha blivit för stora. Förutsättningarna för att uppnå lönsamhet i jordbruket har varit annorlunda när lånet togs, säger Krister Lindström.
Från den 1 december 2016 fram till den 31 januari 2017 har jordbrukare möjlighet att via NTM-centralen ansöka om banklån med statsborgen. Möjligheten är främst ämnad för jordbrukare med tillfälliga likviditetsstörningar.
Lånebeloppet kan variera mellan 30.000 euro och 110.000 euro. Borgen kan beviljas för högst 70 procent av beloppet. Den maximala lånetiden är sju år.

Joakim Snickars
joakim.snickars@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lamt intresse för statsborgen på lån också i Nyland

Inte en enda ansökan om statsborgen för likviditetslån har kommit in till Aktia Bank, berättar Carola Wester-Sundblad, lantbruksspecialist vid Aktia i Ingå.
- Inom hela Aktias verksamhetsområde har det kommit in ett par förfrågningar per telefon om statsborgen, men när det visat sig att det är frågan om ett lån har det inte väckt intresse. Det är överhuvudtaget väldigt få som tagit kassalån just nu, eftersom få gårdar satsat på stora investeringar. Jag kan tänka mig att det är gårdar som investerar i stora djurstall eller stora växthus, som kunde vara i behov av en dylik statsborgen.
Förra året var inget gott år för jordbrukarna vilket påverkade investeringarna.
- Det vi hört efter deklarationen är att 2016 var ett betydligt sämre år än 2015. Därför kan det bra hända att lånebehovet ligger framför oss, inte bakom oss.
När det blir aktuellt med statsborgen kan det vara för sent, eftersom ansökningstiden för statsborgen på likviditetslån går ut 31.1 2017.
- Det kan mycket väl hända att många skulle ha nytta av det här lånet till exempel för att sköta bort stora avbetalningar. Däremot kan vi inte rikta oss direkt till dem, eftersom vi endast vet om avbetalningar som kunderna själv berättat om för oss.

Krisstöd hade behövts
Wester-Sundblad hade gärna sett att även växtodlarna erbjudits någon form av krisstöd, inte bara möjligheten att ta ett billigare lån.
Trots att antalet tecknade kassalån inte stigit, märks det ändå att gårdarnas ekonomi inte är i toppskick.
- Det vi ser är att amorteringsuppskoven ökat något. De flesta verkar alltså fixa kassa på det sättet, men samtidigt är man försiktig med att ta nya lån. Klarar man sig med att istället ta amorteringsfria månader är det klart att det är ett smidigare sätt än att låna mera pengar.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brittiska regeringen vill lämna EU:s inre marknad

Det blir en hård Brexit, lovade den brittiska premiärministern Theresa May i ett linjetal på tisdagen. Britterna ska lämna EU:s inre marknad och tullunionen. Invandringen ställs under stark kontroll. Jordbruket hade hoppats på en mjukare linje.

Britterna har redan länge efterlyst klara besked om Brexit. Theresa May har nu klart och tydligt sagt att hon kommer att köra en hård linje. Det blir ingen blandning av litet Brexit och litet EU. Britterna ska följa en konsekvent politik.
Regeringen har fastställt tolv principer för tiden efter EU. En av de viktigaste uppgifterna blir en hård kontroll av invandringen. Enligt Theresa May är antalet invandrare redan för högt. Å andra sidan ska kvalificerad arbetskraft vara välkommen.

Ingen delaktighet i den inre marknaden
Storbritannien går inte längre med på att betala stora bidrag till EU, eftersom landet ställer sig utanför gemenskapen. I stället ska banden stärkas mellan de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland.
Premiärministern sade klart ifrån att britterna eftersträvar klara relationer till EU utan delaktighet i den inre marknaden. Regeringen ska i stället trygga tillgången till EU-marknaden via ett omfattande och ambitiöst frihandelsavtal.
Theresa May väntar sig trots allt goda relationer till EU. Det ligger i britternas intresse att det går bra för EU, sade hon. Men regeringen kommer medvetet att stärka Storbritanniens traditionella roll som en stark och global handelsnation.
Premiärministerns plan är att britterna ska bedriva handel med nationer i hela världen. Länder som Kina, Brasilien och golfstaterna har redan anmält sitt intresse. Storbritannien ska också intensifiera handeln med Indien, Australien och Nya Zeeland.

Oro inom NFU
Ett avtal om Brexit kommer tidigast våren 2019, förutsade May. Den slutliga överenskommelsen kan tidigast godkännas av parlamentets båda kamrar våren 2019, efter en tvåårig förhandlingsfas.
Den brittiska producentorganisationen NFU har länge krävt en fortsatt tillgång på utländsk arbetskraft för arbetet på gårdarna och ett tillträde för jordbruksexporten till EU:s inre marknad. Jordbruket behöver en lång övergångstid för att klara omställningen till Brexit.
I en första reaktion på Theresa Mays linjetal välkomnar NFU planerna på ett frihandelsavtal med EU, men varnar samtidigt för att förhandlingarna om ambitiösa avtal vanligen sträcker sig över flera år.
NFU efterlyser brådskande samtal med regeringen för att diskutera uppläggningen av landets livsmedelsproduktion och detaljerade planer för övergången. NFU understryker att det brittiska jordbruket är starkt beroende av exporten till EU.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Johan Åberg tillbaka till MTK

SLC:s verksamhetsledare, AFM Johan Åberg har utnämnts till direktör för MTK:s jordbrukslinje. Han tillträder tjänsten den första mars i år.
Johan Åberg har tidigare varit forskningschef vid MTK. Sedan sommaren 2013 är han tjänstledig från MTK för att vikariera SLC:s ordinarie verksamhetsledare Jonas Laxåback, som är kooperationens husdjursombudsman i Bryssel.
Johan Åberg efterträder Minna-Mari Kaila som direktör för MTK:s jordbrukslinje. Hon har nu ett ett vikariat som chef för jord- och skogsbruksministeriets matavdelning. Vikariatet fortsätter så länge den ordinarie chefen Risto Artjoki är statssekreterare för samlingspartiets ministergrupp.
Johan Åberg
Johan Åberg tillträder tjänsten som direktör för MTK:s jordbrukslinje.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

S-kedjans prissänkningar väcker oro bland producenter

S-kedjan har sänkt utförsäljningspriset på flera inhemska livsmedel. Producenterna ska inte drabbas utan handelskedjan ska minska sina egna marginaler. Men enligt rapporter från fältet kräver uppköpare redan sänkta producentpriser.
S-kedjan
S-kedjan meddelade i söndags att försäljningspriserna på flera inhemska livsmedel ska sänkas. Tomater har blivit 21 procent billigare och priset på gurka sänks med hela 41 procent. Producentpriserna ska inte sänkas, hävdar kedjan. Men producenterna är oroliga för att det går just på det viset. FOTO: Cia Hemming

I söndags meddelade S-kedjan att utförsäljningspriset på hundratals produkter ska sänkas. Tomater blir 21 procent billigare, medan priset på gurkor sänks med hela 41 procent. Enligt handelskedjan ska den nya billighetskampanjen inte påverka producenterna negativt. Men oron på fältet är stor.
- De jag har pratat med är oroliga för att S-kedjan inte håller vad de lovar. Det finns en rädsla för att det är vi producenter som i slutändan drabbas av sänkta producentpriser. Risken är stor för att det går på det viset, säger Johanna Smith, ÖSP:s trädgårdsombudsman och tomatproducent i Närpes.

Hoppas på ökad konsumtion
Men Smith är försiktigt positiv till att sänkta priser kan öka konsumtionen på inhemska grönsaker.
- Det vore mycket bra om konsumtionen ökar i och med det här och speciellt om det leder till ett jämnare pris. Men jag förstår inte hur det ska gå till i praktiken. Alla kedjor vill väl gå på plus, de skänker väl inte bort grönsakerna gratis heller? Handlar det här faktiskt om god vilja? frågar hon sig.
Hon får medhåll av Stefan Skullbacka, vd för Närpes Grönsaker.
- Är det faktiskt så att S-kedjan ämnar sänka sina egna marginaler för att få ett lägre utförsäljningspris är det bra. I synnerhet om det ökar konsumtionen, säger han.
Men det finns frågetecken.
- Kommer det här att få följdverkningar på producentpriserna? Vi vet inte hur det blir. När en stormarknad pressar sina priser är risken stor för en följdeffekt och andra gör likadant. Trots att jag är försiktigt positiv har jag ändå farhågor för vad det här kan leda till.

Krav på lägre priser
Varken Skullbacka eller Smith säger sig ha hört om att uppköpare inom S-kedjan har börjat kräva lägre priser på inhemska grönsaker. Men sådana uppgifter nådde däremot SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg redan i måndags, knappt ett dygn efter att S-kedjan offentliggjorde sin nya billighetskampanj.
På en odlartillställning fick han höra att flera producenter blivit kontaktade med krav på lägre priser.
- Odlarna berättade för mig att uppköparna hade krävt att priserna borde sänkas på grund av kampanjen, berättar Åberg.
Uppgifterna uppmärksammades i flera nationella tidningar. Ilkka Alarotu, SOK:s handelschef, kommenterade snabbt på bland annat twitter att uppgifterna ska utredas. Till tidningen Uusi Suomi sa Alarotu att prissänkningarna ska tas av S-gruppens egna marginaler - inte på bekostnad av producenterna.

Mycket kritisk
Men Åberg är ändå mycket kritisk till den här typen av kampanjer. Det gäller i synnerhet när producentpriserna på i stort sett alla inhemska livsmedel är låga och har varit det en tid.
- Lönsamheten är dålig för i stort sett hela producentkåren och det är en utmaning att få ut ett mervärde av vår produktion som håller en ypperlig standard. Sådana här kampanjer gör det inte lättare att få till stånd en prishöjning som är nödvändig för att vi också i framtiden ska ha en inhemsk produktion, säger han.
Han menar att den här typen av kampanjer gör att fokus hamnar fel - på att priserna är höga och borde sänkas.
- Det är tröstlöst. Vi producerar världens bästa mat, men de flesta gör det till ett pris som inte täcker kostnaderna. Nu ökar pressen på att priserna ska sjunka ytterligare när de egentligen borde komma upp. Och vi vet från tidigare kampanjer att det i slutändan är producenterna som drabbas. Billighetskampanjer tenderar bidra till ett pristryck på marknaden och det är jordbrukarna som får betala för den, säger Åberg.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nyländska landskapet behöver mera betesdjur och -marker

Betesmarker är viktiga för att bevara mångfalden av arter i naturen. Att ha betesdjur är också ett ekonomiskt lönsamt komplement till andra grenar inom jordbruket. Nu ska det bli lättare för markägare som vill erbjuda beten och djurägare som behöver beten att hitta varandra.
Betesdjur
Skötsel av ständer och våtmarker är ett av årets tema inom ”Mainiot maisemat”. Betande djur är ett sätt att ta hand om sådana här områden. FOTO: Mats Wikner

"Mainiot maisemat" är ett projekt som söker nya sätt att vårda landskapet. Projektet är tudelat, dels handlar det om möjligheterna att använda landskapet med sina nationellt värdefulla områden för turism och kultur, dels att för hela Nylands del hitta nya lösningar och modeller för vård av landskapet.
Betande djur kunde användas mycket mer för att vårda landskapet tycker projektledare Auli Hirvonen.
- Vi har haft en workshop om betesmarker för nötboskap och kommer att ha en om fårbeten nästa vår. Där och i andra sammanhang har det kommit fram att djurägarna behöver mera marker för sina djur. Samtidigt så finns det områden som kunde skötas genom att låta djur beta där i stället för att man röjer mekaniskt, men markägare känner inte till möjligheterna.

Webbplats förnyas
Det finns också markägare som gärna skulle ta emot betesdjur, men inte vill skaffa egna. Djurägare och markägare hittar inte alltid varandra. Under vintern kommer nättjänsten laidunpankki.fi att förnyas så att de här två grupperna får lättare att nå varandra.
För dem som vill göra avtal om beten finns det många olika alternativ, vem som bygger stängsel och ser till djuren avtalas alltid från fall till fall. Ersättningen markägaren får varierar beroende på hur mycket arbete hen är beredd att göra.
Laidunpankki.fi har funnits i några år, men har inte fungerat som det var tänkt. Många av de områden som bjuds ut är små, bara några hektar eller mindre.
Djurägare med nötboskap behöver områden på minst 10 hektar för att det ska löna sig att lägga upp stängsel. Mindre områden kan lämpa sig för några får. Vem som helst kan lägga in en annons på laidunpankki och själv meddela i vilken grad man är beredd att engagera sig.
- Avtalsbeten är ett bra sätt att ta hand om landskapet och det lönar sig att söka miljöstöd så länge det finns pengar. Det möjligt att göra det ännu 2017, men sen vet man inte hur länge det finns pengar kvar, säger Auli Hirvonen.

Stränder i fokus
Under våren kommer "Mainiot maisemat" att ordna ett tiotal olika träffar och workshops runt om i Nyland där man tar upp olika sätt att vårda landskapet.
I januari ordnas en workshop om bekämpningen av invasiva arter så som vresros, jättebalsamin och blomsterlupin. Den riktar sig främst till personer i organisationer och kommuner som jobbar med det här problemet.
- Vi ska försöka hitta gemensamma modeller för hur man jobbar mot dessa arter, säger projektledare Auli Hirvonen. Nu jobbar många med de här problemen på sitt eget område, men det hjälper inte om det finns andra områden där man har en annan linje.
Jättebalsamin till exempel växer längs åar och vattendrag och frön sprids längs vattendraget. Då borde man ha en gemensam strategi för hela vattendraget för att det ska ha effekt.
Ett annat tema för flera träffar kommer att vara stränder och hur man håller dem öppna. Hittills planeras möten kring skötseln av stränder i Lojo, Kyrkslätt och Borgå i samarbete med de lokala vattenskyddsföreningarna.

Sponsorer för landskapsvård
Under våren ska man också undersöka om det är möjligt att hitta sponsorer som vill betala för att vårda landskapet. Det kan gälla områden som ligger invid företagets egna marker och som man är beredd att betala för skötseln av.
- Det kan också finnas områden som är viktiga för kulturarvet och det kan finns företag som är beredda att betala för att de sköts. Det kan vara en del av företagets profilering eller det kan vara ett företag som via sina produkter vill synas i de här sammanhangen. Om det finns många intresserade företag är tanken att samla dem i en sponsorbank.
I maj och juni kommer Auli Hirvonen att ordna ett tiotal föreläsningar och utfärder som alla har fokus på landskapet, hur det har förändrats under det självständiga Finlands tid, men också landskapets betydelse för mat och sinnen.

Sanne Wikström
susanne.wikstrom@novia.fi

FOTNOT: Skribenten jobbar inom projektet Vår Nylandsbygd - Meidän Uusimaaseutu. Projektägare för Mainiot maisemat är Etelä Suomen Maa- ja kotitalousnaiset och projektet har finansierats av Nylands NTM-central.
Mer uppgifter om projektets aktiviteter finns på https://www.maajakotitalousnaiset.fi/hankkeet/mainiot-maisemat-6932

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Finland satsar stort på gröna veckan i Berlin

I år ska Finland satsa stort på den internationella gröna veckan i Berlin (Internationale Grüne Woche) som öppnar nästa veckas fredag.

Under ett antal år har Finland hållit en låg profil på gröna veckan, men redan i fjol ökade satsningarna och nu i år blir det en total ändring.

På gröna veckan kan vi visa upp vårt finländska skyltfönster, säger jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.

Bland anledningarna finns Finlands 100 års jubileum som självständig stat. Men lika viktigt är att marknadsföring och direktkontakt med konsumenterna i andra länder behövs om vi ska komma ytterligare framåt på exportmarknaden.
I år är över 20 finländska företag med på mässan.

Finlands skyltfönster
- Gröna veckan är en försäljningskanal, men vi kan också ställa upp där med ett skyltfönster från Finland, säger jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (cent) som på en info i tisdags berättade om satsningen på veckan i Berlin.
Bland målen i regeringsprogrammet finns att balansen i handeln med livsmedel har ökat med 500 miljoner euro i slutet av regeringsperioden.
- Det innebär naturligtvis att vi måste öka exporten. Det är vad det finländska exportprogrammet Food from Finland försöker underlätta.
Minister Tiilikainen påminner vidare om att livsmedelssäkerhetsverket Evira har fått tilläggsresurser för att kunna hjälpa till med viktiga handlingar för de exporterande företagen.
- Ofta behövs många tillstånd och dokument som är förknippade med dem för att man ska kunna exportera till vissa marknader.
Enligt Kimmo Tiilikainen är mat och turism i kombination en intressant vinkel som passar Finland bra.
- Alla måste äta, också turister.
Vidare framhåller Kimmo Tiilikainen att vår inhemska marknad är ganska liten och att den börjar vara mättad.
- Däremot så finns det en växande exportmarknad som är många gånger större.
Visserligen anser också alla andra att maten i deras eget land är bäst och renast. Ute i världen räcker det kanske inte alltid med finska flaggan men vi kan dokumentera våra påståenden om våra egna produkter.

Satsar också på annat
Branschdirektören för Food from Finland Esa Wrang påminner om att Finland också satser på mycket annat än gröna veckan.
- Jag har varit aktiv i 25 år och vi har nog aldrig haft så stark aktivitet på exportsidan som nu, säger han.
Tyskland är under alla omständigheter en viktig marknad för Finland.
- Vi framhåller gärna våra ekologiska produkter och där är exempelvis ekomässan Biofach i Nürnberg i februari en viktig mässa.
Esa Wrang påminner också om att varor och tjänster som bjuds ut måste ha ett tilläggsvärde.
- Basvaror räcker inte.

Bra att vara stolt
Ordföranden för MTK Juha Marttila framhåller att det är viktigt att känna sig stolt över det man håller på med och över den egna matkulturen. Det måste man kunna visa också utåt.
- Så som jag ser det har vi viktiga marknader i bland annat västra Europa och i Asien. Det finns lite olika tyngdpunktsområden beroende på vilken marknad man talar om. I Tyskland torde till exempel djurvälfärd vara högt i kurs, men i Asien handlar det troligtvis mer om matens säkerhet.

Berlin är staden där nytt prövas
Överdirektör Veli-Pekka Talvela vid jord- och skogsbruksministeriet framhåller att Berlin genom tiderna har varit staden där man gärna prövar nya upplevelser, så också matupplevelser som på gröna veckan.
- Det handlar om en konsumentmässa där många företag säljer sina produkter direkt över disken, säger han.
- Många andra företag vill satsa på mässor där yrkesfolk är samlade, men i år har vi en brokig skara med oss från Finland som är beredd på att vända sig direkt till konsumenterna. Där är både större och mindre företag med.
Ett exempel är Arctic Birch i Maxmo som specialiserat sig på ekologisk björksav från skärgården. Ett annat exempel är Arctic Travel group som egentligen är en sammanslutning av företag.

Enkelt och smakfullt
Köksmästare Kim Palhus påminner om att det senast är kring tio år sedan som Finland har en avdelning i årets storleksklass på gröna veckan.
- I år ska vi gå på upptäckt i den finländska maten. Vi har jätte fina företag med och lyckas vi inte med dem så har vi nog inte många chanser annars heller.
Enligt Kim Palhus är det viktiga med finländska produkter att de är enkla och smakfulla.

Malmgård deltar
En av dem som deltar är Henrik Creutz från Malmgård i Lovisa.
- Jag har tidigare besökt gröna veckan som turist och då tänkte jag att i något skede måste jag nog komma och visa fram våra produkter från Malmgård, säger han. Nu blev det ett tillfälle och det måste jag förstås ta vara på.
Henrik Creutz tror på att Finland är ett bra turistland.
- I synnerhet för många tyskar kan vi ha något att erbjuda. Det passar också ihop med matresemålet Malmgård, menar han.
Malmgård deltar bland annat med speltflingor, speltöl, vinäger och rybsolja av ekologiska råvaror, ekologisk pasta av emmervete och andra ekologiska spannmålsprodukter samt reseupplevelser.

240 kvadratmeter golvyta
Den finländska avdelningen på gröna veckan tar cirka 240 kvadratmeter i anspråk.
Golvytan allena kostar 40.000 euro att hyra. Veli-Pekka Talivela räknar med att hela satsningen går på cirka 200.000 euro.
Årligen brukar 1.600 utställare finnas på mässan som besöks av över 400.000 intresserade.
Exporten av livsmedel från Finland har stigit med 9 procent under 2015 (cirka 200 miljoner euro) om man räknar bort sänkningen av exporten till Ryssland, som samma år stod för minus 300 miljoner.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Malta leder EU under våren 2017

Den europeiska unionen leds sedan början av året av östaten Malta i Medelhavet. Under Maltas ordförandeskap ska EU bland annat försöka lösa tvisten om ekoförordningen och sätta fart på diskussionerna om CAP efter 2020.
Bland de stora politiska frågorna kommer flyktingkrisen givetvis att prägla EU under det första halvåret 2017. De utrikespolitiska spänningarna påverkar också det maltesiska ordförandeskapet, liksom förhandlingarna om Brexit.
Malta har en yta av 316 kvadratkilometer och är med avstånd EU:s minsta medlemsland. Den lilla ön mellan Tunisien och Sicilien befolkas av 423.000 invånare. Det ställer förvaltningen av EU-ordförandeskapet på hårda prov.
På det agrara planet är den kontroversiella ekoförordningen den mest akuta frågan som snarast pockar på en lösning. Trilogförhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen havererade i början av december.

Alla optioner är ännu öppna
Nu grälar parterna om hur frågan ska föras vidare. Alla optioner är ännu öppna men ingen förefaller att ha koll på riktningen. Varken rådet eller parlamentet har visat någon större förståelse för motpartens åsikter i de stora nyckelfrågorna.
Maltas förhandlare vill först vänta och se hur långt kommissionen är beredd att kompromissa med parlamentet om bland annat gränsvärden för växtskyddsmedel i ekoprodukter.
Nya trilogförhandlingar kan inledas först då parterna visar tillräcklig beredskap till eftergifter. Grälet om markbunden odling i växthus måste också lösas. Här går åsikterna starkt isär mellan Syd- och Mellaneuropa samt länderna i norr.
Föredragningslistan för årets första agrarministermöte den 23 januari är redan klar. Malteserna kommer att ta upp läget på mjölkmarknaden och EU:s stödåtgärder. Dessutom dryftar ministrarna handelsfrågor som har blivit över från Slovakiens ordförandeskap.
Maltas representanter vill utreda hur medlemsländerna ställer sig till olika handelsavtal och deras betydelse för jordbrukssektorn. Dessutom går diskussionen vidare om otillbörliga affärsmetoder och jordbrukets ställning i värdekedjan.
Debatten om CAP efter 2020 startar med en offentlig konsultation. Jordbruksministrarna kommer sedan att utbyta åsikter om en framtida jordbrukspolitiken vid vårens sedvanliga informella ministermöte som äger rum på Malta i slutet av maj.
EU-kommissionen har också utlovat en rapport om resultaten av förgröningen, ett tema som med säkerhet väcker en livlig debatt bland medlemsländerna. Malta kommer under våren också att ta upp ämnen med särskild anknytning till medelhavsområdet.

Malteserna bedriver småskaligt jordbruk
Torka är ett ständigt hot mot jordbruket kring Medelhavet och klimatförändringen gör inte saken bättre. EU:s klimatpolitik och den globala uppvärmningens krav på bevattningen kommer därför att stå på den maltesiska agendan.
Jordbruket på Malta består till största delen av småbruk med huvudsaklig inriktning på odling av frukt och grönsaker. Landet har omkring 9.000 jordbrukare, men bara en procent av befolkningen lever av jordbruk.
Strukturomvandlingen har varit snabb de senaste åren. Ännu för tjugo år sedan var sju procent av befolkningen sysselsatt inom jordbruket. Tack vare det milda klimatet kan de maltesiska jordbrukarna skörda potatis fyra gånger per år.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brittiska regeringen vill slopa förgröning

Storbritanniens regering planerar att avskaffa de omdebatterade förgröningsreglerna efter Brexit. Enligt miljö- och landsbygdsminister Andrea Leadsom prioriterar regeringen sunda och obyråkratiska regler som hjälper brittiska bönder.
Miljö- och landsbygdsminister Andrea Leadsom berätta förra veckan om sina planer på den stora jordbrukskonferensen "Oxford Farming Conference". Hon vill skapa nya, friska chanser som hjälper jordbruket att utvecklas, i stället för att stjälpa det.
En av regeringens första åtgärder efter Brexit blir att avskaffa de - enligt Leadsoms egna ord - "löjliga" reglerna som tvingar farmarna att odla minst tre grödor på gårdar över 30 hektar. Enligt Leadsom är förgröningen ett hinder för jordbrukarna.

Slutdiskuterat om buskar och häckar
Genom att skära bort byråkratin i Bryssel kan vi befria jordbrukarna från en mängd bördor som förhindrar effektivitet och kreativitet. Jag prioriterar sunda och förnuftiga regler som främjar ett effektivt och miljövänligt jordbruk, sade Leadsom.
Enligt ministerns utsago ska inga sex fot höga EU-skyltar längre skräpa i landskapet. Snåriga regler om växtföljd och eviga existentiella diskussioner kring definitionerna av buskar, häckar och träd ska höra till det förgångna.
Våra farmare har alltför länge kämpat i EU:s byråkratiska system, som försöker tillgodose behoven i 28 medlemsländer. Nu har vi chansen att skapa en inhemsk efterföljare till CAP, sade Leadsom.
Under tiden kommer stödnivån för de brittiska farmarna att hållas på EU-nivå fram till 2020, försäkrade ministern. Det gäller både gårdsstöden och landsbygdsstöden för hela den avtalade perioden.
Samtidigt startar planeringen för tiden efter 2020. Leadsom uttryckte sig optimistiskt över möjligheterna att lyfta jordbruket genom nytänkande och innovationer. Hon håller ständiga möten med producenter, industriföretag och forskare.
Målsättningarna påminner åtminstone delvis om de nyaste EU-målen. Riskhantering med avseende på prisfluktuationer och väderförhållanden står högt uppe på listan. Investeringar ska prioriteras för att öka produktiviteten i samklang med miljön.

Agrarexport till världsmarknaderna
Britterna ska också satsa 160 miljoner pund på utveckling av agrartekniska strategier och fyra centrum för innovation inom jordbruket. Förarlösa traktorer och annan högteknologi ska hjälpa Storbritannien att konkurrera på världsmarknaden.
Olyckskorparna varnar för att Brexit kommer att inskränka britternas jordbruksexport till EU. Men Leadsom låter sig inte övertygas. I Oxford lyfte hon i stället fram de chanser som britterna borde utnyttja för att exportera till världens alla hörn.
Brittiska produkter har ett gott rykte i hela världen, i synnerhet i Kina, menade ministern. Regeringen har skickat sitt bästa exportteam till Peking. Exporten till Kina har vuxit med 50 procent det senaste året.
Kina är bara en av nio prioriterade marknader som regeringen har identifierat. Den internationella handlingsplanen omfattar bland annat USA, Australien, Indien och Förenade Arabemiraten, upplyste Leadsom.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tysk miljömyndighet vill införa klimatmoms på kött och mjölk

Den tyska miljöstyrelsen Umweltbundesamt (UBA) vill radikalt höja den nedsatta skattesatsen på moms för kött och mjölk. Motiveringen är att staten inte borde subventionera klimatskadliga livsmedel. Men förslaget stöter på patrull över hela linjen.
Den reguljära momssatsen i Tyskland är 19 procent, men de flesta livsmedel säljs med en nedsatt momssats på 7 procent. UBA-chefen Maria Krautzberger anser att regeln inte längre kan motiveras ur klimatsynpunkt.
Enligt Krautzbergers åsikt kan den nedsatta momssatsen på kött och mjölk betraktas som en statlig subvention av animalieprodukter som belastar miljön och klimatet. Branschens miljöpåverkan är betydligt större än inom frukt, grönsaker och spannmål.
Produktionen av ett kilo nötkött genererar mellan 7 och 28 kilo växthusgaser medan produktionen av frukt och grönsaker bara släpper ut ett kilo. Detta måste beaktas i beskattningen, resonerar UBA-chefen.
Följaktligen borde momsen för livsmedel från animalieproduktionen höjas till 19 procent. I gengäld kunde momsen för frukt, grönsaker och offentliga trafikmedel sänkas. Det skonar klimatet och gynnar konsumenterna, anser Krautzberger.
Nu förefaller det ändå som om Krautzberger skulle stå rätt ensam om sina åsikter. Jordbruksminister Christian Schmidt, miljöminister Barbara Hendricks och till och med det gröna miljöpartiet går emot planerna från UBA.
UBA-kravet är inget nytt och blir inte heller bättre av att upprepas i regelbundna repriser, säger Schmidt. En konstgjord höjning av skatten på animalieprodukter gynnar varken statskassan, djurvälfärden, miljön eller konsumenterna.
Det är inte beskattningens uppgift att föreskriva vad konsumenterna dukar upp på sina matbord, kommenterar ministern torrt. Enligt Schmidt är förslaget dödfött från allra första början.

Dyrare för konsumenterna
Miljöminister Barbara Hendricks avfärdar likaså förslaget. Hon betonar att förslaget utgår från miljöstyrelsen och inte från miljöministeriet. Ministeriet har ingen anledning att stöda initiativet, säger Hendricks.
Det gröna miljöpartiet anser att miljöstyrelsens förslag bestraffar fel grupp. Klimatskyddet inom matproduktionen måste starta i producentledet. Konsumenternas matvanor får inte styras via momsen.
Regeringspartierna och producentorganisationerna reagerar också häftigt. Kritikerna ser UBA-initiativet som ett försök att definiera om begreppet baslivsmedel genom att avlägsna mjölk och kött ur kostcirkeln.
Enligt producentorganisationerna är förslaget i högsta grad verklighetsfrämmande. Det vore ett slag i ansikten på stora konsumentgrupper, eftersom kött och mjölk plötsligt skulle bli kännbart dyrare.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Uppköparna skulle genast sänka priserna

på grönsaker trots centralaffärernas löften

Uppköpare som levererar direkt från producenterna till de lokala andelsaffärerna började ringa upp grönsaksproducenterna redan måndag morgon för att pressa priserna. Detta som en följd av S-gruppens aviserade prissänkningar trots att gruppens representanter har lovat att sänkningarna inte drabbar producenterna. De kan emellertid tala bara för de uppköp som går via centralaffärerna.

I själva verket lär uppköpare som levererar direkt till butikerna ha förfarit så här redan länge som en följd av affärernas prissänkningskampanjer.
Det här kom bland annat fram på SLC:s och ÖSP:s tillställning ”Oss bönder emellan” i Vasa på måndagskvällen.
– Det är otroligt att uppköparna kräver prissänkningar redan innan butikernas prissänkningar ens har hunnit verkställas, säger SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg, som deltog i tillställningen.
Det var i söndags som S-gruppen kom ut med budet om att sänka priserna på inhemska grönsaker i Prismabutikerna, S-marketarna och Sale- samt Alepabutikerna. S-gruppen skulle själv stå internt för finansieringen.
I synnerhet för tomatodlarna är läget pressat sedan tidigare. Producentpriset på vanlig rund tomat är för närvarande kring hälften av det normala priset den här årstiden, medan gurkan hittills har hållit en någorlunda prisnivå. Nu vill S-gruppen sänka gurkpriset i butikerna med 41 procent. Många har undrat hur det ska vara möjligt bara med hjälp av S-gruppen egna satsningar.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nytt format på LF

Landsbygdens Folk är nu mindre än tidigare. Formatet kallas minitabloid. Vi har förberett oss under ett par års tid på att minska formatet på tidningen, det projektet förverkligas nu och avsikten är att tidningen ska vara så här också framöver.
Nu frågar du kanske vad det här är för vits. Vi har visserligen länge gått och känt att vi borde göra något annorlunda för att väcka litet uppmärksamhet kring tidningen. Men det är å andra sidan viktigt att läsarna känner igen sin tidning. Därför har vi legat lågt med att ändra i exempelvis typografi och layout.
Det finns emellertid också en annan avsikt med det nya formatet. Den går ut på att det ska kännas lättare att läsa tidningen på en dator, en läsplatta eller en mobiltelefon. Formatet ska alltså vara bättre anpassad för att läsas på de manickerna än den tidigare större tabloiden.
På längre sikt hoppas vi naturligtvis att du så småningom ska bli van med att läsa tidningen elektroniskt, men det är inget du behöver ta stress av, vi kommer att ha kvar vår papperstidning många år ännu.

Trevliga lässtunder!
Redaktionen

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Har jobbat för skogsvårdsföreningen sedan 1980-talet - nu kliver Storsjö åt sidan

Sedan början av 1980-talet har han varit med i styrelsen för en skogsvårdsförening. Men nu väljer Bo Storsjö att kliva åt sidan. Det är dags för någon annan att ta över nu, säger styrelseordföranden för Skogsvårdsföreningen Österbotten.
Bo Storsjö
Bo Storsjö har varit styrelsemedlem i en skogsvårdsförening sedan 1980-talet. Sedan 2009 har han hållit i ordförandeklubban för Skogsvårdsföreningen Österbotten. Men nu stiger han åt sidan. Jag kommer att sakna kamratskapet, säger han.

Nästa vecka blir det klart vem som blir ny styrelseordförande för Skogsvårdsföreningen Österbotten. Vem det än blir har denne stora stövlar att fylla efter att nuvarande och långvariga ordförande Bo Storsjö i våras meddelade att han inte längre ställer sig till förfogande.
- Beslutet att sluta har vuxit fram under det senaste året. Jag har varit styrelseordförande i så många år nu att det är dags att lämna över ansvaret till någon annan, säger Bo Storsjö.
Första gången han blev styrelsemedlem var i början av 1980-talet i dåvarande Sideby Skogsvårdsförening. Den föreningen fusionerades i början av 2000-talet och bildade Kristinestads skogsvårdsförening och även där var Storsjö styrelsemedlem och senare ordförande.
Ett uppdrag som fortsatte 2009 när de flesta österbottniska föreningar fusionerades och Skogsvårdsföreningen Österbotten såg dagens ljus.
- Beslutet att bilda den nya skogsvårdsföreningen var med facit på hand ett nödvändigt och bra beslut. Samhället förändras och det behöver också privatskogsbrukets organisationer. Fusionen gav föreningen större muskler och bättre förutsättningar att verka långt in i framtiden, menar Storsjö.

Fusionen rätt beslut
Det han syftar på är att nuvarande förening sedan fusionen kan erbjuda sina medlemmar ett bredare serviceutbud än tidigare. Beslutet var också rätt för man förutsåg att den obligatoriska skogsvårdsavgiften troligen kommer att avvecklas, vilket hände 2015 när den ersattes av en medlemsavgift.
- Tidigare var mindre skogsvårdsföreningar helt beroende av den obligatoriska skogsvårdsavgiften. Men vårt mål med fusionen var att minska det beroendet och i stället utveckla affärsverksamheten och serviceutbudet och öka inkomsterna därifrån. Det har vi lyckats med och i dag utgör medlemsavgiften för Skogsvårdsföreningen Österbottens del mindre än tio procent av omsättningen, berättar han.
Skogsvårdsföreningen Österbotten erbjuder i dag omfattande tjänster som inkluderar allt från skogsvård till iståndsättande av vägar och diken. Stora projekt som tidigare utfördes huvudsakligen av skogscentralen.
- För två år sedan anställde vi fyra personer inom vägar och diken och gjorde en medveten satsning på de tjänsterna. Den satsningen går hand i hand med vår anskaffning av energived som sker i samband med att dikes- och väglinjer iståndsätts. De här tjänsterna ger våra medlemmar ett mervärde, konstaterar Storsjö.

Verksamheten bolagiseras
Skogsvårdsföreningen Österbotten omsätter i dag över tio miljoner euro, vilket har ökat styrelsens operativa ansvar. I synnerhet det ekonomiska ansvaret som innehas av styrelsemedlemmarna. För att minska det direkta personliga ansvaret har en bolagisering av verksamheten redan inletts.
Föreningens fastighetsförmedling är ett dotterbolag och förra året bildades aktiebolaget Österbottens Trä, som har ansvaret för energivedshanteringen.
- Det finns ekonomiska risker med energivedshanteringen och därför var det nödvändigt att bilda ett aktiebolag kring den. På sikt tror jag också att alla andra tjänster kommer att ordnas i ett aktiebolag så att föreningen har tre dotterbolag dit en stor del av verksamheten är överförd.
Storsjö hoppas att ett område som den nya styrelsen aktivt är med och utvecklar ytterligare är serviceavtalen med markägare.
- Allt fler skogsägare fjärmar sig från skogen och ägandet och föreningen erbjuder redan heltäckande serviceavtal. Den här typen av service - att skogsvårdsföreningen sköter i princip allt gällande skogen - anser jag att bör utvecklas ytterligare. Många markägare har inte tid eller möjlighet att sköta skogen och då ska skogsvårdsföreningen vara en part som de kan vända sig till.
- Att nå ut till markägarna med nödvändig information är också ett viktigt arbete. Här görs mycket redan och viktiga kanaler är skogsvårdsföreningens egen tidning och de skogsnummer som ges ut i samband med Landsbygdens Folk, säger han.
Förra året skedde också en stor förändring gällande intressebevakningen när skogsvårdsföreningarna blev medlemmar i SLC och MTK. Det beslutet var rätt, anser Storsjö.
- Nu är också de skogsägare som inte är jordbrukare med i intressebevakningen, vilket är mycket viktigt för trovärdigheten. Det ger en helt annan tyngd när alla skogsägare är med.

Samarbetet med ÖSP viktigt
Konflikten med ÖSP gällande förslaget till ny styrelse, som LF har rapporterat om tidigare, vill han som avgående styrelseordförande inte ta ställning till.
- Jag har hållit mig helt utanför valberedningen och vill därför inte kommentera situationen. Men jag hoppas att samarbetet med ÖSP kan fortsätta och utvecklas. Redan nu har skogsvårdsföreningen och ÖSP ett bra samarbete, säger han.
Uppdraget som styrelseordförande beskriver han som intensivt och intressant. Att hela tiden vara med i händelsernas centrum kommer han att sakna mest.
- Som ordförande är man alltid med där det händer och det kommer jag att sakna mest när jag slutar. Kamratskapet som arbetet medför kommer jag naturligtvis också att sakna, säger han.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Bättre dataservice väntar åländska skogsägare

Ålands landskapsregering har tecknat avtal om användarrättigheter också på Åland för Finlands skogscentrals datatjänst MinSkog.fi.
- Först måste vi anpassa vår skogsdata och ge två medarbetare utbildning, men före sommaren hoppas vi att åländska skogsägare kan börja använda MinSkog.fi-tjänsten, säger skogsbruksbyråns chef Mikael Sandvik, som beredde och föredrog ärendet för beslutsfattande miljö- och näringsministern Camilla Gunell.
För samtliga rättigheter under 2017 betalar landskapet 16.800 euro. Summan innefattar bland annat obligatorisk utbildning också i Aarni-programmet samt användarrätter och behövliga licenser för MinSkog.fi.
De beräknade årsavgifterna för åren 2018-21 är ca 9.400 euro för både Aarni och MinSkog.fi.

Gäller inte stödansökan för hållbart skogsbruk
Syftet med avtalet är att öppna MinSkog-tjänsten för åländska skogsägare samt ge landskapsregeringen möjlighet att utnyttja tjänsten för administrativa ärenden och skötsel av skog på Åland.
Avtalet omfattar MinSkog.fi-tjänsten i Skogscentralens svenskspråkiga form, men gäller i detta skede inte möjligheten att göra avverkningsanmälningar och ansöka om stöd för hållbart skogsbruk (Kemera).
Enligt avtalet ansvarar landskapsregeringen för upprätthållandet av skogsdata för Åland samt kvaliteten hos de skogsdata som skogsägare ser i tjänsten.
Avtalet gäller till den 23. 11. 2021 men kan förlängas ifall bägge parter är överens om detta. Uppsägningstiden för landskapets del är 6 månader och för Skogscentralen 12 månader.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fågelinfluensan drabbar nya områden

Fågelinfluensan hotar fjäderfäsektorn i stora delar av världen. I Europa hade epidemin strax före årsskiftet nått tretton länder. Det senaste fallet har påträffats i Irland. Stora förluster rapporteras också från Japan och Sydkorea, där 26 miljoner hönor måste dödas.
De senaste veckorna har utbredningen formligen exploderat bland vilda fåglar och i fjäderfäbesättningar. I flera europeiska länder måste tamfåglar hållas inomhus för att minska risken för spridning.
Ett stort problem är den så kallade H5N8-stammen som dök upp i Sydkorea och Ryssland för några månader sedan. Denna typ av fågelinfluensa har förorsakat stora förluster inom fågelproduktionen i Europa, Mellanöstern och Indien.

Brist på ägg i Sydkorea
Därutöver har andra stammar av typen H5N1 blivit ett stort problem i delar av Sydostasien och Afrika. Den viktigaste spridningsfaktorn är vilda fåglar och bristande hygien inom transporter och handeln.
Sydkorea upplever den värsta H5N8-epidemin i landets historia. Enligt landets jordbruksministerium måste närmare 30 miljoner hönor, mestadels värphöns, dödas i slutet av december. Det motsvarar en fjärdedel av landets hönspopulation.
De statliga myndigheterna måste begära handräckning av militär för att slakta djuren och desinficera anläggningarna. Jordbruksministeriet hoppas att de offensiva motåtgärderna ska begränsa epidemin.
Åtgärderna har resulterat i en akut brist på ägg i Sydkorea och priserna har stigit med mer än en fjärdedel. Regeringen försöker motverka bristen genom att sänka importtullarna och subventionera importen av hönsägg från utlandet.
Det amerikanska jordbruksministeriet USDA vill förhandla med Sydkorea om möjligheten att återuppta exporten av USA-ägg till landet. Sydkorea förbjöd föregående år importen av ägg från USA, då en allvarlig fågelinfluensa hade drabbat äggproduktionen i flera delstater.
I Japan har myndigheterna de senaste veckorna låtit döda mer en en miljön hönor på gårdar där fågelinfluensa har påträffats. Nyligen slaktades ytterligare 90.000 hönor i samband med ett nytt virusangrepp i regionen Kumamoto.

Sprids vidare i Europa
I Europa har tretton länder hittills rapporterat fall av fågelinfluensa. Strax före julen kompletterades förteckningen med Grekland, där det första fallet rapporterades den 23 december. Nu har också Irland drabbats.
H5N8 rapporteras dessutom från Iran, Israel, Tunisien och Egypten. Experterna betecknar nu fågelinfluensan som en pandemi bland vildfågel. Viruset sprids mycket snabbt, i synnerhet bland vilda fåglar som änder.
Inga tecken tyder ännu på att epidemin skulle avta. I den tyska delstaten Niedersachsen upptäcktes i början av denna vecka två nya fall av H5-virus i kalkonbestånd med flera tusen fåglar. Alla djur har dödats.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brexit oroar Irlands farmare

Inget annat europeiskt land är så beroende av exporten till Storbritannien som Irland. De irländska farmarna befarar allvarliga nackdelar av en "hård" Brexit med tullar. Omkring 40 procent av den irländska matexporten går i dag till Storbritannien.
Den gröna ön Irland med sina fem miljoner invånare är starkt beroende av Storbritanniens ekonomi. Det gäller i synnerhet jordbruks- och fiskenäringarna. En hård Brexit utan tullättnader vore ett svårt slag mot den irländska landsbygden.
Britterna är de irländska farmarnas viktigaste kunder. Enligt Irlands ledande ekonomiska forskningsinstitut Esri kan tullen för irländska livsmedel som exporteras till den brittiska marknaden i vissa fall stiga till 60 procent efter Brexit.
Det statliga forskningsinstitutet för jordbruk och livsmedel Teagasc varnar för en situation där handeln mellan länderna regleras via WTO-avtalet. Då kan Brexit kosta den irländska livsmedelsexporten upp till en miljard euro per år.

Värre än BSE och mul- och klövsjuka
Brexit blir den största utmaningen för det irländska jordbruket, befarar också de unga irländska jordbrukarnas organisation Macra ne Feirme. Blotta tanken på en "hård" gräns mellan Irland och Nordirland är frustrerande.
Organisationens ordförande Sean Finan befarar att unga jordbrukare i Irland blir de största förlorarna i Brexithärvan. Vi har klarat BSE, mul- och klövsjukan och flera andra kriser, men Brexit blir vår största utmaning, säger Finan i ett pressmeddelande.
Irlands jordbruksminister Michael Creed betonar att regeringen arbetar på en strategi för att möta alla potentiella problem om det värsta skulle hända. Nu väntar man på att alla parter ska lägga korten på bordet.
Den irländska regeringen bemödar sig om raka rör till Bryssel, men förhandlar också ständigt med den brittiska matministern Andrea Leadsom och den nordirländska regeringen i Belfast.
I en intervju för tidningen Irish Examiner uppger Creed att Leadsom ställer sig positiv till regler som främjar försäljningen av irländskt nötkött i Storbritannien. Hon är också medveten om ländernas gemensamma fiskeritraditioner.
Vi försöker förhandla fram den bästa möjliga lösningen för det irländska jordbruket. Några garantier har britterna ändå inte lämnat. Om de bestämmer sig för att aktivera paragraf 50 i EU-avtalet, kan situationen bli knepig medger Creed.
Creed har ända sedan Brexit-omröstningen också stått i direkt förhandlingskontakt med de ledande brittiska handelskedjorna Tesco och Sainsbury´s, som tillsammans årligen köper irländska matprodukter för två miljarder euro.
Målet är att hålla fast vid de nuvarande avtalen så att Irland kan upprätthålla sina marknadspositioner i kedjornas butiker. Men ingen kan garantera hur det går då britternas uppgörelse med EU är klar.

Alla svävar i ovisshet
Ovissheten om Brexit och dess och dess återverkningar präglar alla framtidsutsikter för jordbruket under 2017, säger den irländska producentorganisationen IFA:s chefsekonom Rowena Dwyer.
I en intervju för tidningen Agriland betonar Dwyer att det är mycket svårt att göra några prognoser för det nya året. Förhandlingarna om Brexit kommer att påverka alla viktiga ekonomiska indikatorer.
Utvecklingen av efterfrågan, investeringsviljan, valutakurser och producentpriser beror sist och slutligen på hur förhandlingarna framskrider. Brexit kommer att förbli den stora obekanta faktorn, säger Dwyer.
Enligt Macra-ordföranden Sean Finan känner de unga jordbrukarna en enorm frustration över det osäkra läget. De irländska jordbrukarna har betydligt mer att förlora med Brexit än kollegerna i andra EU-länder. Det värsta är osäkerheten.
Finan efterlyser offensiva åtgärder från sin regering. En expansion till nya marknader är viktig. Det är också viktigt att förmedla budskapet till världen att Irland är öppet för handel. Vi är ingen del av Brexit.
Ingen kan ännu veta vilka konsekvenser Brexit kommer att få för Irlands jordbruk. För att uttrycka det sportligt - avsparken har skett. Matchen är ännu lång och resultatet är långtifrån säkert - varken för oss eller britterna, säger Sean Finan.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU vill hoppa in som TPP-partner

Den tillträdande USA-presidenten Donald Trump vill torpedera TPP-avtalet mellan tolv länder i stillahavsområdet. Det passar alldeles utmärkt för EU, som vill hoppa in och sluta frihandelsavtal med de återstående länderna.
TPP-avtalet har undertecknats av tolv länder i Stillahavsområdet, inklusive USA. Avtalet har förhandlats fram under ledning av den avgående USA-presidenten Barack Obama och var tänkt som ett kärnområde för USA:s handelspolitik.
TPP har redan undertecknats av Obama, men den amerikanska senaten har inte ratificerat texten. Trump vill genast stoppa TPP då han blir president den 20 januari. Enligt Trump är TPP en potentiell katastrof för USA.
EU kan dra nytta av den nya situationen genom att fylla luckan efter USA, tror handelskommissionär Cecilia Malmström. Om Trump drar sig ur TPP kan EU räkna med ett stort intresse för avtal med de TPP-länder som nu känner sig snuvade.

EU förhandlar med 20 stater
USA och elva handelspartner har förhandlat i sju år för att skapa världens största frihandelsområde kring stillahavsregionen. Själva avtalet undertecknades i februari i Auckland, Nya Zeeland, men har ännu inte ratificerats av alla medlemsländer.
Enligt Malmström för EU redan samtal med de återstående TPP-länderna, med undantag för två av dem. Sammanlagt förhandlar EU just nu med 20 stater, uppger Malmström för den tyska tidningen Welt am Sonntag.
Valet av Trump har enligt Cecilia Malmström tydligt underlättat samtalen om ett frihandelsavtal med Japan. Regeringen i Tokyo reagerade chockerat då Trump meddelade om sin avsikt att spola TPP.
Enligt EU:s chefsförhandlare Mauro Petriccione hann avtalet med Japan inte slutföras före årsskiftet men samtalen fortsätter inom kort. Under de senaste två veckorna har parterna nått betydande framsteg.
Oenigheten gäller framför allt marknadstillträdet för europeiska jordbruksprodukter, ett område där japanerna traditionellt har varit synnerligen restriktiva. Kommissionen söker en lösning som uppfyller EU:s förväntningar, säger Petriccione.

Japanska bilar mot EU-livsmedel
Som motprestation kräver Japan att EU avskaffar sin importtull på japanska personbilar. Enligt förhandlarna är EU-kommissionen beredd att öppna sin marknad för bilar och nästan alla bildelar om EU får delta i offentlig upphandling.
Japan är världens tredje största ekonomi och EU:s sjätte viktigaste exportmarknad. Omvänt är EU Japans tredje viktigaste exportmarknad. Japanernas intresse för EU-avtalet har påtagligt ökat efter nobben från Trump.
Ett problem är att en del japanska eftergifter till USA i den första TPP-processen stöter på motstånd i EU, som följer andra intressen. Det kan ännu förorsaka svårigheter i slutförhandlingarna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Matti Rihko lämnade Raisio

Matti Rihko sade i tisdags upp sig från sin tjänst som verkställande direktör för Raisiokoncernen.
Matti Rihko har kommit överens med Raisios styrelse om att sluta omedelbart.
Styrelsen inleder genast en ansökningsprocess för att leta fram en ny verkställande direktör.
Under tiden har styrelsen utnämnt verkställande direktören för Raisioagro Jarmo Puputti till temporär vd för koncernen. Han fortsätter i alla fall leda Raisioagro samtidigt.
Matti Rihko skötte uppgiften som verkställande direktör för Raisiokoncernen sedan november 2006.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet