Landsbygdens Folk

Ledaren 17.2.2017 En suck av lättnad gick igenom vår skärgård

I måndags kunde många skärgårdsbor sucka av lättnad åtminstone tillsvidare. Redan tidigt på dagen kom kommunikationsminister Anne Berner (c) ut med budet att staten inte verkställer nya avgifter för förbindelsebåtarna i skärgården. Veckan blev inte sämre av beskedet i onsdags om att de planerade båtskatterna skrinläggs.
Att det inte blev något av förbindelseavgifterna blev visserligen sagt i något annorlunda ordalag: Ministern hade beslutat att ”försöket i Skärgårdshavet och Finska viken för att utveckla (det står utveckla och inte avveckla, LF:s anmärkning) transporttjänsterna i skärgården inte inleds”. Meningen var att försöket skulle ha satt igång redan 1 april och det var inte heller avsett som ett aprilskämt.
Som det framgår av vår artikel i veckans tidning så skulle förslaget ha drabbat skärgården hårt om det hade genomförts som sådant. Det är ingen överdrift att stora delar av den företagsamhet, som hittills har hållit skärgården levande, skulle ha tvingats lägga av. Det gäller också basnäringarna, häribland jordbruk med djurhållning och skogsbruk.
Dessutom skulle avgifterna ha inneburit en diskriminering av svensk- och tvåspråkiga områden eftersom de skulle genomföras som försök bara i Skärgårdshavet och Finska viken.
Redan förslaget allena hann ställa till det på vissa håll. Det hann exempelvis försvåra marknadsföringen av sommarsäsongen för de företagare som sysslar med någon form av turism.
Man kan också påminna om att det under beredningens gång var på tal att bara turister och andra som är ”mindre beroende” av skärgården skulle betala en avgift eller en högre avgift än andra. Det låter kanske rättvist vid första anblicken men risken är nog stor att det skulle ha haft en negativ inverkan på företagandet i skärgården åtminstone för de företagare som satsat på turism.
Med oskäligt höga transportavgifter i skärgården hade en del av turisterna säkert sett sig om efter andra besöksplatser.
Hur förslaget framskridit visar i alla fall att man kan påverka en beredning om man för fram relevanta argument och opinionen är tillräckligt kraftig.
Men så kom det också en strid ström av utlåtanden till kommunikationsministeriet samtidigt som åtminstone den politiska oppositionen oberoende av partifärg tillsammans med många andra var eniga om att förslaget var förkastligt.
SLC var aktivt, både med att ge utlåtande och att uppvakta minister Anne Berner.
Man måste i vilket fall som helst säga om minister Berner att fastän hon redan några gånger tvingats bita i det sura äpplet, så har hon haft kurage att med lyft haka ta tillbaka idéer som bevisligen inte skulle ha hållit i sin ursprungliga form.
I sitt pressmeddelande konstaterar ministeriet att bakgrunden till beslutet att dra tillbaka avgifterna är den kommande landskapsreformen och den respons som kommit in under beredningsprocessen. Ministeriet hänvisar till att ansvaret för att ordna förbindelsefartygstrafiken i skärgården övergår från närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland till landskapen vid ingången av 2019.
Då är det meningen att landskapen själva ska bestämma hur de finansierar förbindelsetrafiken.
Det är naturligtvis möjligt att det kommer att finnas stämning för att någon form av avgifter kommer att införas. Det är dock knappast troligt att de landskap, där det i dag finns en levande skärgård, kommer att sätta avgifterna på en så fullständigt orimlig nivå som ministeriet hade i sitt ursprungliga förslag.
De medlemmar i SLC Åboland som LF talat med i veckans tidning räknar också med förståelse för skärgårdens behov bland landskapets, i det här fallet Egentliga Finlands, egna politiker, där det torde finnas åtminstone ett visst mått av erfarenhet kring skärgården.
Men fastän två år kan verka som en lång tid så är det också – så som de intervjuade SLC-medlemmarna påpekar – dags att ta i frågan på regional nivå redan nu. Det är viktigt att lokalinvånarna själva håller sig framme med önskemål och bedömningar av vad som är ekonomiskt och socialt hållbart.
Då ökar också chanserna för vettiga lösningar.
 
Micke Godtfredsen
Ägarbyten i maskinhandeln
Danish Agro, som äger Hankkija, tar över Konekeskos maskinaktiviteter, det vill säga försäljningen av Claas traktorer och skördetröskor, i de baltiska länderna.
Danish Agro har köpt upp 45 procent av Konekeskos tre dotterbolag i Baltikum och kan köpa resten senast under januari 2019. Dessutom kan den danska koncernen inom 2020 köpa upp Keskos maskinaktiviteter i Finland, vilket också omfattar Claas.
Danish Agros Christian Junker försäkrar att det inte ännu finns konkreta planer på att förverkliga ett övertagande i Finland. Det är i alla fall sannolikt. Sedan tidigare säljer koncernen Claas i Danmark, Norge och Sverige.
Hankkija försäkrar att försäljningen av John Deere fortsätter. Inom Hankkija kan man tänka sig att sälja både Claas och John Deere, men här är det frågan vad John Deere vill vara med om. När Konekesko började marknadsföra Claas traktorer i Finland bytte exempelvis Massey-Ferguson till Turun Konekeskus.
Men hur prioriterar maskinjättarna den finländska marknaden? Som Maaseudun Tuelvaisuus påpekar så är försäljningen av antalet traktorer nu nere i cirka 1.800 årligen och då står Valtra för hälften. Mycket tyder nu på att handeln koncentreras. – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

EU-parlamentet godkände CETA

En klar majoritet i EU-parlamentet röstade på onsdagen för CETA-avtalet mellan EU och Kanada. Handelsavtalet träder sannolikt provisoriskt i kraft redan från och med april. Avtalet godkändes med 408 ja-röster, 254 nej-röster och 33 nedlagda röster.
Avtalet stöddes framför allt av parlamentariker från de konservativa, liberala och socialdemokratiska grupperna. CETA avvisades av de gröna samt EU-skeptiska grupper på såväl den högra som vänstra politiska skalan.
Flera CETA-skeptiska socialdemokrater valde trots allt att ge grönt ljus för avtalet i den slutliga omröstningen i parlamentet. Ett definitivt godkännande förutsätter samtycke av alla nationella parlament.
Ett av målen är att ömsesidigt erkänna ceritfieringssystemen för en stor mängd produkter. Avtalet föreskriver att 99 procent av alla tullar på varor och tjänster ska avlägsnas. Undantag beviljas för vissa jordbruksprodukter.
Kanada får tullfritt exportera 50.000 ton nötkött och 75.000 ton griskött till EU per år. I gengäld ska det bli lättare att exportera EU-produkter som ost, viner, starksprit, frukt och grönsaker, förädlade livsmedel och ursprungsmärkta EU-specialiteter till Kanada.
Under förhandlingarna har EU tryggat ett skydd för 140 geografiska beteckningar för livsmedelsprodukter som ska säljas på den kanadensiska marknaden. Bestämmelserna ska också säkerställa miljömässiga och sociala standarder.
- Det är en mycket god nyhet för Finland att EU-parlamentet godkände avtalet med en så klar majoritet. Avtalet underlättar de finländska företagens tillgång till den kanadensiska marknaden, framhåller utrikeshandels-och utvecklingsminister Kaj Mykkänen.
År 2015 exporterade Finland varor till Kanada för 481 miljoner euro och tjänster för 269 miljoner euro. Kanadas export till Finland uppgick till 518 miljoner euro, medan tjänster exporterades för 61 miljoner euro.
Den provisoriska tillämpningen gäller enbart bestämmelser som omfattas av EU:s behörighet. Det är att vanligt arrangemang att internationella avtal delvis tillämpas provisoriskt innan de fullständigt träder i kraft.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skärgården fick andningspaus men avgifterna kan återkomma

Skärgårdsbönderna är glada åt att det inte blev några avgifter på förbindelsebåtarna den här gången. Samtidigt bereder de sig på att frågan dyker upp igen då trafiken övertas av landskapen om två år.
Eivor
Kommunikationsminister Anne Berner tog i början av veckan tillbaka sitt förslag om drastiska avgifter för resor och transporter på förbindelsebåtarna i skärgården. Förslaget hade drabbat speciellt företagarna i den åboländska skärgården hårt.
Jan-Erik Karlsson som driver affären på Nötö hade varit tvungen att sätta lapp på luckan där om det ursprungliga förslaget hade realiserats, och samma hotade Andreas Johansson som har sin mjölkgård på Heisala i södra Pargas.
- Vi är skäribönder är nog jäkligt glada nu, det har ju varit lite oroligt, säger Jan-Erik Karlsson.
- Inte trodde vi ju att det skulle bli så som det ursprungligen föreslogs, men nog att det skulle bli någon form av avgifter som drabbar oss som har tunga och stora transporter.

Kan bli aktuella igen 2019
Men avgifterna är bara tillfälligt avvisade, säger Karlsson. De kan bli aktuella igen 2019 då ansvaret för skärgårdstrafiken i samband med landskapsreformen skall överföras till landskapen.
- Den ursprungliga tanken var ju att kommunikationerna skall förbättras. Det kan vi gå vidare med. Vi användare skall samarbeta med serviceproducenterna, ta vara på all feedback som kommit in. Det finns ju många fina idéer om hur det här kan utvecklas, hur man anpassar linjerna efter behovet och gör servicen bättre. Vi skall ha egna förslag att komma med 2019.
- På det sättet är inte det arbete som gjorts onödigt.

Bra redan
Jan-Erik Karlsson är bra positionerad att jobba med sådana förslag eftersom han leder utskärsdelegationen, ett sakkunnigråd gemensamt för Kimitoöns och Pargas kommuner. Delegationen ger utlåtanden till kommunernas övriga organ och gav också kommunikationsministeriet ett remissvar på avgiftsförslaget.
Men han tillägger också att planerna på att ambitiöst höja servicenivån i trafiken, vilket kräver utökad finansiering genom avgifter, inte är den enda möjligheten.
- Vi skulle ju vara nöjda också om man försäkrade att man behåller nuläget, som funkar ganska bra. Då skulle man inte alls behöva avgifter.
Karlssons egen linje för utveckling av trafiken är att staten borde återgå till att äga både fartyg och bryggor, och sedan upphandla driften.
- Nu är det ju en villervalla med fartyg som är gamla och inte passar till bryggorna.

Inga alternativ
Andreas Johansson som hotades med stora avgifter både för sina mjölktransporter och familjens alla resor från Heisala säger att han ändå inte trodde på att det första och värsta förslaget skulle kunna förverkligas.
- Vi diskuterade lite med mejeriet och med andra som sköter transporter av varor till och från oss, men vi kunde inte riktigt göra någon alternativ plan. Så osäkerheten hann inte påverka oss i praktiken så mycket.
- Det har varit värre för dem som har stugor och annars sysslar med turismen här, då de skall sälja sommaren men inte har kunnat säga vad det kostar.
Johansson deltog själv i den uppvaktning av trafikministern som SLC ordnade i Helsingfors.
- Vi hade en bra diskussion med Berner, hon lyssnade på vår argumentation. Förstås var hon inte villig att säga varken bu eller bä då, men hon lyssnade nog, konstaterar Johansson.
Både Karlsson och Johansson tror att det blir lättare att få förståelse för skärgårdens behov då man i framtiden diskuterar med landskapets egna politiker, som har mera erfarenhet av förhållandena.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Danish Agro stärker greppet kring Östersjön

Danska Danish Agro har köpt 45 procent av aktierna i Konekeskos maskinförsäljning i Estland, Lettland och Litauen. I avtalet ingår en option om förvärv av de resterande aktierna och ett köp av Konekeskos aktiviteter i Finland före utgången av september 2020.
Den danska jordbrukskoncernen Danish Agro har expanderat kraftigt den senaste tiden. Under fjolåret nådde koncernen sin största omsättning någonsin och konsoliderade sin position som sjätte största jordbrukskoncern i EU.
I Finland är Hankkija Oy sedan tidigare i Danish Agros ägo. Hankkija importerar bland annat John Deere-traktorer och skördetröskor. I Sverige grundade Danish Agro för fem år sedan dotterbolaget Swedish Agro.

Skandinavien och Baltikum
Danish Agro säljer redan jordbruksmaskiner från Claas i Danmark, Norge och Sverige. Om affären med Konekesko förverkligas som planerat, övertar danskarna Claas-försäljningen i de baltiska länderna.
Enligt avtalet med Konekesko ska Danish Agro ta över 45 procent av aktierna i Konekesko Eesti, Konekesko Latvija och Konekesko Lietuva. Enligt köpeavtalet har Danish Agro option att köpa de resterande 55 procent av aktierna före utgången av januari 2019.
Avtalet öppnar dessutom möjligheten för Danish Agro att köpa Keskos maskinverksamhet i Finland. Konekesko säljer Claas-traktorer, skördetröskor och jordbruksredskap. Några konkreta planer på detta finns ännu inte, uppger koncernchefen Christian Juncker.
Enligt Juncker finns det ännu tid att överväga en eventuell investering i Finland. Konkurrensmyndigheterna måste i så fall godkänna köpet av Keskos finländska maskinförsäljning och de resterande aktierna i de baltiska bolagen.
Juncker medger ändå att avtalet öppnar nya och intressanta perspektiv.
- Jag är mycket nöjd med avtalet med Kesko. Det innebär att Danish Agro nu kommer att representera Claas-maskiner i sex länder i Skandinavien och Baltikum, säger Juncker.
Danish Agro är redan i dag marknadsledare inom den traditionella jordbrukshandeln i Baltikum med en årlig omsättning av 0,5 miljarder euro. Konekeskos tre maskinaffärer är likaså marknadsledare på sina områden.
Därmed skaffar vi oss en stark marknadsposition som partner till de baltiska jordbrukarna, framhåller Juncker.

Hankkija fortsätter att sälja John Deere
Frågan är hur en etablering i Finland skulle påverka maskinförsäljningen. Hankkijas VD Jyrki Lepistö poängterar i ett pressmeddelande att Hankkija har ett samarbetsavtal med John Deere som håller sin giltighet.
Avtalet omfattar import och försäljning av John Deeres maskiner. Danish Agros optioner för den finländska marknaden påverkar inte den nuvarande verksamheten. Hankkija fortsätter sitt samarbete med sina partner, understryker Lepistö.
I praktiken innebär avtalet mellan Danish Agro och Kesko att Konekesko säljer 45 procent av de baltiska bolagens aktier till det danska holdingbolaget DAVA Machinery Holding A/S, med de ovannämnda tilläggsoptionerna.
Kesko uppger att koncernen i framtiden ska satsa på en starkare tillväxt inom den inhemska dagligvaruhandeln, byggvaror, husteknik och bilar.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Konekesko slutar med tröskor och traktorer om Danish Agro tar över Claas i Finland

På onsdagen bekräftade direktören för Keskos lantbruks- och maskinhandel Antti Meriläinen för LF att Konekesko upphör med försäljningen av traktorer och skördetröskor under 2020 i fall Danish Agro då tar över representationen av Claas i Finland.
Maaseudun Tulevaisuus var först med nyheten.
Kesko har hittills haft hand om försäljningen av traktorer, skördetröskor och övriga maskiner av märket Claas, det är alltså samma märke som Danish Agro nu tar över i de baltiska länderna.
Det är inte längre sedan än början av augusti 2015 som Konekesko meddelade att försäljningen av Claas traktorer inleds i Finland.

Tidigare var det också Konekesko som sålde Massey-Ferguson i Finland, men under fjolåret tog Turun Konekeskus över den försäljningen.
Antti Meriläinen understryker att försäljningen av övriga lantbruksmaskiner fortsätter genom K-lantbruk affärerna.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-länderna manas till ansvar i GMO-beslut

De enskilda EU-länderna ska inte längre få gömma sig bakom kommissionen i knepiga frågor om tillstånd för växtskyddsmedel och GMO. Kommissionen har lagt fram ett paket med nya regler som ska tvinga medlemsländerna att fatta beslut i kommittéerna.
På tisdagen lade kommissionen fram sitt redan aviserade ändringsförslag för arbetet i kommittéerna. De enskilda medlemsländerna ska i framtiden förmås att ta ett starkare ansvar då kontroversiella frågor behandlas.
Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker pekade redan i fjol på missförhållandet att EU-länderna tvingar kommissionen till obekväma beslut fastän de inte själva kan enas om att förbjuda eller inte förbjuda herbicider som innehåller glyfosat.
För kommissionen är sitsen svår. I flera fall, som vid omröstningen om glyfosat, kan ett EU-beslut förhalas onödigt länge då inte ens kommissionen längre har lust att agera syndabock.

Mer politisk styrning är önskvärd i kommittén
Juncker lovade att kommissionen ska ändra på reglerna. Nu infrias löftet. Paketet med fyra fokuserade ändringar ska öka öppenheten kring EU-ländernas ståndpunkter och stärka den politiska styrningen och ansvaret i beslutsprocessen.
I praktiken ska omröstningsreglerna i det sista skedet av kommittéförfarandet ändras så att bara ja- och nejröster räknas. I så fall kan medlemsländerna inte lika lätt avstå från att rösta, så att kommissionen måste ta beslutet utan mandat av länderna.
Kommissionen ska dessutom få möjlighet att hänskjuta ärenden till omprövningskommittén en andra gång, om de nationella experterna inte förmår fatta ett beslut. Det ska tvinga medlemsländernas ministrar att axla mer ansvar.
Kommissionen vill öka insynen i omröstningarna genom att informera offentligt om hur medlemsländernas företrädare har röstat i kommittén. Kommissionen kan också lämna ärendet till ministerrådet för ett yttrande, om kommittén inte förmår ta ställning.
Behandlingen av en rad framträdande och känsliga ärenden har visat att kommittéarbetet har sina brister, påpekar kommissionen. De senaste åren har flera medlemsländer inte röstat vare sig för eller emot vissa utkast till rättsakter.
Följden är att kommittén blir oförmögen att fatta majoritetsbeslut och inta en ståndpunkt. I sådana situationer faller det på kommissionen att ta det slutliga beslutet. Det innebär i praktiken att beslutet fattas utan politiskt stöd från medlemsländerna.

Glyfosat, GMO och gensaxen
Under 2015 och 2016 var kommissionen tvungen att anta sjutton rättsakter om känsliga produkter och ämnen, bland dem glyfosat och genmodifierade organismer. Medlemsländerna kunde inte enas, vare sig för eller emot förslagen.
EU kommer också framöver att ställas inför svåra avgöranden av motsvarande kaliber. Ett sådant exempel är klassificeringen av nya växtförädlingsmetoder. Forskare och växtförädlare väntar otåligt på EU:s ståndpunkt till den nya gensaxen.
EU-parlamentet och rådet ska nu ta ställning till förslaget. Flera producentorganisationer har varnat för följderna om känsliga frågor politiseras. Det kunde leda till att växtskyddsmedel och GMO kan förbjudas utan att vetenskapliga fakta beaktas.
Organisationerna befarar att innovation och konkurrenskraft kan lida inom det europeiska jordbruket om den politiska styrningen ökar i beslutsprocessen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

En modernare och enklare jordbrukspolitik inom EU?

Sedan början av februari är det möjligt för var och en att gå in på internet och fylla i EU-kommissionens förfrågan om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, CAP 2021.
Förfrågan är öppen under sammanlagt 12 veckor och kommer att ge bönder, medborgare, organisationer och andra berörda parter möjlighet att säga sitt om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
Kommissionen kommer att använda svaren för det meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken som ska läggas fram i slutet av det här året. Före det kommer resultaten i alla fall att publiceras på internet och lantbrukskommissionär Phil Hogan ska presentera dem på en konferens i juli.
Man kan fylla i förfrågan på svenska på den här länken:
https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/FutureCAP?surveylanguage=SV

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Avgifterna för förbindelsebåtarna genomförs inte

Kommunikationsminister Anne Berner har beslutat att försöket i Skärgårdshavet och Finska viken för att utveckla transporttjänsterna i skärgården inte inleds.
Samtidigt avstår man från de nya avgifterna för förbindelsefartygstrafiken som enligt planerna skulle tas i bruk i samband med försöket.
Avsikten var att försöket skulle inledas den 1 april 2017.

Bakgrunden till kommunikationsministeriets beslut är den kommande landskapsreformen och den respons som kommit in under beredningsprocessen.
Ansvaret för att ordna förbindelsefartygstrafiken i skärgården övergår från närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland till landskapen vid ingången av 2019.

Naturligt att överlåta till kommande landskapet
– Målet med landskapsreformen är att öka medborgarnas möjligheter att delta och påverka närtjänsterna. Tjänsterna moderniseras och digitaliseras också. Det är nödvändigt att utveckla transporttjänsterna i skärgården, och vid kommunikationsministeriet fortsätter vi arbetet med att främja digitaliseringen av trafiken och transporterna. Det är dock naturligt att överlåta utvecklandet av förbindelsefartygstrafiken till det kommande landskapet, konstaterar minister Berner.
– Vi har fått värdefull respons under beredningsarbetes gång, och jag tackar befolkningen och företagen i skärgården för en aktiv dialog. Det är viktigt att responsen beaktas då landskapen övertar ansvaret för transporttjänsterna i skärgården, fortsätter ministern.
Kommunikationsministeriet har tillsammans med Trafikverket, Trafi och närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland förberett ett försök i Skärgårdshavet och Finska viken för transporttjänsterna i skärgården.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Man kan anmäla om fjolårets djurantal
i Viputjänsten till och med onsdag

Jordbrukarna kan göra anmälan i Viputjänsten om antalet djur som varit i deras besittning år 2016, påminner landsbygdsverket. Anmälan om djurantal gäller antalet fjäderfän, hästar och ponnyer, samt i fråga om gårdar med förbindelse om ersättning för djurens välbefinnande också antalet svin. Anmälan ska göras senast under onsdagen.
En gård ska göra anmälan om den vill använda djurantalen för att räkna ut djurtätheten för kompensationsersättningens husdjursförhöjning, stöd för svin- och fjäderfähushållning eller husdjursförhöjning i samband med ekologisk produktion. Om gårdens djurtäthet uppfylls med antalet nötkreatur, får, getter och svin behöver ingen anmälan om djurantal göras, eftersom förvaltningen får uppgifterna om djuren direkt från djurregistren.
Jordbrukare som ansökt om ersättning för djurens välbefinnande i fråga om svin eller fjäderfän ska anmäla djurantalet i vilket fall som helst, eftersom ersättningsbeloppet räknas ut på basis av det anmälda djurantalet.

Att observera angående anmälan om djurantalet för broilrar:
I anmälan om djurantal anmäler jordbrukaren antalet broilrar varje månad. Som djurantal anmäls det största av de djurantal som förekom den 1:a–5:e dagen i månaden.
En förutsättning är att det djurantal som anmäls fanns på gården i minst ett dygn. Hela dygnet behöver dock inte rymmas in i perioden den 1:a–5:e dagen i månaden. Det är alltså möjligt att anmäla det djurantal som förekom den första dagen i månaden, även om partiet fördes bort från gården under det dygnet. Jordbrukaren kan också anmäla det djurantal som förekom den femte dagen, även om partiet hade anlänt den dagen.

Ytterligare upplysningar till stödsökande:
Landsbygdsverkets meddelande 11.1.2017
http://www.mavi.fi/sv/om-oss/pressmeddelanden/2013/Sidor/anmalan-om-djurantal-2017.aspx

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Mingel om mat med marthor och bönder
på den stora finlandssvenska kryssningen

Populärt mingel
Populärt mingel. Det lilla konferensrummet blev proppfullt under SLC:s och Marthaförbundets gemensamma mingel under kryssningen.

Under den stora finlandssvenska kryssningen ordnade SLC tillsammans med Marthaförbundet ett gemensamt mingel, där Mikaela Groop och Bengt Lindell var bland de närvarande.
Groop & Lignell
Mikaela Groop och Bengt Lindell trivdes på SLC:s och Marthaförbundets mingel under den stora finlandssvenska kryssningen.

Mikaela jobbar till vardags på Marthaförbundet som redaktionschef för tidskriften Martha och som kommunikationsansvarig inom förbundet. Bengt är privatpraktiserande tandläkare i Solna utanför Stockholm.
– Jag har bott på olika håll i Sverige och jag har faktiskt varit litet i kontakt med jordbruket också, säger Bengt. Min far kom från Skåne.
Mikaela bor i Havshagen i Helsingfors. Hon är glad över att kunna träffa nya människor på kryssningen men också över att kunna umgås med dem hon samarbetar med till vardags på ett avslappnat sätt.
– Jag är jättenöjd, här finns folk som har ambitioner och visar glädje över det de håller på med. Bland orsakerna till att det är viktigt att diskutera maten nämner Mikaela att nya produkter kommer ut på marknaden allt oftare.
– Det kan vara svårt för konsumenterna att hänga med, säger hon och påminner samtidigt om att marthorna har fötterna på jorden när det gäller mat:
– Vi följer rekommendationerna från statens näringsdelegation och de gemensamma nordiska näringsrekommendationerna. De här rekommendationerna är de bästa vi har och de utgör samtidigt en gemensam nämnare och kan omfattas av de flesta.
Bengt Lindell lägger till att han brukar följa med Mikaela på tillställningar som den stora finlandssvenska kryssningen:
– Det roliga med det här är att folk kommer från nära och fjärran, från hela Svenskfinland. Jag har i övrigt varit lite fascinerad av att nästan alla finlandssvenskar bor längs kusten.
Under somrarna brukar paret koppla av och njuta av naturen på fritidsstället i Jämtland.

Holger Falck kammade hem poäng på proteingrödor
Under minglet fick man också följa en duell mellan SLC:s ordförande Holger Falck och Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatt.
De två duellanterna skulle svara på frågor, bland annat om vilken uppgift som är SLC:s viktigaste. Svaret är att bevaka den finlandssvenska landsbygdsbefolkningens intressen.
Holger Falck
– Ja, det där borde jag väl ha kommit på, säger SLC:s ordförande Holger Falck som efter avslutad duell äntligen kommer åt att titta i Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatts anteckningar. Det blev en jämn duell mellan de två.

Bland övriga uppgifter fanns att nämna fem olika potatissorter som odlas i Finland, att säga potatis på tre olika dialekter och att ge så många exempel som möjligt på vilka proteingrödor vi odlar i Finland.
Det blev en mycket jämn duell, där vardera tidvis ledde, men där Holger Falck till sist tog hem segern med 27 poäng mot Andrea Hasselblatts 25. Detta alltså trots att SLC-ordföranden och Sibbobon Holger Falck glömde Sibbo bittiga, när han skulle räkna upp de fem potatissorterna ...
Det var troligtvis proteingrödorna som avgjorde tävlingen. Där hade Holger Falck flera exempel: ärter, bönor, oljeväxter, spannmålsslagen vete havre, korn och råg samt vall.

Fyra får t-skjorta
På SLC:s och Landsbygdens Folks infopost skulle besökarna svara på tre frågor.
Vilken är den senaste ”matflugan” i Finland? Svarsalternativen var morotsbröd, linspaté och pulled havre eller baljhavre som produkten också kallas. Det rätta svaret är pulled havre, vilket de flesta också svarat.
Vilket spannmålsslag är vanligast i Finland? Vete? Havre? Korn? Det rätta svaret är korn, men den här frågan var betydligt svårare, de flesta ville i första hand gissa på vete eller havre.
En möjlig förklaring är att produkter av korn inte syns lika mycket i butikerna som vete och havre. Det mesta av det korn vi odlar är ju foderkorn. I Finland har vi cirka 2,2 miljoner hektar åkermark varav vi odlar spannmål på cirka 1,2 miljoner hektar. På dryga halvmiljonen odlar vi korn, medan vi odlar havre på drygt 300.000 hektar och vete på cirka 250.000 hektar.
Vilket trädslag är vanligast i Finland? Björk? Tall? Gran? Här är rätta svaret tall. Många ville svara gran, men tallen växer på ett betydligt större område och trivs också på kargare platser där granen har svårare att hävda sig. Tallen allena står för cirka hälften av hela vår virkesvolym och för över 60 procent av vår skogsareal. Litet under en tredjedel av vår virkesvolym och en fjärdedel av vår skogsareal är gran, medan björken står för cirka 20 procent av virkesvolymen och tio procent av skogsarealen.
De fyra utlottade vinnarna med tre rätta svar blev Greger Englund i Bobäck, Catharina Borgman i Sibbo, Haide Österlund i Helsingfors och Steve Nyholm i Munsala. Vi gratulerar vinnarna och skickar en Bonden behövs t-skjorta.

Annika Öhberg
Tauno Skogberg, bland annat före detta kassör i den tidigare NSP-avdelningen i Pojo hann få en pratstund med SLC:s ungdomssekreterare Annika Öhberg vid SLC:s och Landsbygdens Folks infopost på kryssningen.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Upplev maten med alla sinnen

Vi borde alla fundera mera på smak, konsistens och till och med hur maten låter när vi äter den, konstaterade Sofia Grynngärds, projektledare vid Finlands Svenska Marthaförbund rf under Marthornas och SLC:s gemensamma smakskola på den stora finlandssvenska kryssningen.

– I daghem och skolor har vi pratat mycket om Sapere-metoden och dess betydelse, sade Grynngärds. Metoden går ut på att bekanta sig med maten med alla sinnen, inte bara automatiskt säga "det där tycker jag inte om", eller sluka maten så fort vi får den framför oss.
Barnen lär sig att uppskatta nya smaker och konsistenser genom smakskolan, och samma metod testades även på kryssningen. Åhörarna fick var sin tallrik med inhemska matvaror som bröd, ost och rödkål. Grynngärds började med att be en frivillig känna på ett föremål i en påse.
– Fundera över hur det känns. Är det mjukt eller hårt? Hurdan form har det? Är det varmt eller kallt?
Den runda bollen konstaterades vara ett rödkålshuvud. Följande steg var att smaka på kålen.
Mysteriepåsen
Mysteriepåsen med ett rödkålshuvud som hämtades fram av Sofia Grynngärds från Marthaförbundet väckte nyfikenhet bland publiken. FOTO: Micke Godtfredsen

– Vilka grundsmaker känner ni? Och hur låter det om ni håller för öronen?

Man behöver inte gilla allt
I osttestet märktes hur olika folk upplever smak när en emmental ställdes emot en port salut. Åsikterna delades jämnt mellan vilken som var godare, och ifall det passade bättre med eller utan tomat eller hjortronsylt.
– Sapere-metoden får barnen att våga smaka på saker de annars rynkar på näsan åt. Att man sedan inte gillar något är helt okej, konstaterade Grynngärds. Huvudsaken är att vi tänker efter varför vi tycker som vi gör.
– Kanske vi alla nästa gång vid middagsbordet kunde sitta kvar lite längre och fundera över vad vi äter. Där har vi också ett alternativ till att slänga i oss allt och sedan prata om vädret.
Marthorna förespråkar inhemsk säsongbetonad mat i sin smakskola, och SLC:s informatör Mia Wikström prisade också den inhemska produktionen i sin presentation.
Mia Wikström
SLC:s informatör Mia Wikström berättade om inhemsk produktion för åhörarna på den stora finlandssvenska kryssningen. FOTO: Micke Godtfredsen

Michael Nyberg
I diskussionen om inhemsk mat tillade jordbrukare Michael Nyberg att man inte avslutar tillväxten på finsk spannmål med glyfosat, vilket är fallet i länder som Danmark och Tyskland. FOTO: Micke Godtfredsen

– I Finland har vi faktiskt nytta av vårt klimat, eftersom kylan renar marken. I växthusen går vi allt mera över till förnybar energi och biologiskt växtskydd, och de nya ladugårdarna beaktar djurens naturliga beteende allt bättre. Vi har all anledning att vara stolta över vår finska matproduktion.
Mats Nylund konstaterade att mat, förutom att möjliggöra vår existens, också definierar vår kultur.
– Maten ger oss glädje, den gör en fest och är dessutom en livsnödvändighet. Att vara bonde är helt enkelt världens viktigaste yrke.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Rikard Korkman tf verksamhetsledare för SLC

Rikard Korkman
Agronom AFM Rikard Korkman, 50, har utsetts till tjänstförrättande verksamhetsledare för SLC. Han sköter tjänsten från och med första mars tills det blir dags för den ordinarie verksamhetsledaren Jonas Laxåback att ta över. Jonas Laxåback vikarieras fram till första mars av Johan Åberg som utsetts till direktör för MTK:s jordbrukslinje.
Rikard Korkman har jobbat på SLC sedan 1997 som ombudsman. Han är bland annat sekreterare för spannmåls-, potatis-, sockerbets- och ekoutskottet. Han representerar också SLC i landsbygdsrådet.
Under de senaste åren har han jobbat aktivt med marknadsfrågor och med att utveckla spannmålsexporten. Under fjolåret genomgick han ett utbildningsprogram i Vermont i USA som går ut på att stärka producentens ställning i livsmedelskedjan. Han vistades där i två veckor, en i januari och en i oktober.
Utanför sitt jobb på SLC sköter Rikard Korkman hemgårdarna Lill-Nägels i Kyrkslätt och Råbäck gård i Esbo. Gårdarna odlas i sambruk. Han har en äppelträdgård på cirka en hektar där han har lanserat en kontraktsbaserad direktförsäljning. Den går ut på att kunden hyr äppelträdsandelar och får den del av skörden som motsvarar andelarna. I övrigt odlar han spannmål.
Han är gift med tidigare riksdagsledamoten Christina Gestrin. Paret har tre döttrar.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC kritiserar WWF:s köttguide

- Vi hoppas att köttkonsumtionen i Finland vänder klart neråt och att det kött som konsumeras är ansvarsfullt producerat. Det säger programchef Jussi Nikula på WWF Finland i samband med lanseringen av organisationens köttguide.
De finländska konsumenterna uppmanas undvika importerade köttprodukter som brasiliansk och thailändsk kyckling samt sydamerikanskt nötkött, men även inhemsk kyckling och gris, i fall det inte använts ansvarsfullt producerad soja i fodret.
Faktorer som styrt rekommendationerna i guiden hänför sig i första hand till klimatpåverkan och naturens mångfald samt till användning av växtskyddsmedel och eutrofiering.
Varken djurens välfärd eller antibiotikafrihet - områden där Finland ligger i framkant - har tagits i betraktande. Inte heller transportavstånd ges betydelse i guiden, som fokuserar starkt på användningen av soja i djurfoder.
- Vi hade nog hoppats på att djurens välfärd skulle ha tagits i betraktande då man gjorde upp guiden och vi hade också hoppats att det skulle ha gjorts en tydligare skillnad mellan inhemskt och importerat kött, eftersom vår produktion har många fördelar som till exempel antibiotikafrihet. Gällande växtskyddsmedel hör Finland till de länder som använder minst i EU, kommenterar SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg.

Ekoprodukter vinnare oberoende av avstånd
Enligt köttguiden är ekologiskt kött och ägg vinnare oberoende av produktionsland.
I guiden har förutom nöt-, gris-, kyckling och lammkött samt vilt även listats ägg, ost samt vegetariska alternativ till kött som till exempel baljhavre.
Produkterna i guiden har tilldelats färger enligt trafikljuslogik, det vill säga konsumenten uppmanas undvika det kött som fått rött ljus, tänka efter då det gäller produkter med gult ljus och konsumera måttligt med kött som fått grönt ljus.
Inhemskt gris- och kycklingkött får rött ljus (gult endast i fall sojan i fodret är ansvarsfullt producerad). Inhemskt nöt- och lammkött får gult ljus. Ekologiskt nöt- och lammkött får grönt ljus oberoende av om köttet är producerat i Finland eller inte. Ekologiskt griskött får grönt ljus och detsamma gäller ekologisk kyckling.
Inhemska ägg får grönt förutsatt att de är producerade antingen helt utan soja eller med certifierad soja i fodret. Ekologiska ägg får också grönt ljus.
Då det gäller ost får svensk och inhemsk ost gult ljus, medan endast ekoost får grönt. Grönt ljus får även inhemskt viltkött som älg, rådjur och vitsvanshjort.

Sojaberoendet minskar
Det långsiktiga arbete man håller på med i Finland för att minska beroendet av importerad soja i djurfodret syns inte i guiden, detta trots att andelen soja i till exempel vårt grisfoder redan är nere i omkring 7-8 procent.
För kycklingens del är andelen soja omkring 15 procent, det vill säga ungefär hälften av nivån i övriga EU-länder.
Atrias dotterbolag A-Rehu satsar till exempel på produktion av foderärt som på sikt ska ersätta sojan i kycklingfodret.
- En fortsatt ökad användning av inhemskt spannmål, vall, olje- och proteinväxter som djurfoder är ett medvetet val från hela näringens sida. Man frågar sig varför det arbete som gjorts för att minska vårt beroende av soja i djurfoder inte alls uppmärksammas av WWF, kommenterar Åberg.
Nämnas kan att WWF har lanserat ett finländskt åtagande där de företag som är med förbinder sig att använda ansvarsfullt producerad soja. HKScan, Kesko, Arla, Unilever, Norvida och Fazer är för närvarande med och WWF:s målsättning är att alla branschens aktörer ska förbinda sig till åtagandet.

Mindre kött och mera grönt
Kärnan i köttguiden är att vi bör äta mindre kött och att det kött vi äter ska vara klimatmässigt bättre. WWF:s målsättning är att köttkonsumtionen ska minska med en femtedel fram till 2030 och det kött som lämnas bort ska ersättas med grönsaker och fisk.
Finländarnas köttkonsumtion har de facto ökat med 20 procent under 2000-talet.
Köttguiden, som tidigare getts ut i Tyskland och Sverige, utkom i Finland i tisdags. Guiden finns enbart i elektronisk form på finska.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ekologiskt lönar sig bättre än konventionellt

Ekoproduktionen är ekonomiskt mer lönsam än konventionell lantbruksproduktion. Det här framkommer ur Naturresursinstiutets lönsamhetsbokföring. De finländska ekogårdarnas lönsamhet har varit bättre än de konventionella gårdarnas ända sedan år 2008. Skillnaderna i lönsamhet håller också på att öka. Ekologisk produktion lönar sig hela tiden bättre och lönsamheten i konventionell produktion sjunker.
De nyaste siffrorna är från 2015, då lönsamhetsfaktorn för naturenlig odling och trädgårdsproduktion var 0,64 och för den konventionella sidan 0,30. Mest lönsam var den ekologiska mjölkproduktionen.
Forskningschef Arto Latukka på Naturresursinstitutet uppskattar att den bättre lönsamheten för eko beror på många faktorer; större gårdar än de som odlar konventionellt, bättre marknadspris och högre jordbruksstöd samt märkbart mindre materialkostnader än på den konventionella sidan.
- Ekogårdarna har blivit mer och mer professionella och storleken har vuxit. Ju större gård, desto mer lönsam är i allmänhet produktionen, konstaterade Latukka i sitt tal på seminariet Luomufoorumi i Jyväskylä förra veckan. Omkring 90 ekoproffs deltog i seminariet.

Många orsaker till skillnaderna
Omkring 840 lantbruks- och trädgårdsföretag hör till Naturresursinstitutets lönsamhetsbokföring. Dessa företag representerar över 36.000 av de största finländska gårdarna. Över 100 av de gårdar som hör till lönsamhetsbokföringen är ekologiska.
Lantbrukets avkastning (när man räknar med både försäljningsinkomster och stöd) är på samma nivå på de konventionella och ekologiska gårdarna, men materialkostnaderna är klart lägre inom ekoproduktionen.
Det här förklaras av att man inte köper in kemisk gödsel till ekogårdarna. Också kostnaderna för växtskyddsmedel, bränsle och el är lägre på ekogårdar än på konventionella gårdar. Dessutom är utgifterna för foderinköp mindre.
- Däremot är det foder som både produceras och används på gården dyrare i ekoproduktionen än i den konventionella. Arbetsmängden skiljer sig inte mellan de två inriktningarna, säger Latukka.

Ekologisk mjölkproduktion mest lönsam
Lönsamheten inom lantbruket och trädgårdsproduktionen varierar också enligt produktionsinriktning. År 2015 var ekologisk mjölkproduktion mest lönsam med en lönsamhetsfaktor på 1,01. Lönsamheten inom den konventionella mjölkproduktionen var 0,35.
Lönsamhetsfaktorn mäter den ersättning lantbruksföretagaren får för sitt arbete samt räntan på kapitalet. Målsättningen är 1,0, då ersättningen för det egna arbetet motsvarar lantbruksarbetarens lön och räntan för det egna kapitalet är 4,6 procent.
Lönsamhetsfaktorn för övrig nötkreaturproduktion var 0,64 för ekogårdar och 0,37 för konventionella gårdar. Största skillnaden mellan ekologisk och konventionell produktion fanns i kategorin övrig växtodling, där ekogårdarnas lönsamhetsfaktor var 0,64 och de konventionella gårdarnas 0,13.
Övrig växtodling innebär växtproduktionsgårdar där största delen av avkastningen kommer från annat än spannmåls-, och oljeväxter samt proteingrödor.
Lönsamhetssiffrorna hittas på den av Naturresursinstitutet upprätthållna webbplatsen www.luke.fi/taloustohtori.
Servicen utvecklas för närvarande så att siffrorna som rör ekoproduktion ska hittas lättare än tidigare.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ekoförsäljningen växer så det knakar

Efterfrågan på ekoprodukter växte snabbare än någonsin i fjol: försäljningen av ekolivsmedel i detaljhandeln ökade med 14 procent. Ökningen var klart större än under de föregående åren och överskred också hela detaljhandelns ökning på en procent år 2016.
Enligt föreningen Pro Luomus uppskattning såldes ekoprodukter i detaljhandeln för sammanlagt 273 miljoner euro år 2016. De ekologiska produkternas marknadsandel av hela livsmedelsförsäljningen steg till två procent. Uppskattningen baserar sig på information som insamlats från dagligvaruhandelns olika grupperingar.
Verksamhetsledaren Marja-Riitta Kottila på Pro Luomu är glad över att ekoförsäljningen växer ordentligt. Hon konstaterar också att eko blivit vardag i många hushåll.
- Flera konsumenttrender förenas i eko: välmående, naturenlighet och ansvarsfull konsumtion. I takt med att utbudet blir bättre väljer allt fler ekologiskt, kommenterar Kottila.

Tillväxtfas sporrar
Ekomarknadens tillväxt har också fått luft under vingarna av intressanta lanseringar speciellt inom produktsegment där det tidigare inte funnits många ekologiska alternativ.
- Eko är nu i en tillväxtfas och tillväxten sporrar livsmedelsföretagen att utveckla nya ekoprodukter, som i sin tur gör att marknaden växer. Också handeln ställer sig positiv och förväntar sig att ekomarknadens tillväxt fortsätter, säger Kottila.
Ekoförsäljningens snabba tillväxt syntes inom nästan alla produktgrupper. Mest ökade försäljningen av ekokaffe och ekobarnmat: i båda segmenten var tillväxten omkring 50 procent.
- Produktutbudet då det gäller ekokaffe har ökat vilket i sin tur har ökat försäljningen. Också utbudet på ekobarnmat är ganska bra och speglar det allmänna motivet för att handla ekologiskt; man vill erbjuda barnen den renaste och tryggaste maten, säger Kottila.
Också försäljningen av ekologiska versioner av ost, flingor, gryn och ägg ökade märkbart i fjol. Därtill var det många trendprodukter som kokosolja och olika superfoods som sålde bra i ekologisk tappning. Den enda produktgrupp med svagt sjunkande försäljning var försäljningen av ekologiska bryggeriprodukter.

Frukt och grönsaker störst inom eko
De största ekoproduktgrupperna var i fjol desamma som tidigare år: Frukt och grönsaker står för närmare en femtedel av ekoförsäljningen. Den mest sålda enskilda ekoprodukten är fortfarande banan, vars efterfrågan också i fjol ökade märkbart.
Den andra största ekoproduktgruppen är mjölk och den tredje är ägg, som i många år varit en bästsäljare inom eko.
Produktkategorin varma drycker har under de senaste året tagit sig upp på en fjärde plats, tack vare den ökade efterfrågan på ekokaffe.
Också ekologiska versioner av växtoljor, buljonger och kryddor säljer bra.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

25 procent av spannmålsskörden bör exporteras

Spannmålsodlare måste bli bättre på att planera och marknadsföra sina verksamheter. De bör också till exempel ha bättre koll på sina produktionskostnader, olika prisutvecklingar och det allmänna marknadsläget. Det betonar Rikard Korkman, spannmålsombudsman på SLC.
- Helst bör spannmålsproducenter alltid sträva efter att exportera 25-30 procent av skörden. Där finns ett stort ansvar att bära om den här branschen överhuvudtaget ska ha någon framtid och om den inhemska marknaden ska hållas i balans.
Den kommentaren och uppmaningen lade Rikard Korkman fram vid ett välbesökt Greppa marknaden-spannmålsseminarium i Gamla Vasa förra veckan. Rikard Korkman efterlyser primärt ett mera aktivt grepp och mera självständigt agerande av dagens spannmålsproducenter.
- På planeringssidan finns det en hel del att förbättra. Jag känner till rätt många producenter som faktiskt inte har någon ordentlig marknadsföringsplan att stöda sig på. Det handlar om att reda ut till vilka ska man sälja skörden och så vidare.

Många misstag
- Att sträva efter att eliminera olika misstag i verksamheten är likaså viktigt.
Korkman listar några av de vanligaste misstagen som spannmålsodlare begår: motvilja att prissätta produkten innan skörden, bristande försäljningsplanering, att man lagrar produkter för länge och oförmåga att se kopplingar mellan börspris och lokala priser.
- Förutom att kolla vädret brukar amerikanska odlare studera börspriserna när de stiger upp på morgonen. Det skulle behövas en större medvetenhet om prisutvecklingar även hos våra spannmålsodlare.
- Väderutvecklingen måste förstås beaktas i sammanhanget. Det handlar ju om en väldigt väderberoende verksamhet. De prognoser vi lägger fram brukar hålla i ungefär fem dagar, säger Korkman.
Greppa marknaden-projektet går ut att på att få producenter att anpassa sig bättre till efterfrågan på marknaden och lära sig tänka i nya banor.
Har du noterat några synliga effekter av det här projektet?
- Under hösten 2015 exporterade en grupp nyländska spannmålsodlare totalt 6.000 ton fodervete. Det är ett exempel på något konkret som har åstadkommits i odlarnas egen regi. Även från Österbotten exporterades förra våren ett parti foderhavre.
Rikard Korkman säger att han inte gjort någon exakt uppföljning av Greppa marknaden-projektets resultat på de enskilda gårdarna. Man han känner till producenter som har deltagit regelbundet i verksamheten under lång tid.
- En källa till missnöje är en bristande kreativitet hos spannmålsuppköpare i fråga om uppgörande av olika kontraktsmodeller som sporrar odlaren till att uppgöra kontrakt. I det avseendet är det mycket mera utvecklat till exempel i Estland, säger Korkman.

Kvaliteten är av stor betydelse
Den EU-inriktade tjänstemannen Max Schulman, spannmålsombudsman på MTK, framhöll att spannmålsproduktionen i hela världen beräknas öka med cirka 4 procent till 2.094 miljoner ton under perioden 2016-2017.
Det är främst framställningen av till exempel majs och soja som har vuxit globalt sett. De traditionella sädesslagen vete, korn, havre och råg ökar däremot inte produktionsmässigt.
- När man betraktar dessa siffror gäller det också att komma ihåg kvalitetsaspekten. Kvaliteten är av stor betydelse, säger Schulman.
Globalt sett ökar efterfrågan på spannmål tack vare ökad konsumtion. Den ekonomiska tillväxten i olika länder i Asien och växande efterfrågan på kött- och mjölkprodukter är en viktig faktor i sammanhanget.
Inom EU-området var fjolårsskörden dålig och hur det slutligen går med årets totala spannmålsskörd att svårt att förutspå. Men enligt nuvarande prognoser räknar man med över 300 miljoner ton.
I år väntas veteexporten inom den europeiska unionen öka till 26,5 miljoner ton. Ryssland är en hård konkurrent i den nischen.
Samtidigt inverkar även den världspolitiska utvecklingen - händelser såsom presidentskiftet i USA, dollarns varierande värde och Storbritanniens kommande utträde ur EU - på prisbildningen inom spannmålssektorn.

Havre potentiell nisch för Finland
Till exempel när det gäller kummin och olika oljeväxter är möjligheterna till bättre priser och mera lönsam produktion klart bättre än inom konventionell spannmålsodling.
- Här finns mycket stora möjligheter. Det gäller dock att följa noggrant med prisbildningens påverkan av utvecklingen i USA. I Nordamerika man börjat fokusera mera på produktion av oljeväxter parallellt med att veteproduktionen har gått ner.
- Samtidigt behöver Europa till exempel mera raps.
- Finland kunde dessutom satsa mera den inhemska produktionen av proteinväxter framöver. Det kunde gås in för att skapa god växtföljd och landets industrier kunde bli mera medvetna om de möjligheter som finns, tillägger Schulman.
Av de fyra klassiska sädesslagen lyfter Schulman fram havre som en potentiell nisch för Finland. Produktionen av havre är inte särskilt omfattande sett ur ett globalt sammanhang.
- Här har Finland en chans att spela en mera aktiv roll som exportör på världsmarknaden. Landet har inte lyckats till 100 procent tidigare. Man kan sträva efter att hitta tillbaka till en högre nivå och satsa på kvalitativ produktion. Man kan inte styra, men nog påverka prisbildningen på havre, säger Schulman.

Elektronisk spannmålsbörs på gång i höst
- Det är hög tid att sätta igång med odlingsplaneringen. Det finns stora utmaningar men också möjligheter inom spannmålsodlingen, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.
- Nationellt sett har en svag ekonomisk tillväxt skett i slutet av 2016 och exporten har ökat en aning. Det är i det här skedet viktigt att både producera och konsumera inhemskt samt exportera en del av produktionen, säger Långgård.
Ett nytt forum som är under utveckling i ÖSP:s, SLC:s och industrins regi är en elektronisk spannmålsbörs. Inom ramen för börsen, som enligt planerna ska vara tillgänglig i höst, ska det även vara möjligt för gårdar kunna bedriva handel sinsemellan.

Joakim Snickars
joakim.snickars@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

De globala matpriserna
sjönk för femte året i följd

FAO:s globala matprisindex sjönk under fjolåret för femte året i följd, men den negativa kurvan planade ut under fjolårets andra hälft. Efter september 2016 var matpriserna stabila och steg till och med en aning.
Sjunkande noteringar på spannmål, mjölk och kött pressande prisindexet under fjolåret. Nedgången kunde delvis kompenseras genom stigande priser på socker och växtoljor. Mot slutet av året förbyttes positionerna - mjölken steg och sockret föll.
I december steg priset på mjölk- och mejeriprodukter med 3,3 procent, jämfört med föregående månad. Smör, ost och helmjölkspulver blev dyrare medan noteringarna för skummjölkspulver stampade på stället.
FAO-experterna hade inte svårt att finna orsakerna. EU:s restriktiva mjölkpolitik, den minskande produktionen i Nya Zeeland och Australien bidrog väsentligt till den stigande priskurvan. Samtidigt stimulerades den internationella efterfrågan.
De tröstlösa prisutsikterna för mjölk under våren räckte till för att dra ned indexet för hela 2016. Priserna på mjölk och mejeriprodukter föll under året till en nivå som låg fyra procent under 2015.

Spannmålen har rasat sedan 2011
Prisindexet för spannmål har enligt FAO varit rätt stabilt ända sedan september. Noteringarna för majs har stigit som en följd av väderstörningar. Höga skördeförväntningar har pressat vetepriset nedåt.
Prognoserna för veteskörden är goda i bland annat Australien, Kanada, Ryssland och Argentina. Under hela året 2016 sjönk spannmålsindexet med 9,6 procent, jämfört med 2015. Prisnivån var 39 procent lägre i jämförelse med det gamla rekordvärdet från 2011.
Prisindexet för kött sjönk i december med 1,1 procent. Mest föll priserna på nöt- och lammkött medan fågel- och griskött kom undan med rätt moderata prisfall. Under hela året sjönk köttindexet med sju procent.
För sockersektorn blev 2016 ett starkt år. Sockerpriset steg med 34,2 procent jämfört med 2015. Anledningen var knappa lager i Brasilien, Indien och Thailand. Mot slutet av året vände den uppåtgående trenden i motsatt riktning.

Sockerpriset sjönk i december
I december sjönk prisindexet för socker med 8,6 procent. Enligt FAO påverkades prisutvecklingen negativt av den svaga brasilianska valutan gentemot US-dollarn. Det satte fart på Brasiliens sockerexport.
Prisnivån dämpades dessutom av nya rapporter som förutspår växande lager av socker i södra Brasilien, som är landets viktigaste produktionsområde. Detta genererade i sin tur nya prissänkningar.
Priset på växtoljor nådde i december sin högsta nivå sedan juli 2014. Under fjolårets sista månad steg priserna med 4,2 procent. Enligt FAO var krympande lager den utslagsgivande faktorn för prisutveckling på palmolja.
Priset på sojaolja har stabiliserats efter rapporter om sämre väder i Argentina och förväntningarna på en ökande biodieselproduktion i USA, Brasilien och Argentina. Under fjolåret steg växtoljepriserna med 11,4 procent.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fem EU-optioner för nästa CAP-reform

EU-kommissionen arbetar redan för högtryck med prioriteringarna för nästa CAP-reform. Generaldirektoratet för jordbruk har formulerat fem tänkbara optioner med olika tyngdpunkter och målsättningar.
Den lindrigaste optionen innehåller lätta justeringar som närmast beaktar de förestående förändringarna i EU:s budgetram inom den så kallade Omnibusförordningen. Den mest radikala optionen beskriver en regelrätt avskaffning av hela jordbrukspolitiken.
De övriga tre optionerna fäster avseendet på förväntade ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer som ställs i relation till varierande uppsättningar av politiska instrument. Optionerna beaktar dessutom betydelsen av förenklande åtgärder.

Ingen option att avskaffa CAP
Den första optionen evaluerar en jordbrukspolitik som baserar sig på dagsläget. Den innehåller redan genomförda eller planerade förenklingar. Dessutom ingår kommissionens färskaste prognoser för jordbruksmarknadernas utveckling.
Option nummer två utgår från att CAP fullständigt skulle avskaffas. Kommissionen framhåller att detta alternativ varken är önskvärt eller realistiskt, eftersom en sådan åtgärd skulle strida mot EU-avtalet.
Trots detta har option två en viktig uppgift. Därigenom åskådliggör kommissionen klart och tydligt hur viktig den nuvarande jordbrukspolitiken är med avseende på dess ekonomiska, sociala och miljömässiga mervärde.
Det tredje alternativet fokuseras på CAP med avseende EU:s prioriteter och behov. Tyngdpunkten läggs vid åtgärder som förbättrar jordbrukets riskhantering och stöden för landsbygdens utveckling samt miljötjänster, innovation och klimat.
Den fjärde optionen granskar uppgiftsfördelningen mellan jordbruket på gårdsnivå, medlemsländerna och EU. I sammanhanget definieras behovet av förbättrade skyddsnät via arealstöd och riskhantering.
Alternativet syftar dessutom till att sammanjämka praktiskt jordbruksarbete och EU:s åtgärder för miljön och klimatet. Här analyseras möjligheter att anpassa teknologier samt forskning och innovation till praktiskt jordbruk på fältet.
Det mest sannolika scenariot för CAP efter 2020 torde bli en kombination av den tredje och den fjärde optionen. Kommissionen framhåller att EU-budgeten är den ram som avgör hur jordbrukspolitiken gestaltas i framtiden.

Aktörerna uppmanas att presentera åsikter
Kommissionen ska lägga fram sitt förslag till nästa långtidsbudget före slutet av detta år. Det första förslaget till jordbrukspolitiken efter 2020 borde enligt planerna presenteras under det första halvåret 2018.
EU-kommissionen inledde förra veckan ett samråd om nästa jordbrukspolitik som ska pågå i tre månader. Svaren ska hjälpa kommissionen att definiera jordbrukspolitikens prioriteringar för framtiden.
Målet är att modernisera, förenkla och framtidssäkra jordbrukspolitiken, sade agrarkommissionär Phil Hogan vid presentationen. Han uppmanade alla som är intresserade av mat och jordbruk att bistå kommissionen i arbetet.
Samrådet ingår i den färdplan för den framtida jordbrukspolitiken som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker aviserade i december. Samrådet pågår i tolv veckor och vänder sig till jordbrukare, organisationer och andra grupper som påverkas av reformen.
Synpunkterna ska användas som underlag till ett meddelande som kommissionen lägger fram i slutet av 2017. I meddelandet sammanfattas den nuvarande jordbrukspolitikens resultat och tänkbara alternativ till den framtida politiken.
Resultaten av samrådet kommer att publiceras på nätet. En sammanfattning presenteras på en konferens i Bryssel i juli 2017.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

USA vill pressa britterna
att importera hormonkött

USA skulle gärna exportera hormonbehandlat nötkött, klortvättad kyckling och GMO över Atlanten. De amerikanska producenterna hoppas att Brexit ska bli inkörsporten till Storbritannien om regeringarna i Washington och London enas om ett handelsavtal.
EU och USA har i många år grälat om standarderna för livsmedel. De europeiska konsumenterna har inte varit beredda att acceptera amerikanska produktionsmetoder. USA-koncernerna planerar nu att utnyttja tillfället med Brexit.
Tvisten om hormonkött sträcker sig ända tillbaka till 1980-talet, då EU beslöt att förbjuda import av kött som har producerats med tillväxthormoner. USA har i princip stöd av WTO, eftersom EU aldrig har lyckats bevisa att hormonköttet är skadligt.
Detsamma gäller den beryktade klorkycklingen, som ställde relationerna mellan USA och EU på hårda prov för några år sedan. Medlemsländerna ställde sig på tvären så att USA måste ge upp, åtminstone tillsvidare.
Förhoppningarna till TTIP har släckts. Det transatlantiska avtalet kan knappast återupplivas i första taget. I stället har de amerikanska producenterna fått upp ögonen för den brittiska marknaden. De betraktar Brexit som en utomordentlig chans.

Nya chanser med skrotade EU-direktiv?
Den brittiska premiärministern Theresa May var en av de första utländska regeringscheferna som åkte till Washington för att träffa den färska USA-presidenten Donald Trump. May behöver USA som handelspartner efter Brexit.
Trump-administrationen har utan tvivel ett stort intresse av goda handelsförbindelser med britterna. Det gäller särskilt inom jordbruket. Snart kan regeringen i London slänga ut EU-direktiven och ställa upp egna regler, säger amerikanerna syrligt.
Donald Trump vill bara ha bilaterala handelsavtal som gynnar USA. Hans yviga löften till Theresa May har väckt stora förhoppningar hos USA:s producenter. De betraktar Storbritannien som en potentiellt lovande exportmarknad.
EU reglerade handeln med emotionella argument som försiktighetsprinciper och ogrundad oro. Ett bilateralt avtal med britterna skulle sitta bra för oss, säger Colin Woodall, som är vicechef för politiska relationer i National Cattlemen´s Beef Association.
Woodall argumenterar att britterna i långa tider har lidit under EU:s tvångströja. Bryssel har som tvingat fram förbjud mot hormonbehandlat, antibiotikafritt kött, klordoppad kycklig och genmodifierade livsmedel.
Donald Trumps regering väntas i hög grad gynna det storskaliga jordbruket. Miljöfrågor och etik har inte haft någon framstående plats i programmet. Ingenting tyder på att USA skulle kompromissa om standarder för jordbruket.
I USA hör genmodifierad mat till vardagen. Bestämmelserna om växtskyddsmedel är betydligt liberalare än i EU. Detsamma gäller användningen av antibiotika inom boskapsskötseln.

Oro bland brittiska producenter
De brittiska producenterna befarar att Trump-administrationen kan tvinga regeringen att öppna gränserna för billiga produkter av tvivelaktig kvalitet. USA-produkterna skulle konkurrera på helt andra villkor än de inhemska.
En del av de brittiska konsumenterna skulle knappast acceptera USA-maten utan vidare.
Ändå fruktar producenterna att inhemska livsmedel kan offras för en lukrativ export av brittiska industrivaror till USA.
Producentorganisationen NFU befarar att ett dåligt avtal mellan USA och Storbritannien kan skrota familjejordbruket och den inhemska livsmedelskvaliteten. I så fall borde britterna åtminstone få rätt att använda samma verktyg som konkurrensen i väster.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU skyndar på nya handelsavtal

USA:s nya handelspolitik sporrar EU att sätta fart på förhandlingarna om handelsavtal runt om i världen. Ett tjugotal olika avtal är på gång. Samtalen om frihandel med Japan och Nya Zeeland prioriteras nu av kommissionen som brådskande.
De nyaste avtalen med Kanada, Vietnam och Singarpore ska snart ratificeras. Nästa viktiga punkt är frihandelsavtalet med Japan. Målet är att ro avtalet i hamn inom kort. Samtalen har gått bra undan på sistone.
Japan är EU:s sjätte största exportmarknad medan EU är Japans tredje viktigaste marknad. Trots detta återstår många problem. EU eftertraktar ett kännbart marknadstillträde för jordbruksprodukter, men japanerna tvekar.
EU-kommissionen förhandlar redan för fjärde året med Japan. Enligt handelskommissionär Cecilia Malmström är det nu viktigt att visa världen att Europa bekänner sig till öppnade gränser.
EU:s handelspolitiska drive är inte oväntat en konsekvens av USA-presidenten Donald Trumps beslut att dra sig ur Stillahavsavtalet TPP. EU försöker ta vara på chansen att göra affärer i nya regioner.

Kommissionen har bråttom med Nya Zeeland
Nästa viktiga punkt är förhandlingarna om frihandel med Nya Zeeland. Samtalen ska starta i år och avslutas 2020. Nya Zeeland har redan slutit ett frihandelsavtal med Kina och vill gärna förhandla med EU.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hoppas på rekordkorta förhandlingar. Han uppmanar förhandlarna att glömma den sedvanliga tidtabellen på fem år eller mer. Avtalet ska helst vara färdigt inom två eller tre år.
Juncker träffade nyligen Nya Zeelands regeringschef Bill English i Bryssel. Enligt English prioriterar hans regering utan tvivel EU fram om Storbritannien. För Nya Zeeland är EU den näst största handelspartnern efter Australien.
Några EU-länder med Polen i spetsen har ändå varnat kommissionen för konsekvenserna. Polens regering fruktar den starka mjölksektorn i Nya Zeeland, som i värsta fall kunde bli ett hot mot de europeiska mjölkbönderna.

Trump sätter fart på Mercosur
Den nya administrationen i Washington kan indirekt också främja förhandlingarna mellan EU och Mercosur i Sydamerika, också det ett kontroversiellt kapitel för det europeiska jordbruket. Parterna ska träffas nästa gång i mars.
Förhandlingsklimatet kan gynnas av Argentinas nya marknadsliberala president Mauricio Macri, som just nu är ordförande för Mercosur. Hans mål är att på allvar integrera Mercosur i det världsekonomiska samfundet.
Förhandlingarna med EU har därför fått en ny betydelse för Mercosur. EU och Mercosur har i tjugo års tid förhandlat om ett frihandelsavtal utan resultat. Det verkar som om sydamerikanena denna gång skulle mena allvar med sina närmanden till Europa.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Också jord- och skogsbruksministeriet
oroar sig för kommande ekoförordning

Jord- och skogsbruksministeriet delar ekobranschens oro för att EU:s förnyande av ekoförordningen inte kommer att leva upp till målsättningarna att stöda en utveckling av ekobranschen genom bättre regelverk. Det svarar jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) på den vädjan som SLC och MTK tillsammans med ProLuomu, Luomuliitto och Yhdistyneet luomutuottajat riktade i mitten av januari till jord- och skogsbruksministeriet.
Organisationerna anser i sin vädjan att osäkerheten kring reformen bromsar tillväxten i ekoproduktionen och slukar resurser som annars kunde användas för att utveckla branschen.
Enligt minister Tiilikainens svar ser det ut som om texterna i utkastet till reform skulle försvåra ekoproduktionen och öka den byråkratiska bördan utan att väsentligt förbättra välmåendet för människor, djur och miljö.

Finland diskuterar just nu växthusodling
Ministern påpekar vidare att förnyandet av EU:s ekoförordning just nu är inne i ett skede där ordförandelandet Malta tillsammans med kommissionen kartlägger medlemsländernas problem.
I de förhandlingarna har Finland gått in i en diskussion, bland annat om de detaljerade reglerna för växthusodling. Dessutom bistår Finland ordförandelandet med att hitta lämpliga formuleringar i förordningstexten.
Också övriga av de centrala punkterna i texterna som är problematiska för Finlands del har parterna genomgått på nytt.
- För tillfället ser det ut som om ordförandelandet under slutet av februari kan komma med en uppskattning av vilka förutsättningar det finns att fortsätta förhandlingarna på basen av de nuvarande pappren mellan EU-parlamentet, kommissionen och rådet, svarar minister Tiilikainen.
Enligt honom håller ministeriet med branschens organisationer om att den nuvarande lagstiftningen i huvudsak är en fungerande helhet som man ännu skulle kunna utveckla och komplettera.
Branschen är speciellt orolig för strävandena att förutsätta naturlig markförbindelse i växthusodlingen. Det skulle stoppa eller åtminstone avsevärt försvåra förutsättningarna för att idka ekologisk växthusodling i Finland.

Andra skärpningar försvårar villkoren
Dessutom är branschen också missnöjd med de tilltänkta skärpningarna av kraven på utsäde, till exempel att allt utsäde måste vara ekologiskt, till och med när man beaktar enskilda sorter.
Kraven på ett register över ekologiska avelsdjur skulle för sin del öka byråkratin avsevärt.
Dessutom tycker inte heller branschen om att EU:s regelverk ska sätta gränser för rester av växtskyddsmedel.
Inom ekobranschen i Finland är man överens om att Finland bör arbeta för att stoppa hela reformen eller åtminstone försöka få en paus i förhandlingarna så som EU-parlamentet har föreslagit.
EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan meddelade emellertid före jul att förhandlingarna fortsätter.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Våtmark gör miljö och markägare till vinnare

Våtmark
På Broby gård i Snappertuna växer två stora våtmarker fram under grävmaskinens idoga arbete. Traktorer kör i skytteltrafik bort vagnslass med jordmassa. Tio meter breda vallar byggs omkring våtmarken för att undvika översvämning.

Initiativtagare till våtmarkerna är jordbrukarparet Johanna och Anders Wasström. Området på sammanlagt drygt fem hektar är delvis deras och delvis arrendemark. Projektet omfattas av specialmiljöstödet så finansieringen torde vara säkrad.
- Om vi markägare inte har nytta av sådana här projekt blir de ogjorda. Det vet myndigheterna, säger Anders Wasström och hoppar ur traktorn.
Områdena har tidigare inte kunnat användas som åkermark utan har främst varit bevuxna med vass och sly.
Så gott som varje år har vattennivån stigit upp också över angränsande åkrar och svept med sig av gödsel och näringsämnen som därmed gått förlorade. Nu ska det bli ett slut på det.

Näringsfångare
På avstånd kan betraktaren ana Totalfladan och de innersta delarna av Horsbäckviken som så småningom mynnar ut i Dragsviksfjärden utanför Ekenäs. Det är områden som lider av övergödning. I stället för att näringsämnen sköljs ut i havet samlas de i våtmarken och kan sedan återanvänds inom jordbruket.
Våtmarken ska förhindra översvämningar och därigenom också urlakning av näringsämnen. Samtidigt ska våtmarken fungera som ett filter som fångar upp näringsämnen på väg ut i vattendragen. På avrinningsområdet finns över hundra hektar åkermark.
Miljöinspektör Aapo Ahola i Raseborg säger att sådana här vårmarker är nödvändiga för att minska belastningen på våra vattendrag.
- Ursprungligen har man ju dränerat våtmarker till jordbruksmark. Intensiva jordbruksmetoder, konstgödsel och vattentoaletter har ökat belastningen på grunda havsvikar.
Han påpekar också att sådana här åtgärder gynnar djurlivet som helhet. Våtmarken väntas bli en oas för bland annat sjöfåglar och vadare. Jägarna i grannskapet tackar och tar emot.
- I höst ska det vara torrt och bra att ligga på sjöfågelpass här, myser Anders och plumsar vidare i lervällingen.

Hjälp med ansökan
Snöslask och en temperatur som sällan lyckas ta sig under nollstrecket stör inte grävningsarbetet nämnvärt. Än så länge bär åkervägen de tunga fordonen men husbonden hoppas på kalla nätter framöver. Dessvärre ser han inte ut att bli bönhörd på den fronten.
Han är ändå på gott humör eftersom projektet med våtmarken äntligen tagit fart. Anders och Johanna lämnade redan för flera år sedan in en ansökan för att få anlägga en våtmark på området. Ansökan ansågs inte tillräckligt specifik och fick avslag.
Projektet vaknade till liv på nytt när Raseborgs stads miljöbyrå visade sig intresserad av att hjälpa till med ansökningar och planering. En professionell naturinventerare finansierades av några miljöorganisationer och i maj i fjol kom det positiva svaret i postlådan på Broby.
Ansökan med en budget på 64.000 euro godkändes av Landsbygdsverket. Wasströms måste först lägga ut pengarna ur egen ficka, men räknar med att bli ersatta till hundra procent efter att slutgranskningen skett.
- Ett sådant här projekt har ju också en sysselsättande effekt. I dag är vi tre som jobbar med det, säger Anders Wasström.
Hans eget arbete med att köra jordmassor ersätts på samma sätt som utomstående arbetskraft.
- Annars hade jag hållit på med byggjobb den här tiden på året, säger han.

Ingen konkurrensutsättning
En avgörande faktor för att projektet blev av var också att kravet på konkurrensutsättning av byggjobbet ändrades.
- Jag ville ha en entreprenör som jag vet att gör ett snyggt arbete, säger Wasström.
- Dessutom är ju byråkratin kring konkurrensutsättningen så krånglig att den inte alls passar för en privatperson eller lantbruk. För att ens göra en anbudsförfrågan måste man först ha en egen hemsida, suckar Johanna Wasström.
Det enda som Wasströms måste stå för själva är en pumpstation som periodvis behövs för att reglera vattenmängden.

Vall från vallar
Vallarna omkring våtmarken ska skötas och också det arbetet ersätts under den tid specialmiljöstödet är i kraft. Vallarna kan användas som betesmark eller höodling.
För en hästgård som Broby lämpar det säg bäst att odla hö på vallarna och ta skörden till vara. Vallarna ska vara tillräckligt breda för att kunna skötas maskinellt.
- Vallarna får inte växa igen. Buskvegetation och slam ska tas bort och vallarna får också odlas, säger Anders Wasström.
Och så måste det finnas en skylt som berättar att det är frågan om ett EU-finansierat projekt.
- Om det sen är fåglarna som ska se den eller vem den är till för är lite oklart, skrattar Anders.

TEXT & FOTO
Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Påhls vill organisera virkeshandeln bättre

Kenneth Påhls
Skogsvårdsföreningen Österbottens verksamhet fungerar ypperligt. Riktlinjerna för framtiden är också rätt klara. Trots det finns många utmaningar, säger den nya styrelseordföranden Kenneth Påhls.

För några veckor sedan valde styrelsen för Skogsvårdsföreningen Österbotten presidium. Till ny ordförande valdes Kenneth Påhls från Vörå. Påhls efterträder Bo Storsjö som förra året meddelade att han inte längre ställer sig till förfogande efter flera år på posten.
- Det känns bra att ta sig an uppdraget för vi är en förening som har en mycket fungerande verksamhet. Personalen är duktig och riktlinjerna för framtiden är klara. Jag har varit styrelsemedlem i åtta år, men jag upplever det ändå som stora skor att fylla efter Bo Storsjö som gjort en förtjänstfull insats, säger Kenneth Påhls.
Det viktigaste för fullmäktige och styrelsen är att fortsättningsvis arbeta för de österbottniska skogsägarnas bästa. Påhls konstaterar att föreningen erbjuder bra service som medlemmarna uppskattar.
- Vi har kontinuerligt förnyat och förbättrat vårt utbud av tjänster som till exempel fastighetsförmedlingen och utökad drivningstjänst gällande uttag av klenvirke. Målet är också i fortsättningen att skapa möjligast bästa förutsättningar för våra medlemmar, det vill säga att de ska få avsättning för sitt virke och kunna bedriva ett lönsamt skogsbruk.

Virkespriserna måste upp
Påhls arbetar till vardags inom försäkringsbranschen och är också månskensjordbrukare. Han är också en aktiv skogsägare när han har tid, men överlåter numera en stor del av skogsarbetet till barnen.
Som markägare är han inte nöjd med dagens virkespriser.
- Virkespriserna ska helt klart upp, men avsättningen är som vanligt problemet. Just nu är utbudet lite större än efterfrågan och det avspeglas direkt på virkespriserna, i synnerhet nu på massavedspriserna.
Han är positiv till Metsä Groups nya investeringar i Äänekoski. Men han tror inte att den nya fabriken kommer att ha en direkt påverkan på användningen av massaved i Österbotten.
- Äänekoski är för långt borta och därför tror jag mest på att den nya fabriken kan ha en indirekt påverkan på de österbottniska markägarna. Den största delen av virkesbehovet kommer troligen att tas från närområdet men förhoppningsvis kan våra virkesströmmar också riktas dit. Behovet av massaved kommer inte att minska i alla fall.
Enligt Påhls är ett sätt att få upp virkespriserna att öka fullmaktshandeln.
- Jag vill vara med och leda skogsbruket i den riktningen att skogsägarna via föreningarna styr virkeshandeln. Med fullmaktshandel kan vi nå större partier och nå en driftsfördel som inte en enskild skogsbrukare kan. Genom att organisera virkeshandeln på det här viset kan vi effektivare hitta rätt kanaler för virket, säger han.

Intressebevakningen viktig
Skogsägarna påverkas förutom av marknaden också av politiska beslut. Här kommer intressebevakningen in i bilden.
- Den politiska intressebevakningen är oerhört viktig och den sker i samarbete med Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC, där markägarna indirekt är medlemmar via skogsvårdsföreningarna. Vi har mycket goda kontakter till SLC som i sin tur har ett brett kontaktnät på nationell nivå, säger Påhls.
Han vill också i fortsättningen ha ett nära samarbete med Österbottens svenska producentförbund, ÖSP. Förra veckan träffade han ÖSP:s ledning på ett möte.
- Skogsvårdsföreningen Österbotten och ÖSP hade konstruktiva diskussioner och tillsammans samarbetar vi med intressebevakningen. För mig är samarbetet med ÖSP naturligt och mycket viktigt.

Älgstammen bör minskas
Markägarkåren är i dag differentierad. I dag är det inte självklart för alla markägare att ha ett ekonomiskt mål med sitt skogsbruk. Det tycker Påhls är helt okej.
- Alla kan ha olika mål med sitt skogsinnehav men det ser jag inte som något hinder utan skogsvårdsföreningen kan arbeta för alla markägare. Själv är jag en typisk ekonomiskogsägare, men jag rör mig mycket i skogen och jagar, så naturvärden är också viktiga för mig.
Påhls anser att älgstammen lokalt är på en för hög nivå och måste ner för att minska älgskadorna.
- En fortsatt stor avskjutning är på sin plats och lokalt kan trycket vara högt. Här hoppas jag på förståelse från både jägare och markägare. Som markägare och jägare vill jag ha en levande fauna, men det är viktigt att vi hittar en balans.

Dödsbon en utmaning
En stor utmaning är att minska den höga andelen dödsbon. Redan nu arbetar föreningen aktivt för att minska den oreglerade skogsarealen som finns i dödsbon.
- Det här är ofta skogsmark som inte kommer upp till sin potential och våra fackmän arbetar hårt med att kontakta markägare som har dödsbon. Föreningen strävar också efter att få till stånd och hjälpa till vid generationsväxlingar på skogslägenheter där det behövs.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Driftiga Britta satsar på bättre lönsamhet

Britta Bergman
Britta Bergman i Hammarland Sålis är blott den sjätte åländska skogsägaren med FSC-certifierad skog, som nu för första gången avverkas.

- Hon är också en av de driftigaste skogsägarna. Engagerad och omsorgsfull, berömmer maskinentreprenören Lukas Lundström.
Hans företag Ålands Hugg Ab med tre avverkningsmaskiner och en skotare för att driva ut virket är störst bland branschens nio åländska entreprenörer.
Nu sköter Lukas avverkningen i en del av ett skogsskifte på totalt 30 hektar som tidigare låg ganska svårtillgängligt, men ändå var kalavverkat för 100 år sedan.
- Då måste det ha behövts ganska många skogshuggare och hästar, konstaterar Britta.
Nu är skiftet däremot lättåtkomligt för avverkning, utdrivning och transport av virket eftersom en två kilometer lång skogsbilväg blev klar för exakt ett år sedan. Vägbygget bekostades nästan helt av Britta Bergman, men hon fick vägen betald redan efter en första avverkning i fjol.

Granplantering väntar
I januari påbörjades den första förnyelseavverkningen i den gamla skogen. På områdets högsta del lämnas en fröträdsställning, men längre ner mot stranden blir det kalavverkning på 1,5 hektar. Längs strandkanten lämnas dock en skyddszon på minst 15 meter helt orörd.
- Efter markberedning planteras ny granskog medan naturen får sköta återväxten högre upp, förklarar skogsbruksingenjör Oskar Qvarnström.
Han är en av "pojkarna från Rundbergs" som Britta länge har samarbetat med. Numera jobbar Oskar för Ålands Skogsindustrier Ab, som officiellt startade sin verksamhet i fjol somras efter fusionen mellan de två åländska skogsföretagen Carl Rundberg Ab och Andelslaget Ålands Skogsägarförbund/Ab Skogen.

FSC-certifikat för bättre avkastning
I fjol på hösten fick Åland också sin första FSC-certifierade skog, som upprätthålls av Ålands Skogsvårdsförening. Vid sidan om de stora skogsindustriföretagen är Ålands Skogsvårdsförening först i Finland med FSC-certifikat (Forest Stewardship Council).
I det första skedet anslöt sig fem åländska skogsägare. Britta Bergman kom med som den sjätte skogsägaren.
- Man tänker ju på ekonomin och att skogen skall vara så vårdad och produktiv som möjligt, kommenterar hon.
- Jag är miljöintresserad och på gården finns det dessutom en del områden som inte lämpar sig för avverkning och därför passar som skyddsområden enligt FSC-kraven, förklarar Britta.
Hon har betalat 100 euro för FSC-certifieringen, som enligt Oskar Qvarnström "ger papper i handen" på att skogsägaren sköter sin skog på ett ansvarsfullt och miljövänligt sätt.
- I nuläget svarar Ålands Skogsindustrier för certifieringens omkostnader och i slutändan ska det medföra bättre betalt för virket, betonar han.
Britta Bergmans gård, Andersas i Sålis, omfattar totalt 170 hektar skog och 30 hektar åkermark. Hälften av arealen är utarrenderad och på den resterande delen odlar hon ekologiskt. Det handlar då om spannmål och vallgrödor.

TEXT & FOTO
Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet