Landsbygdens Folk

Ledaren 21.4.2017 Ger grön framgång anledning till oro?

Den gröna framgången i kommunalvalet kan ha gett anledning till en viss oro inom basnäringarna och landsbygdsbefolkningen. Kommunalvalet kan betraktas som en prognos på utgången av riksdagsvalet om två år eller kanske tidigare beroende på hur regeringspartierna kommer överens efter sannfinländarnas ordförandebyte. De gröna har inte på länge utmärkt sig genom att backa upp de finländska naturbruksnäringarna särskilt väl.
Så som det nu ser ut tyder det mesta i alla fall på att centern och sannfinländarna kommer att inta en oppositionsplats efter följande riksdagsval. Då ökar åter SFP:s betydelse som landsbygdens språkrör i en trolig regeringsställning oavsett vem som blir det ledande regeringspartiet. Men även de gröna kommer troligtvis att ligga starkt till för medverkan i regeringen.
Inom kommunalpolitiken är den gröna framgången kanske ändå inte så bekymmersam för jordbruket. Ser man på Svenskfinland har de gröna gått framåt överlag, men inflytandet på basen av understöd är mycket långt koncentrerat till de större städerna. Där kan det också bli en viss nytta med ett parti som man kan förvänta sig gynnar inhemsk, ekologisk och närproducerad mat i den offentliga upphandlingen där de större städerna är stora kunder.
Man måste väl kunna förvänta sig att de gröna om någon är med på att ställa upp kriterier i upphandlingen där ren odling, djurvälfärd och säker, närproducerad mat väger tungt. Vad är det annars för mening med att vara grön?
Vad gäller minoriteters rätt till vård och service finns det inte heller orsak att oroa sig för motstånd från grönt håll. Här kan vi väl närmast lättat konstatera att sannfinländarnas kommunala inflytande har minskat avsevärt.
Den stora dusten kring vård och service kommer i alla fall att utspelas under övergången till landskapsförvaltningen, men den kommunalpolitik som förs fram till dess kommer att bilda en startsats för landskapen.
Som det sagts tidigare gäller det i övrigt nu att via kommunerna yrka på inflytande i landskapens landsbygdsförvaltning via tillsatta organ av förtroendevalda.
På landsbygden ser det överlag ut som om de finlandssvenska bönderna har uppnått hyfsad representation. Särskilt positivt och uppmuntrande är att unga SLC-medlemmar nu är representerade i flera kommunfullmäktige, bra jobbat!
Bonderepresentationen behövs i kommunerna, bland annat med tanke på markanvändningen: Fastän det ännu är oklart hur den kommande landskapsförvaltningen kommer att tillämpa övertagandet av NTM-centralernas nuvarande befogenheter så är avsikten att fasthålla det kommunala monopolet på planläggningen. I och med de färska ändringarna i markanvändnings- och bygglagen så har den principen dessutom förstärkts jämfört med tidigare.
Enligt samma lagändringar har NTM-centralernas inflytande på den kommunala planläggningen begränsats avsevärt. Det inflytandet har tidigare uppfattats som ett bekymmer när det handlat om landsbygdsföretagens möjligheter att genomföra nödvändiga investeringar för att utvecklas. Nu är det upp till kommunerna att föra en landsbygdsvänlig markanvändningspolitik.
Under vårens möten i SLC:s medlemsförbund och deras lokalavdelningar har det bland annat kommit fram att fastighetsskatten upplevs som orättvis. Ett färskt exempel är Sjundeå landsbygdsförening som motionerat inför SLC Nylands vårmöte. Föreningen hänvisar bland annat till att skatten fördyrar företagandet och behandlar glesbygden orättvist.
När det gäller fastighetsskatten är det också medlemmarnas och lokalavdelningarnas uppgift att backa upp de förtroendevalda bonderepresentanterna i strävan efter rättvisare skattesatser i den enskilda kommunen. Det kan inte vara meningen att fastighetsskatten ska användas för att lappa på den kommunala budgeten som Sjundeåföreningen uttrycker det.
De nya fullmäktigeledamöterna behöver även stöd och uppbackning från sina kolleger i strävan att skapa och utveckla en positiv attityd till basnäringarna.
 
Micke Godtfredsen
Lantbrukshandeln internationaliseras
Förra veckan blev det offentligt att Lantmännen i Sverige tar över K-lantbruk.
För inte så länge sedan säkrade sig en av Lantmännens konkurrenter Danish Agro en option på Konekesko.
Från Keskos ledning har signalen varit entydig: Lantbruket hör inte längre till kärnverksamheten.
Eftersom Hankkija och dåvarande Y-maatalous genomgick en motsvarande process redan för ett antal år sedan och numera ägs av Danish Agro betyder det att vår lantbrukshandel i huvudsak blir i utländska händer.
Det var väl å andra sidan mer eller mindre oundvikligt. Vilka inhemska krafter hade varit beredda att ta risken?
En positiv sak är att det borde säkra en viss stabilitet att höra till två starka aktörer på det internationella planet. Det förutsätter dock en rättvis prispolitik också i Finland.
Samtidigt växer också de enskilda gårdarna. Det är säkert också på gott och ont, men gott såtillvida att deras betydelse som kunder ökar. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Atria vill sälja världens renaste mat

- Efterfrågan på ren och trygg mat har förstärkts i Finland i samma takt som kännedomen om den internationella matproduktionens hälsorisker har ökat. Idag gäller det att vara bäst i världen då det gäller renhet och trygghet - och vi i Finland har utmärkta förutsättningar för det, konstaterar Atria Finlands VD Mika Ala-Fossi.
Atrias, liksom också andra inhemska producenters, kycklingproduktion är redan helt antibiotika- samt salmonellafri. Nästa steg är garanterat antibiotikafri grisproduktion.
Senast man medicinerat kyckling med antibiotika i Finland är för åtta år sedan. Kyckling som säljs under namnet Atria Perhetila kommer från och med hösten att ha en text på förpackningen som anger att fåglarna inte fått antibiotika under hela sin livstid.

Ren gris
Nu har också grisköttsproducenterna i samarbete med Atria startat en organiserat antibiotikafri produktion under namnet Ren gris (Ab-free Pork Line).
- Redan från början av nästa år kommer vi att ha köttpartier på marknaden som kan marknadsföras som helt antibiotikafria, säger Jaakko Kohtala, direktör för AtriaSika.
Det som möjliggjort detta är producenterna själva.
- De har på bred front meddelat sitt intresse för det här konceptet och de är stolta över att kunna erbjuda "världens renaste griskött" till både inhemska och internationella konsumenter. Dessutom är de beredda att garantera produktens kvalitet med sina egna namn, berättar Kohtala.

Resultatet av ett långsiktigt arbete
En av Atrias grisproducenter som är med i det antibiotikafria produktionskonceptet är Timo Heikkilä. På hans gård har man nyligen filmat en undervisningsvideo för hela EU-området.
- Visst har det funnits tider då vi producenter klagat på för stränga regler inom djurhållningen, men i dag är vi nöjda. På min gård har jag mycket stränga hygienkrav. De som vill besöka produktionsanläggningen måste duscha och byta alla kläder - det räcker inte med att dra på en overall.
Jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Jaana Husu-Kallio är glad över att producenter och livsmedelstillverkare nu börjar lyfta fram Finlands styrkor.
- Vi ska vara stolta över vår utmärkta djurhälsa. Den är på toppnivå och en av orsakerna är att våra myndigheter alltid varit väldigt stränga. Trots att myndigheterna under åren kritiserats för att vara omedgörliga kan vi nu i efterhand konstatera att det har lönat sig att vara sträng. Tack vare det långsiktiga arbete som gjorts har vi i dag en nivå på djurhälsan som de flesta andra länder bara kan drömma om. Jag skulle säga att vi i många fall är mellan 20 och 30 år före många andra då det gäller köttproduktionen, säger Husu-Kallio.
Hon nämner också bland annat övervakningsprogram för salmonella samt den så kallade One­Health­principen, som förenar folk­ och djurhälsa.
- Det som händer på djurgårdarna påverkar också människornas hälsa. Det är klart att det är betydelsefullt vad djuren äter och det är just på fodersidan som vi ännu kan göra ytterligare förbättringar. Vi är inte riktigt ännu där vi kunde vara, säger Husu-Kallio.

Strängt övervakad produktionskedja
Överlag anser Husu-Kallio att vi inte ska vara blyga för att berätta för både hemmamarknaden och världen hur bra vi är.
- I dag vill ingen sälja bulk - det är kvalitet som gäller. Och vi har riktiga framgångshistorier att komma med, vi som varit föregångare redan i tiotals år. Finlandsvarumärket är uppskattat utomlands men nu gäller det att agera.
Mika Ala-Fossi framför liknande tankegångar som Husu-Kallio och menar att man på Atria tänker börja prata om världens renaste mat.
- Vi har egna foderfabriker och kan faktiskt följa med hela produktionskedjan. Den är strängt övervakad och det måste vi nu börja använda till vår fördel. Dagens konsumenterna är upplysta och vill att livsmedelskedjan ska vara genomskinlig.
Vidare menar Ala-Fossi att det är ett miljömässigt gott val att äta inhemskt kött.
- Djurproduktionen förbrukar i ett globalt perspektiv mycket vatten, men det är inte ett problem i Finland. Den årliga regnmängden överskrider avdunstningen och det bildas mer grundvatten. Djurens foder baserar sig på inhemskt foder och utsläppen för transporterna är mindre än för importerat kött.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

FOTNOT: Också HKScan har meddelat att man börjar producera 100 procent antibiotikafritt griskött. Det första partiet kommer ut på marknaden i juli 2017.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Medaljregn för prima mjölk i 25 år

Det är en prestation av er, men också av hela Finland, sade generaldirektören för livsmedelssäkerhetsverket Evira, Matti Aho när han hälsade 350-talet mjölkproducenter välkomna till Helsingfors universitets festsal förra veckan.
Mjölkmedaljister
Guldmedaljer för första klassens mjölk i 25 år. På bilden från vänster Anette och Sverker Blomberg, Nagu, Andreas Johanssons föräldrar Åke och Magdalena Johansson, Pargas, Kaj Agnesbäck, Vörå, Sonja Ek-Johansson och Andreas Johansson, Pargas, i första raden John och Linda Holmlund, Vörå, tredje och andra raden Thomas och Johanna Andtbacka, Kronoby samt Mats och Ulla Henriksnäs, Nykarleby, första och andra raden Monica Mattjus-Sandström och Frederik Sandström, Pedersöre, tredje och andra raden Folke och Erja Brännkärr, Kronoby.

Matti Aho är också ordförande för Walter Ehrströms stiftelse vars syfte är att främja hygien och speciellt mjölkhygien.
- Det betyder att vi i dag är i kärnan av stiftelsens syfte, sade han.
Det syftet var att överräcka stiftelsens guldmedalj till de 350 gårdarna för 25 års leverans av första klassens mjölk - oavbrutet!

Många utmaningar på senare år
Jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) framhöll i sin hälsning att mjölkproducenterna har utsatts för en hel del utmaningar under de senaste åren, bland annat på grund av den ryska importbojkotten.
- Det skulle inte vara illa om mjölkproducenternas arbete skulle uppskattas i form av en skälig ersättning, sade han.
Så småningom visar i alla fall situationen på den internationella marknaden tecken på en bättring och priserna har stigit på flera håll.
Minister Tiilikainen kunde dock också komma med exempel på vikande priser helt nyligen, till exempel i Estland.
- Från statsmaktens sida har vi försökt komma tillmötes med exempelvis krispaket och med att skärpa tidtabellerna för stödutbetalningar, sade Kimmo Tiilikainen.
Han medgav samtidigt att det inte räcker för att kompensera helt för inkomstbortfallen.

Ehrströms läror ännu högaktuella
Ministern påminde ytterligare om den dåvarande stadsveterinären i Helsingfors, Walter Ehrström och hans livsverk och hur han åkte omkring bland producenterna och gav anvisningar på hur de skulle förbättra hygienen.
Det bidrog till att förbättra kvaliteten betydligt på mjölken. Det var Walter Ehrström som tog initiativet till mjölkkontrollprogrammet i Helsingfors som blev en modell också för andra orter i landet.
- Hans läror om bland annat avel, utfodring och hygien är högaktuella ännu i dag på alla sätt, sade minister Tiilikainen.
Medaljister
Bra gjort. Bland dem av Pohjolan Maitos leverantörer som fick medalj var Folke och Erja Bränkärr samt Kristina, Olav och Andreas Åman.

I år tilldelades SLC-medlemmar från både Åboland och Österbotten guldmedaljen. Nämnas kan att alla tre mjölkgårdar i Pargas stad fick medalj.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi


Finlandssvenska mjölkproducenter som beviljades guldmedalj

Länsimaito

  • Blomberg Annette och Sverker, Nagu
  • Johansson Andreas och Ek-Johansson Sonja, Pargas
  • Robertsen Kjell, Pargas

Maitosuomi

  • Agnesbäck Kaj, Vörå
  • Andtbacka Johanna och Thomas, Kronoby
  • Eklund Tommy, Pedersöre
  • Henriksnäs Ulla och Mats, Nykarleby
  • Holmlund Linda och John, Vörå
  • Johansson Helén, Johan och Oskar, Kronoby
  • Sandström Fredrik och Mattjus-Sandström Monica, Pedersöre
  • Stubb Lantbruk, Pedersöre

Pohjolan Maito

  • Brännkärr Erja och Folke, Kronoby
  • Åman Olav, Kristina och Andreas, Karleby

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-livsmedlen är genomgående trygga

Det är tryggt att konsumera livsmedel i EU, försäkrar den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa. Rester av bekämpningsmedel är ovanliga i europeisk mat. Finland ligger i täten när det gäller matsäkerhet.
Efsas senaste rapport om matsäkerhet baserar sig på 84.300 prover som togs i alla EU-länder samt Island och Norge under 2015. Livsmedlen testades med avseende på 774 växtskyddsmedel.
Hela 97,2 procent av alla prover höll sig under de tillåtna nivåerna som EU har fastställt för rester av bekämpningsmedel. Mer än hälften, 53,3 procent, var helt fria från mätbara rester. 43,9 procent innehöll små rester under toleranströskeln.

Importprodukter innehåller rester
Mest rester av bekämpningsmedel påträffades i produkter som hade importerats till EU från tredjeländer. I denna grupp överskreds gränsvärdet för bekämpningsmedel i 5,6 procent av de undersökta produkterna.
Omvänt var produkter som härstammar från EU- och EES-länder de säkraste. I denna grupp överskreds gränsvärdet hos 1,7 procent av alla testade livsmedel. Hos ekologiska livsmedel var 99,3 procent av proverna fria från rester av bekämpningsmedel.
Inom gruppen animalieprodukter var 84,4 procent av de testade varorna fria från mätbara rester. 3,5 procent av den testade barnmaten innehöll mer rester än tillåtet.
Sammanlagt 5.329 produkter testades på glyfosat, de flesta av dem var grönsaker, frukter och nötter samt spannmål. Rester påträffades i 3,1 procent av produkterna men bara 0,09 procent eller allt som allt fem prover överskred gränsvärdet.
Två prover av linser från Kanada innehöll 12,2 och 12,4 mg/kg glyfosat, då gränsvärdet är 10 mg/kg. De övriga produkterna var limefrukt och mango från Brasilien och persikor från Spanien.
Testerna på glyfosat hade till övervägande del utförts i Tyskland (68 procent) och i mindre utsträckning i Storbritannien (7,2 procent) och Frankrike (6,4 procent). Mest glyfosat påträffades i linser, senap och solrosfrö.
I EU- och EES-länderna testades prover av auberginer, bananer, broccoli, olivolja, apelsinsaft, ärter, paprika, vindruvor, vete, smör och ägg. De flesta överskridningarna av gränsvärden noterades i broccoli (3,4 procent) och vindruvor (1,7 procent).

Rena produkter från Finland
Hos olivolja, apelsinsaft och hönsägg påträffades knappast alls några höjda värden. Allt kontrollerat smör höll sig under det fastställda gränsvärdet.
De största överskridningarna av gränsvärdet hos prover från EU-länder noterades för produkter från Malta, Cypern, Portugal, Grekland, Polen och Frankrike (en överskridning av 3 procent eller mer).
Proverna från Finland, Estland, Bulgarien, Irland, Island, Danmark, Österrike, Litauen, Lettland och Rumänien klassificeras som rena. Mer än 75 procent av alla prover från denna grupp länder var fria från mätbara rester av bekämpningsmedel.
De största överskridningarna av gränsvärdet hos produkter från tredjeländer noteras för Laos, Surinam, Kambodja, Kina, Vietnam, Jordanien, Etiopien, Thailand, Pakistan, Indien och Sri Lanka. Mer än 10 procent av proverna överskred gränsvärdet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Hogan hoppas på tio år till för glyfosat

Enligt agrarkommissionär Phil Hogan planerar EU-kommissionen att förlänga försäljningstillståndet för glyfosat med minst tio år. Fristen är nödvändig för att ge jordbrukarna säkerhet i sin planering.
Hogan uttryckte nyligen sin förhoppning inför Europeiska ekonomiska och sociala kommittén EESK. Han räknar med ett beslut inom kommissionen inom de närmaste veckorna.
Enligt Hogan borde en förlängning gälla minst tio år för att ge branschen nödvändig säkerhet. Kommissionens beslut skulle basera sig på den europeiska kemikalieinspektionens utlåtande från mars månad.
Kamikalieinspektionen ECHA hänvisar till omfattande vetenskapliga data som bekräftar att glyfosat inte kan kopplas till cancer. Enligt experterna saknas vetenskapliga kriterier för en klassificering som cancerframkallande substans.
Trots detta är åsikterna om glyfosat alla annat än eniga. Världshälsoorganisationen WHO:s cancerforskningsinstitut IARC är inte beredd att utesluta cancerrisk och klassificerar till och med substansen som "sannolikt cancerframkallande".
Å andra sidan har Joint Meeting on Pesticides and Residues (JMPR), ett gemensamt organ inom WHO och FAO, uteslutit en cancerrisk för människor genom glyfosat som används enligt föreskrifterna.

Det sista ordet har medlemsländerna
Därmed har JMPR bekräftat tidigare slutsatser från europeiska och tyska experter på riskevaluering. Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa och det tyska expertrådet BfR har uteslutit skador på den mänskliga hälsan.
Trots detta är det ännu för tidigt för kommissionen att garantera en fortsättning. Hogan uttrycker förhoppningar men starka krafter pressar på ett definitivt förbud. Gröna politiker och lobbygrupper vill förbjuda glyfosat.
Experter och politiker som försvarar glyfosat anklagas konsekvent för att vara köpta av Monsanto och de andra stora agrarkoncernerna. Konkreta belägg för sådana anklagelser har inte synts till.
EU-kommissionen ville ursprungligen förlänga tillståndet för glyfosat med femton år som ett rutinmässigt beslut. Det stötte på ett så stort motstånd i några medlemsländer att fristen måste förkortas till nio år.
Till och med detta misslyckades, som en följd av oenighet mellan medlemsländerna. Den nödvändiga kvalificerade majoriteten kunde inte mobiliseras. I praktiken blockerades beslutet av en rätt liten grupp medlemsländer.
Frågan skickades därefter tillbaka till kommissionen som beslöt att förlänga tillståndet med 18 månader, tills ECHA-utredningen skulle bli färdig. Nu är det så dags. Kommissionen måste lägga fram ett nytt förslag till medlemsländerna.

Bättre beredskap för obekväma beslut
Det återstår att se om ECHA-utlåtandet lyckas påverka de glyfosatkritiska medlemsländerna. I den förra röstningsomgången blockerades det nya tillståndet i praktiken av Tyskland, som lade ned sin röst.
Tyskland betraktas som tungan på vågen i omröstningen. Den konservativa jordbruksministern Christian Schmidt och förbundskansler Angela Merkel stöder glyfosat, men kommer ingen vart utan det andra regeringspartiet, socialdemokraterna.
Christian Schmidt beklagar att det har gått politik i en fråga som egentligen borde avgöras av experter på vetenskapliga grunder. Mer än tusen studier har utvärderats. Det borde räcka som beslutsunderlag.
Den socialdemokratiska miljöministern Barbara Hendricks hänvisar till försiktighetsprincipen. Enligt Hendricks finns det ingen grund att ge tilläggstid för glyfosat så länge det finns öppna frågor om säkerheten.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker vill ändra reglerna för att få ett slut på blockaderna i kommittén. Målet är att minska politiseringen och tvinga medlemsländerna att fatta obekväma beslut i kommittén.
Det återstår att se hur det går då frågan avancerar så långt. Först ska kommissionen lägga fram sitt förslag till en förlängning. Resten är ännu öppet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

CAP måste fokusera på uthållig produktion

Förgröningen är ett viktigt inslag i dagens jordbrukspolitik, men fler miljöbaserade åtgärder är nödvändiga för att legitimera EU-stöden efter 2020. Det anser agrarkommissionär Phil Hogan.
Enligt Hogan måste jordbruket framöver konkurrera om pengar i EU-budgeten med områden som migration, säkerhet och försvar. Dessutom slår Brexit ett hål i budgeten med konsekvenser för CAP-anslagen. Resurserna begränsas mer och mer.
Därför är det desto viktigare att jordbruket kan motivera betalningarna till jordbruksbudgeten. Jordbrukarna ska inte bara leverera trygga livsmedel. De förväntas också förvalta naturresurserna på ett uthålligt sätt.
Hogan gick in på jordbrukets förpliktelser för klimat och miljö i sitt anförande inför Europeiska ekonomiska och sociala kommittén EESK. Han konstaterade att förgröningen blev en central del av jordbrukspolitiken redan 2013.
Förgröningen har kommit för att stanna och borde byggas ut. Vi måste acceptera fler åtgärder på det hållet. Jordbruket ska inte bara trygga livsmedelsförsörjningen. Lika viktiga är en hållbar förvaltning av naturresurser och kollektiva nyttigheter, menade Hogan.
CAP-stödet kan ålägga jordbrukarna att göra mer för att uppfylla kommissionens prioriteringar och internationella skyldigheter för klimatet och miljön. Det förutsätter att jordbruket kompenseras som alla andra leverantörer av offentliga nyttigheter.
Enligt Hogan bidrar dagens CAP redan till målen men ribban kan höjas ytterligare. Det förutsätter investeringar i teknologier och innovation för en effektivare produktion. Ny teknik är viktig men traditionella jordbruksmetoder kan i vissa fall också bli intressanta.
Precisionsjordbruk, IT-system, nya råvaror och en bättre resursanvändning kan förändra jordbruksproduktionen till en modern kretsloppsekonomi. Så kan bonden kombinera jordbruksaktiviteter och miljöåtgärder på bästa möjliga sätt, menade Hogan.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU och Australien samtalar om frihandel

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Australien kommer att starta inom kort. Det meddelade EU-kommissionen efter ett möte mellan handelskommissionär Cecilia Malmström och Australiens handelsminister Steven Ciobo.
Under mötet gick Malmström och Ciobo igenom de viktigaste detaljerna för samtalen. Målet är att avlägsna onödiga handelshinder och underlätta utbytet av varor, tjänster och investeringar.
Jordbrukshandeln är en av de viktigaste tyngdpunkterna i de kommande samtalen. Jordbruksprodukterna är ett sensibelt område för vardera parten. Trots detta kommer ingen produktgrupp att uteslutas ur förhandlingarna på förhand.
Några EU-länder med Polen i spetsen har varnat kommissionen för konsekvenserna. Polens regering fruktar den starka mjölksektorn i Oceanien, som i värsta fall kunde bli ett hot mot de europeiska mjölkbönderna.
Samtalen berör också grön teknologi, ekologiskt jordbruk, förädlade livsmedel och djurvälfärd. Ett viktigt område är immateriell egendom, där bland annat geografiska ursprungsbeteckningar och patent ska diskuteras.
EU är Australiens tredje viktigaste handelspartner. Under fjolåret steg värdet av handeln mellan EU och Australien till ett värde av 45,5 miljarder euro med ett överskott på 19 miljarder euro till EU:s fördel. Också inom jordbrukshandeln var saldot positivt.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Diametern sänks
Snart kan man åter söka
stöd för vård av ungskog

Stöd för vård av ungskog kan sökas igen från och med torsdag 20 april, meddelar jord och skogsbruksministeriet, som avbröt ansökan i maj i fjol.
Finlands skogscentral beviljar stöden till privata skogsägare.

Arbeten som gäller tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog ska utföras inom 12 månader efter att Finlands skogscentral har fattat beslut om stödet.
Ett träd som fälls elelr röjs i samband med vård av ungskog ska i fortsättningen ha en diameter på minst två centimeter i stället för det tidigare minimimåttet på tre centimeter.
Det rekommenderas att stödansökningarna och verkställighetsanmälningarna lämnas in elektroniskt, till exempel via skogscentralens MinSkog.fi. Det underlättar handläggningen av ansökningarna.
Ansökningar som lämnas in per epost måste däremot registreras i systemet manuellt.

Nya arbeten för över 50 miljoner kan godkännas

Skogscentralen har redan godkänt arbeten som gäller tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog för cirka 30 miljoner euro. Det här motsvarar omkring 115 000 hektar.
Dessa arbeten har ännu inte utförts eller fått stöd.
De ansökningar om vård av ungskog som skogscentralen mottog i slutet av 2015 och i början av 2016 har i huvudsak godkänts i fjol.
Efter den 10 oktober 2016 har det kontinuerligt strömmat in ansökningar om stöd för tidig vård av plantbestånd.
Arbeten som gäller tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog får påbörjas efter att ansökan om stöd har lämnats in.
Förutom de redan godkända projekten kan nya arbeten för cirka 54,6 miljoner euro godkännas i år. Det skulle räcka för 210.000 hektar.
Jord- och skogsbruksministeriet upphävde onsdag 12 april 2014 förbudet att godkänna stödansökningar.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

K-lantbruk blir en del av svenska Lantmännen

Svenska Lantmännen förvärvar K-lantbruk från börsnoterade Kesko Group meddelar både Lantmännen och K-lantbruk tisdag eftermiddag. Lantmännen förklarar förvärvet med sin östersjöstrategi, som bland annat går ut på att utvidga närvaron i spannmålsvärdekedjan på den finska marknaden och för att växa i Östersjöområdet
K-lantbruk har en omsättning på över 300 miljoner euro och verkar inom fyra affärsområden: växtodling, foder, spannmål samt tillbehör och reservdelar för lantbruksmaskiner. Genom förvärvet kommer 45 medarbetare att följa med i transaktionen.
– Förvärvet är en viktig del i genomförandet av Lantmännens östersjöstrategi och ger oss möjlighet till fortsatt utveckling och tillväxt i vårt östra grannland där Lantmännen redan har stora innehav inom framförallt bröd- och mälteriindustrin, säger Per Olof Nyman, vd och koncernchef på Lantmännen.
K-lantbruk arbetar genom återförsäljare som är etablerade över hela Finland med tyngdpunkt i de starka lantbruksområdena i den södra och sydvästra delen av landet.
– K-lantbruk har en stark produktportfölj och många väletablerade varumärken. Vi har samarbetat med Kesko Group i över 50 år inom frö- och utsädesaffären, säger Elisabeth Ringdahl, divisionschef på Lantmännen Lantbruk.
Kesko Group avyttrar lantbruksverksamheten för att fokusera på sin kärnverksamhet.
Transaktionen väntas genomföras senast under tredje kvartalet i år efter godkännande från konkurrensmyndigheterna.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Thomas Blomqvist avgår som
nyländsk bondebas i höst

Thomas Blomqvist från Tenala, Raseborg står inte till förfogande i höst för omval till posten som förbundsordförande för SLC Nyland. Det meddelade han i tisdags i sitt öppningstal på det nyländska förbundets vårmöte på Liljendalgården i Lovisa. Ordföranden väljs på höstmötet 21 november.
Mikael Blomqvist
Man ska sluta när det är som roligast, sade ordföranden för SLC Nyland Thomas Blomqvist som meddelar att han inte ställer upp för omval när förbundet väljer ordförande i höst.

– Man ska sluta när det är som roligast och inte när någon frågar, sade han. Samtidigt försäkrade ordföranden att han trivts med ordförandeskapet.
– Det är det uppdraget jag känslomässigt engagerat mig mest i. Beslutet har i alla fall inte varit svårt att fatta. Nu hoppas jag att vi ska locka många intresserade som är beredda att ta över ordförandeskapet för SLC Nyland, det är det finaste uppdraget en nyländsk bonde kan få.
Thomas Blomqvist har varit ordförande i 14 års tid. Utöver ordförandeskapet för SLC Nyland är Thomas Blomqvist bland annat riksdagsledamot och stadsfullmäktigemedlem i Raseborg samt ordförande för Svenska Finlands Folkting. Han representerar SFP.
Han brukar hemgården i Tenala, bland annat odlar han spannmål och sockerbetor. MG

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skatteförvaltningen skickade ut tusentals ogrundade utredningsbrev

Skatteförvaltningen har i mars skickat ut brev med utredningsbegäranden om mervärdesskatt till jordbruksföretagare, skogsägare och näringsidkare. Två tredjedelar av breven skickades ut på fel grunder till följd av ett fel i Skatteförvaltningens datasystem.
Brev postades till nästan 17.000 kunder som är registrerade som momsskyldiga och som ska lämna momsuppgifter en gång per år. I brevet bads kunden att lämna in en momsdeklaration och betala en eventuellt obetald skatt.
– Till följd av systemfelet skickades brev också till sådana som inte behövde lämna någon momsdeklaration för år 2016. Skatteförvaltningen har nu utrett vilka kunder som fått ett ogrundat brev. Vi kommer att rätta felet så att kunden inte behöver kontakta oss, säger Sami Kinnunen som är överinspektör vid Skatteförvaltningen.
Drygt 5.200 brev var däremot befogade, vilket betyder att mottagaren borde ha lämnat en momsdeklaration senast 28.2.2017. De kunder som ännu inte lämnat deklarationen får ett beslut där de uppmanas att betala skatten senast 12.5. Det lönar sig dock att lämna deklarationen och betala skatten så snart som möjligt, eftersom dröjsmålsavgifter ackumuleras hela tiden.
– Felet gäller beklagligt nog jord- och skogsbruksföretagare vars totalantal är ca 250.000. Vi beklagar felet och all olägenhet för kunderna, säger Kinnunen.
Närmare instruktioner för deklarationen och betalningen finns på skatt.fi.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

En sjuttioårig budkavle

Det har gått 70 år sedan det första numret av Landsbygdens Folk utkom och med anledning av det har vi samlat material för ett jubileumsnummer. Egentligen tjuvstartar vi med en vecka, det första numret av LF utkom 16 april 1947, och nu råkade det sig så att just den veckan är utgivningsfri påskvecka i år.
70-åringen

Inom den om- och nyorganiserade finlandssvenska bondekåren ansågs det vara en stor händelse att förverkliga tidningen 1947. SLC och medlemsförbunden hade en hel del jobb med det.
Brist på papper rådde, tekniken krånglade och även finansieringen måste naturligtvis lösas. I början betalade man en årlig prenumeration på 60 mark av dåtidens mynt för tidningen, då motsvarade det lite mer än värdet på en ask cigaretter.
SLC hade fungerat ett drygt års tid, medan Maaseudun Tulevaisuus och MTK var trettiotalet år äldre.

Betydelsen av en enig bondekår
Förväntningarna var stora från första början, såväl på SLC och medlemsförbunden som på tidningen.
Kommunikationerna var inte vad de är i dag, att sprida information och ordna möten tog tid och det var inte alltid effektivt. Man såg därför en regelbundet utkommande tidning som ett sätt att samla bönderna om de gemensamma idealen och att sprida budskapet om fördelarna med att organisera sig och påverka tillsammans.
Det är talande att det fanns ett slagordsliknande budskap på den första tidningens första sida:
"Lantbrukarna i Österbotten, Nyland, Åboland och på Åland ha räckt varandra handen till fackligt samarbete"
Man märker hur producentrörelsens ledare var måna om att framhålla betydelsen av en enig bondekår. Vi är ännu på den vägen.
I dag är vi så pass optimistiska att vi utgår från enigheten inom SLC och medlemsförbunden som en självklarhet. Det var också en orsak till att vi inför det här jubileumsnumret bad ordförandena för SLC:s branschutskott att fälla ner några tankar med anledning av jubileet i stället för de regionala representanterna.
Under tiden som gått har Landsbygdens Folk i vilket fall som helst lyckats hålla ett fritt tonfall. Att visa enighet utåt betyder inte att man ska sluta utbyta åsikter, att man inte ska föra en levande diskussion.

Budkavle kommer
Antagligen tack vare sin liberala grundsyn är den finlandssvenska bondekåren ganska skicklig på att ta fram idéer, pröva dem och utväxla åsikter utan att bli osams. Det här har faktiskt varit till stor nytta också för tidningen som ska spegla de åsikter och bekymmer som finns bland medlemmarna. Det är för medlemmarna tidningen finns.
Grunduppgiften för LF är att informera, att redovisa fakta, så gott vi kan. Till det hör också att återge vad som rör sig bland medlemmarna på gårdarna.
Bondetidningens innersta går dock ännu djupare. Sedan gammalt symboliserar tidningen fortfarande den med blod beseglade budkavlen med den så kallade morgonstjärnan, spikklubban som var böndernas tecken till varandra om att göra sig fria från överhetens förtryck redan under medeltiden. Denna budkavles väsen har bland annat beskrivits av Vilhelm Moberg i romanen "Rid i natt" från 1941.
Det är inte direkt den biten man känner igen i Landsbygdens Folk i dag och inte heller i de första numren från 1947. Det är säkert bäst så.
Även om det jordbrukspolitiska klimatet tidvis har hettat till så befästes Förhandlingsfinland efter kriget av ganska självklara orsaker. Det är en gemenskap som bönderna är och ska vara en del av bland alla andra.

Förväntningar: stora!
I samband med vår förfrågan till utskotten bad vi också ordförandena berätta lite om sina förväntningar på tidningen inför de följande tio åren. Vi kan delvis sammanfatta dem med att de är, ja, stora. Det är bra.
En genomgående förväntning är att bönderna också i fortsättningen ska kunna läsa på svenska vad som händer inom branschen. Själva tidningen ska vara den fasta punkten.
Innehållet ska emellertid vara det som vänder upp och ner på tillvaron, går utanför de invanda cirklarna, utanför lådan.
Samtidigt understryker utskottsordförandena betydelsen av tidningen som förmedlare av kunskap.
När det gäller presentationen av innehållet finns det önskemål om en fränare eller mer lockande rubriksättning.
Samtidigt märker vi så småningom att trycket på en modern digital version av tidningen kommer närmare även om vår traditionella pappersversion ska finnas kvar.
Vad gäller det digitala kan vi på redaktionen säga att vi jobbar på det just nu, men vi vågar inte ännu sätta en tid på när vi har något konkret att presentera.
Som man ser finns här i alla fall en del att leva upp till.
Så vi kämpar vidare och hoppas på en gynnsam vår. Budkavle går.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

En tredjedels sekel på Landsbygdens Folk

Få känner LF:s historia inifrån så bra som tidningens mångåriga redaktionssekreterare Bertel Rosenström. Han inledde sin bana på tidningen redan 1966, det vill säga 19 år efter att tidningen grundats. Tidningen var väl bekant för honom sedan tidigare.
Bertel Rosenström
– Det är bra att tidningar som LF ännu satsar när dagstidningarna fortsätter att minska, säger LF:s tidigare redaktionssekreterare Bertel Rosenström.

- Jag växte upp på ett småbruk med två kor på Emsalö i dåvarande Borgå landskommun. Pappa var medlem i NSP och LF kom hem till oss ända från starten.
Ännu 1966 var tidningens chefredaktör Torolf Björklund ensam om det redaktionella arbetet. Det var en tid då jordbruket expanderade. Behovet av aktuell information i de finlandssvenska jordbrukarnas egen tidning Landsbygdens Folk blev allt större.
Ibland hjälpte också dåvarande annonschefen Helge Rosas till med det redaktionella materialet och med ombrytningen.

Fram och bak på en ko
- Jag studerade vid Svenska social- och kommunalhögskolan på den tiden och så var jag praktikant under en och en halv sommar på dåvarande Östra Nyland i Lovisa, minns Bertel.
Helge Rosas ringde överläraren Ulla-Stina Westman vid högskolan för att höra om hon kände någon som var lämplig för ett jobb på LF. Bland andra genom sin man Sten-Olof Westman, som varit chefredaktör för LF under fem års tid, kände också hon till tidningen.
Överläraren kunde tipsa om småbrukarsonen Bertel.
- Han borde åtminstone veta vad som är fram och bak på en ko, lär hon ha konstaterat.
Det räckte för att fylla kompetenskraven och Bertel kunde börja, först på halvtid, senare på heltid.
Efter en kort period kom Bertel också att jobba några år på lokalredaktionen i Vasa.
- I Österbotten trivdes jag väldigt bra. Det var för övrigt under samma tid som senare SLC-ordföranden Ola Rosendahl var verksamhetsledare för ÖSP.
Men reportageresor behövdes också i de andra regionerna, och Torolf Björklund åkte gärna ut för att tala med folk.
- Så han ringde ganska ofta och kallade mej ner till Helsingfors för att bryta om tidningen, det vill säga pussla ihop sidorna.
Det blev en del pendlande tills arbetet omorganiserades så att Henrik Svarfvar tog över på halvtid i Vasa och Bertel åter stationerades i Helsingfors.

Från hästen till EU
Jordbruket och även jordbrukarkåren har gått igenom flera stora omvälvningar under Bertels tid vid LF.
- Även om traktorn var vanlig redan 1966, så hade hästen ännu en viss plats i jordbruket. Också höstörar kunde man ännu se på fälten.
Under åren som följde blev det i alla fall traktorn som räknades. Mekaniseringen tog fart, de enskilda gårdarna började efter hand skaffa skördetröska och olika specialmaskiner blev vanliga. Inom socialpolitiken kom avbytarsystemet till under det tidiga sjuttiotalet.
Nästan 30 år senare blev Finland EU-medlem.
- EU-medlemskapet vände åter upp och ner på allt. Ännu i slutet på åttiotalet var det inte många som tänkte att Finland en dag skulle bli EU-medlem.
Efter Sovjetunionens fall 1991 tog emellertid också den diskussionen fart.
- Jag måste medge att redaktionssekreterarskapet gjorde att tiden inte hann till för den viktiga direktkontakten med medlemskåren.
Att vara redaktionssekreterare innebär bland annat att ta emot texter och bilder till tidningen, gå igenom och redigera texterna och ansvara för ombrytningen, det vill säga tidningens layout.

Omständligt att göra en tidning
Redan 1966 och många år framåt sattes, ombröts och trycktes tidningen på Maaseudun Tulevaisuus tryckeri Simonpaino. Efter att MT gjorde sig av med sin egen press trycktes LF en ganska lång period på Helsingin Sanomats tryckeri.
I synnerhet på "blytiden" behövdes en betydligt större teknisk personal än i dag för att få ihop en tidning.
- På Maaseudun Tulevaisuus sätteri fanns ett antal sättare och ombrytare. De var duktiga yrkesmänniskor, men det var bara några av dem som kunde lite svenska. Korrekturläsarna var däremot väldigt skickliga på svenska, och de hade också allmänbildning. De kunde till exempel komma och påpeka felaktigheter i artiklar som ingen annan hade märkt.
Texten sattes med så kallad maskinsättning. När spalterna var satta med blytyper placerades de i en ram, en tryckform. Typografen, ombrytaren, stod och pusslade ihop tryckformen på ena sidan bordet medan redaktören tittade på, ofta från den andra sidan. På det sättet lärde sig redaktörerna att läsa texten upp och ner och spegelvänd.
Av tryckformen göt man en tryckplåt som sedan sattes in i en vals i tryckpressen.
- Ännu när jag började gjorde man klichéer i zink av bilderna, de var dyra och man måste spara på dem. Senare började man göra klichéerna i plast. De var billigare och då kunde man börja använda mer bilder i tidningen.
Den dåtida tekniken förutsatte också en del springande mellan redaktionen som länge fanns på Lönnrotsgatan i Helsingfors och sätteriet på Simonsgatan. På ett helt naturligt sätt fick man således gott om motion.

Via offset till ombrytning på dator
Senare kom den så kallade offsettekniken med textspalter på papper i stället för blyet. Pappersspalterna klistrades på en botten som sedan fotograferades med en jättelik kamera. Från filmen, ett enormt negativ, gjordes tryckplåten.
Det här förenklade också användningen av bilder ytterligare. Under åttiotalet blev det vanligt att LF hade en färgbild på första sidan.
Vid den tiden började också datorerna komma in på redaktionerna, först för den skrivna texten, sedan för ombrytning och bildbehandling.
- Datorerna förenklade hela proceduren.
Internet var i alla fall en ännu senare företeelse.
- Jag hann till exempel inte uppleva så mycket epost i samband med jobbet. Och när jag började på sextiotalet var inte ens telefonnätet automatiserat ännu i hela Svenskfinland.
Under nittiotalet upphörde det tekniska samarbetet mellan LF och Maaseudun Tulevaisuus. Den nya tekniken gjorde det emellertid möjligt att bryta om tidningen helt och hållet på dator och på den egna redaktionen.
En firma som tog hand om grafiska arbeten etablerade sig i SLC:s utrymmen på Fredriksgatan. Firman tog i början hand om ombrytningen av LF och tränade Bertel.
- Det var Marja-Liisa Yrttiaho som undervisade hur det skulle gå till. Hon var bra, hon kunde sitta bredvid och steg för steg visa vad och hur jag skulle göra. Så efter ett antal veckor kunde jag sedan ta över ombrytningen helt och hållet.

Man ska kunna dra tidningen över huvudet
- Det mesta, svarar Bertel på riktigt "Bertelmanér" på frågan om han skulle ha velat göra något annorlunda. Men när han tänker efter tar det en stund innan han kommer på något.
- Det enda är väl att jag gärna skulle ha rört mig mer ute bland medlemmarna. Men om man arbetar ett tredjedels sekel hos samma arbetsgivare, så måste man väl ha trivts ganska bra. Jag tycker också det är bra att branschtidningar som LF fortsätter att utkomma med allt mer material, medan många dagstidningar fortsätter att minska personalstyrkan.
Bertel kan i övrigt en liten anekdot från tiderna då LF blev till. Det var Elis Gull från Yttermark, medlem i SLC:s centralstyrelse, som föreslog att medlemstidningen skulle heta Landsbygdens Folk. Det torde också ha varit han som sade att tidningen ska vara så stor till formatet, att man kan dra den över huvudet när man vilar middag.
Det var faktiskt en sak vi inte kom att tänka på när vi minskade tidningens format det här året. Men också här har Bertel ett tröstande ord att komma med:
- Bönderna är ändå så upptagna numera att de knappast hinner vila middag.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Landsbygdens Folk har en plats att fylla

Branschtidningarna behövs, det gäller också inom basnäringarna och på båda våra nationalspråk, säger jord- och skogsbruksministeriets kommunikationsdirektör Pekka Väisänen. Behovet är stort i synnerhet nu när dagstidningarna har allt färre medarbetare som specialiserat sig på jord- och skogsbruk.

För jord- och skogsbruksministeriets kommunikationsdirektör Pekka Väisänen är LF en viktig tidning. Det är en rikedom att det finns branschtidningar på flera språk i Finland, anser han. Bilden är från senaste höst då Pekka skördade över 1.000 kilo äpplen i sin trädgård i Lahtis.
FOTO: Leena Kortesluoma.


- Kolla med Pekka på ministeriet ...
Det är i det närmaste en stående replik inom LF:s redaktion, när någon inte riktigt vet hur man ska komma vidare i jobbet, till exempel få fram nödvändig information för en text i LF.
"Pekka på ministeriet" är kommunikationsdirektör Pekka Väisänen. Han är den som servar pressen med aktuell information om vad som är på gång inom ministeriet, ser till att det kommer ut pressmeddelanden och svarar för kallelse till presskonferenser, seminarier och dylikt.
Det är de här uppgifterna vi känner honom bäst för inom den finländska agrarpressen även om hans arbetsfält nog är betydligt brokigare än så.

Säger vad han tycker
Pekka hör till de tjänstemän som lägger hela sin själ i det han håller på med. Genom åren har han också brukat meddela sin åsikt om artiklar han läst i LF.
Det var inte så länge sedan Pekka hörde av sig om en artikel om konsumenterna i USA som börjat efterfråga GMO-fria produkter. Det har lett till att livsmedelsindustrin måste importera rörsocker i stället för att använda socker av landets egna genmodifierade sockerbetor. En återvändo till vanliga konventionellt odlade betor är svår eftersom det konventionella utsädet har försvunnit från marknaden.
- Det intresserade mig speciellt för att jag följt med sockertillverkningen, jag har funderat mycket på framtiden för den finländska sockerbetsodlingen och för raffinaderiet, säger Pekka. Det är också annars viktigt för mig, varifrån maten kommer, jag tycker särskilt mycket om finländsk mat, och därför är jag skeptisk till import av mat, till exempel att vi måste importera växtprotein i så stora mängder som vi gör.
Pekka kommer från Haukivuori nära S:t Michel.
- Min far och min farfar drev en matbutik där.

Helsingin Sanomat och Sjöfartsverket
Pekka Väisänen har tidigare jobbat ett tiotal år som journalist vid Helsingin Sanomat. Därifrån känner han väl till tidningsjobbets vardag och kan sätta sig in i situationen för den journalist som ringer och behöver hjälp med något. På Helsingin Sanomat bevakade han också aktuellt inom jordbruket.
Senare jobbade han några år på Sjöfartsverket. Det var bland annat där som hans intresse för det tvåspråkiga Finland och för kustområdena utvecklades. Sjöfarten är av naturliga skäl en av de näringar i Finland där svenskan är väl representerad.
Pekka var första ordföranden för föreningen Finlands Fyrsällskap som jobbar för att skydda och bevara våra fyrar. Aktiv i föreningen är han ännu.
- Under mitt arbete på Sjöfartsverket märkte jag vilken skatt våra fyrar utgör.

Ålandsvän
Ett speciellt förhållande till Åland hade Pekka sedan tidigare:
- Jag jobbade fyra somrar på fiskfabriken i Norrböle på sjuttiotalet. Där lärde jag mej svenska. Jag hade också en god vän som var äppelodlare. På hösten importerade jag hans äpplen och sålde dem i min dotters skola. Intresset för äppel har jag kvar, jag har nio äppelträd hemma i min trädgård i Lahtis.
Öriket är fortfarande viktigt för Pekka.
- Därför betyder det också något för mig att LF finns. Det är den enda av branschtidningarna som bevakar basnäringarna regelbundet i öriket. Just nu följer jag mycket med mejeriverksamheten och hoppas naturligtvis på att mejeriet kan fortsätta med sina högklassiga produkter.
Svenska Österbotten har också en speciell plats hos Pekka.
- Jag ser ju hur viktiga basnäringarna är speciellt där, eftersom alternativen ofta är få på landsbygden. Det är en helt annan värld än i huvudstaden.

Branschtidningarna behövs för bevakningen
Pekka beklagar att dagstidningarna har allt färre anställda som sysslar med specialbevakning:
- Det är synd att det finns så få journalister inom de vanliga dagstidningarna som specialiserat sig på jordbruk. Det gör å andra sidan branschtidningarna ännu viktigare. Det är en rikedom att vi har många branschtidningar i Finland.
Pekka är nöjd över att det finns flera bra tidningar som bevakar basnäringarna.
- Man behöver något att jämföra med och jag brukar jämföra LF med Maaseudun Tulevaisuus.
Som exempel på de största skillnaderna nämner Pekka att LF brukar ha ett stort paket med internationella nyheter i varje nummer.
- Jag vet att det är många som uppskattar det. Och så skriver LF en del om specialodlingar, till exempel potatis och växthus. Det är bland annat av de här orsakerna jag tycker att LF ska bli betydligt äldre än 70 år. I det sammanhanget kan jag också säga att samarbetet med tidningen har varit givande.
Pekka tycker även om det nya formatet.
- Jag är inte så förtjust i tabloidformat, men LF:s nya format är praktiskt och tidningen är lätt att läsa, det var bra att ni genomförde den ändringen, säger han.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sju decennier för lantbrukets väl

Den 7 december 1945 betecknas som den officiella tillkomstdagen för SLC. Redan från första början var, vid sidan av lantbrukspolitiken, informationen till medlemmarna och hur den skulle skötas en av de viktigaste frågorna för det unga centralförbundet.
Holger Falck

Man hade en klar åsikt att det bästa sättet att få det fackliga budskapet förmedlat till medlemmarna var en egen, regelbundet utkommande tidning. Efter att ha undersökt möjligheterna att samarbeta med på den tiden utkommande lantbrukstidningar på svenska utan att komma till resultat beslöt centralstyrelsen i januari 1947 att själv börja ge ut en tidning.
Tidningens namn skulle bli Landsbygdens Folk, LF, och den skulle till en början utkomma varannan vecka. Det första numret av LF utkom den 16 april 1947 och tidningen mottogs med utomordentligt stort intresse enligt styrelsens protokollsanteckningar.
Mina egna första minnen av Landsbygdens Folk är från tiden då den närmade sig tjugo års åldern. Som på de flesta jordbrukarhem på den tiden i Nyland var det två dagstidningar, rikstidningen och lokaltidningen, samt LF som man kunde utöva sina färska läskunskaper på.
Av dessa tidningar var då nog LF minst intressant, serierna hörde på den tiden till mina favoriter och bland dem noterade jag inte Plutten alltför högt.
Men från slutet av 1970-talet och med största sannolikhet även framledes hör nog Landsbygdens Folk till de tryckta svenskspråkiga tidningar som jag och säkert det stora flertalet finlandssvenska lantbrukare läser eller åtminstone ögnar igenom på fredagarna.
Fast det inte skulle finnas något revolutionerande i veckans LF är det störande om tidningen av en eller annan anledning inte hämtas till postlådan av posten på fredagen, något som tyvärr allt fler läsare fått uppleva under senaste tiden.
Finns det då någonting i dagens Landsbygdens Folk som kunde vara annorlunda? Jag har själv blivit du med det nya formatet som också medfört att tidigare ibland överlånga artiklar minskat betydligt. Aktiviteten från medlemmarna/läsarna gentemot LF kunde säkert också synas i form av debattinlägg eller motsvarande, de läses av de flesta och med stort intresse.
Utmaningen att ge ut en facktidning på finlandssvenska till en jordbrukarkår som sakta men säkert minskar blir inte lättare med åren. Under de senaste åren har speciellt kostnaderna för distributionen av Landsbygdens Folk märkbart ökat och som sagt dessutom felat alltför ofta.
Då går det ju förstås att läsa tidningen elektroniskt på nätet men det stora flertalet av LF:s läsare föredrar ännu att läsa den tryckta tidningen. För de yngre lantbrukarna kan läget vara ett annat och överlag kan våra läsvanor ändras snabbare än vi tror.
Landsbygdens Folks viktigaste uppgift så väl i dag som för sjuttio år sedan är att sprida information till producenterna och så kommer det också att vara i framtiden, i form eller annan.

Holger Falck
Förbundsordförande, SLC

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lockande vara medlem både i Andelsförbundet och Pellervo

På årsmötet i onsdags antog Finlands Svenska Andelsförbund nya grunder för medlemsavgifterna. Den nya modellen gör det enklare och förmånligare att vara medlem både i Andelsförbundet och Sällskapet Pellervo.
Bakgrunden till de nya medlemsavgiftsgrunderna är att några av Andelsförbundets medlemmar har fusionerats med Pellervos medlemsföretag. För att medlemskapet i Andelsförbundet fortsättningsvis ska locka och för att kunna erbjuda Pellervos medlemmar med svenskspråkig verksamhet Andelsförbundets tjänster, blir Andelslagets medlemsavgiftsgrunder enhetliga med Pellervos, berättade vd Kari Huhtala.
Målet är att det blir attraktivt att vara medlem i båda organisationerna. Nämnas kan att strategin verkar fungera - till exempel Maitosuomi, som efter fusionen med Mejeriandelslaget Milka, har cirka tjugo procent svenskspråkiga medlemmar, blev medlem i Andelsförbundet i mars.

Hoppas på nya medlemmar
Styrelsens ordförande Lars Björklöf förklarade att modellen ska kännas rättvis, men att det samtidigt är viktigt att Andelsförbundet fortsättningsvis har en egen finansiering med egna intäkter.
- Tidigare har dubbelt medlemskap bromsats av kostnaden. Styrelsen ansåg att Andelsförbundet behöver alla medlemmar och vi hoppas också att vi ska få nya medlemmar.
Björklöf sade att Andelsförbundets och Pellervos gemensamma arbetsgrupp som tagit fram de nya medlemsavgiftsgrunderna har behandlat medlemsfrågor i positiv anda.
- Jag upplever att det inom Pellervo finns en stor förståelse för Andelsförbundets verksamhet. Det nya konceptet behövdes och kanske till och med förstärker detta den svenskspråkiga verksamhetens position genom att hålla kvar medlemmar i Andelsförbundet-Pellervo-gemenskapen.
- Nackdelen med den nya modellen är att medlemsavgiftsinkomsterna kommer att sjunka betydligt. I diskussionerna har pengar ändå inte varit huvudsaken, det viktigaste har varit att hitta en lösning som känns rättvis och hållbar.

Fortsatt medlemskontakt
I fjol besökte Andelsförbundets styrelse och vd flera av medlemsföretagen. Kari Huhtala berättar att man även i år kommer att sträva efter en aktiv kontakt med medlemmarna för att kartlägga behov och önskemål.
- I november planerar vi att ordna ett matseminarium, Från jord till bord, i samarbete med ÖSP.
I år kommer extra fokus att vara på nykooperationer och på arbets- och företagskooperationer som har potential i hälsobranschen efter vårdreformen.
- Stora kooperationer som S-gruppen, Andelsbanksgruppen och Lokalförsäkringsgruppen är beredda att ta del av de möjligheter vårdreformen kan ge. När det gäller mindre kooperationer är jag orolig att våra andelslag inom den sektorn är för små och inte tillräckligt konkurrenskraftiga och professionella.
Huhtala gläder sig åt att särskilt unga stadsbor visat intresse för att starta kooperativ, även om svenskspråkiga småandelslag, skolandelslag och infraandelslag inte varit med så mycket i verksamheten. Han nämner att det i år utkommer en ny broschyr om andelslag och att Andelsförbundet vill satsa på en skolkampanj för att öka kunskaperna om vad en kooperation är och hur den fungerar.

Olenius fick förtjänsttecken
På årsmötet omvaldes styrelsen med undantag av Kjell Olenius, som avtackades med en guldmedalj för långvarigt och förtjänstfullt arbete. Olenius har verkat inom kooperationen sedan 1999 och i Andelsförbundets styrelse sedan 2012.
Kristian Westerholm, tidigare suppleant, valdes till ny ordinarie medlem i styrelsen. Tom Liljestrand valdes till ny suppleant.

Anna Kujala
anna@tipos.fi

Andelsförbundets nya medlemsavgifter

  • Medlemsavgiften räknas enligt samma formel som Pellervos medlemsavgift: 0,0025 % av omsättningen för alla andelslag, 150 euro för distriktsammanslutningar.

  • Minimiavgiften är i år 238 euro, men stiger inte för dem som nu har en lägre avgift.

  • Pellervos medlemmar kan ansluta sig till Andelsförbundet med en tilläggsmedlemsavgift på 8 %, dock minst 150 euro, av Pellervos medlemsavgift.

Andelsförbundets styrelse 2017
Lars Björklöf, ordförande
Stefan Saaristo, viceordförande
Jan Anderssén
Maria Pietola
Kristian Westerholm (nyinvald)

Suppleanter:
Henrik Strandberg
Patrik Häggblom
Niels Borup
Pirjo Laaksonen
Tom Liljestrand (nyinvald)

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Aktiva markägare i Ingå kan påverka generalplanen

- Med tanke på framtida generationsväxlingar är det av största vikt gården ska kunna utvecklas i olika riktningar, säger Christian Nyholm, nyvald ordförande för SLC Nylands lokalavdelning i Ingå. Med det vill han uppmana markägare i Ingå att bekanta sig med utkastet till ny generalplanen för fastlandet som nu finns till påseende.
Christian Nyholm
Jordbrukare Christian Nyholm på Nordanskog i Ingå uppmanar alla markägare att ta reda på vilka konsekvenser generalplanen har för dem. Den som upptäcker fel eller orimligheter ska kontakta kommunen.

Framför allt tycker Christian Nyholm det är viktigt att se framåt och försäkra sig om att man inte stänger några dörrar för kommande generationer.
- Om nästa generation vill ändra produktionsinriktning eller satsa på annat sätt ska det finnas möjligheter att utveckla verksamheten, säger Nyholm.
Han avser bland annat gårdar som består av flera fastigheter med gamla tröskhus och lador som kanske inte idag är viktiga för verksamheten men ändå strategiskt placerade.

Skyddsområden på måfå?
Beteckningen AM är gårdens driftcentrum och där får uppföras olika sorters byggnader som betjänar verksamheten på en gård.
- På AM-området är det inget tjafs om saken, men har du andra beteckningar kan det löna sig att yrka på att få det ändrat till AM, råder Nyholm.
Även om det på en gård finns olika registerlägenheter har de i regel slagits ihop till en ägarlägenhet.
Linjedragningarna har gjorts utgående från kartor och ibland kan de te sig ologiska för den som känner terrängen.
- Grundvattenområdenas skyddsområden verkar ibland vara dragna på måfå, säger Nyholm och förundrar sig över en skyddsgräns som i hans fall går tio meter in i åkern och följaktligen medför en hel del extra arbete.
Nyholm uppmanar också alla markägare som har flera fastigheter att kolla att alla säkert finns med i utkastet och att totalarealen som står som beräkningsgrund för byggrätterna faktiskt är den rätta.
- Eftersom beräkningsgrunderna lite har ändrats kan det finnas en logisk förklaring till att antalet byggrätter kan ha minskat, men det lönar sig att kolla upp, säger Nyholm.

Kan bli ett bra verktyg
Också beteckningarna M1 och M2 lönar det sig att ha under uppsikt. De anger jord- och skogsbruksdominerat område, men M2 innebär en strängare begränsning av byggande.
- Jag har själv inte ett enda M1-område så jag kommer nog att lämna in en anmärkning på det och några andra saker också, säger Nyholm.
SLC Nylands lokalavdelning i Ingå kommer att lämna in ett genmäle av allmän karaktär.
Det är också viktigt att markägare funderar på placeringen av byggrätterna. I vissa fall har de varit placerade på alldeles orimliga platser och sådant går ofta att korrigera om man märker det i tid.
Själv tror han ändå att generalplanen när den väl är godkänd kommer att vara ett bra verktyg för tjänstemän och förtroendevalda. Byggandet i kommunen ska inte bero på vem som sitter på respektive befattning.

Övergår till eko av ekonomiska skäl
Generalplanen är en av de största och viktigaste frågorna Nyholm kommer att hålla under uppsikt både som privat jordbrukare och som lokalavdelningsordförande.
Nu ser han fram emot en ny odlingssäsong som för honom kommer att vara den sista som konventionell odlare. I nästa år går han efter moget övervägande över till ekoodling.
- Det är verkligen inte av ideologiska skäl utan strikt ekonomiska, säger han.
Han är less på den sviktande lönsamheten för spannmålsodling.
- Vi ska inte skrika efter mer stöd, men vi borde få ett rättvist pris för vår vara.

"Som ett krokodilgap"
Han ser inte att utvecklingen radikalt kommer att förändras inom de närmaste åren.
- Det är som ett krokodilgap. Vi har samma priser på vete och maltkorn som när vi gick med i EU. Gödselpriserna har fördubblats sedan dess och det har maskinpriserna också, suckar Nyholm.
Han säger ekoodlingen trots allt har lyckats bättre än den konventionella odlingen med marknadsföringen av sina produkter.
Det finns en certifiering för ekoprodukter, medan den konventionella spannmålen tävlar i samma kategori som sådant som besprutats med glyfosat och dessutom odlats i mer gynnsamma odlingsförhållanden.
- Jag ser det här med ekoodling som en positiv utmaning. Vackra tal och medömkan leder ingen vart. Vi måste göra något själva också, säger han.

TEXT & FOTO
Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Generalplanen i Ingå finns till påseende fram till 23 april

Ingå lokalavdelning ordnar en informationskväll om generalplanen 11.4 kl 18 på Wilhelmsdal.
Närvarande bland andra planläggningschef Minna Penttinen och SLC:s jurist Mikaela Strömberg.
Från kl.17 framåt har medlemmar möjlighet att ställa frågor om generalplanen till Ingrid Träskman från samhällstekniska nämnden.
Den 19 april kl.16-19 kan markägare träffa Minna Penttinen och Sten Öhman på kommungården utan tidsbeställning. Det går också bra att beställa tid någon annan dag.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ordning är okej, men IP-certifiering är för dyrt

Kurt Ekströms femtusen jordgubbsplantor badar i ett blekt solsken i växthuset på Simonby Mellangård i Pargas, lika som under nio vårar tidigare. Men i år är de lite finare - de blir certifierade.
Kurt Ekström
Kurt Ekström tycker att det är i mesta laget att betala tusen euro eller mera årligen för certifiering av en liten jordgubbsodling. Trädgårdsförbundet borde väl försvara sina medlemmar mot sådant, säger han.

Ekström tänker på nyheten med blandade känslor.
- Det var strax före jul som uppköparen nämnde om det första gången, jag tog inte det så allvarligt men det visade sig nödvändigt, Lidl dit jordgubbarna säljs kräver nu certifikat, säger Kurt Ekström.
Det betyder en hel del mera jobb. Allt som görs skall dokumenteras, hur det sprutas och gödslas. Odlaren skall gå på kurs och gården skall auditeras.

Tusenlapp varje år
- Det är inte något nytt, visst har vi ju gjort skiftesbokföring tidigare också. Och visst skall det vara ordning på odlingen, det har jag inget emot. Men priset!
För den nya IP-certifieringen kommer att kosta i medeltal tusen euro per år - vartannat år mera, då gården granskas, vartannat år lite mindre.
Och egentligen förändras ingenting med plantorna.
- Inte har den här odlingen varit hälsovådlig tidigare heller. Inte har jag överhuvudtaget hört att finländska bärodlingar skulle ha förorsakat några rysliga epidemier.
För säkerhets skull hänger nu Sigill Kvalitetssystems anvisningar till besökare om gott uppförande och hygien i växthuset på bodväggen invid växthusdörren. Det är den ena konkreta förändringen i miljön som krävdes. Det andra som Kurt Ekström fick i latläxa efter auditeringen av växthuset häromveckan var att han skulle placera ut musfällor.
När hans Darselect-bär mognar någon gång i mitten av maj och småningom fyller uppskattningsvis 10.000 små askar à 250 gram så lägger certifieringen tio cent till på priset. Eller bort från vinsten, om man gör så.

"Verkar mera som penninginsamling"
Ekström förundras över Trädgårdsförbundets iver att driva på IP-certifieringen.
- Förbundet tycks nu mena att dess eget Kvalitetsgård-certifikat inte är något värt mera.
Kvalitetsgård kostade bara ungefär hälften av det nya SMAK-certifikatet från Sigill som Trädgårdsförbundet alltså administrerar i Finland som Sigills representant.
I priset för SMAK-certifikatet ingår flera hundra euro administrationsavgift årligen till Trädgårdsförbundet som upprätthåller listan på certifierade gårdar på webben.
- Det verkar mera som penninginsamling, menar Ekström.
Avgifterna för IP-certifiering av grödor har redan lett till att somliga har slutat, säger han, och undrar vad intresseorganisationerna gör för att bevaka odlarnas intresse i sammanhanget.
En möjlighet att få ner priset skulle vara att gå in för gruppcertifiering. Då kunde certifikaten skaffas för t.ex. en grönsaksuppköpare som sedan skulle svara för kvalitetskontrollen av gårdarna.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

katarina lassheikki på trädgårdsförbundet: Alternativen är ännu dyrare

- Många tror att det är vi som driver på IP-certifieringen, men så är det inte. Vi rekommenderar odlarna att pröva Kvalitetsgård så länge kunderna är nöjda. Men då man säljer på marknaden måste man vara lyhörd.
Sakkunniga Katarina Lassheikki på Trädgårdsförbundet suckar lite då hon hör temat för dagens frågor.
- Det går inte en dag utan att jag diskuterar IP-certifiering med odlarna, säger hon.
Till dags dato har drygt 180 gårdar fått sina IP-certifikat. Medräknat de som beställt auditering och ännu väntar så är omkring 270 gårdar med i processen.
Antalsmässigt är det en bråkdel av alla trädgårdsföretagen som är ungefär 3.000. Men det är de största som gått i spetsen, de som levererar varor till stora butikskedjor. Främst till Lidl som nu alltså klart krävt certifierade varor, medan S- och K-gruppens centralaffärer inte kommit med några klara krav.
Lassheikki förstår odlarnas frustration över att det blir mer än dubbelt dyrare med IP-certifiering (SMAK) än med Kvalitetsgård - men de är inte samma sak.
- Kvalitetsgård innehåller frågor som spänner över ett brett fält inklusive miljöfrågor, energihushållning, arbetarskydd och utveckling av gårdens verksamhet. IP-certifiering går på djupet med alla frågor som rör produktsäkerhet, det är det som handeln är intresserad av.
Intyget över Kvalitetsgårdsauditering kan föreningen Inhemska Trädgårdsprodukter rf själv bevilja efter auditering som görs av rådgivare som föreningen själv utbildat.
Men ett certifierat kvalitetssystem inkluderar flera oberoende parter: En som äger och övervakar standarden (i det här fallet Sigill kvalitetssystem AB), ett ackrediterat certifieringsbolag som gör auditeringarna (SMAK Certifiering AB), en statlig myndighet som övervakar att det görs på ett enhetligt sätt och i just det här fallet behövs också en nationell representant för standarden som översätter och administrerar den - i det här fallet just Trädgårdsförbundet.
- Det här är ett osynligt men ganska digert jobb, säger Lassheikki. Allt material, frågor och stödmaterial skall finnas på två språk, rådgivningen och standarden skall hela tiden utvecklas. Vi förhandlar också med Sigill och för fram våra synpunkter för att standarden skall vara sådan att den går att tillämpa i Finland.
Det finns alternativ till IP Frukt och Grönt certifiering - men de blir enligt Lassheikki ännu dyrare. Handeln skulle egentligen önska att man gick efter GlobalGAP, ett ännu mera omfattande system.
En annan möjlighet som undersökts var att utveckla Kvalitetsgård till ett certifierat kvalitetssystem med auditeringar vartannat år istället för vart femte som nu, och med stat och certifieringsbolag involverade.
- Men man kom snabbt fram till att skulle kostnaderna skulle ha blivit ännu större. Samarbetet med Sigill som redan hade ett ackrediterat system visade sig bli kostnadseffektivast för oss i Finland, säger Lassheikki.

Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-ministrar vill ha enklare jordbrukspolitik

Det finns fortfarande för mycket byråkrati i jordbrukspolitiken. Processen på väg mot enklare regler måste fortsätta, fastställde EU:s jordbruksministrar vid sitt möte i Luxemburg i början av veckan.
EU-kommissionens så kallade omnibusförslag strävar till att anpassa och förenkla CAP där det är möjligt. Finland, Sverige, Danmark och de tre baltiska staterna lämnade på måndagen in ett eget gemensamt förslag till kommissionen.
Enligt förslaget måste byråkratin inom jordbrukspolitiken rensas upp så att jordbrukarna faktiskt ser resultat. De sex länderna har lagt upp en lång förteckning med åtgärder som ska minska den administrativa bördan.
Stödkontrollerna borde reformeras. Administrationen måste bli smidigare så att överlappningar kan undvikas. Allt som allt syftar förslagen till att minska både jordbrukarnas och myndigheternas arbetsbörda.

Fem procent räcker för fokusområden
Agrarkommissionär Phil Hogan presenterade på mötet några förslag som gäller ekologiska fokusområden. Han konstaterade att fokusområdena redan täcker omkring tio procent av odlingsmarken.
Enligt tidigare planer borde den förpliktande andelen fokusområden höjas till sju procent men det är inte längre nödvändigt. Den nuvarande kvoten på fem procent är alldeles tillräcklig.
Kommissionen håller däremot fast vid sin åsikt att förbjuda växtskyddsmedel på ekologiska fokusområden. Några medlemsländer ville avvisa förbudet utan att lyckas mobilisera en kvalificerad majoritet.
Enligt Hogans tolkning ställer sig medlemsländerna därmed bakom kommissionen. Härnäst ska EU-parlamentets säga sin åsikt. Jordbruksutskottet i parlamentet går emot kommissionens förslag och försöker vinna tid.
Enligt de ursprungliga planerna skulle parlamentet och rådet enas om kommissionens delegerade akt före den 15 april. Fristen har nyligen förlängts till den 15 juni. Under tiden ska parlamentet förhandla vidare med kommissionen.

Köttskandalen förskräcker
EU:s jordbruksministrar diskuterade också den brasilianska köttskandalen. Hälsokommissionär Vytenis Andriukaitis har återvänt från Sydamerika efter förhandlingar med den brasilianska regeringen.
Enligt Andriukaitis ska alla köttpartier som anländer till EU från Brasilien undergå en grundlig säkerhetskontroll. Dessutom måste var femte leverans genomgå en mikrobiologisk provtagning.
Generaldirektören för det franska jordbruksministeriet krävde på mötet att EU ska förbjuda importen av kött från brasilianska delstater som har varit inblandade i skandalen. Tjeckien krävde ett komplett importförbud för brasilianskt kött.
Den ungerska delegationen hänvisade till de pågående samtalen om frihandel mellan EU och det sydamerikanska handelsblocket Mercosur. Enligt ungrarnas mening måste EU i detta avseende dra konsekvenser av den brasilianska köttskandalen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kina dumpar riset och satsar på potatis

Riset är Kinas viktigaste livsmedel, men problemen hopar sig inom risodlingen. Ris behöver mycket vatten. Jordarna är på många håll starkt nedsmutsade av pesticider och de växande städerna lägger jordbruksarealerna under sig.
Den lättodlade potatisen ska lösa problemen, enligt en plan från regeringen. Det är mindre bekant att Kina redan i dag är världens största producent av potatis. Årligen producerar kineserna 80 miljoner ton potatis på 5,4 miljoner hektar.
Konsumtionen per person är trots detta relativ låg. Riset är fortfarande det traditionella baslivsmedlet, väl förankrat i kinesernas kollektiva matmedvetande. Potatisen - som kallas "tudou" (ungefär jordböna), tillreds framför allt som en grönsak.
Den kinesiska regeringen försöker nu ställa om kinesernas matvanor. De närmaste tio åren ska potatisarealen i Kina fördubblas till tio miljoner hektar. Motiveringen är Kinas tilltagande brist på odlingsmark, skriver China Daily.

Uppvärmningen tränger ut riset
Klimatförändringen väntas försämra försörjningsläget i framtiden då stäpperna breder ut sig. I de norra delarna av landet är vidsträckta odlingsarealer redan ofruktbara. Pesticidbelastningen är ett stort problem.
Vintrarna är långa och kalla medan somrarna är torra. Det är praktiskt taget omöjligt att odla ris under sådana förhållanden. I de södra delarna av landet är riset det viktigaste baslivmedlet. I norr odlas spannmål. Majs bildar en gränslinje mellan norr och söder.
Potatisen ska bli Kinas fjärde pelare för livsmedelsförsörjningen, anser regeringens livsmedelsstrateger. Potatisen ska stå för en tredjedel av Kinas matproduktion. Stora arealer med ris, spannmål och majs ska omvandlas till potatisodlingar.
Den härdiga potatisen växer under svåra omständigheter. Potatisodlingen har dessutom en stor fördel ur miljösynpunkt. Den klarar sig med en tredjedel mindre vatten än riset och ger en tredubbel hektarskörd.
Redan i dag utgör potatispulver omkring hälften av ingredienserna i basmat som nudlar, steamed buns och degfickor. Kinesiska forskare har nyligen utvecklat ett artificiellt ris med tillskott av potatispulver.

Satsar på potatisforskning
Till sitt näringsvärde kan potatisen mycket väl mäta sig med riset. Den innehåller gott om C-vitamin och andra värdefulla ämnen. Det höjer kinesernas motivation att introducera potatisen som ett varaktigt baslivsmedel.
Jordbruksministeriet satsar på ökade anslag för potatisodling. Universitetet i Yunnan har grundat en ny institution som har specialiserat sig på potatisforskning. Forskarna arbetar bland annat med metoder för att odla potatis från frö i stället för knölar.
Det är ändå inte lätt att förändra matvanor för ett helt folk. Därför kommer regeringen att finansiera en omfattande och bred reklamkampanj som ska göra potatisen intressant för gemene man.
Framöver ska potatis bli ett synligt inslag på plakat i den kinesiska gatubilden. Kinas TV-kockar ska presentera smakliga potatisrätter i sina showprogram. Dessutom ska snygga webbsidor läggas ut med tilltalande bilder och läckra recept.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet