Landsbygdens Folk

Ledaren 9.12.2016 En öppning för Kretsloppsåland?

När ägaren Bengt Karlsson med endast ett par dagars varsel meddelade att han från början av december slutar ta emot avfall till Ålandskomposten i Sund Gunnarsby var det naturligt att se detta som en utpressning gentemot de livsmedels- och andra företag som levererar sina restprodukter till komposten.
Men det kan också ses som ett rop på hjälp från en privatföretagare som under flera år varit pressad från flera håll, trots att hans verksamhet även av oppositionspartiet Åländsk center i en insändare i lokaltidningarna beskrivs som i huvudsak välfungerande.
Komposten har av de närmaste grannarna anklagats för att sprida stark lukt och även fungera utan alla giltiga tillstånd. Det förefaller också klart att komposteringen inte alltid uppfyllt gällande krav beträffande exempelvis temperaturer för en effektiv förbränning av avfallsmassorna.
Men de prickningar beträffande komposten som rättsvårdande instanser gett har ändå främst handlat om landskapsregeringens samt Ålands Miljö- och Hälsoskyddsmyndighets ÅMHM:s hantering av ärendet och inte att komposten skulle vara direkt vanskött.
Det faktum att Ålands Producentförbund inte ens fått svar på skrivelser till landskapsregeringen med frågeställningar kring Ålandskompostens verksamhet kan faktiskt också uppfattas som en antydan om att myndigheterna inte till alla delar haft torrt på fötterna i kompostfrågan.
Efter åthutning från biträdande justitiekansler ställde landskapsregeringen på känt ”råttan-på-repet”-manér tidigare i höst nya krav på hur komposten ska ta hand om avfallet. För att uppfylla dessa villkor förutsätts stora investeringar av kompostens ägare i en situation där framtiden bara på några års sikt är ytterst osäker.
En av kompostägarens planer är att omvandla avfallet till biogas som bränsle för bilar. Men för att en sådan verksamhet ska bli lönsam krävs förstås tillräckliga mängder råvara, det vill säga avfall. På den punkten är läget just nu svårbedömt.
I dagsläget har komposten på årsbasis tagit emot cirka 1.500 ton biomassa från chipsfabriken vilket utgör mer än två tredjedelar av den totala volymen. Men enligt den överenskommelse som landskapsregeringen gjorde med norska storkoncernen Orkla för att hålla chipsfabriken kvar på Åland ska det i anslutning till fabriken byggas en biogasanläggning som återvinner avfallet.
Detta låter förstås förnuftigt och Ålands närings- och miljöminister Camilla Gunell (soc.dem) har för sin del förklarat att det givna politiska löftet ska hållas. Även detta är givetvis rätt och riktigt, men samtidigt hotar detta att sätta Ålandskompostens ägare på pottan.
Om chipsfabrikens biogasanläggning byggs – och dessutom med stort investeringsstöd från samhället – förlorar Ålandskomposten merparten av råvaran för trumkompostering och biogasproduktion. Den investering som landskapet förutsätter riskerar då att bli en olönsam felsatsning.
Här kan man jämföra med att landskapsregeringen satsat miljoner på att stöda satsningarna på en landbaserad fiskodling i Eckerö och en stor utbyggnad av Stallhagens bryggeri i Finström Grelsby. Ingen skugga må dock falla över dessa företag.
Den landbaserade fiskodlingen – som uppges vara den största i norra Europa – är ett viktigt pilotprojekt och Stallhagens nuvarande ledning och aktieägare har på ett synnerligen imponerande sätt lyckats bygga upp ett nytt framgångsrikt åländskt varumärke. Men trots att bryggeriets produktionskapacitet blir tre gånger större torde exempelvis sysselsättningseffekten och behovet av lokal råvara (bortsett från vattenförbrukningen) för öl- och cidertillverkningen ändå bli relativt begränsad.
Ålandskomposten som för närvarande i sitt slag är den enda anläggningen som fyller en nödvändig samhällsfunktion måste däremot anpassa sig till strängare krav inom ramen för ett landskapsstöd på 200.000 euro. Detta har bland annat motiverats med att produktansvarslagen förutsätter att företagen själva tar hand om eller bekostar omhändertagandet av sitt avfall. Men som det sorgliga exemplet med den nedmonterade avbytarservicen tydligt har visat är Åland i vissa fall för litet för att det ska fungera med en helt privatiserad marknad.
Chipsfabrikens ägare har hittills inte visat någon stor iver att gå framåt med planerna på ett biogasverk, medan näringsminister Gunell för sin del inför Ålands lagting förklarat att en biogasanläggning måste byggas även om Orkla (med många miljoner i vinst per år enbart på Åland) inte gör någon sådan satsning.
Som ett alternativ till ett biogasverk vid chipsfabriken skulle Ålandskomposten ligga bra till inte minst geografiskt. Problemet är alltså att kompostens ägare nu verkar ställd inför ett tvångsbeslut om investeringar innan man vet hur framtiden blir beträffande chipsfabrikens biomassor. Man får verkligen hoppas att parterna vid det utlysta stormötet den 12 december mellan landskapsregeringen, livsmedelsindustrin och Ålandskompostens ägare hittar en framkomlig väg.
Ifall Ålandskomposten helt eller delvis upphör med sin verksamhet kan avfallshanteringen bli mycket dyrare för exempelvis det åländska slakteriet och fiskförädlingarna, som då förmodligen måste skaffa luktsäkrade specialfordon för att transportera avfallet till Sverige eller finländska fastlandet. Detta pressar förstås slakteriets lönsamhet ytterligare och leder med all sannolikhet till ännu lägre priser för de åländska köttdjursuppfödarna.
Det krävs ett helhetsgrepp för att hantera den åländska avfallsproblematiken och Camilla Gunell, som även utanför sitt eget parti erkänns som en duktig politiker, kan förhoppningsvis ro iland den utmaningen. Redan i förra veckans nummer av Landsbygdens Folk förklarade hon att hon inte vill lämna sin post som miljö- och näringsminister förrän Åland har ett fungerande kretsloppssystem. Nu är det upp till bevis!
Ett fungerande kretslopp som en del av cirkulär ekonomi är helt i linje med landskapsregeringens uttalade program om hållbarhet och ÅPF:s projekt för en Hållbar Livsmedelsstrategi. Men ansvaret för hållbarheten och det åländska samhällets samlade avfallsproblem kan rimligen inte privatiseras till en eller ett par enskilda företagare.
 
Rolf-Lennart Witting
 
 
Grundlagsutskottet satte ner foten
 
Förra veckans onsdag valde den stora finska jordbrukstidningen Maaseudun Tulevaisuus att gå på konfrontationskurs mot finlandssvenskarna och svenska språket. Det skedde i en ledare om vilket av de österbottniska landskapen som ska vara värd för det ena av landets sju sjukhus med utvidgad jour.
Maaseudun Tulevaisuus försvarar regeringens linje, som går ut på att placera ett av de sju sjukhusen med utvidgade jourbefogenheter i Seinäjoki, medan landskapet Österbotten har tryckt på för att det ska finnas ett sjukhus med utvidgad jour i Vasa.
Maaseudun Tulevaisuus gör Österbottens åsikt till en språkpolitisk fråga. Tidningen anser att det hade blivit språkpolitik i fall planerna på sjukhusindelningen skulle ha stjälpt i grundlagsutskottet, det utskott som är tillsatt för att se till att lagstiftningen är i enlighet med grundlagen och som därför ska stå över partipolitiken.
Det är självklart att Österbottens svenskar är måna om att få akutvård på sitt modersmål och att detta bäst kan garanteras i Vasa. Det oaktat är det nog också många finskspråkiga i Österbotten som stöder ett sjukhus med utvidgad jour i Vasa.
Det är fritt fram för Maaseudun Tulevaisuus att ha sina åsikter. Det betänkliga är emellertid att tidningen på gammalsuometarianskt vis degraderar hela frågan till språkpolitik, fastän svenskans ställning som nationalspråk är tryggad i grundlagen. De grundlagsenliga rättigheterna gäller också finlandssvenska landsortsbor och jordbrukare.
I landskapet Sydösterbotten har man gått ut med åsikten att Österbottens kamp för Vasa sker på Sydösterbottens bekostnad, och den tråden spinner också MT vidare på i sin ledare. Det är fullständigt irrelevant. I och med att det inte finns skyldighet att betjäna på svenska i Seinäjoki har man från Österbottens och flera andra håll försökt få regeringen att inse att man kan ha utvidgad jour både i Vasa och i Seinäjoki.
Därför är glädjen desto större över att riksdagens grundlagsutskott så sent som i onsdags också ställde sig bakom den linjen, eller så ska svensk service i Seinäjoki garanteras i lag. Utskottet har alltid sett det som en hederssak att vara enhälligt i grundlagsfrågor och så skedde även nu. Trots försök från olika håll att förringa utskottets betydelse är regeringen nu tvungen att ta sitt förnuft tillfånga om vi ska komma framåt med reformen av social- och hälsovården.
Med risk för att LF sitter i ett glashus och kastar stenar vågar vi hoppas att grundlagsutskottets utlåtande även fungerar som en läxa åt Maaseudun Tulevaisuus ledarredaktion. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

I december betalas 560 miljoner euro i jordbrukarstöd

I december betalar Landsbygdsverket ut cirka 560 miljoner euro i jordbrukarstöd som söktes våren 2016. Utbetalningen av stöd börjar på tisdag 13.12 med restbeloppet av kompensationsersättning och förskotten på grundstöd, förgröningsstöd, EU-stöd till unga jordbrukare samt bidrag för jordbruksgrödor. Förskotten på EU-djurbidrag och de nationella åkerstöden börjar betalas ut torsdag 15.12.

Jordbrukarna får betalningarna på kontot från och med den första utbetalningsdagen, efterhand som kommunerna godkänner betalningsmaterialen.
På Åland meddelar programansvariga Leila Lindström att man betalar ut slutraten av kompensationsersättningen samtidigt som på fastlandet.
– Övriga stöd som betalas ut i december administreras av kommunen och betalas enligt Landsbygdsverkets betalningsplan.
Storleken på restbeloppet av kompensationsersättning är cirka 15 procent av det totala ersättningsbeloppet. Ersättning betalas till jordbrukarna fr.o.m. 13.12 till ett sammanlagt belopp om cirka 75 miljoner euro. Landsbygdsverket betalade ut förskottet på ersättningen i oktober.
Landsbygdsverket betalar ut husdjursförhöjningarna i samband med kompensationsersättningen till djurgårdarna i juni 2017.

Merparten av EU-direktstöd betalas som förskott
Förskottens andel av grundstödet, förgröningsstödet, EU-stödet till unga jordbrukare och bidraget för jordbruksgrödor utgör cirka 95 procent av det totala stödbeloppet. Betalningen av stöd påbörjas 13.12 om statsrådet godkänner förordningarna om stöden före det.
I grundstöd betalas runt 243 miljoner euro, i förgröningsstöd cirka 145 miljoner euro, i EU-stöd till unga jordbrukare cirka 9,6 miljoner euro och i bidrag för jordbruksgrödor ungefär 12,5 miljoner euro. Landsbygdsverket betalar restbeloppen av stöden till jordbrukarna i juni 2017.
Förskotten på EU-djurbidrag betalas enligt det djurantal som samlats under perioden 1.1-15.9, vilket innebär att andelen som betalas ut utgör cirka 70 procent av hela årets bidrag. I förskott på bidrag för nötkreatur betalas från och med 15.12 sammanlagt cirka 38 miljoner euro och i förskott på bidrag för mjölkkor cirka 22 miljoner euro.
Restbeloppen av djurbidrag kommer till betalning i juni 2017, varvid summan som betalas ut bestäms enligt det djurantal som samlats under perioden 16.9-31.12.
De EU-finansierade stöden betalas i två poster så att det går att garantera att jordbrukaren får den rätta totala stödsumman. Förskottet är en uppskattning av stödsumman och restbeloppet kan betalas när det totala beloppet av direktstöd 2016 är känt och stödrättigheternas värden och stödens enhetsnivåer har preciserats.
EU:s direktstöd är föremål för obligatoriska nedskärningar. En linjär minskning om 1,65 procent görs på grund av en överskridning av det maximala beloppet av direktstöd. Nivån på den linjära minskningen är en uppskattning som preciseras i slutbetalningarna. Den minskning om 1,353905 procent som benämns finansiell disciplin görs i fråga om den del av det sammanräknade beloppet av direktstöd som överstiger 2.000 euro.
Såväl den linjära minskningen som den finansiella disciplinen har beaktats i de förskott som betalas ut i december.

De nationella åkerstöden i en enda post
Från och med 15.12 betalar Landsbygdsverket sammanlagt cirka 15,4 miljoner euro i nationellt finansierade åkerstöd till gårdarna. I allmänt hektarstöd betalas cirka 2,2 miljoner euro, i nordligt hektarstöd cirka 3,6 miljoner euro, i stöd till unga jordbrukare runt 5,2 miljoner euro och i nationellt stöd för sockerbeta ungefär 3,4 miljoner euro.
Före utgången av december betalar Landsbygdsverket ungefär 88 procent av jordbrukarstöden som sökts år 2016. Den sammanlagda summan av stöd som betalas ut under ansökningsåret är cirka 1,5 miljarder euro.
Betalningen av stöd fortsätter i enlighet med den målsatta betalningstidtabellen våren 2017. Alla EU-helfinansierade jordbrukarstöd som sökts år 2016 ska enligt EU-författningarna betalas ut före slutet av juni 2017.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

CAP efter 2020 ska ta form nästa år

EU-kommissionen börjar snart jobba på förslaget till nästa CAP-reform. I början av nästa år tas det första steget i form av ett offentligt samråd där alla aktörer kan komma med förslag. Kommissionens meddelande ska vara klart före utgången av 2017.
Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker informerade på tisdagen om tidtabellen för CAP-reformen för tiden efter 2020 i sitt öppningsanförande vid konferensen EU Agricultural Outlook Conference i Bryssel.
Juncker underströk att den gemensamma jordbrukspolitiken måste förenklas för att minska de administrativa bördorna. Politiken ska också moderniseras för att möta de nyaste utmaningarna och uppfylla målen för en hållbar utveckling och klimatskyddet.
Förenkling och modernisering är nyckelord och det övergripande målet för nästa reform. Politiken ska främja konkurrenskraftiga och exportorienterade gårdar som bidrar till ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser.
En modern CAP har sin fasta plats i EU, underströk Juncker. Efter kommissionens meddelade i slutet av 2017 börjar filandet på själva lagstiftningen. En tidpunkt för det slutliga förslaget nämnde Juncker däremot inte.
Om kommissionen följer den sedvanliga EU-processen kan förslaget möjligen läggas fram för politisk behandling i början av 2018. Medlemsländerna och EU-parlamentet skulle i så fall få ett år på sig för förhandlingar innan nästa EU-val står för dörren 2019.

Mer marknad, effektivare verktyg
Agrarkommissionär Phil Hogan hakade på Junckers tal och berättade något mer om mål och medel för nästa CAP. Enligt Hogan ska EU ta både en och annan lärdom av kriserna, då marknaderna börjar återhämta sig.
En CAP för det 21 århundradet ska vara modern och mer marknadsorienterad, men också rusta jordbruket med exakta verktyg som snabbt reagerar på störningar. Den offentliga interventionen kan begränsas men åtgärderna ska i stället bli effektivare.
Hogan lovade att gå igenom AMTF-arbetsgruppens verktygslåda med eftertanke. Han upprepade bland annat behovet att stärka jordbrukarnas ställning i värdekedjan och påpekade att en stark, rättvis kedja är till nytta för varje EU-medborgare.

Yngre jordbrukare
Ett av Hogans övergripande mål är en föryngring av jordbrukarkåren. EU måste erbjuda bättre chanser för ivriga, innovativa och välutbildade jordbrukare med kunskap om teknik. De behövs inför övergången till precisionsjordbruk.
Hogan påpekade att 55 procent av EU:s 22 miljoner jordbrukare är äldre än 55 år, enligt en studie från 2013. I bara två medlemsländer - Polen och Österrike - är mer än tio procent av jordbrukarkåren yngre än 35 år. I hela EU är det bara sex procent.
Unga, energiska jordbrukare är en konkurrensfördel. Det är ingen brist på unga människor som vill bli jordbrukare men många hinder står i deras väg. Vi ska analysera hindren och söka möjligheter att avlägsna dem, lovade Hogan.
EU ska också bygga vidare på den exportdrive som har blivit en lönande affär för det europeiska jordbruket. Exporten av jordbruksprodukter har ökat betydligt, bland annat för att många nya marknadsområden har öppnats för europeiska varor.
Hogan påminde om att EU-kommissionen ingalunda har monopol på rätten att forma en idealisk jordbrukspolitik. Han bjöd in alla intresserade att aktivt och engagerat kläcka idéer för kommissionens offentliga samråd som öppnas nästa år.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Hogan räknar med stabil mjölkmarknad

EU:s mjölkmarknad börjar stabiliseras och det finns skäl att tro på en positiv utveckling också nästa år. Mjölkkrisen kan snart vara över, sade agrarkommissionär Phil Hogan under veckoslutet på en kongress i Frankrike.
Jag är försiktigt optimistisk, sade Hogan i sitt anförande inför den europeiska mejeriorganisationen EDA:s årskongress i Nizza. Han betonade sina ambitioner att försöka göra sitt bästa för att stöda den krisdrabbade sektorn.
Enligt Hogan har det inte varit lätt att mobilisera resurser för att lösa mjölkkrisen. Konkurrensen om resurser har varit stor. EU har också andra ekonomiska problem som tarvar lösningar. Flyktingkrisen har dessutom krävt sitt.
Hogan påminde om att EU har skaffat fram en miljard euro och litet till för att motarbeta problemen inom mejerisektorn. Nu gäller det att jobba strategiskt för att förhindra att krisen upprepar sig.
Sedan juni har priset på smör och ost klättrat uppåt. Smörpriset närmar sig till och med det historiska rekordet från 2013 på 4.210 euro per ton. Invägningspriserna på mjölk har stigit med tio procent från juni till oktober.
Hogan försvarade sitt initiativ att börja sälja ut skummjölkspulver ur interventionslagren. Så länge priset på smör och ost är stabilt finns det spelrum för att öppna lagren. Inköpta produkter måste förr eller senare ut på marknaden.
De mjölkbönder som har anmält sig till EU:s reduktionsprogram fick också beröm av kommissionären. Han tackade alla de 58.000 producenterna från 27 länder som medverkar till att sänka utbudet på marknaden.
Han efterlyste motsvarande engagemang av mejerisektorn. Hogan betonade att mejerierna känner sina kunder och vet vad de frågar efter. Efter krisen måste EU återvända till en marknadsorienterad mjölkpolitik.
Sektorn som helhet måste tänka strategiskt. Marknadens signaler ska tolkas rätt genom hela kedjan så att produktionen matchar konsumenternas krav. På längre sikt kan branschen inte förlita sig på kommissionens hjälp, inskärpte Hogan.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brittiska farmare bävar för hård Brexit

Ett tullfritt tillträde till EU-marknaden är en prioritet för den brittiska livsmedelsproduktionen efter Brexit. Det understryker producentorganisationen NFU och representanter för landets matindustri och handeln i ett brev till premiärminister Theresa May.
En så kallad "hård Brexit" skulle bli en svår stöt för matsektorn, varnar en koalition av fyra brittiska producentorganisationer och 71 ledande företag och handelskedjor inom livsmedelssektorn.
Brevet har undertecknats av NFU och dess regionala organisationer. Livsmedelshandeln och -industrin representeras av jättar som Morrisons, Sainsbury´s, Marks & Spencer, Weetabix och Arla Foods UK.
Theresa May har hotat med en hård Brexit, där regeringen skulle bryta alla förbindelser med EU och ersätta dem med nya regleringar. Matsektorn efterlyser en mjuk Brexit med tullunion och raka rör till EU:s inre marknad.
I brevet till premiärministern framhåller NFU att den brittiska matsektorn är landets viktigaste industrisektor, större än bil- och flygindustrin tillsammans. Det borde mana till eftertanke.

Branschen behöver utländsk arbetskraft
NFU noterar att 75 procent av den brittiska matexporten landar i EU. Det går inte att bortse från livsmedelssektorns intressen. En tullfri export till EU och möjlighet att använda europeiska säsongarbetare har en avgörande betydelse för hela branschen.
Matsektorn kräver dessutom att de EU-arbetstagare som redan jobbar stadigvarande i Storbritannien ska få stanna kvar. På annat sätt kan jordbruket och livsmedelsindustrin inte garantera en trygg matförsörjning med produkter av god kvalitet.
NFU-ordföranden Meurig Raymond medger att Brexit också medför chanser för det brittiska jordbruket. Men det kan bli mycket tufft i framtiden utan tillgång till kompetent arbetskraft och tillträde till EU-marknaden.
Enligt Raymond blir jordbruket ett "lackmustest", en avgörande fråga, för regeringens förhandlingar om Brexit. Ett bra avtal för jordbruket vore ett tecken på att Storbritannien också i andra sammanhang kommer till rätta utanför EU.
Undersökningar visar att de brittiska jordbrukarna ser nya chanser med Brexit. Framför allt hoppas farmarna på större möjligheter att själva bestämma över sin produktion. Det finns också utrymme att höja marknadsandelarna på hemmaplan.
I dag importeras 40 procent av alla livsmedel som saluförs i Storbritannien. Självförsörjningsgraden kunde höjas, anser producenterna. Det svagare pundet kan förbättra den egna konkurrenskraften.

Lägre stöd, mer konkurrens
På en kongress i Skottland betecknade den förra NFU-ordföranden Peter Kendall nyligen Brexit som en möjlighet att utveckla det brittiska jordbruket. Han hoppas på en inhemsk jordbrukspolitik som tjänar brittiska intressen.
Före folkomröstningen hörde Kendall till Brexit-skeptikerna. Nu måste alla möjligheter utnyttjas, säger han. Mer pengar blir det knappast. Farmarna måste bereda sig på lägre stöd och mer konkurrens.
Den brittiska jordbruksministern och Brexit-förespråkaren George Eustice betraktar inte oväntat Brexit som en enorm chans med en ny jordbrukspolitik för folk med idéer. Enligt Eustice fokuserar EU sin politik enbart på markägare med stora gårdar.

Inga russin ur EU-kakan
EU-kommissionens chefsförhandlare, fransmannen Michel Barnier, efterlyser en snabb tidtabell för Brexit-förhandlingarna med britterna. Ett avtal ska vara klart senast i oktober 2018, inskärpte Barnier i början av denna vecka.
Barnier sade att han varken favoriserar en "hård" eller "mjuk" Brexit. Däremot ska det redan på förhand klarställas att EU inte kommer att låta britterna plocka russinen ur kakan. Detsamma underströk Tysklands förbundskansler Angela Merkel på tisdagen.
Den brittiska regeringschefen Theresa May meddelade i oktober att britterna kommer att lämna sin officiella utträdesansökan i mars nästa år. Enligt Barnier är EU-kommissionen beredd att starta förhandlingarna. En expertgrupp har redan utnämnts.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Positivt resultat i årets PEFC-granskningar

PEFC:s revisionsrapport var den positivaste på länge, konstaterade SLC:s skogsutskott på sitt möte förra veckan. Tidigare år har skogsskadorna som uppkommit vid gallring varit ett stort problem, men de avvikelserna var nu helt borta.
- Vid gallringen har det uppstått skador på det kvarlämnade beståndet, och skadorna har hittills alltid legat över gränser för vad som är tillåtet, sade Stefan Thölix, ordförande för SLC:s skogsutskott.
I årens granskningar var resultatet däremot mycket gott.
- Årets resultat inverkar tungt på nästa år, eftersom resultatet beräknas enligt ett rullande medeltal. Vi ska hoppas att resultaten fortsätter vara goda och att vi lyckats stabilisera situationen. Vi har prioriterat ärendet högt bland våra entreprenörer i skogen, vilket har gett resultat.
Den regionala översikten av virkeshandeln visade att inga stora förändringar har skett på marknaden.
- Stämningen är däremot tydligt positiv. Man kan urskilja en liten ökning i efterfrågan på energived och sågvirke. Det är ett svagt plus, men ett plus i varje fall.
Jämfört med förväntningarna är den måttliga ökningen en liten besvikelse, men enligt utskottet går utvecklingen ändå åt rätt håll.

LULUCF framskrider
Stefan Thölix tog i sin skogspolitiska översikt bland annat upp EU:s beräkningsgrund för kolbindning i skogen, LULUCF (arealbruk, arealbruksändringar och skogsbruk).
- Rambesluten är fattade, men tillämpningsvillkoren och beräkningssätten ska slås fast.
Frågan har tagits upp med kommissionär Hogans kabinett, och Finland kommer nu att föra frågan vidare via EU-kommissionär Jyrki Katainen och hans kabinett via Tatu Liimatainen med krav på ändrade beräkningsgrunder.
- Liimatainen har arbetat på SLC:s, MTK:s och Pellervos gemensamma kontor i Bryssel för de nordiska skogsägarna, vilket är en stor fördel i frågan, konstaterade Thölix.
Enligt skogsutskottet är ett referensår inte logiskt i uträkningen av koldioxidbindning.
- Året 2009 som används som referens hade Finland de lägsta avverkningarna på 30 år. Det är alltså utgångsläget, och allt som överstiger de avverkningar vi hade då räknas som koldioxidutsläpp.
Länder som Irland skulle dra nytta av räknesättet.
- De har stora avskogade områden, och alla områden de beskogar räknas som plus. När skogsarealen växer får man plus på kolbalansen.
För Finlands del är räknesättet inte lika lämpligt. I beräkningen beaktas hur skogsarealen utvecklas, och i Finland minskar den i och med att samhället byggs ut. Det faktum att Finlands skogar växer mera än de avverkas beaktas inte alls.
- Skogens tillväxt ska beräknas. Det är biologiskt sett det enda riktiga sättet att beräkna kolbindningen.
Frågan tas först upp i kommissionen och sedan i parlamentet, och i början av nästa år ska den stå klar.

Stödet för hållbart skogsbruk ska fortsätta
Skogsdatalagen har avancerat som tänkt, och utskottet undertecknade det utlåtande som SLC gett.
För övrigt diskuterades stödet för hållbart skogsbruk, som utskottet ansåg att bör fortsätta med vissa justeringar.
- Stödet släpar efter, och vi diskuterade om det kunde finnas ett bättre sätt att premiera skogsbruket. Det är däremot svårt att hitta en annan utbetalningsgrund, vilket gör att skogsbruket kommer att tappa pengarna om vi byter system. Därför ser vi hellre att vettiga åtgärder görs för att få stödet mera fungerande.
För medlemsavgiftens del uppnåddes målet för intäkter till skogsbevakningen, och större utträde ur föreningarna skedde inte trots de förändrade villkoren för i år.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ekoförordningen stoppas tillsvidare

EU-parlamentet, Rådet och kommissionen har trots stora ansträngningar inte lyckats enas om ekoförordningen. Den senaste förhandlingsomgången avbröts och förordningen stoppas tillsvidare. Enligt de tyska ekoorganisationerna har samtalen hamnat i en återvändsgränd.
EU-ordförandelandet Slovakien hade som målsättning att nå en kompromiss inom detta år men parterna är fortfarande starkt oeniga. Den tyska ekoorganisationen BÖLW ser ingen ingen annan möjlighet än att bryta förhandlingarna.
Enligt socialdemokraternas jordbruksexpert i parlamentets jordbruksutskott, Paolo De Castro, finns det inga skäl att fortsätta förhandla i all oändlighet på basen av det föreliggande förslaget.
Enligt De Castro måste ett nytt förslag vara bättre än den nuvarande förordningen. Om detta inte är fallet, är det vettigare att börja om från början och i stället utveckla de regler som gäller i dag.
Parterna har grälat om den nya ekoförordningen i nästan tre år men inte ens tretton trilogrundor har varit nog för att nå en användbar kompromiss. Det återstår att se om förhandlingarna kan återupptas nästa år under Maltas ledning.
Det nya förslaget har förorsakat stor oro i Sverige och Finland genom en klausul om att grödor som odlas i växthus ska ha kontakt med markytan för att klassificeras som ekologiska.
Detta kunde slå ut den ekologiska odlingen i Finland, eftersom man här använder odlingsrännor och odlingsbord. Det kontroversiella EU-förslaget stöder principen att ekologiska växter ska växa i jord.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Riksdagen ändrade företagaravdraget till skogsägarnas förmån

Riksdagen godkände i onsdags i andra behandling regeringens förslag om ett företagaravdrag på 5 procent av inkomsterna i beskattningen. Avdraget gäller enskilda näringsidkare, det vill säga jordbrukare och småföretagare samt skogsägare.
Enligt förslaget i finansutskottets betänkande tog riksdagen också bort regeringens förslag om att ändra skogsbeskattningen så att man bara skulle kunna dra av upp till 95 procent av förlusten de år skogen går med förlust.
Regeringen ville ha haft den här skärpningen med i skogsbeskattningen med hänvisning till att skogsägaren redovisar för sina utgifter det år de betalats fastän skogen inte gett inkomster samma år. Däremot kan det gå flera år mellan inkomsterna som mestadels består av virkesförsäljning.
– I finansutskottet ansåg vi dock att lagändringen inte får leda till strängare beskattning av de skogsbrukare vars verksamhet går med förlust, kommenterar utskottsmedlemmen Mats Nylund (sfp).
Utskottet hänvisar dessutom till att skogsbruket inte utgör någon separat inkomstkälla. Negativ kapitalinkomst av skogsbruk fastställs således inte separat som förlust i skogsbrukets kapitalinkomstlag.
I regeringens proposition skulle avdraget inte heller gälla samfällda skogar.
– I utskottet såg vi det emellertid som angeläget att propositionen inte försvagar ställningen för samfällda skogar. Därför föreslog utskottet att skattesatsen för samfällda skogar sänks från 28 till 26,5 procent av kapitalinkomsten.
Det gick också riksdagen med på. Sänkningen från 28 till 26,5 på 1,5 procentenheter motsvarar 5 procent. MG

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Riksdagen godkände skogsgåvoavdraget

Riksdagen godkände det så kallade skogsgåvoavdraget i andra behandling i onsdags. Avdraget gäller den del av skogens beskattningsvärde som överstiger 30.000 euro eller 100 hektar.
Riksdagen preciserade dessutom den alternativa gränsen på 100 hektar. Avdraget gäller således i vilket fall som helst den del av skogen som överstiger 100 hektar oberoende av beskattningsvärdet.
Den del som överstiger 30.000 euro eller 100 hektar multipliceras med 2,4. Resultatet är då grunden för avdraget.
Skogsgåvoavdraget berör inte sådan skog som överlåts i samband med generationsväxlingar av jordbruk.
Det första skatteåret som avdraget är i kraft är alltså 2017.
Under ett skatteår får avdraget uppgå till högst 195.000 euro och högst 50 procent av nettokapitalinkomsten av skogsbruk före skogsgåvoavdraget. Minsta avdraget är 1.500 euro. Avdraget ska användas senast det femtonde skatteåret efter det år gåvan tilldelats.
Summan av skogsgåvoavdraget för skatteåret och av de skogsgåvoavdrag som gjorts tidigare får inte överstiga avdragsgrunden.
Avdraget görs från nettokapitalinkomsten av skogsbruk.
Skogsägaren måste själv yrka på avdraget och lägga fram en utredning om förutsättningarna för avdraget. MG

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC uppvaktade Anne Berner
Beslut om förbindelseavgifterna i januari?

Kommunikationsminister Anne Berner (cent) har för avsikt att under januari ta beslut om ministeriets planerade försök med avgifter för förbindelsebåtarna i Skärgårdshavet och Finska viken.
Det kunde SLC:s ordförande Holger Falck berätta efter att SLC uppvaktade ministern i måndags.
– Vi framförde att de planerade avgifterna skulle slå bottnen ur näringslivet och boendet i skärgården, säger Holger Falck. I vissa fall fördyras verksamheten med flera tiotusentals euro. Ministern tog emot vårt budskap och hon kommer att ta sitt beslut efter att utlåtanderundan gått ut 16 december. Några konkreta löften om lindringar fick vi inte men nog en förståelse för att de föreslagna avgifterna är oskäligt höga för ortsborna.
I uppvaktningen deltog förutom Holger Falck ordföranden för SLC Åboland Mårten Forss, mjölkproducenten på Heisala Andreas Johansson och SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sockerbranschen fick treårigt avtal

MTK:s sockerbetsutskott godkände torsdag morgon ett treårigt branschavtal mellan sockerbetsodlarna och industrin, det vill säga Sucros.
– Vi fick till sist ett bud från industrin som går att godkänna, säger SLC:s representant i utskottet Sebastian Sohlberg. Vår ordförande Pekka Myllymäki ansåg att det är ett skäligt avtal. Det kan jag väl hålla med om, fastän dylika överenskommelser alltid är kompromisser.
Enligt Sebastian Sohlberg var av de viktigaste utgångspunkterna att producentpriset inte skulle sjunka.
– Det var ingen självklarhet under förhandlingarnas gång. Vi anser emellertid att vi är på en bottennivå och nu har vi alltså avtal på att priset inte försämras nästa år. På de längre avstånden blir det till och med en liten höjning på grund av att gårdspris införs.
Sebastian Sohlberg framhåller också att betodlarna har fått löfte om bonus vid större leverans.
– Under det här odlingsåret torde vi ha kommit upp till en sammanlagt leverans på 81.000 ton. Om vi nästa år lyckas komma högre än 85.000 ton får vi en bonus som stiger progressivt till 100.000 ton. I fall vi når så stora mängder så stiger priset med 2,7 euro per ton. Det vore inte alls illa.
För att uppnå den mängden skulle en odlingsareal på 14.000 hektar behövas. Under de senaste åren har arealen rört sig kring 11.000 hektar.

Tre alternativ för odlaren
Andra utgångspunkter var att avtalet skulle vara rättvist och genomskinligt samt att det skulle bjuda på framtidsutsikter.
– En del av det har vi uppnått i och med att betodlarna nu kan välja tre alternativ för kontrakt med industrin. Man kan således avtala om tre odlingssäsonger för ett fast pris, eller för ett pris som gäller bara ett år i sänder. Sedan kan man också välja att avtala om bara ett års odling och med ett rörligt pris.
Det rörliga priset följer Sucros försäljningspriser.
– Det här kommer att granskas av en oberoende revisor, så att det inte finns någon objektiv orsak till misstänksamhet, säger Sebastian Sohlberg. Han ställer sig dock lite skeptisk till försäljningsprisets nivå och hur det i själva verket kommer att byggas upp.
– Där har industrin alltjämt en möjlighet att flexa. Men vi får vara nöjda med en priskurva, det är ju något nytt i alla fall!

Sucros tar över frakten
Ännu en sak som parterna har kommit överens om är att Sucros övertar frakten så att det blir tal om gårdspris. Bonden betalar bara för den mull som följer med lasset. Det är dock också meningen att sockerbetorna ska vara renslastade från och med 2018.
I det sammanhanget kom parterna även överens om att industrin under 2018 tar reda på möjligheten att införa en ny form av blastprov, en kontrollerad sådan tas i bruk. Sebastian Sohlberg förklarar bakgrunden:
– Förhållandena var gynnsamma under betupptagningen i år och betorna var rena men ändå har det i vissa partier varit halter av orenheter, vars ursprung de berörda betodlarna inte kunnat förstå.
Man mäter mullhalten med hjälp av manuella prov. I framtiden skulle man till exempel i stället ta stickprov och räkna ut medeltal. Det skulle bli rättvisare för odlarna.
Det här är alltså en direkt kritik från betodlarna som har kommit upp i år och som sockerbetsutskottet har fört vidare. Industrin har nu förbundit sig att ta itu med frågan 2018.
– Det är alltså också ett exempel på att det lönar sig att säga till när det är något man är missnöjd med, säger Sebastian Sohlberg.

Överloppsareal fördelas enligt transportfördelar
Även om sockerkvoterna slopas nästa år, så har ändå var och en odlare kvar en areal att odla som motsvarar årets sockermängd. Detta alltså enligt överenskommelsen med Sucros och utgående från målsättningen om 100.000 ton vitsocker.
Om det sedan 2018 visar sig att det finns ett intresse att odla så stor en areal att målsättningen på 100.000 ton skulle överskridas har odlaren en garanterad rätt till 80 procent av det föregående årets leverans. Den 20 procent som är kvar fördelas mellan gamla och nya övriga odlare, enligt önskemål men också enligt vad som är logistiskt förmånligast för fabriken. Den som är närmare fabriken prioriteras.
– Ändå har vi fått budet att arealen nog kommer att räcka för dem som vill odla, säger Sebastian Sohlberg.

Har förhandlat sedan i våras
Parterna började förhandla om det nya avtalet redan i våras efter att avtalet för i år blivit klart.
– Vi har sammanträtt omkring två gånger per månad medan det tidigare var vanligt att sockerbetsutskottet sammanträtt två gånger per år. Under sommaren försökte vi flera gånger komma till resultat men vi lyckades inte. I det stora hela har vi i alla fall förhandlat i en bra anda och såtillvida har det varit trevligt att vi har kunnat ventilera många och nyttiga saker under förhandlingarna. Vi har haft en mångsidig diskussion Trots det har vi lyckats nå ett avtal i november.
Enligt Sebastian Sohlberg är det nu odlarnas tur att visa sitt intresse för sockerbetsodlingen.
– Jag hoppas på att alla ser till sina egna förutsättningar och om möjligt gör upp en effektiv och långsiktig betodling, vi behöver sockerbetan i det finska odlingslandskapet på många sätt!

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen(at)slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fågelinfluensan spred sig till Åbolands skärgård

Fågelinfluensan har spritt sig till Åbo skärgård, meddelar Livsmedelssäkerhetsverket Evira. I viggar som påträffats döda i Nagu har konstaterats högpatogen fågelinfluensa av typen H5N8, d.v.s. fågelinfluensa som orsakar hög dödlighet bland vilda fåglar och fjäderfä. För att hindra att sjukdomen sprider sig upprättar Livsmedelssäkerhetsverket Evira en restriktionszon kring fåglarnas fyndplats.
Fågelinfluensa av typen H5N8 har konstaterats bland vilda fåglar och på gårdar med fjäderfä i flera europeiska länder och nu senast bland vilda fåglar på Åland. H5N8 konstaterades också bland påfåglarna och hönorna i fågelparken i Mariehamn.
I Nagu upprättar Evira en restriktionszon som sträcker sig på minst 10 kilometers avstånd från fåglarnas fyndplats och inom den begränsas förflyttningar av fjäderfä och fjäderfäprodukter. Fjäderfägårdarna som ligger inom zonen kommer också att kontrolleras.

Misstankar ska anmälas till veterinären
Om symptom som tyder på fågelinfluensa bland fjäderfä eller massdöd bland vilda fåglar ska utan dröjsmål lämnas en anmälan till den kommunala veterinären eller länsveterinären. Man bör inte röra vid döda fåglar utan skyddsutrustning och det är bäst att överlåta insändandet av nödvändiga prover till den officiella veterinären.
Fågelinfluensaviruset av typen H5N8 som nu sprider sig har inte orsakat att människor insjuknat och risken att människan smittas är enligt Institutet för hälsa och välfärd mycket liten.
Fågelinfluensavirusen smittar inte lätt människan och smitta kräver vanligen intim kontakt med en insjuknad vild fågel, insjuknat fjäderfä eller sekret från sådana. Via hönsägg eller fjäderfäkött har fågelinfluensavirus inte smittat människan, utan smittor har krävt intim kontakt med en sjuk fågel.
För att hindra att fågelinfluensan sprider sig har det bestämts att fjäderfät ska hållas inomhus från början av december fram till slutet av maj.
Det är viktigt att man på fjäderfägårdarna iakttar smittskydd, eftersom H5N8-smittan kan sprida sig till fjäderfät såväl via direkt kontakt fåglar emellan som också indirekt till exempel via skodon eller kläder som infekterats av viruset.

Mer information hittas på Eviras nätsidor: www.evira.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Evira gav instruktioner om skydd av fjäderfä mot vilda fåglar

För att undvika spridning av fågelinfluensavirus ska fjäderfä skyddas mot kontakt med vilda fåglar under tiden 1.12-31.5. På grund av risken för fågelinfluensasmitta som sprids med vilda fåglar träder en bestämmelse om att hålla fjäderfä inomhus i kraft 1.12.2016.
Fåglarna ska hållas antingen inomhus eller också ska deras rastgård skyddas helt och hållet till exempel med ett tillräckligt finmaskigt nät. Jord- och skogsbruksministeriets förordning om försiktighetsåtgärder gäller både kommersiell verksamhet (också ekologisk produktion) och hållande av hobbyfjäderfä.

Läs mer på:
https://www.evira.fi/sv/djur/djurhalsa-och-sjukdomar/djursjukdomar/fjaderfan/aviar-influensa-fagelinfluensa/skydda-dina-fjaderfa-mot-vilda-faglar-30.11.2016/

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC Åboland kritiserar förbindelsebåtsavgifterna

Utan diskussion klubbade SLC Åboland (ÅSP) av sina nya stadgar på under höstplenumet i Dragsfjärd. Stadgarna gör det lättare att slå samman lokalavdelningar och på Kimitoön torde en sådan fusion göras nästa år.
Diskussionen om stadgarnas innehåll har förts i ett par år redan så frågan är odramatisk och det var också mötet. Styrelsen omvaldes med undantag för att ordinarie och suppleant från Västanfjärd och Dragsfjärd bytte plats, enligt tidigare gentlemannaöverenskommelser. Och man roterade några representanter till styrelsen och SLC-fullmäktige enligt tidigare gjorda gentlemannaöverenskommelser.
Som ordförande för ÅSP fortsätter Mårten Forss. Han tog i sin inledning upp trafikministeriets förslag till avgifter på förbindelsebåtarna i skärgården.
Mötet som samlade ett trettiotal medlemmar av ÅSP och Finska Hushållningssällskapet antog en resolution som kritiserar de planerade avgifterna. Avgifterna stöder inte på något sätt regeringens mål att hålla skärgården levande, sägs det i uttalandet.
För att ge saken eftertryck kommer också en delegation ledd av SLC-ordföranden Holger Falck och bestående av Andreas Johansson, Mårten Forss och SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg att uppvakta trafikminister Anne Berner på måndag.
Man väntar sig att regeringen överväger den åländska modellen där man sätter ett tak för hur mycket avgifter öborna skall betala, ett tak som ligger mycket lägre än de nu föreslagna avgifterna.
Både Mårten Forss och hushållningssällskapets ordförande Torolf Karlsson talade också om möjligheterna med ny bioenergiteknologi. Karlsson frågade sig om odlarna bara skall fungera som leverantörer av billig råvara för biogasreaktorer, och Forss hoppades på att man snart skall få traktorer som kan gå på biogas.
- Då skulle kretsloppet fungera, sa han.
Mötesdeltagarna åhörde föredrag av SLC-ordförande Holger Falck som talade om den aktuella lantbrukspolitiska situationen och Margot Wikström som talade om närmaten och det projekt för att främja närproducerade livsmedel som hon deltar i.
Finska Hushållningssällskapet premierade Mårten Nurmio för hans tioåriga medverkan i bokföringen av lantbrukets lönsamhet, och Reijo Haapa fick motta SLC:s förtjänsttecken i guld som han på grund av resa inte kunde få på då den kungjordes på SLC:s kongress i fjol.

Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

”Priserna en förolämpning mot jordbrukarna”

Priserna på jordbruksprodukter har i dagsläget nått en sådan nivå att de närmast utgör en förolämpning gentemot producenterna. Det sade SLC:s fullmäktigeordförande Stefan Thölix i sitt öppningstal till fullmäktigemötet i Vanda idag torsdag.
- Under flera års tid har Finlands jordbruk verkat under ekonomiskt pressade förhållanden, sade Stefan Thölix. Innevarande år har lönsamheten sjunkit till så låga nivåer, att en fortsatt inhemsk matproduktion är allvarligt hotad. De bidragande orsakerna är flera. De är bland annat sjunkande stödnivåer, stigande kostnader förenade med ökande byråkrati, och framförallt priset på våra produkter.
Sjunkande lönsamhet är en genomgående trend för det europeiska jordbruket. Det är bland annat ökat tryck på frihandelsavtal och avskaffande av mjölk- och sockerkvoter som har bidragit härtill.
Marknadsstörningar och kraftigt svängande prisnivåer har uppstått i ett flertal europeiska länder, speciellt efter att Ryssland införde importstopp för livsmedel i augusti 2014.

Genomskinlig och öppen marknad viktig
Stefan Thölix hänvisade till expertarbetsgruppen som EU-kommissionen tillsatte i januari i år med uppdraget att undersöka hur livsmedelskedjan fungerar, och vilken ställning jordbrukaren har i denna.
- Häromveckan presenterade arbetsgruppen under ledning av professor Cees Veerman sin rapport. Där konstateras, att i dagens oroliga marknadsläge är det oftast primärproducenten som utgör den svagaste länken och får agera stötdämpare åt marknadssmällarna. Rapporten innehåller ett flertal rekommendationer om hur producentens ställning i livsmedelskedjan kunde förbättras.
En viktig aspekt som lyfts fram är marknadens genomskinlighet och öppenhet. Här avses både mängder och kvaliteter, men även prisbildning och påslag. Både producenter och konsumenter behöver insyn i, vilka andelar de olika leden i kedjan tar ut
Även ett antal detaljrekommendationer angående rättvisa handelsförfaranden listas. Detta gäller till exempel betalningstider, kontraktslängder, introduktionsavgifter och produktreturer. Branschorganisationer med förhandlingsbefogenheter gentemot handeln nämns också.

Behövlig i EU, livsnödvändig i Finland
- I vårt land är det dock marknadsproblematiken som de senaste åren varit allra tydligast, fortsatte fullmäktigeordföranden.
- Jämfört med övriga EU-länder har våra jordbrukare ännu svagare position, främst beroende på handelns starka koncentration och närapå enväldiga marknadsställning. När Veermanrapporten bedöms behövlig för den europeiska marknaden, är den närmast livsnödvändig för vår del. Vi får dock komma ihåg, att den ännu är enbart en arbetsgruppsrapport till kommissionen med i huvudsak rekommendationer, medan besluten ligger i framtiden. Kännedom om andra länders livsmedelsmarknader och deras funktioner är alltid nyttig, och rapporten kan användas som slagträ i den inhemska striden om marknaden.
- Så länge som handelns järngrepp om livsmedelsmarknaden fortgår, kan någon lönsamhet i livsmedelsproduktionen inte uppnås.

Välkommen trend med direktförsäljning
Den snabbt växande trenden med närodlat och naturenligt odlat med försäljning via direktkanaler fann Stefan Thölix vara en välkommen och synnerligen behövlig alternativmodell.
- Mellanhänderna saknas, producent och konsument möts och feedback fås i båda riktningarna. Under en lång tid framåt kommer dock volymerna att vara så pass små, att handeln inte påverkas av någon direkt konkurrenssituation. På sikt kan emellertid direkthandeln bli en marknadskraft av betydelse.
Den allt snabbare storleksrationaliseringen inom husdjursproduktionen i Finland är dock oroande, ansåg Stefan Thölix.
- Producentens möjligheter att påverka beslutsfattandet i driften minskar i takt med att andelen eget kapital i företaget minskar. Därmed stärks inte heller producentens egen roll i prisbildningen. Ännu tydligare kommer detta att märkas, ifall jordbrukarkåren splittras mera än i dag. För övrigt ett märkligt fenomen, att stordriftstänkandet fått sådan genomslagskraft i Finland, där förutsättningarna för det mesta saknas. SLC:s långvariga och konsekventa linjedragning om betydelsen av familjejordbruket som den huvudsakliga (märk "huvudsakliga") grunden för vårt jordbruk innehåller både realism och framsynthet.

Struntprat om halvering av kolsänkor
Fullmäktigeordföranden ville också kommentera konsekvenserna av klimatavtalet i Paris:
- När Finland godkände ramarna för avtalet utan att detaljinnehållet och beräkningsgrunderna var klara, försattes landet i en mycket svår nationalekonomisk sits. Ifall normberäkningarna följs kommer vårt skogsbruk att drabbas av väldiga produktionsbegränsningar. För ett litet land är det inte lätt att i efterskott framförhandla anpassade särlösningar.
Stefan Thölix gav även svar på tal åt WWF Finlands generalsekreterare Liisa Rohweder som i Maaseudun Tulevaisuus senaste måndag påstod att Finland lobbar i Bryssel för en halvering av sina kolsänkor. Bioenergiuttaget från skogen enligt regeringens nyligen publicerade energi- och klimatstrategi skulle enligt henne ge detta resultat.
- Det är naturligtvis struntprat, sade fullmäktigeordförande Thölix. Frågan är bara, om det är korkat struntprat eller illvilligt struntprat?
Att det i en efterföljande intervju med jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (cent) och en hänvisning till strategirapporten, konstateras en initial minskning av bundet kol med cirka 20 procent, men att läget cirka 2040 återgår till det samma som dagens, kallade Stefan Thölix allvarlig verklighetsförvanskning.
- Även med maximalt bioenergiuttag enligt strategin kommer kolbindningen årligen att öka med 20-30 procent. Varje år. Man tycks redan i energistrategin ha accepterat Bryssels godtyckliga beräkningssätt.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lantbrukets ljusglimtar får inte raseras av politiska beslut

Trots traktormarschen i mars är läget ännu mycket kärvt på gårdarna, påpekar SLC:s fullmäktige i ett uttalande. De krislösningar som regeringen riktat till jordbruket är viktiga, men fungerar närmast som första hjälp. Nu måste det långsiktiga arbetet fortsätta med att förbättra jordbruksprodukternas marknadspriser, att hitta nya exportmarknader och att förbättra jordbrukets lönsamhet för att vi ska ha finländsk matproduktion även i framtiden.
Statsrådets principbeslut från i somras om ansvarsfull offentlig upphandling av livsmedels- och måltidstjänster är en viktig vägvisare för att få offentliga storkök att använda mer inhemska råvaror. SLC förutsätter nu att kommunala beslutsfattare fattar medvetna beslut och drar upp tydliga strategier för att upphandla finländsk mat. Det är inte rätt att det i kommunala kök med offentliga medel serveras mat som inte ens är laglig att producera i Finland. Användningen av inhemska råvaror gagnar avsevärt den lokala och nationella ekonomin, sysselsättningen och industrins tillväxt och utveckling.
De möjligheter som nu öppnat sig för export av finländskt griskött och havre till Kina ingjuter framtidshopp för både svinkötts- och spannmålsproducenter.
Den lagstiftning för obligatorisk ursprungsmärkning av mjölk och kött i olika livsmedelsprodukter som nu är under beredning är välkommen. SLC arbetar för motsvarande lagstiftning för spannmålsbaserade livsmedel och restaurangmat.
Förutom av marknaden är lantbrukets inkomster beroende av EU:s och Finlands jordbrukspolitik. SLC anser att ingen är betjänt av en stor reform som omkullkastar vår nuvarande stödhelhet. Istället borde nuvarande regleringssystem göras smidigare. SLC kräver att regeringen verkar för att få till stånd EU-lagstiftning för att förbättra jordbrukarnas marknadsställning. Flera bra förslag finns i en färsk EU-rapport om jordbruksmarknadens funktion.
Tillväxtutsikterna för bioenergi och övriga skogsbaserade produkter är synnerligen goda och investeringstakten inom skogsindustrin är hoppingivande, konstaterar fullmäktige. Skogarnas årliga tillväxt är dessutom på rekordnivå och möjliggör ett betydligt större utnyttjande av Finlands skogstillgångar.
SLC anser det viktigt för hela Finlands framtid att tillämpningen av Paris-klimatavtalet (LULUCF) inte äventyrar den bioekonomiska potentialen som finns i våra skogar. Skogens roll som verklig kolsänka erkännas såväl av EU som på hemmafronten för att klara kilmatmålen, fastslår SLC-fullmäktige.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Holger Falck leder SLC ännu ett år

Som väntat återvalde SLC:s förbundsfullmäktige Holger Falck från SLC Nyland till förbundsordförande enligt valberedningens förslag. Holger Falck har deklarerat att 2017 blir hans sista år som ordförande.
Stefan Thölix, ÖSP, återvaldes som ordförande för SLC:s förbundsfullmäktige. Anders Rosengren, SLC Nyland är första viceordförande och Nicklas Mörn från ÅPF valdes till andra viceordförande.
Förbundsordföranden är också ordförande för SLC:s styrelse. Till första viceordförande återvaldes Mats Nylund från ÖSP och till andra viceordförande Mårten Forss från SLC Åboland. De övriga styrelsemedlemmarna är Tomas Långgård (suppleant Tommy Ehrs) och Martin Westerberg (suppleant Anders Lillandt), alla från ÖSP, Thomas Blomqvist (suppleant Thomas Antas), SLC Nyland och Tage Eriksson (suppleant Jonas Lundberg), ÅPF.
Till Holger Falcks suppleant i styrelsen valdes Bengt Nyman från SLC Nyland, medan Johnny Kronqvist, ÖSP är suppleant för Mats Nylund och Mats Eriksson från SLC Åboland för Mårten Forss.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Innehållet i nationella stödpaketet för 2017 klart

Skillnaden i stödnivå inom nötproduktionen mellan AB-området och C-området bör bibehållas. Det var en av utgångspunkterna i förhandlingarna om det nationella stödpaketet för nästa år.
Förhandlingarna har i år lett till ett resultat så pass tidigt att SLC:s fullmäktige kunde godkänna stödpaketet på sitt möte i Vanda.
När man talar om ett bibehållande så avses alltså det totala stödet, det vill säga både det produktionskopplade CAP-stödet och det nationella stödet. Det är därför stödet för dikor höjs med 15 euro på C-området och stödet för tjurar höjs med 40 euro per djurenhet på C1-C2 norr nästa år. Saken är att stödsumman för produktionskopplat stöd på AB-området är den samma som i år, medan man räknar med att djuren minskar något, vilket återigen höjer stödet per djurenhet.

Tidigare beskärningar har tagits tillbaka
En annan utgångspunkt var att regeringen i sin budgetproposition tagit tillbaka tidigare planerade beskärningar.
Det gör att summan för det nationella stödet för slaktkvigor på C-området kan höjas med cirka en miljon euro, det vill säga samma summa som stödet beskars med i år. Per djurenhet blir det en förhöjning med 27 euro på C1-C2 och 25 euro på C2norr.
Fram till hösten hålls literstödet för mjölken på samma nivå som i år varefter stödet höjs. Den totala litermängden beräknas minska på grund av minskningsstödet vilket ger utrymme för ett högre literstöd, men genom att vänta med att betala ut förhöjningen kan man undvika att betala för en produktionsminskning samtidigt som man höjer literstödet.
Också på växtodlingssidan höjs åter det nordliga hektarstödet för råg, olje- och proteinväxter, blandgrödor och frilandsgrönsaker.
Dessutom återinförs det allmänna hektarstödet på C2-området.

Beskärning för svin, fjäderfä och växthus
Stödet för svin, fjäderfä och växthus beskärs emellertid på AB-området. Det är enligt de minskande betalningsfullmakterna för Finland.
Här har principen under några år varit att minskningen på C-området blir tre fjärdedelar av minskningen på AB-området. Den principen tillämpas alltså också nästa år.
För växthusodlingen är stödet 10 cent högre per kvadratmeter på C-området än på AB-området.

4 miljoner mer nästa år
Lösningen innebär att den totala nationella stödsumman överskrider anslaget i regeringens budgetproposition med lite över 4 miljoner euro. För att finansiera höjningen skulle således 4 miljoner av krisstödspengarna i nästa års budgetförslag användas direkt i det nationella stödpaketet.
Av samma krisstödspengar reserveras 11 miljoner för att lindra sänkningen på 16 miljoner euro av LFA-stödet 2018.
Dessutom utreds möjligheten att använda upp till 5 miljoner euro för marknadsfrämjande åtgärder, det handlar närmast om att öka den inhemska efterfrågan och försöka hitta nya exportmarknader.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

FOTNOT: Siffrorna i nationella stödpaketet återfinns i veckans pappersversion av LF

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kompostägare skrämde slag på åländsk livsmedelsindustri

Det uppstod en "katastrofal" hotbild när Ålandskompostens ägare Bengt Karlsson i början på den här veckan meddelade att han i går den 1 december slutar ta emot avfall från slakteriet, fiskodlingar och chipsfabriken. Risken fanns att all slakt vid det enda åländska slakteriet Dahlmans skulle ha stoppats nästa vecka, men efter förhandlingar med landskapsregeringen sent på onsdagen lovade Karlsson att tills vidare fortsätta med komposten.
- Men det måste bli en ändring, säger Bengt Karlsson.
karlsson
Ålandskompostens ägare Bengt Karlsson skrämde upp livsmedelsindustrin och landskapsregeringen på Åland när han i början på den här veckan meddelade att han slutar ta emot avfall.

Han menar att företagen måste betala mera för att det ekonomiskt ska gå att hantera deras avfall vid Ålandskomposten i Sund Gunnarsby. Men han tycker också att landskapsregeringen på något sätt borde komma med i finansieringen.
Han upplever det som en alltför osäker situation om han nu tvingas göra stora investeringar i komposten och det samtidigt kan dröja två-tre år till ett eventuellt beslut om att bygga ett biogasverk i anslutning till chipsfabriken. Karlsson hoppas att mycket ska klarläggas vid ett utlovat stormöte med landskapet och företagen den 12 december.
Byråchef Helena Blomqvist vid landskapsregeringens miljöbyrå har förklarat att avfallshanteringen är företagens ansvar, men exempelvis Patricia Wiklund som leder Ålands Producentförbunds projekt Hållbar Livsmedelsstrategi konstaterade i samband med tisdagens seminarium om cirkulation av näringssämnen och slutna kretslopp att någon måste ha ett helhetsansvar för att få det biologiska kretsloppet att fungera.
Ålands miljö- och näringsminister Camilla Gunell håller med.
- Absolut! Jag vill inte lämna den här stolen förrän vi har ett lokalt kretslopp som fungerar.

Kan inte sluta abrupt
Men Gunell hänvisar också till att Ålandskomposten har ett avtal med sina avfallsproducenterna som måste följas och att man därför inte kan sluta så "abrupt" som komposten nu hotat med.
- Katastrofalt dåligt att en sån här situation ens har kunnat uppstå, kommenterade för sin del vd Johannes Dahlman vid Dahlmans slakteri på onsdagseftermiddagen. Då visste han ännu inte om slakten skulle kunna fortsätta nästa vecka.
Men efter förhandlingar mellan landskapsregeringen och Ålandskompostens ägare Bengt Karlsson kom man under onsdagen överens om att komposteringen av slakt- och fiskavfall fortsätter tills vidare.

Polisanmälan från grannar
Grannar till komposten har under flera år kritiserat Ålandskomposten på grund av framför allt luktproblem och att den inte till alla delar uppfyllt de krav som Livsmedelssäkerhetsverket Evira ställt.
Dessutom har både landskapsregeringen och Ålands Miljö- och Hälsoskyddsmyndighet ÅMHM anklagats för att se mellan fingrarna med att komposten inte uppfyller ställda krav.
I samband med Bengt Karlssons besked i början av veckan att han stänger komposten har grannarna via sitt juridiska ombud meddelat att de polisanmäler nuvarande miljöministern Camilla Gunell och hennes företrädare Carina Aaltonen samt miljöbyråns chef Helena Blomqvist, ÅMHM:s ansvariga samt Bengt Karlsson och andra personer vid Ålandskomposten Ab.
Även Ålands Producentförbund har genom åren riktat kritik mot att komposten till alla delar inte har fungerat som den borde och vd Henry Lindström har varit frustrerad över att landskapsregeringen inte ens svarat på ÅPF:s brev om problemen.

Osäkert läge
Tidigare under hösten krävde landskapsregeringen att Ålandskompostens avfallshantering skulle förbättras, men enligt Bengt Karlssons beräkningar skulle detta förutsätta investeringar på ca 100.000 euro.
Han har försökt lansera billigare lösningar och en sådan skulle vara trumkompostering, där avfallet värms upp tillräckligt för att bakterierna ska dö. Om en kompostering med trumman misslyckas är det inget problem jämfört med om man måste åtgärda något mitt inne en av de långa "korvar" under plast där avfallet nu komposteras.
Bengt Karlsson är i sin tur missnöjd med att landskapet med flera miljoner euro stöder bryggeriet Stallhagens utbyggnad och även har lovat pengar för ett biogasverk vid chipsfabriken.
- Men jag kan inte vänta två-tre år på ett beslut om biogasverket. Den situationen är för osäker för min del, säger Bengt Karlsson.
Ålands miljö- och näringsminister Camilla Gunell hänvisar till att landskapet lovat 200.000 euro för att stöda förbättringar vid Ålandskomposten. Hon påpekar också att löften om pengar för ett biogasverk vid chipsfabriken gavs för att rädda fabriken kvar på Åland. Det löftet vill hon hålla.

Stora kostnader att köra bort avfallet
Ålandskomposten tar i dagsläget emot ca 1.500 ton rötat bioslam per år från chipsfabriken. Slaktavfallet från Dahlmans är ca 200 ton och fiskrens och annat avfall från fiskodlingarna 300-400 ton, men där ingår mycket vatten.
Om slakt- och fiskavfallet ska fraktas bort från Åland blir det mycket dyrt.
Bengt Karlsson säger att han gärna vill börja med tillverkning av biogas för fordon, men för att få lönsamhet krävs tillräckliga avfallsmängder. Om det byggs en biogasanläggningen vid chipsfabriken försvinner största delen av Ålandskompostens nuvarande avfall som kunde användas för biogasproduktion.

TEXT & FOTO
Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s stora energipaket är rimligt för Finland

EU-kommissionen presenterade på onsdagen ett gigantiskt paket för ren energi, som bland annat fastställer målen för energieffektivitet och avancerade biobränslen. För den finländska skogssektorn blev paketet bättre än väntat.
Kommissionen ställer sig positiv till avancerade biobränslen från skogen. Förslagets hållbarhetskriterier för fast biomassa borde inte begränsa användningen av biomassa i Finland, som sedan länge har har ett hållbart skogsbruk.
Produktionen av biomassa får inte medföra avskogning eller skada biodiversiteten. Kommissionen förutsätter att biomassans användning ska sänka utsläppen av drivhusgaser.
Planerna för förnybar energi har inväntats med spänning i Finland, eftersom man hade befarat att EU skulle skärpa begränsningarna för användningen av biomassa. Nu förefaller det som om kommissionen skulle gå med på den finländska modellen.
Enligt näringsminister Olli Rehn stöder kommissionens så kallade vinterpaket Finlands nationella energi- och klimatmål. Han påpekar att Finland är föregångare inom utvecklingen av avancerade biobränslen.
Kommissionen har skärpt rapporteringskraven för hållbar användning av biomassa, men enskilda skogsägare undantas från skyldigheten. Rapporteringen gäller enbart el- och värmekraftanläggningar med en effekt som överstiger 20 MW.
EU-förslaget går hårt åt användningen av alternativa drivmedel av den första generationen. Bränsleblandningar som baserar sig på oljeväxter, spannmål och sockerbetor ska stegvis tas ur bruk.
Från 2021 begränsas inblandningen av sådana biotillsatser till maximalt 7 procent för att sjunka till 3,8 procent fram till 2030. Kommissionen motiverar begränsningen med negativa klimateffekter och konkurrensen om arealerna med livsmedelsproduktionen.
Tillsatsen av förnybara, avancerade biodrivmedel ska däremot höjas till 6,8 procent fram till 2030. Energipaketet ska höja EU:s energieffektivitet med 30 procent, vilket i sin tur minskar beroendet av importerad energi.
Paket innehåller också förslag som ska påskynda innovationer inom ren energi och främja renovering av byggnader. Allt som allt tror kommissionen att den rena energipolitiken kan bidra till att skapa 900.000 arbetsplatser.
EU-paketet för ren energi går nu vidare till behandling i medlemsländerna och EU-parlamentet. Processen väntas ta minst två år i anspråk.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-fosforkrav tvingar Holland att slakta kor

Antalet mjölkkor i Nederländerna kan minska kännbart med ett nytt åtgärdsprogram för att sänka utsläppen av fosfor. Programmet förutsätter att omkring tio procent av landets mjölkkor tas ur produktion.
Mjölkproduktionen i Holland började brant öka då mjölkkvoterna avskaffades. Under 2015 steg produktionen med 15 procent. Samtidigt ökade landets utsläpp av fosfor över den över den fastslagna EU-nivån.
Nu har regeringen, producentorganisationerna, mejerierna och foderindustrin enats om ett åtgärdsprogram för att redan nästa år sänka produktionen av fosfor. För att nå målet, måste mjölkproduktionen reduceras drastiskt.
Planen presenterades nyligen av jordbruksminister Martijn Van Dam. Budgeten för de planerade åtgärderna är 50 miljoner euro, varav 23 miljoner finansieras av EU-medel. Regeringen ställer 7 miljoner till förfogande medan mjölksektorn står för resten.
Nederländerna hotas av höga EU-böter om fosforutsläppen inte reduceras. De nya åtgärderna ska ersätta en tidigare plan med fosforkvoter, som EU-kommissionen inte hade gått med på.

Massvis med kor tas ur produktion
Det effektivaste sättet att sänka fosforutsläppen är att sänka mjölkproduktionen. Planen är att skära ner antalet mjölkkor. Mjölkgårdar som producerar mer än en bestämd referensmängd, ska få mindre betalt för sin mjölk.
För att påskynda nedskärningarna av mjölkkobeståndet utlovas en avvecklingspremie i tre valbara etapper. Gårdar som helt vill avveckla sin produktion ska lockas att göra processen möjligast kort.
Därutöver ska fosforhalterna i djurfodret sjunka. Den högsta tillåtna andelen fosfor är 4,3 gram brutto per kilo. Mjölkproducenterna måste varje månad avge en utredning om förbrukningen.
De holländska mjölkproducenterna måste enligt planen reducera sin sammanlagda fosforanvändning med 8,2 miljoner kg. Enligt producentorganisationen LTO innebär detta att mellan 175.000 och 195.000 mjölkkor måste bort.
Om landets samtliga 17.500 mjölkgårdar beaktas, borde varje gård statistiskt sett avstå från tio eller elva kor. Det motsvarar en försvarlig mjölkmängd, som givetvis också känns på EU-nivå.
EU:s viktigaste mjölkländer är Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Italien och Polen. Tillsammans producerar de sex länderna 70 procent av all mjölk i den europeiska unionen.

Utsläppshandel kan tolkas som stöd
Regeringen och mjölksektorn hade ursprungligen tänkt sänka fosforutsläppen genom ett system med utsläppsrätter, som skulle tas i bruk i början av nästa år. Men planerna ansågs gå emot EU-bestämmelserna.
Enligt denna plan skulle varje mjölkproducent ha tilldelats en maximal kvot för fosforutsläppet, baserande sig på antalet mjölkkor i juli 2015. Fram till den första januari 2018 skulle producenterna sänka sina utsläpp inom individuella ramar.
Utsläppsrätter skulle också få köpas och säljas. Producenter som slutar att leverera mjölk skulle få sälja sina utsläppsrätter till ett officiellt register. I samband med att rätterna överlåts, skulle staten behålla tio procent som pant tills den tilldelade fosforgränsen nås.
Jordbruksminister Van Dam övergav sina planer tidigare under hösten. Enligt ministern var risken överhängande att EU-kommissionen skulle tolka systemet som ett slags statlig subvention.
De enskilda gårdarnas utsläppsrätter kunde i princip betraktas som en knapp handelsvara. Därmed får rätterna ett ekonomiskt värde, som enligt EU-direktiven kunde jämföras med en statlig subvention.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fågelinfluensan på Åland är högpatogen H5N8

Det har fastställts att de döda viggarna på Åland bar på högpatogen fågelinfluensa av H5N8-typ, alltså en virusstam som har spridits i Europa och orsakar en allvarlig sjukdom hos fjäderfä. Livsmedelssäkerhetsverket Evira etablerar en restriktionszon kring de platser där fåglarna hittades.
I Finland har högpatogen fågelinfluensa aldrig tidigare påträffats.
På områdena Lemland och Vårdö på Åland inrättas en restriktionszon som sträcker sig minst 10 kilometer från platserna där fåglarna hittades. Vid fjäderfägårdarna i restriktionszonen görs kontroller, och förflyttning av fjäderfä samt fjäderfäprodukter på området begränsas.
På grund av fågelinfluensasituationen utfärdade jord- och skogsbruksministeriet på fredagen en förordning som kräver att fjäderfä ska hållas inomhus under perioden 1.12-31.5. Avsikten med bestämmelsen är att hindra kontakt mellan fjäderfä och frilevande sjöfåglar, eftersom sjöfåglarna kan bära på högpatogen fågelinfluensa. Viruset kan smitta från frilevande fåglar till fjäderfä, om fåglarna kommer i antingen direkt eller indirekt kontakt med varandra.
Högpatogen fågelinfluensa av H5N8-typ har sedan slutet av oktober konstaterats i flera europeiska länder både hos frilevande fåglar och på fjäderfägårdar. Det är inte känt att den nu spridda fågelinfluensan av H5N8-typ skulle ha smittat till människan. Enligt Institutet för hälsa och välfärd är risken för A(H5N8)-smitta till människan mycket liten.
Om symtom på fågelinfluensa hos fjäderfä eller massdöd bland frilevande fåglar observeras ska detta omedelbart anmälas till kommunalveterinären eller länsveterinären. Evira påpekar att man ska undvika att röra döda fåglar utan skyddshandskar och att man ska låta tjänsteveterinären sköta om att behövliga prover sänds in.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Anmäl massdöd av fåglar till kommunal veterinär

Fågelinfluensa upptäcktes för drygt en vecka sedan i sjöfåglar som hittats döda i Lemland och Vårdö på södra och nordöstra Åland. På torsdagseftermiddagen informerade Livsmedelssäkerhetsverket Evira om viruset och rekommenderade alla som har fjäderfän och hobbyfåglar att hålla dem inomhus.
På Åland sköts ärendet av landskapsregeringens miljöbyrå, där byråchef Helena Blomqvist fungerar som länsveterinär tills den nya landskapsveterinären tillträtt i januari.
- Det är bara att förbereda sig på ett beslut om att hönsen ska hålla inomhus, kommenterade ekologiska äggproducenten Cecilia Persson i Hammarland Postad på fredagsförmiddagen.
Hon är den enda på Åland som har som har äggproduktion i större skala med frigående höns utomhus, men säger att det inte är något problem för henne att hålla hönsen inomhus.
Efterfrågan på hennes lokalproducerade ekologiska ägg har varit god och Cecilia Persson planerar därför att efterhand utöka antalet höns.

Oklart vilken form av virus
Evira ska göra närmare undersökningar för att få klarlagt om viruset i de döda viggar som hittats på Åland är av typen H5N8, som för några dagar sedan påträffades i sydligaste Sverige. Om det visar sig handla om högpatogen fågelinfluensa på Åland kommer skyddszoner att upprättas kring de områdena där de döda fåglarna hittades.
Landskapsläkaren Olli-Pekka Lehtonen framhåller i ett pressmeddelande att man i dagsläget inte upptäckt att H5N8 smittar från fåglar till människor, men påpekar att man ändå inte ska röra döda fåglar.
Evira uppmanar dem som upptäcker symptom på fågelinfluensa bland fjäderfän eller massdöd bland vilda fåglar att genast anmäla detta till kommunal veterinär. Kommunalveterinär på Åland är veterinärerna på Ålands Miljö- och Hälsoskyddsmyndighet. Men det är alltså miljöbyråns chef Helena Blomqvist som svarar för det praktiska arbetet kring fågelinfluensa.
För frågor om sjukdomen fågelinfluensa hänvisar landskapsregeringen dock till de tre personer som nämns i ett pressmeddelande från Evira. De är överinspektören och sektionschefen Sirpa Kiviruusu (tel. 0400-920503), specialforskaren Niina Tammiranta (040-4893377) från Evira samt konsultativa tjänstemannen Katri Levonen vid jord- och skogsbruksministeriet (0295-1623859).
För närmare information om fågelinfluensan hänvisar landskapsregeringen också till Eviras hemsida https://www.evira.fi/sv/djur/

Följ direktiven
Ålands Producentförbunds vd Henry Lindström säger att det förstås är oroande, men inte direkt förvånande att fågelinfluensan nu har nått Åland.
- Den har ju funnits i Europa och nu handlar det om vilda fåglar som ingen har kontroll på. Nu gäller det att skydda höns och fjäderfän och följa myndigheternas direktiv, påpekar Lindström.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fågelinfluensa på Åland

I viggar som påträffats döda på Åland har konstaterats fågelinfluensa av typen H5. Livsmedelssäkerhetsverket Evira meddelar att verket fortsätter arbetet med att noggrannare bestämma virusets typ. I fortsatta undersökningar klarnar det om det rör sig om ett fågelinfluensavirus av den högpatogena typen H5N8 som spritt sig i Europa.

I områdena Lemland och Vårdö på Åland levererades denna vecka flera döda viggar in till Livsmedelssäkerhetsverket Evira för undersökning. I strykprov tagna av två fåglar konstaterades fågelinfluensa, men resultatet av en noggrannare typbestämning av viruset erhålls först senare.

Om viruset visar sig vara högpatogen fågelinfluensa, etableras en restriktionszon kring platsen där de döda fåglarna påträffades, uppger Evira i sitt pressmeddelande. Med den begränsas förflyttningen av fjäderfä och tillsynen över fågelinfluensa intensifieras.

Högpatogen fågelinfluensa av typen H5N8 har de senaste veckorna påträffats i flera europeiska länder bland såväl frilevande fåglar som i fjäderfäbesättningar. Sjukdomsfallen som konstaterats närmast Finland bekräftades i början av veckan i Danmark och senast i Skåne i södra Sverige. Man misstänker också att viruset förekommer i ett värpstall utanför Helsingborg.

Bäst att fjäderfä och hobbyfåglar hålls inne
Evira rekommenderar att fjäderfä och hobbyfåglar hålls inomhus på grund av fågelinfluensaläget. Jord- och skogsbruksministeriet kommer 25.11.2016 att utfärda en förordning, med vilken man förordnar att fjäderfä ska hållas inomhus. Med förordningen vill man hindra kontakter mellan fjäderfä och frilevande fåglar, eftersom sjöfåglar kan bära på fågelinfluensa. Viruset kan smitta från frilevande fåglar till fjäderfä, om fåglarna kommer i antingen direkt eller indirekt kontakt med varandra.
Symptom som tyder på fågelinfluensa bland fjäderfä eller massdöd bland frilevande fåglar ska utan dröjsmål anmälas till den kommunala veterinären eller länsveterinären. Den officiella veterinären ser till att nödvändiga prover sänds in till Evira.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Avgifterna hotar möjligheten att bo och jobba i skärgården

Känslostormar rasar i Skärgårdshavet en vecka efter kommunikationsministeriets förslag om avgiftsbelagda resor och transporter på förbindelsebåtarna. Flera producenter i skärgården säger att de tvingas sätta lapp på luckan om avgifterna blir verklighet.
Färja
Dyrbar last. Magdalena Johansson är på väg med båten Viken tillbaka till Heisala från gymnastiken i Pargas centrum, bakom hennes bil väntar mjölkbilen på väg ut till sonen Andreas mjölkgård. En enda sådan tur-retur-färd skall kosta flera hundra euro enligt den föreslagna prislistan.

Andreas Johansson skrattar ofta då han talar om förordningen om skäliga avgifter för trafik- och transportservice i skärgården. Men det är ett nervöst skratt.
- Det är så absurt så jag vet inte vad jag skall säga.
Det absurda är till exempel att då han beställer foder för sina 60 mjölkande kor på Heisala från Raisio i Anjalankoski så skulle lastbilens färd över den ett par mil långa sjösträckan från Granvik till Heisala kosta bara lite mindre än den över 300 kilometer långa landsvägsresan från Kymmenedalen - om man tolkar förordningsförslaget välvilligt.
Om man läser som det står i förordningen och avgiften uppbärs både tur och retur så kostar sjöresan mera.
Och mjölkgårdens leveranser av mjölk till fastlandet, omkring 2.700 liter varannan dag med mjölkbil, kan komma att kosta upp till 40.000 euro.
- Det är klart att det inte går, med en omsättning på kanske 300.000 och ytterst små marginaler redan nu. Då får vi nog sätta lapp på luckan.
En bedrövlig tanke för en producentfamilj som just fått vardagen att gå runt efter att ha investerat i en mjölkningsrobot.

Barnen till dagis - 180 euro/dag
Det ser inte bättre ut för möjligheterna att leva ett normalt liv på ön Heisala i södra Pargas annars heller.
Andreas föräldrar Magdalena och Åke Johansson brukar hålla sig i vigör bland annat med att åka till vattengymnastik i Pargas centrum en gång i veckan. Den resan skulle kosta 110 euro i färjeavgifter, konstaterar Magdalena Johansson (bilen 35 euro x 2, plus fyra personbiljetter à 10 euro).
- 440 euro i månaden för att vi skall hålla oss i skick!
Kanske man kan gymnastisera på Heisala gratis. Men någon butik finns där inte, så varje butiksresa får ett påslag på 90 euro.
Andreas och Sonja Ek-Johanssons barn är 3 och 5 år och får åka gratis upp till sju års ålder. Men det är förstås en klen tröst, för de kan ju inte åka ensamma.
Skall de till sitt dagis i Pargas centrum - 15 dagar i månaden är rutinen - så skall en vuxen köra in dem på morgonen, start 7:30. Sedan skall de tillbaka på eftermiddagen.
- Sällan är någon i Pargas hela dagen och väntar på dem, så man gör en resa till på eftermiddagen, säger Magdalena Johansson.
Extrapris på en enda dag på dagis: 180 euro.
Prislistan som kommunikationsministeriet gjort som bilaga till sin "förordning om skäliga avgifter" medger en liten mängdrabatt - men gränsen är så hög att den inte skulle hjälpa i det ovan nämnda fallet om det inte är samma person som kör in barnen på morgonen och avhämtar dem på eftermiddagen.
- Visst kunde vi tänka oss att betala något, en rimlig en årsavgift. Ungefär som de åländska avgifterna, säger Magdalena Johansson.
De åländska öborna betalar 105 euro per år för sin personbil, paketbil, husbil eller traktor, personbiljett behövs inte. Jordbrukare som inte bor i skärgården, men har mark där, får ett årskort för obegränsade traktorresor för 158 euro/år. Samma kostar det för andra icke-skärgårdsbor att köpa ett årskort för sin personbil.
För tillfälliga besökare, främst icke-ålänningar, är taxorna sedan betydligt högre.

Fantasilöst
Andreas Johansson konstaterar att kommunikationsministeriets projekt för att utveckla skärgårdstrafiken pågått i ett par år. Man har talat mycket om digitalisering och om nya flexibla tjänster.
- Men om det enda de sedan konkret kommer upp med är att avgiftsbelägga den nuvarande trafiken så är det nog synd om oss. Att vi har så fantasilösa tjänstemän, säger han.
- Jag är nog så elak att jag misstänker att det här var vad de siktade på hela tiden. De här två åren var bara en transportsträcka.
I motiveringarna till förordningsförslaget sägs att skärgårdskommunerna kan använda sina extra statsandelar för skärgårdsförhållanden (tillsammans 11,5 miljoner) till att stöda skärgårdsbor som drabbas av transportavgifterna.
- Men samtidigt vet vi ju att de också är i färd med att skära ner skärgårdstillägget. Med en allt knappare kommunekonomi så går inte heller det ihop, säger Andreas Johansson som också är fullmäktigemedlem och ordförande i miljönämnden.
Han ger inte heller mycket för talet om nya digitala möjligheter heller, för den delen. Heisala har redan internet via fiberkabel - men det fixade det lokala telefonbolaget, inte kommunikationsministeriet. Johansson är en aktiv användare av Twitter, vilket kommunikationsministeriets twittrande tjänstemän fått erfara.

Köra taxi för varandra
Och vem skall man hjälpa in på den transportmarknad vars produkter tycks bli alltför dyra för alla konsumenter?
- Skall vi alla bara köra taxibåt här? Och för vem?
För de föreslagna avgifterna tömmer ju skärgården på alla de nuvarande invånarna och företagen.
Redan den nästan två år långa provtiden skulle räcka för det.
Lite gnager det också att förekomsten av olika slags fartyg i skärgården medför stora kostnadsskillnader. Förbindelsebåten åker från Granvik till Heisala på tio minuter. Till Mossala i Houtskär kan man åka gratis över fem landsvägsfärjor och sitta sammanlagt en timme på färja.
- Det är klart att det kan försätta företagare i väldigt olika konkurrenssituation, säger han.
Så där bara på tal om fungerande marknader.

Skrämmande
Jan-Erik Karlsson i Nagu är inte heller nådig mot de föreslagna avgifterna. Han äger butiken på Nötö som ligger längs förbindelsebåtsrutten från Pärnäs till Utö.
- Vi behöver bland annat få ut en 60 tons lastbil med olja 3-4 gånger per sommar. Men det skulle kosta flera tusen euro. Och så skall vi ha ut alla andra varor.
- Skall vi lägga till det på priserna? Inte vet jag hur det skall gå till.
Dessutom kommer ju knappast kunderna på Nötö att bli flera då de måste betala för resan.
- Jag blir så förbannad på attityden. Man berättar att trafiken kostar 17,5 miljoner och så pekar man på de 500 som bor i skärgården. Om ministeriet skall få in sina 4 miljoner på dem blir det nog ganska mycket per gubbe.
I och för sig förstår Karlsson tanken att skapa en marknad för transporttjänster - han kunde själv erbjuda vissa - men kostnaderna för dem som behöver kommunikationerna dagligen och för sitt yrke måste vara rimliga.
Karlsson är ordförande för Kimitoöns och Pargas gemensamma utskärsdelegation. Den hör till dem som kommer att ge ett utlåtande om avgiftsförslaget till kommunikationsministeriet.
- Man får hoppas att de tar oss på allvar sedan. Attityden är skrämmande så det förslår.
- Om målet är att spara pengar så inte kommer de att göra det så här. De tar livet av alla näringarna och hela skärgården.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Jordbrukare skeptiska mot skördeskadeförsäkringarna

I år blev det möjligt för jordbrukare att teckna en försäkring mot skördeskador. Flera försäkringsbolag började då erbjuda en försäkring som i bästa fall skulle ersätta en del av skördeskador som uppstår till följd av ogynnsamma väderfenomen. Men i Österbotten verkar få jordbrukare ha haft skördeskadeförsäkring.
- För det första är det en ny produkt och försäkringsbolagen har inte marknadsfört den nämnvärt. Jag tror inte informationen hann nå ut till jordbrukarna, säger ÖSP:s ombudsman Fredrik Grannas.
Enligt honom är det dessutom svårt att få ut någon ersättning för den som drabbas av ogynnsamma väderfenomen med förstörda skördar som resultat.
- Det är svårt att uppfylla försäkringskraven. Det ska komma enorma mängder regn per dygn eller timme för att försäkringsbolagen ska betala ut en ersättning. Mängderna mäts också på en officiell mätpunkt. Är den officiella mätningspunkten långt borta är det svårt att bevisa hur mycket det har regnat. Just den här biten har många jordbrukare hört om och därför är många skeptiska till försäkringen, säger Grannas.
Sanna Särs, landsbygdssekreterare i Pedersöre, håller med om att det är svårt att bevisa om en jordbrukare råkat ut för stora mängder regn.
- För oss i Terjärv är den närmaste officiella mätpunkten 40 kilometer bort vid flygfältet i Kronoby. Kommer det ett exceptionellt mycket regn här behöver det inte göra det tio kilometer härifrån. Som jag ser det är mätsystemet för osäkert, säger hon.

Krävs stora regnmängder
Regnmängderna per dag eller per månad ska vara stora för att uppfylla kraven och få ut en ersättning.
- Jag undrar om vi ens hade fått ut en ersättning i år trots att det har regnat rekordmycket, säger Särs som själv är jordbrukare och drabbades av stora skördeskador i år och i fjol.
Särs har i sitt dagliga arbete som landsbygdssekreterare inte träffat någon jordbrukare på hennes område som har tecknat en försäkring. Det osäkra mätsystemet är en orsak och hon tror också att ingen i området kunde tro att 2016 också skulle bli ett regnrikt år.
- I våras hade alla här det bedrövliga fjolåret i tankarna. Ingen kunde tro att vi skulle råka ut för så här mycket regn två år i rad. Ingen var förberedd på det och få hann ta reda på vad en privat försäkring innebär i praktiken, säger hon.
En annan anledning är statens system för skördeskadeersättning som slopades 2015. I det systemet omfattades sällan vall av skördeskador utan främst spannmål och specialgrödor. Det gamla systemet hade en självrisk på 30 procent.
- Hade en odlare här 70 procent vall och 30 procent spannmål hade spannmålsarealen farit i självrisken. Statens system var orättvist just på grund av uträkningen av självrisk och ersättningarna har dessutom baserat sig på normskördar som kan vara betydligt mindre än vad en aktiv odlare producerar per hektar.
Finland blev tvunget att slopa skördeskadeersättningssystemet på grund av reglerna i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Kommissionen godkände inte det system som Finland tillämpade och därför upphörde det 2015.
Det systemet grundade sig på att granska en konstaterad skada som blev anmäld. Anmälningen blev antingen godkänd eller förkastad. Försäkringarna ställer enbart kriterier på väder, säger ÖSP:s ordförande Mats Nylund.
- Det här tror jag gjorde att många jordbrukare drog öronen åt sig. Det räcker alltså inte med att kunna visa att grödorna är förstörda utan exceptionellt väder är ett krav. Många funderar säkert om en privat försäkring är bra eller dåligt, säger han.

Föreslår gruppförsäkring
Privat försäkring mot skördeskador är i dagsläget det enda alternativet för de jordbrukare som bedömer att skaderisken är stor. Det som Nylund gärna skulle se är en form av gruppförsäkring mot skördeskador.
- Gruppförsäkringar blir billigare men ersättningarna betydande. Alla djurgårdar har det via sitt mejeri eller slakteri. Kunde det vara möjligt att ta fram en sådan produkt också för skördeskador? frågar sig Nylund.
Fredrik Grannas konstaterar att försäkringen i sin nuvarande form inte är så dyr. Han berättar också att försäkringsbolag kommer att delta på lokalavdelningarnas "Bondesnack" i vinter.
- På en del möten får försäkringsbolagen möjlighet att informera om försäkringen och jordbrukarna kan fråga upp eventuella detaljer. Därefter fattar var och en sitt eget beslut, säger Grannas.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Gränsvärden gör skördeskadeförsäkringarna rättvisa

Eftersom skördeskador kan uppkomma av många andra orsaker än vädret behövs gränsvärden för att skadorna ska gå att uppmäta rättvist, säger Teppo Raininko, försäkringschef på OP Skadeförsäkring.
- Skadan kan bero på en kombinerad effekt av flera fenomen. Skörden kan ha skett vid fel tidpunkt, rybsfröet kan ha såtts för djupt, det kan vara fel på utsädets grobarhet, sniglarna kan äta upp grodden, och så vidare. När det regnar en viss mängd kan effekterna variera på grund av jordmån, dränering eller markytans struktur. De här sakerna behöver vi inte fundera på när det finns statistiska gränsvärden för väderfenomen.
Det finns också fält som nästan varje år svämmar över under någon del av odlingssäsongen.
- För ett par veckor sedan var jag i Pikis på MTK:s spannmålsdag. Där konstaterade jordbrukarna att de inte i sina försäkringsavgifter vill betala för att någon annan odlar på åkrar där skörden regelbundet förstörs.
I statens skördeskadesystem fanns det gårdar där skördeskador ersatts mera än fem gånger på tio år, konstaterar Raininko.
- Det kan inte längre kallas försäkring, det är välgörenhet. När försäkringen kräver ett ovanligt eller exceptionellt väderfenomen betyder det att fenomenet är lika ovanligt eller exceptionellt på alla håll i Finland.

Skillnad på ovanligt och exceptionellt
Raininko medger att modellen med gränsvärden inte är helt problemfri.
- Visst undertecknar jag en del av kritiken. Att påvisa ett enstaka regn från 40 kilometers håll är verkligen svårt, eftersom regnmängderna kan variera kraftigt bara inom några kilometer. Å andra sidan är kravet för enstaka störtregn inte att de ska vara exceptionella, alltså ske 3 gånger per 100 år, endast ovanliga, alltså ske en gång per 10 år.
Gällande långtidsnederbörd är den lokala variationen inte längre så stor.
- Den månatliga nederbörden inom grannkommuner är ungefär lika stor. Och ifall regnrekord har uppnåtts på något område så fylls kraven för skadeersättning alldeles säkert.
På LokalTapiola har man använt sig av exakta radarbilder för att undvika problemet med avstånd.
- Med hjälp av meteorologiska institutets radarbildstjänst kan noggranna regnmängder konstateras, säger Jaana Sohlman. Vi har alltså möjlighet att få väldigt exakt lokal information när det är nödvändigt.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Thomas Blomqvist framhöll bioekonomins betydelse

Bioekonomin är i en nyckelposition för Finlands ekonomiska tillväxt, för vår export och för att vi ska uppnå de uppställda klimat- och energimålen, sade ordföranden för SLC Nyland, Thomas Blomqvist i sitt öppningstal på Bondedagen på Saga Furs i tisdags. Han påminde om att var sjätte euro i Finlands ekonomi har en koppling till bioekonomin, där skogen är ryggrad.
- Skogssektorn står för nästan 40 procent av bioekonomin och en betydande del av exportinkomsterna kommer därmed från skogsindustrin. Matproduktionen står för cirka 16 miljarder euro.
Vid sidan av skogen bör även åkerresurserna utnyttjas effektivt enligt Thomas Blomqvist. Att utnyttja biprodukter och sidoflöden inom bioekonomin utgör en källa med stor potential till mervärde och tillväxt. Det är viktigt att vi inte bara producerar mera av det vi producerar idag, utan även att vi skapar mervärde och utvecklar nya produkter.

Maten lika viktig som försvaret
Vidare påminde Thomas Blomqvist om att Finland under nästa år firar 100 år som självständig nation.
- En egen matproduktion är lika viktig för ett land som ett trovärdigt försvar, sade han. Det inser de flesta finländare. Det anser också de allra flesta beslutsfattare. Att man inte alltid fattar tillräckliga beslut för att garantera att målet nås är en annan sak. Men viljan finns och det är en bra grund att stå på.
Genom att upphandla närproducerat och välja inhemska råvaror och livsmedel främjar man den lokala och nationella ekonomin, tillväxten och sysselsättningen, sade Thomas Blomqvist.
- Vi behöver beslut på olika nivåer för att det här ska bli den norm som stat och kommuner håller sig till. Vi kan genom våra val bidra till ett livskraftigt lantbruk, bättre sysselsättning och en hållbar livsmedels- och energiförsörjning.
Därför måste bönderna enligt den nyländska bondeordföranden jobba för att konsumenterna har kunskap och kännedom om varför matens ursprung är betydelsefull.
- Det måste bli lättare att välja inhemskt sade han och hänvisade till SLC Nylands nya strategi. Det är viktigt att vi marknadsför och berättar om vår matproduktion för konsumenterna. De flesta vet nuförtiden allt för lite om verkligheten inom matproduktionen.

Spannmålsodlingen måste bli lönsam
Vidare påpekade Thomas Blomqvist att den dåliga lönsamheten inom spannmålsodlingen inte kan fortsätta:
- Spannmålspriserna i Finland är bland de lägsta i EU. Trots att den finländska spannmålens kvalitet är bland de bästa i världen bakas en fjärdedel av vårt bröd av mjöl som har utländskt ursprung. Med det pris vi i dag får för bröd- och fodersäd finns det ingen lönsamhet i odlingen. Så här kan det inte få fortsätta. Det är det budskap jag får från våra medlemmar här i Nyland. Det är enkelt att hålla med.
Den svåra frågan är ändå vad man kan göra för att få en ändring.
- Ett grundläggande problem är att vi fortsättningsvis har ett överutbud av spannmål på den inhemska marknaden. Som odlare gäller det alltså för oss att minska på utbudet. Det kan vi göra dels genom att fortsätta med och helst utvidga exporten av spannmål och dels genom att aktivt söka andra grödor att odla än de traditionella spannmålsslagen. På det sättet kan vi minska utbudet och därigenom få köparna att betala ett högre pris. Traditionell marknadsekonomi alltså.

Aktörerna måste ta ett ansvar
Den nyländska bondebasen anser ändå att också de övriga aktörerna i livsmedelskedjan har ett ansvar för att det finns inhemsk spannmålsproduktion i framtiden.
- Situationen är nu verkligt allvarlig. Vi har rätt att kräva att de ansvarskännande spannmålsuppköparna visar ett intresse för att vi får ett spannmålspris som är på en hållbar nivå. Minimipriset för exempelvis vete borde vara det pris som noteras på spannmålsbörsen. Dessutom behöver vi också ändringar och förbättringar i kvalitetsprissättningen. Här kan vi dra lärdomar av både Sverige och Estland. Vi skulle också vara betjänta av ursprungsmärkning inom spannmålshandeln. Det är viktigt att konsumenten vet matens ursprung.
Thomas Blomqvist påminde om att i fall vi inte har en egen spannmålsproduktion, så kommer prisnivån på grund av fraktkostnaderna i framtiden att vara 20-30 euro högre än börspriset i stället för 20-30 euro lägre så som i dag.
- Det är alltså hög tid för alla aktörer att nu fundera på vilken prisnivå som är hållbar. Den nivå vi har i dag är det inte.

Jordbrukarnas rättsskydd fungerar inte
Härutöver var den nyländska ordföranden inne på jordbrukarnas brist på fungerande rättsskydd, bland annat i samband med ändrade klassificeringar av utfall och vattendrag, som inverkar på kraven för skyddsremsor.
SLC Nylands styrelse har diskuterat frågan nyligen.
- Många jordbrukare har i samband med årets övervakning överraskats av de ändrade klassificeringarna. Man kan konstatera att informationen från myndigheterna har varit bristfällig och att man inte heller alltid kan lita på uppgifterna i vattendragsregistret och Viputjänsten. Jordbrukare har därmed försatts i en oskälig situation då man inte vet vad som gäller och vilka uppgifter man kan lita på.
- Även de av myndigheterna ensidigt förändrade villkoren för växttäcke upprör jordbrukarna, påpekade Thomas Blomqvist. Naturvårdsåkrar får inte längre ens räknas med i den areal med vilken man uppfyller procenten för växttäcke. Det är inte förenligt med god förvaltningssed, att man trots ensidigt ändrade villkor måste betala tillbaka fjolårets ersättning om man avslutar förbindelsen i år.

Strävar inte efter SLC:s ordförandeskap
Thomas Blomqvist nämnde även om att SLC:s nuvarande första viceordförande Mats Nylund har anmält sitt intresse för att överta posten som centralförbundets ordförande på SLC-fullmäktiges höstmöte 2017. Nuvarande ordföranden Holger Falck har meddelat att han inte längre ställer upp för omval då.
Thomas Blomqvist meddelade samtidigt att han inte står till förfogande för uppdraget som SLC-ordförande.
- Det är ett privilegium att få vara ordförande för SLC Nyland och det vill jag gärna fortsätta med. Jag vill också gärna fortsätta i riksdagen och har för avsikt att kandidera i följande riksdagsval. Jag anser inte att riksdagsuppdraget är förenligt med uppdraget att vara SLC:s ordförande. Det senare är ett viktigt och intressant uppdrag. Av två intressanta uppdrag, ordförandeskapet för SLC och riksdagen, prioriterar jag i alla fall riksdagen.
Samtidigt ville den nyländska ordföranden uppmuntra till diskussion om ordförandevalet.
- Det är naturligtvis en fråga om vad vi förväntar oss av vår kommande ordförande och hur vi vill utveckla vår organisation. Jag ser gärna fler kandidater, men samtidigt inser jag att vi redan har en seriös kandidat. Detta i kombination med våra stadgar som förutsätter stöd över alla medlemsförbundens gränser gör det till en utmaning att bli vald.

Fortsätter som nyländsk ordförande
Förbundsordföranden för SLC Nyland Thomas Blomqvist från Tenala omvaldes enhälligt på förbundets höstmöte i tisdags. Även första viceordförande Thomas Antas från Lappträsk omvaldes enhälligt.
Till ny andra viceordförande valdes enhälligt Bengt Nyman från Karis. Han efterträder Anna Alm från Pojo, som undanbett sig återval. Bengt Nyman är spannmålsodlare från Svartå, som från tidigare har flera förtroendeuppdrag inom producentorganisationen. Han är bland annat ordförande för SLC:s spannmålsutskott.
Ny ledamot i förbundsstyrelsen, där alla lokalavdelningar är representerade, är Crista Hällfors från Lappträsk. I och med att Snappertuna, Karis och Pojo lokalavdelningar har beslutat att från årsskiftet gå samman och bilda SLC Raseborg, så valdes ingen i stället för Anna Alm (Pojo) och Anders Wasström (Snappertuna) som stod i tur att avgå. SLC Raseborg representeras år 2017 i styrelsen av Bengt Nyman (Karis). I övrigt fortsätter styrelsen i samma sammansättning som tidigare.
Till SLC Nylands representanter i SLC:s fullmäktige för år 2017 valdes: Johan Holmström (ny) (suppleant Jaakko Mäkelä), Anders Wasström (Sune Baarman), Kaj Klinge (Kim Forsman), Kim Männikkö (Håkan Nyström, ny), Gösta Lundström (Magnus Lindberg), Anders Rosengren (Robert Haglund), Jesse Mårtenson (ny) (Anders Mickos).
Mjölkproducenten Jesse Mårtenson från Mörskom valdes efter omröstning, där han fick 31 röster medan 19 röstade för den andra kandidaten Artur Hagner från Pernå. En röst var blank.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

En ny era inleddes i Raseborg

I måndags inträffade en historisk händelse i Raseborg då de nya föreningarna SLC Raseborg och Raseborgs Lantmannagille grundades. De ersätter ett flertal gamla föreningar som nu går i graven.
Officiellt inleder de nya föreningarna sin verksamhet vid årsskiftet. De gamla föreningarna upphör efter att de gjort bokslut vid årets slut.
Nylands Svenska Producentförbunds lokalavdelningar i Karis och Snappertuna bildar tillsammans med Pojo Landsbygdsförening den nya föreningen SLC Raseborg. I praktiken byter Karis lokalavdelning namn och stadgar från och med årsskiftet. De andra två föreningarna läggs ner.
Samtidigt sker en liknande förändring på lantmannagillesidan där Snappertuna Lantmannagille och Karis Lantmannagille tillsammans bildar Raseborgs Lantmannagille. Rent praktiskt är det Karis Lantmannagille som bytt namn och ändrat stadgarna för att skapa den nya föreningen Raseborgs Lantmannagille.
Bromarf lokalavdelning och Tenala lokalavdelning fortsätter däremot som självständiga lokalavdelningar. Också Prästkullanejdens Lantmannagille och Tenala Lantmannagille fortsätter sin verksamhet som tidigare.

Lång bearbetning
Sammanslagning av föreningarna har diskuterats länge och väl.
- I mina tankar har den här saken behandlats säkert i tio år, säger Eric Björklöf som varit aktiv i Karis Lantmannagille de senaste trettio åren - sedan flera år tillbaka också som ordförande.
De senaste tre åren har diskussionerna förts mer på allvar och stundvis också med hårda motståndare.
Karis Lantmannagille är en förening med långa anor och många av ortens lantbrukare har starka band till föreningen som grundades redan år 1912. De känslomässiga banden har ändå inte visat sig lika starka när det kommer till föreningsuppdrag och den magra uppslutningen under möten har övertygat majoriteten av medlemmarna att något måste göras.
Ett dalande intresse för förtroendeuppdrag och föreningsverksamhet över lag ligger bakom beslutet av slå samman föreningarna.
- Jordbrukarna minskar i antal och det finns inte tillräckligt många aktiva för så här många föreningar, säger Björklöf.
Han hoppas att de nya föreningarna ska leda till ett uppsving i aktiviteten i båda föreningarna.
- De nya styrelserna består av intresserade och kunniga jordbrukare som säkert kan inspirera andra. Med hårt arbete och kunnande kan ju jordbruket faktiskt ge en liten vinst, säger Björklöf medan bönderna på andra sidan bordet skrattar misstroget åt det där med vinst.
Även om det i praktiken ganska långt är samma personer som är medlemmar i båda föreningar understryker många att det är viktigt att hålla rådgivningssidan och intresseorganisationen åtskilda i olika föreningar.
I Pojo gick ändå jordbrukarna i början av 2000-talet in för att slå samman lantmannagillet med Pojo lokalavdelning till Pojo landsbygdsförening. Den har hittills fungerat som lokalavdelning inom SLC Nyland.
SLC Raseborg blir en lokalavdelning till SLC Nyland som driver lantbrukspolitiska och fackliga frågor, medan Raseborgs lantmannagille ska vara en partipolitiskt obunden rörelse som är knuten till Nylands Svenska Lantbrukssällskaps rådgivning angående lantbruksfrågor.

Inte bara jordbruk
Faktum är att också den sociala biten som föreningslivet står för är en livlina för många. I de båda nyfödda föreningarna har också umgänget en funktion, åtminstone i praktiken.
Flera av jordbrukarna understryker hur viktigt det är att få komma samman och umgås också utan att prata jordbruk.
- Det blir lätt ensamt på ett jordbruk i dag, säger för sin del Yngve Grönberg och håller med om att den sociala aspekten är viktig.
Båda föreningarna valde sina styrelser i måndags då ett fyrtiotal jordbrukare hade samlats på restaurang Glöden i Pojo i Raseborg.

Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Åtta förslag på Åland för bättre avbytarservice

Den bland åländska djurägare och särskilt mjölkbönder kraftigt kritiserade försämringen av Ålands avbytarstöd har nu utvärderats av den arbetsgrupp för mjölkstrategin som landskapsregeringen tillsatte för ett par år sedan. Ett förbättringsförslag är att landskapsregeringen vid olycksfall och längre sjukskrivningar helt och hållet bekostar vikariehjälpen under den första månaden.
Den åländska lagen om avbytarstöd som infördes 2015 medförde en övergång från ett system där lantbrukaren för semester och eventuell sjukledighet endast kan anlita en privatanställd avbytare i stället för att som tidigare kunde välja mellan en landskapsanställd avbytare eller en av landskapet finansierad privatanställd avbytare.
Mjölkgruppen som gjort telefonintervjuer bland djurägare konstaterar att endast en av de tidigare landskapsanställda avbytarna har startat ett nytt avbytarföretag. Bland de två andra tidigare avbytarföretagen har det ena justerat timpriset uppåt, vilket lett till att landskapets stöd har sjunkit från 80 till 65 procent per timme.
Behov av vikariehjälp finns eller har funnits på 12 mjölkgårdar eller 40 procent av gårdarna. Två tredjedelar har kunnat lösa behovet med anställda eller företagare, medan en tredjedel inte lyckats få tag på vikarier.
Bland icke-mjölkbönder har likaså 40 procent haft behov av vikariehjälp. Bland dessa stödberättigade har dock behoven lösts utan större problem med hjälp av partnern eller med andra företagare. Bland de icke-stödberättigade har familjemedlemmar och närstående fått rycka in.
- Genomgående finns en oro för svårigheter att hitta lösningar vid långvarigare sjukskrivning. Inom alla grupper av svarande finns också en tydlig efterfrågan på någon man kan ringa när det behövs hjälp, påpekas det i utredningen som gjorts av landskapets tidigare ledande avbytare Annette Loumann.
Hon konstaterar att av landskapsbudgetens 340.000 euro utnyttjades år 2015 enbart ca 220.000 euro. Av den summan var knappt 50.000 euro stöd för vikariehjälp. För 2016 utnyttjas budgetanslaget ännu mindre, vilket främst beroende på färre ansökningar om stöd för vikariehjälp.
- Åtgången av medel till vikariehjälp är direkt beroende av mängden sjukskrivningar och den kan variera, påpekar Loumann.
Hon framhåller också att det genomgående bland djurägare finns en oro för att hitta lösningar vid långvarigare sjukskrivningar. Inom samtliga grupper som svarat på enkäten finns också "en tydlig efterfrågan på någon man kunde ringa vid behov".

Ändringsförslag på åtta punkter
Mjölkgruppen vars rapport blev offentlig i dag fredag föreslår förändringar och förbättringar på följande åtta punkter:
1) Lagstiftningen omarbetas så att lagen förses med en delegeringsmöjlighet så att särskilda detaljregleringar kan regleras på förordningsnivå vilket ökar flexibiliteten i implementeringen och genomförandet av lagstiftningen.
2) Landskapsregeringen bör stimulera privat initiativ för att utveckla utbudet av avbytartjänster. Företagen bör arbeta för att främja tillgången till avbytare vid akuta behov. En summa upptas i 2017 års budget för att fungera som startstöd till nya avbytarföretag.
3) Landskapsregeringen bekostar i sin helhet vikariehjälpen för den första månaden vid olycksfall och längre sjukskrivning. Ytterligare föreslås en möjlighet att pröva ansökningar om förlängd vikariehjälp med företagare utöver en månad vid akuta sjukskrivningsfall med osäker sjukskrivningslängd.
4) Föreslås att en uppdaterad arbetslista för de avbytarföretagare som är intresserade för att synliggöra då det finns ledig kapacitet för avbytartjänster. Listan kan också utnyttjas i de fall då akut vikariehjälp behövs.
5) Information till bland annat vuxenstuderande blivande lantbruksföretagare om avbytarföretag som kompletterande affärsmöjlighet i syfte att skapa ett utökat utbud av avbytartjänster.
6) För att ett högre utnyttjande av de avsatta budgetpengarna ska uppnås föreslås att ett högre procentbelopp ersätts alternativt att taket för vilket belopp som ersätts höjs. Fortfarande ska höjningarna dock rymmas inom landskapets befintliga budget.
7) Landskapsregeringen utvärderar beräkningsgrunden för djurenhetsvärdet för djurslag där det i rapporten konstaterats att bedömningen upplevs ha slagit fel.
8) Separata djurenhetskrav för ledighet och vikariehjälp. Landskapsregeringen bör se över lägsta nivån för djurenhetskravet för rätt till vikariehjälp för att öka grundtryggheten för djurgårdar som annars inte har rätt till ledighet.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Mjölkstöden ströks ur EU-budgeten 2017

EU-parlamentet och Rådet enades senaste vecka om den europeiska unionens budget för 2017. Som väntat höll medlemsländerna en restriktivare linje än kommissionen. Parlamentets förslag om ett extra mjölkstöd på 100 miljoner euro ströks ur budgeten.
Stödet var tänkt för mjölkbönder i Finland och de baltiska länderna, som lider mest av sanktionspolitiken. Initiativet kom från de finländska EU-parlamentarikerna Nils Torvalds (SFP), Hannu Takkula, Anneli Jäätteenmäki och Paavo Väyrynen (C).
Förslaget till ett extra mjölkstöd manövrerades ända upp till parlamentets plenum, som tog in pengarna i sitt budgetförslag för 2017. Men förra veckan ströks pengarna i de slutliga förhandlingarna mellan parlamentet, medlemsländerna och kommissionen.

Finansministrar krävde tydliga lättnader
Parlamentet hade höjt EU-budgetens slutsumma kännbart över medlemsländernas förslag. Rådet meddelade redan på förhand att det inte kommer att acceptera parlamentets alla ändringar.
Medlemsländernas finansministrar krävde tydliga lättnader i budgeten medan parlamentet hade förordat några miljarder till. Parterna enades ungefär mittemellan. Allt som allt reserveras 42,6 miljarder euro för jordbrukets direktstöd.
Budgeten innehåller 500 miljoner euro för krisstöd till jordbruket, enligt en tidigare överenskommelse. För jordbrukspolitikens andra pelare reserveras 14,4 miljarder euro i åtaganden och 11,2 miljarder euro för betalningar.
I en gemensam förklaring försäkrar parlamentet, kommissionen och medlemsländerna att mer pengar kan skaffas fram, om det blir nödvändigt att finansiera oförutsedda krisåtgärder. Situationen på marknaderna ska bevakas noga.

Snabba förhandlingar
Budgetsamtalen mellan parlamentet, medlemsländerna och kommissionen brukar vara både svåra och långvariga. I år löpte processen överraskande snabbt. Möjligen har de många kriserna tvingat fram mer smidighet.
EU-budgeten innehåller bland annat ett tillägg på 500 miljoner euro för åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Forskning och vetenskap samt små och mellanstora företag stöds med 200 miljoner extra.
En klar tyngdpunkt är de kraftigt stigande utgifterna för flyktingkrisen och migration samt gränskontroller (en ökning med 25 procent). Budgetmedlen för tillväxt och sysselsättning ökar med 11 procent.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Krispengar finns i tredje tilläggsbudgeten

Regeringen föreslår 35 miljoner euro för att trygga jordbrukets verksamhetsförutsättningar i sin proposition till årets tredje tilläggsbudget, som nyligen lämnades till riksdagen.
Pengarna är en del av det krispaket på sammanlagt 50 miljoner euro som regeringen kom överens om i sin budgetria på sensommaren. Av de 35 miljonerna består 7,5 miljoner av nationella krispengar. De är en komplettering till de 7,5 miljoner som tillfaller Finland från EU:s krispaket, och pengarna har beaktats i de tio miljoner som reserverats i budgetpropositionen för nästa år till gårdar som gjort investeringar.
I sina motiveringar till tilläggsbudgeten säger regeringen att ”anslagsbehovet för 2017 minskar med motsvarande belopp”.
Regeringen föreslår i stället en minskning av pengarna för allmän landsbygdsutveckling med 34 miljoner euro, eftersom behovet för det här året uppskattas till 48,63 miljoner. Budgetanslaget för allmän landsbygdsutveckling går i år på 82,63 miljoner, varav 37,46 miljoner är EU-pengar.

Tillägg för landsbygdsverket och för skolan

I tilläggsbudgeten föreslår regeringen också ett tilläg på 1,4 miljoner för landsbygdsverket. Det är för att säkerställa verkets fortsatta utvecklingsarbete och för att genomföra krisstöden samt tidigarelägga stödutbetalningarna. Därutöver föreslås ett tilläggsanslag på 900.000 euro för utvecklande av livsmedelskedjan.
Av pengarna ska en halv miljon användas för nationellt finansierade åtgärder i anslutning till EU:s system för utdelning av mjölk, frukt och grönt i skolan.
Avsikten är att informera om det nya systemet, som tas i bruk hösten 2017. 400.000 euro ska användas för främjande av export som genomförs inom ramen för Team Finland samarbetet för jordbruksprodukter samt för att informera om hälsosam näring och ansvarsfulla livsmedelskedjor. MG

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC-ordförande Holger Falck
skruvar ner förväntningarna

SLC-ordföranden Holger Falck vill helst inte dra för långt gående slutsatser kring rapporten som gruppen för främjande av marknaden för jordbruksprodukter (AMTF) kom ut med i måndags.
- Jag vet att förväntningarna på arbetsgruppen har varit stora också från finländskt håll, säger Holger Falck. Men man måste också se på arbetsgruppens förslag och möjligheterna att realisera dem utgående från den världspolitiska situation vi just nu är inne i och från det läge vi har framför oss. Speciellt efter presidentvalet i USA måste vi vara medvetna om att EU:s inre marknad knappast kan fungera i evighet på oförändrade villkor. Vad som kommer att hända på världsmarknaden och vilka frihandelsavtal som kommer att gälla är milt sagt osäkert, säger Holger Falck.
- Det är förstås utan vidare till fördel om man på EU-nivå fattar beslut som leder till att livsmedelskedjan i unionen och därmed också i vårt eget land kommer att fungera rättvisare. Det gäller framför allt jordbrukarnas situation som måste förbättras. Vi tycks ha svårt att komma framåt med det här i den nationella lagstiftningen, men om direktiven kommer från EU, så måste vi anamma dem så som vi anammar allt annat därifrån.

Pruta på direktstödet för att införa riskhantering?
En viktig ingrediens i rapporten är förslagen om redskap för att hantera risker, till exempel i försäkringar mot skördeskador eller mot störningar på marknaden, närmast låga producentpriser.
- De nuvarande arealstöden, som är en del av EU:s direkta stöd och därmed gäller alla medlemsländerna, ger i sig en viss inkomstgaranti också när skördeskador uppstår eller efterfrågan på marknaden inte är på samma nivå som utbudet, säger Holger Falck.
- Det finns anledning att noga fundera på hur mycket av de direkta stöden jordbrukarna är beredda att avstå ifrån för att i stället komma i åtnjutande av försäkringar. Hittills har vi inte varit beredda på det. När vi talar om marknadsstörningar, så lönar det sig dessutom att minnas att historiskt sett har åtta av tio odlings- och marknadsår gett dåliga eller måttliga resultat. Det är bara två år som gett en vettig utdelning. Jag undrar hur en försäkring mot marknadsstörningar i den här situationen skulle fungera.
Rapporten talar också varmt för att ta i bruk futurer, till exempel i spannmålshandeln.
- På grund av ringa efterfrågan finns tyvärr inte det här verktyget kvar i våra större finländska lantbruksfinansiärers verktygsback, konstaterar SLC:ordföranden.

Finansieringshjälp från EIB?
Arbetsgruppen föreslår också att Europeiska investeringsbanken ska ge jordbrukare tillträde till finansieringshjälp.
- Vi utreder som bäst, om EIB skulle ta en aktivare roll i landsbygdsfinansieringen på det nationella planet. Det gäller närmast från ingången av följande programperiod 2021, förklarar SLC-ordföranden.
- I vilket fall som helst vill jag dock påstå att så länge vi kan upprätthålla vårt nuvarande system med investeringsstöd så är det att föredra, säger Holger Falck.
Finansieringshjälp från EIB förutsätter att medlemsländerna placerar pengar där, det gäller även Finland. Med andra ord måste medlen tas från nuvarande stödpengar, eftersom det är mycket svårt att hitta nya pengar i statsbudgeten.

Producentorganisationer - kanske
Gruppen vill även slå ett slag för de så kallade producentorganisationerna. Det handlar alltså inte om SLC eller MTK utan om sammanslutningar som bildas kring vissa jordbruksprodukter för att stärka producenternas ställning. Termen har införts av EU.
Man kan bilda producentorganisationer inom branscherna frukt och grönsaker, jordbruksgrödor, nötkött eller mjölkprodukter. Inom frukt och grönt har vi ett fåtal fungerande producentorganisationer sedan ett antal år.
Bildande av producentorganisationer så som EU avser i dag omfattar inte svinsektorn. De flesta svinproducenterna i Finland är i alla fall medlemmar i ett andelslag. Det har åtminstone inte ännu uppstått producentorganisationer inom spannmålsodlingen i större skala, fastän man har kunnat bilda organisationer för jordbruksgrödor sedan början av maj i år. Det samma gäller nötkött och mjölkprodukter.
SLC-ordföranden ifrågasätter i alla fall vilken roll producentorganisationer inom exempelvis kött- eller mjölksektorn skulle kunna ha för roll, när det finns starka andelslag.
- Det är dock helt klart att böndernas inflytande inom spannmålsmarknaden är för svagt i dagens läge, säger Holger Falck.
En allmän slutsats är alltså att SLC-ordförande Falck är något tveksam till vilka förbättringar rapporten i praktiken kan leda till. I vilket fall som helst kommer rapporten att beaktas i de organ som bereder programperioden efter 2020, också i Finland.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Jordbruksministrarna diskuterade AMTF-rapporten

Rapporten om jordbruksmarknaderna sysselsatte EU:s jordbruksministrar då rådet möttes på tisdagen. Rättvisa affärsmetoder i livsmedelskedjan har prioritet i flera medlemsländer, som stöder initiativet.
Värdlandet Slovakiens jordbruksminister Gabriela Matečná redogjorde för det slovakiska ordförandeskapets insatser för en rättvisare värdekedja. Frågan hör till de absoluta tyngdpunkterna i rådet under hösten.
Enligt Matečná menar rådet allvar med sitt initiativ. Frågan ställdes på dagordningen redan då Nederländerna övertog EU-värdskapet i januari. Nu fortsätter Slovakien med målet att klubba av rapporten som en rådslutsats i slutet av året.
Nästa värdland Malta fortsätter arbetet i början av nästa år. Matečná konstaterade att EU-kommissionen har tagit upp jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan i sitt arbetsprogram för 2017.
Jordbruksministrarna tog också del av arbetsgruppens förslag till reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Ministrarna tackade arbetsgruppen för dess arbete. Flera länder var redan beredda att stöda gruppens förslag.
Enligt jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen är nya verktyg nödvändiga för att förbättra producenternas svaga ställning gentemot handeln. Tiilikainen välkomnar rapporten.
Förslagen till mer transparens inom livsmedelskedjan är väl värda allt stöd, tillägger Tiilikainen. Arbetsgruppens förslag till nya riskhanteringsmetoder är också viktiga för att förbättra marknadens funktioner.
Ministrarna tog också del av en ny EU-rapport om frihandelsavtalens effekter på det europeiska jordbruket. Ministrarna diskuterade dessutom forskning och innovation inom EU:s jordbrukssektor.
Minister Tiilikainen stod som värd för en lunch som arrangerades i anslutning till rådets möte. Representanter för Lettland, Frankrike, Sverige, Tjeckien och Estland diskuterade frågor om markanvändning, ändringar av markanvändningen och skogsbruk (LULUCF).
På rådsmötet tog Sverige igen upp den regelbundet återkommande frågan om långa och plågsamma djurtransporter. Den svenska regeringen anser att EU-länderna och ansvariga myndigheter måste bli bättre på att stävja regelbrott.
Dessutom måste EU se över gällande djurskyddsregler. Det gäller särskilt transporttider, utrymmen för djuren, viloperioder, vattning och utfodring samt transporter vid hög värme utomhus.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nu gäller det att förklara
Finlands skogspolitik för EU

Skogspolitiken ska stå utanför EU:s ansvarsområde men klimatpolitiken kan bryta den nationella suveräniteten över skogen. Kritiker varnar att ett EU-förslag till och med kan hota de finländska planerna för en växande bioekonomi.
EU-kommissionen lämnade i juli sitt förslag som fastställer hur LULUFC-sektorn ska integreras i ramen för EU:s klimatpolitik från och med 2021. Det gäller beräkningarna av utsläpp från markanvändning och skogsbruk i medlemsländernas utsläppsmål.
Den nya förordningen reglerar medlemsländernas skyldigheter inom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Avsikten är att säkerställa EU:s åtaganden för reducering av utsläppen av växthusgaser under åren 2021-2030.
LULUCF-förslaget har öppnat en livlig debatt i Finland. Enligt flera debattörer har kommissionen helt missförstått den finländska skogspolitiken. Kommissionens beräkningsregler uppmuntrar inte till hållbart skogsbruk.
Kommissionens förslag bygger på nationella referensnivåer som inte får underskridas. Ifall kolsänkan sjunker under nivån från referensåret 2009, skapas nya problem som kan bli ett hinder för ökade avverkningar.

Jobbar tillsammans med andra skogsländer
- Ändå är det inte skäl att överdramatisera det hela, menar europarlamentariker Nils Torvalds, som fungerar som den liberala ALDE-gruppens ansvariga förhandlare inom LULUCF. Han betonar att behandlingen är en lång process.
Torvalds konstaterar att Finland arbetar tillsammans med andra skogrika länder som Sverige, Tyskland och Österrike. Målet är en skrivning som inte kränker den nationella kompetensen.
I en YLE-artikel i början av veckan kritiserades de finländska politikerna för dåligt lobbyarbete. Enligt Torvalds finns det ännu möjligheter att påverka slutresultatet. Behandlingen har nyss börjat i rådet och parlamentet.
Han ser det som ett problem att var och en gärna lobbar var för sig. Siktet är inställt på det som är närmast. Det vore betydligt effektivare att samarbeta. Man borde också se frågorna i ett betydligt längre tidsperspektiv för att få en bättre helhetsbild.
- Vilken energistruktur har vi 2050? frågar sig Torvalds. Han utgår från att flera små energiformer som sol, vind, slaktavfall etc. kommer att strömma samman med tiden. Dessa strömmar måste beaktas i ett längre perspektiv.
Förordningen har fått kritik i skogskretsar för de inbyggda referensnivåerna. Enligt Torvalds vore det önskvärt att nå ett slags rullande medeltal som inte tittar bakåt.
- På den punkten hoppas jag att förståndet segrar, säger han till LF.

Beräkningarna gynnar inte Finland
Ett väsentligt problem är beräkningsreglerna för LULUFC-sektorn. Den finländska skogssektorn anser att kommissionens förslag inte är tillräckligt balanserat. Kalkylerna anses inte ta hänsyn till våra särförhållanden.
Beräkningarna beaktar skogsarealens minskning, men bortser från de positiva följder som skogsvård, ett uthålligt skogsbruk och en god skogspolitik har på klimatet. EU-kommissionen räknar nu arealer, inte volymer.
Regeringen bekymrar sig över trovärdigheten av EU:s klimat- och energipolitik om att land som Finland måste räkna med nackdelar i klimatavtalet på grund av dåliga beräkningsregler.
Finländarna jobbar aktivt för att ändra beräkningsreglerna. Det gäller med andra ord att få EU-kommissionen att bättre förstå Finlands skogspolitik. Det nuvarande förslaget kan i värsta fall hota Finlands framtida satsningar på bioekonomi.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Frankrike vill stoppa neonikotinoider i EU

Den franska regeringen har komplett förbjudit användningen av neonikotinoider inom jordbruket från början av september 2018. Den franska miljöministern Segolène Royal anser att förbudet snarast borde utvidgas till hela EU.
Royal informerade om sina planer vid en biodlarkongress i Clermont-Ferrand senaste vecka. Miljöministern motiverar sitt initiativ med konkurrensskäl. Enligt Royal vore det ojust att odlare i länder som förbjuder neonikotinoider får konkurrensnackdelar inom EU.
EU-kommissionen förbjöd våren 2013 användningen av växtskyddsmedel som innehåller neonikotinoiderna imidakloprid, tiametoxam och klotianid i utsäde för grödor som attraherar bin, eftersom de verksamma ämnena misstänks orsaka bidöd.
Forskarna är fortfarande oense om neonikotinoidernas faktiska effekter på miljön. Kommissionen har givit livsmedelsmyndigheten Efsa i uppdrag att aktualisera sin forskning i saken. En ny rapport väntas i januari.
Därefter ska kommissionen igen överväga vad som ske med neonikotinoiderna. Den franska regeringen har föregått Efsa och EU-kommissionen genom att totalförbjuda de tre misstänkta neonikotinoiderna i Frankrike efter september 2018.
Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll har hittills tvekat över ett förbud, då det saknas alternativa substanser för jordbruket. Royal vill lösa problemet genom att bevilja forskningen 10 miljoner euro för att utveckla alternativa växtskyddsmetoder.
Det franska parlamentet ratificerade förbudet redan i juni. Två månader senare avlät regeringen den nya lagen som föreskriver ett totalförbud inom två år. Frankrike hör också till de EU-länder som vill förbjuda glyfosat.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet