Landsbygdens Folk

Ledaren 29.7.2016 Utsläppsgränser börjar äventyra jordbruksproduktionen

Det är inte nog med att jordbruket som näring får stå för de ekonomiska konsekvenserna av EU:s handels- och utrikespolitik. Nu ska också de länder som sedan tidigare har minst utsläpp utsättas för de strängaste utsläppsbegränsningarna. Detta är i praktiken följden av EU-kommissionens förslag till minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030. Kommissionen lade fram sitt förslag förra veckan.
Det var visserligen inte oväntat att Finland bland övriga nordeuropeiska länder skulle påföras stränga sänkningar av växthusgasutsläpp utanför utsläppshandeln. Det handlar bland annat om jordbruk, uppvärmning av hus och om trafik samt avfallshantering.
Men enligt förslaget ska Finland under tiden fram till 2030 ha minskat sina utsläpp med 39 procent jämfört med situationen 2005. Det är flera procentenheter tuffare än vad vi var beredda på.
Det är bara Sverige och Luxemburg som står inför en ännu tuffare utmaning än Finland, de ska reducera sina växthusgasutsläpp med 40 procent. Danskarna med sin cirka tio gånger större husdjursproduktion än vi har samma krav, 39 procent. Samtidigt kommer exempelvis Polen lindrigt undan med krav på en 7 procents minskning.
Kraven baserar sig på mätningar av bruttonationalprodukten i stället för, som vettigare vore, att mäta hur stora mängder växthusgaser som släpps ut i de enskilda medlemsländerna och ställa kraven enligt det.
Eller som MTK:s miljödirektör Liisa Pietola konstaterar i en kolumn den här veckans onsdag i Maaseudun Tulevaisuus: Tabellerna på målen är ganska brokiga och långt från en politik som baserar sig på naturvetenskap.
Som i så många andra sammanhang heter det från officiellt håll att Finland har möjligheter att jämka i de utstakade målsättningarna. Till exempel ska det vara möjligt att köpa utsläppsrätter trots att det handlar om sektorer som är utanför utsläppshandeln, och så ska man kunna kompensera utsläpp i trafiken med att binda kol i skogen och odla mer vall.
Bland de positivare sidorna av förslaget finns även att utsläppen från skogsbruket räknas bara då man avverkar träd, inte då man exempelvis använder ved för energiändamål. Därmed kan användningen av trä för energiproduktion fortsätta.
Det här är så som jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet också framhåller i ett gemensamt pressmeddelande i enlighet med de anvisningar som mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) utfärdat. Enligt de anvisningarna ska utsläppen från vedeldning beräknas i samband med virkesdrivningen.
I sitt förslag har kommissionen också beaktat att en minskning av utsläppen från jordbruket är mycket besvärlig. Således ska utsläpp från jordbruket kunna kompenseras genom exempelvis beskogning eller andra markåtgärder som binder koldioxid.
På Finlands anmodan föreslår kommissionen vidare att utsläpp delvis ska kunna kompenseras genom skogsvård som samtidigt skapar kolsänkor. Enligt ministeriernas gemensamma pressmeddelande lär det här dock ännu kräva att ”kalkyleringsmetoderna klarläggs vid den fortsatta behandlingen”. Det torde i klartext betyda att kommissionen inte litar på att vård av ekonomiskog kan ge anledning till kolsänkor.
Man tror alltså inte på att vi i Finland sköter våra skogar på ett hållbart sätt, trots att vår tillväxt är avsevärt större än vårt uttag från skogen. Om vi någon gång lyckas övertyga kommissionen om att vi är bäst i klassen också när det gäller skogsvård så kanske det kan räknas oss till godo i framtiden. Kanske.
Längre nere i Europa förstår man sig inte alla gånger på skogsbruk. Den erfarenheten har åtminstone vår egen kommissionär Jyrki Katainen gjort när han i Helsingin Sanomat säger att en stor del av de europeiska skogarna är ställen där man tillbringar sin fritid. Tanken att man kan ha ekonomiskog och ändå sköta den på ett miljömässigt hållbart sätt är främmande. Så heter det till exempel också i kommissionens anvisningar att man inte kan avverka skog utan att anlägga ny sådan, en princip som har hört till vardagen i vårt skogsbruk i många årtionden.
Men räddar skogen Finland? Vi tvingas åtminstone jobba hårt för en jämkning som i bästa fall kan lindra kraven med lite på 3 procentenheter, det vill säga från 39 till 35,7 procent. Det känns nog lite orättvist när återplantering av skog samtidigt välkomnas i exempelvis Irland, där man, i motsats till Finland, röjt bort sin skog för länge sedan.
Och målen, är de ändå realistiska? Vi har till exempel några höga mål i regeringsprogrammet om att helt upphöra med kol i vår energiproduktion och halvera användningen av olja, men kommer vi att nå så långt, exempelvis med tanke på oljeprisernas låga nivå?
Och vad blir kraven på jordbruket? Vad finns det att flexa med när det gäller människosläktets viktigaste näring? Vi tvingas ännu en gång ställa frågan om våra krav blir så stränga att produktionen flyttar utomlands där kraven är mindre. Vem har då vunnit på det hela och vad har vinnarna i så fall vunnit?
Medlemsländerna ska i likhet med EU-parlamentet visserligen ta ställning till EU-kommissionens förslag. Frågan är hur långt det går att påverka, de länder som klarat sig undan med lindriga krav kan ha en hel del att förlora. De är knappast så värst intresserade av att peta i innehållet.
Dessutom är vi under press också på hemmaplan. Miljöorganisationerna har tryckt på för att få målen satta så högt som möjligt också för Finlands del. Miljöaktivisterna har redan hunnit uttrycka sitt missnöje med förslagets otillräcklighet.
Finlands välfärd skulle vinna mycket på att vi skulle ta våra duster på hemmaplan och försöka dra åt samma håll i Bryssel, åtminstone så länge det är vettigast, inte bara ur närings- men också miljömässig synvinkel. Men det kanske inte är lika spännande?
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
 
 
EU-parlamentarism på pubertetsnivå
 
Det är ibland anmärkningsvärt hur vissa ganska absurda frågeställningar kan få politiker av de mest olika skiftningarna att samsas.
Samtidigt som EU-kommissionen så där nätt och jämnt lyckades att temporärt avparera ett stopp för användning av glyfosat som bekämpningsmedel mot ogräs kom en grupp ledamöter i EU-parlamentet, bland dem vänstergröna Merja Kyllönen och EPP-gruppens Sirpa Pietikäinen på att nu skulle hela EU:s gemensamma jordbrukspolitik förändras i grunden.
Gruppen som bestod av representanter från bland annat vänstern, gröna, konservativa, sossar och till och med nationalpopulister kände sig föranledd att rikta en vädjan till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och viceordförande Frans Timmermans.
”En överväldigande massa av vetenskapliga bevis pekar på de skador som det nuvarande intensiva jordbrukssystemet och användning av pesticider har förorsakat inte bara miljön utan också EU-invånarnas hälsa.”
Jo, det står faktiskt så i EU-parlamentarikernas vädjan.
Det verkar onekligen som några politiker försöker kamma hem billiga poäng på en i högsta grad populistisk nivå.
Jordbruket i EU, i synnerhet i de nordliga delarna, hör till världens renaste och människorna i unionen är friskare än någonsin.
Varför detta ständiga utskällandet av jordbruket som näring på de platser där man försöker sköta denna näring på ett vettigt sätt?
EU:s gemensamma jordbrukspolitik är inte felfri, det finns ändlöst med exempel på motsatsen, men rikta i så fall kritiken mot den förda poltiken och kom med konkreta förslag om förbättringar i stället för att gå åt näringen och den kår som just nu kämpar med att idka ett seriöst jordbruk.
Räcker det inte med att lönsamheten är i botten, måste man därutöver ta skit i huvudet för att man försöker utföra sitt jobb, som går ut på att förse medborgarna med ren, hälsosam och trygg mat? – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Kommissionen lade fram nytt stödpaket för jordbruket

EU-kommissionen har lagt fram ett tredje stödpaket på 500 miljoner euro för jordbruket. Stöden riktas framför allt till mejerisektorn men också till boskapssektorn. I beloppet ingår 150 miljoner euro till mjölkproducenter som frivilligt sänker sina leveranser.
Åtgärderna syftar till att dämpa krisen genom att stabilisera produktionen. Enligt kommmissionen ska paketet bidra till att stabilisera priserna. Målet är att i slutändan förbättra producenternas likviditet så att krisen inom mjölkproduktionen lättar.
I praktiken fördelas 350 miljoner euro till medlemsländerna som nationella kuvert. Finlands andel är 7,5 miljoner euro, ett belopp som kan fördubblas om tilläggsfinansiering kan arrangeras ur den nationella statsbudgeten.
Enligt jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen kan Finlands andel av EU-potten jämföras med stödpaketet hösten 2015. Finansieringen av den nationella delen tas upp i höstens budgetförhandlingar.
En förutsättning för stödet är att vissa villkor uppfylls. Småbrukare kommer att uppmärksammas särskilt. Enligt kommissionen kan medlemsländerna med maximal flexibilitet besluta om hur medlen ska användas för att stöda utsatta sektorer.

Slovakien leder ministerrådet
Stödpaketet presenterades av agrarkommissionär Phil Hogan under jordbruksministrarnas julimöte, under Slovakiens ordförandeskap. Enligt Slovakiens jordbruksminister Gabriela Matečná har paketet ett brett stöd hos medlemsländerna.
I paketet ingår bland annat en översyn av bestämmelserna om frivilligt kopplat stöd till mejerisektorn, en utvidgning av interventionsåtgärderna och privat lagring för skummjölkspulver.
Den största stödandelen i paketet går till Tyskland, som får 58 miljoner euro av EU. Frankrike erhåller knappt 50 miljoner euro, Storbritannien får 30 miljoner euro och Nederländerna 23 miljoner euro.
EU-kommissionen tillåter också medlemsländerna att i förtid betala ut en del av direktstödet och landsbygdsstöden. Medlemsländerna ska själva få identifiera de nationella åtgärder som är viktigast för att återställa balansen på marknaden.

EU betalar 14 cent för icke-producerad mjölk
Detaljerna i kommissionens strategi för att minska mjölkutbudet är delvis ännu öppna, men de stora linjerna är redan bekanta. Phil Hogan är beredd att ersätta mjölkproducenterna med 14 cent per varje kilo mjölk som tas ur produktionen.
Enligt beräkningarna ska det samlade stödet på 150 miljoner euro vara tillräckligt för att sänka den producerade mjölkmängden i EU med 0,7 procent. De första ansökningarna kan lämnas in i september.
Hogan uppger att ansökningsförfarandet baserar sig på principen "först till kvarn får först mala". Ersättningarna betalas ut så länge stödpengarna räcker. Inga nya ansökningar tas emot efter att pengarna har tagit slut.
Själva programmet startar i början av oktober och pågår tre månader. Referensperioden är den deltagande gårdens produktion i oktober, november och december 2015. EU betalar en premie på 14 cent per kilo för den reducerade mjölkmängden under årets sista kvartal.
Enligt Hogan kan mjölkkooperativ och producentsammanslutningar hjälpa gårdarna utan juridiskt ansvar. Om allt går bra, kan ersättningarna för den icke-producerande mjölken betalas ut i början av år 2017.
Hogan hoppas att mjölkproducenterna ska ta chansen. Avsikten med mängreduceringen är att sänka utbudet så att mjölkpriset börjar stiga igen under nästa år. Nu återstår att se i vilken utsträckning de stora mjölkproducenterna i EU hakar på idén.
Mjölkproduktionen har redan börjar minska i bland annat Nya Zeeland, medan EU fortfarande producerar mer än marknaden kan svälja. Stora gårdar i bland annat Irland och Nederländerna utvidgade flitigt produktionen då mjölkkvoterna avskaffades.
Enligt Hogan måste hela mjölksektorn ta ansvar för att få ner produktionen, som i den rådande marknadssituationen inte är hållbar. Det är enda chansen att få upp mjölkpriset och återställa lönsamheten på mjölkgårdarna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Krispaketet en parodi enligt SLC-ordföranden

EU:s krisåtgärder är i det närmaste en parodi, de räcker ingen vart för att underlätta jordbrukets nuvarande situation. Det säger SLC:s förbundsordförande Holger Falck om EU:s krispaket som behandlades på jordbruksministermötet tidigare den här månaden.
- Paketet visar bara ännu en gång att unionen inte har råd att stå för de ekonomiska konsekvenserna av sin marknads- och utrikespolitik, som lett till både överproduktion och rysk blockad. De medel som väntas komma Finland tillgodo av EU:s krisstöd motsvarar på sin höjd ett par procent av de inkomstförluster som det finländska jordbruket lider, säger Holger Falck.
Förlusterna inom näringen är uppe i storleksklassen 400 miljoner euro årligen.
På grund den omfattande export vi tidigare hade till Ryssland drabbar blockaden Finlands jordbruk extra hårt.
- Inför EU:s jordbruksministermöte krävde producentorganisationerna att detta måste beaktas, men så blev det inte, fortsätter SLC-ordföranden. Nu har alltså EU bestämt att Finland får ett krisstöd på 7,5 miljoner euro, vilket betyder 1.000 euro per mjölkgård i medeltal eller under 30 euro per mjölkko. Medlemsländerna har visserligen rätt att lägga till lika stora summor i nationella medel som de får i krisstöd från EU, men det ändrar inte situationen i grunden. Totalt sett blir summorna ändå marginella för mjölksektorn.

Dubbelt de minimis-stöd hade behövts
Holger Falck påminner dessutom om att paketet inte beaktar andra produktionsgrenar just alls.
För att ens till en del kunna underlätta den ekonomiska situationen för andra produktionsgrenar än mjölkproduktionen, exempelvis svinproduktionen, hade en fördubbling av det så kallade de minimis-stödet både på gårdsnivå och då det gäller landskvoten absolut behövts. Det hade också Finland föreslagit men förslaget vann tyvärr inget gehör.
De minimis-stödet är den lagliga grund för utbetalning av nationellt stöd utöver det krisstöd och den lika stora nationella tilläggsdelen som ingår i krispaketet.
- I detta nu är taket för de minimis-stödet på 15.000 euro under tre skatteår redan nått för en del svingårdar, påpekar Holger Falck. Dessutom torde högst en fjärdedel återstå av landskvoten på 46 miljoner euro efter att del gårdar senare i år väntas ha ansökt om och beviljats likviditetslån. Detta i och med att landskvoten förblir den samma som hittills. Av de här anledningarna är mina förväntningar på ett nationellt krispaket i höst allt annat än stora, fortsätter SLC-ordföranden.
Han ifrågasätter också effekten av stödet för en frivillig minskning av mjölkproduktionen.
- För det första kommer det att handla om en temporär minskning och för det andra finns det krafter både i och utanför EU med gynnsammare produktionsförhållanden än våra.

Stöd för mindre mjölk från och med september?
EU:s kriterier för den del av stödpaketet på 150 miljoner som ska minska mjölkproduktionen den frivilliga vägen väntas vara klara i början av september. Stödet som är beräknat till 14 cent per kilo går direkt till de bönder inom EU som går med på att minska sin produktion och det riktas till alla mjölkproducenter. Enligt planerna ska det bli fyra ansökningsomgångar för stödet med början i september.
Stödet betalas ut senast 45 dagar efter ansökans sista jämförelsemånad.

Pengar också till medlemsländerna
Som fördelningsgrund för den andra delen av krispaketet på 350 miljoner euro till medlemsländerna har man använt det sammanlagda antalet mindre gårdar i det enskilda medlemslandet och kollat hur drastiskt priserna har sänkts. Det är i huvudsak det här stödet som Holger Falck kritiserar för att vara otillräckligt i texten här ovan. Regeringen väntas besluta om den nationella tilläggsfinansieringen i anslutning till budgetrian.
I krispaketet ingår också att medlemsländerna kan frikoppla produktionskopplat mjölkstöd, så att bonden skulle få stöd under 2017 fastän gården inte har mjölkkor längre.

Intervention av skummjölkspulver förlängs
I krispaketet ingår vidare att förlänga den offentliga interventionen av skummjölkspulver från 30 september till slutet av februari nästa år. Taket för mängder som köps in för ett fixerat pris skulle i alla fall hållas på 350.000 ton under resten av det här året.
Dessutom skulle ett system med stöd för privat lagring av skummjölkspulver fungera till slutet av februari nästa år.
Det ska även bli möjligt för medlemsstaterna att tidigarelägga stödutbetalningarna så att 70 procent av de direkta stöden från EU så som grundstödet kan betalas ut i oktober. Även 85 procent av stöden i landsbygdsutvecklingsprogrammet så som LFA- och miljöersättningen kan betalas ut i oktober, dock först efter att övervakningen är slutförd.
Slutligen innehåller förslaget en möjlighet att uppdatera stödet till producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn för att minska utbudet på varor.

Bra att paketet kom enligt Tiilikainen
EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan varnar för, att krispaketet är det sista och att EU nu har använt alla medel som stått till förfogande.
Efter ministermötet sade bland andra jord- och skogsbruksminister Kimmo Tiilikainen (c) att stödpaketet hade behövts tidigare men det var bra att det nu lagts fram. Enligt honom är en höjning av marknadspriserna i alla fall det enda hållbara sättet att återfå lönsamhet för gårdarna.
- Ett stöd som går ut på att minska ny mjölkproduktion leder förhoppningsvis till en stabilisering av marknadspriserna, sade minister Tiilikainen.
Han försäkrade också att Finland till fullo utnyttjar möjligheterna för stödförhöjningar och tidigareläggning av stöden i landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det skulle innebära att man kan betala ut 60-70 miljoner stöd under oktober i stället för december.
Utöver stödåtgärderna diskuterade jordbruksministrarna också en förenkling av förgröningsstödet, den internationella handeln med jordbruksprodukter samt arbetsprogrammet under det nya ordförandelandet Slovakien.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kommissionen vill skärpa förgröningen

EU-kommissionen vill genomföra en rad förslag till förändringar i förgröningsstöden. Bland annat borde stödvillkoren skärpas för ekologiska fokusområden. Planerna presenterades förra veckan för EU:s jordbruksministrar.
Kommissionen har presenterat en rapport om de första erfarenheterna av förgröningsvillkoren. I samband med förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill kommissionen ta tillfället i akt för att skärpa förgröningen på en rad punkter.
Än så länge har inga konkreta förslag lagts fram men en rad kritiska jordbruksministrar fick senaste vecka för första gången bekanta sig med planerna. Helt nöjda var ministrarna inte, fastän några punkter också fick ett visst positivt gensvar.
Ett skeptiskt mottagande fick förslaget att förbjuda användningen av växtskyddsmedel på ekologiska fokusområden med kvävefixerande grödor. Mark som ligger i träda ska hållas ur produktion i minst nio månader av året i stället för nuvarande sex månader.
Ett något positivare mottagande fick förslaget att förenhetliga bestämmelserna för obrukade kant- och buffertområden. Men ministrarna var eniga om att förslagen ännu tarvar en hel del diskussion.
Den slovakiska rådsordföranden Gabriela Matečná lovade efter mötet att sammanfatta de åsikter som medlemsländernas jordbruksministrar förde fram. Dokumentet ska sändas till kommissionen ännu före sommarpausen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s ambitiösa klimatmål gäller också för jordbruket

EU-kommissionen har presenterat ett förslag till klimatmål för utsläppen av växthusgaser fram till 2030. De häftigaste kraven ställs på medlemsländerna i nordvästra Europa, inklusive Finland. Målen berör också jord- och skogsbruket.
Över hela linjen vill kommissionen sänka CO2-utsläppen med minst 30 procent, jämfört med nivån år 2005. Förslaget uppges följa de målsättningar som slogs fast vid klimattoppmötet i Paris.
EU har redan utsläppsmål för energiförsörjningen och industrin. Nu står bland annat trafiken, avfallshanteringen och bostäderna i fokus. Paketet berör också markanvändning samt jord- och skogsbruk.
Målsättningarna varierar mycket mellan medlemsländerna. De strängaste målen gäller för Sverige, Luxemburg, Danmark, Finland, Tyskland och Storbritannien. För Finland föreskriver EU en reducering med 39 procent.
Bara Luxemburg och Sverige har strängare nedskärningsmål. Flera länder i Östeuropa klarar sig betydligt lättare undan. Det stora jordbrukslandet Polen ska sänka utsläppen med sju procent. Bulgarien och Rumänien klarar sig med noll och två procent.
Enligt kommissionen måste varje medlemsland se till att CO2-emissionerna från markanvändningen kompenseras genom andra åtgärder. Detta ska tillåta en viss flexibilitet.
Bland annat ska det vara möjligt att kompensera utsläpp från ett visst område genom skogsplanteringar eller en uthållig skötsel av skogar, åkrar och betesmarker. Markanvändning och skogsbruk bidrar till en solid klimatpolitik, skriver kommissionen.
Till denna sektor räknar kommissionen användningen av mark, träd, växter, biomassa och trä. Sektorn spelar en nyckelroll för klimatmålen, eftersom processen också tar upp och lagrar CO2.
Skogarnas betydelse som kolsänka beaktas däremot inte i förslaget. Kommissionen hänvisar till svårigheter att upprätta jämförbara och rättvisa beräkningar för olika medlemsländer. Möjligen kan denna aspekt införas senare.
Långtifrån alla medlemsländer är nöjda med sina kvoter. Det gäller också Finland, som hade räknat med en något lägre nationell målsättning. Förslaget väntas nu bli föremål för intensiva förhandlingar.
EU-parlamentet involveras också i processen och måste i slutändan godkänna det färdiga avtalet. De nationella målen har räknats fram av kommissionen med beaktande av bruttonationalprodukten för varje enskilt land.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU-länderna enades om inskränkningar för glyfosat

EU-kommissionen lyckades till sist rädda tillståndet för glyfosat för en övergångsperiod men flera medlemsländer kräver förbehåll. Medlemsländerna har röstat igenom några inskränkningar som ska gälla fram till slutet av 2017.
Enligt kommissionens beslut ska glyfosat få säljas i EU fram till slutet av nästa år. Nästa höst ska den europeiska kemikalieinspektionen ECHA färdigställa sin rapport om ogräsmedlets eventuella risker med avseende på cancer. Då omprövas beslutet.
EU-ländernas representanter kunde inte enas om tillståndet för glyfosat. Bättre gick det då medlemsländerna i medlet av juli röstade om förbehåll för själva användningen. En majoritet av länderna var beredda att godta förslaget.
Enligt kommissionens förslag ska hjälpsubstansen POE-tallovamin förbjudas i gyfosatpreparat. Tallovamin bidrar till att häfta glyfosatet bättre på själva plantan men har i vissa studier kopplats till cancerrisk.
De nya reglerna ska också förhindra att glyfosat används för att påskynda grödornas mognad. Som tredje punkt gäller kravet att spridning av glyfosat minimeras i offentliga parker och nära lekplatser.
Det förlängda tillståndet för glyfosat trädde i kraft den första juli. Följaktligen införs begränsningarna och förbudet av hjälpsubstanser med omedelbar verkan. Fristen går ut senast den sista december 2017.
Före det ska den europeiska kemikalieinspektionen färdigställa sin rapport om glyfosatets eventuella koppningar till cancer. På basen av de resultaten drar EU-kommissionen sina slutsatser för den framtida användningen av glyfosat i EU.
Under tiden går debatten om glyfosatets framtid vidare i EU. En majoritet som bestod av 22 medlemsländer röstade denna gång för kommissionens förslag. Tyskland, Grekland, Österrike, Malta, Luxemburg och Sverige lade ned sina röster.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Åländskt nötkött hittar ny marknad i Sverige

Efterfrågan på svenskt nötkött har pressat upp priserna i Sverige och nu planerar ett dussintal åländska mjölk- och nötköttsproducenter att börja sälja sina slaktdjur till Lövsta Kött AB utanför Uppsala. Men Ålands enda slakteri- och charkuteriföretag WJ Dahlman Ab går under sin nye vd Johannes Dahlman till motattack för att hålla kvar så många leverantörer som möjligt och trygga företagets framtid.
- Vi tar det här på största allvar. Vi har diskussioner med många åländska nötköttsproducenter och hoppas närma oss en lösning inom de närmaste dagarna, säger Dahlman Han tillträdde i början av sommaren som vd för familjeföretaget, som startades av hans farfarsfar.
Efter ett möte med Ålands Producentförbunds husdjursutskott förra veckan ser både utskottets ordförande Birgitta Eriksson-Paulson och ÅPF:s vd Henry Lindström positivt på de visioner som Johannes Dahlman presenterade för sitt företags framtid.
- Johannes är en väldigt optimistisk och karismatisk person som är inriktad på mera samarbete med producenterna för att bland annat den vägen kunna få upp priserna, kommenterar Birgitta.
Hon fick uppfattningen att Dahlmans redan det här året lovar högre priser för tjurar. Henry Lindströms bedömning är att det åländska slakteriet i dagsläget är ganska avvaktande i väntan på att lägga ett motbud till det svenska slakteriets priser.
Han betonar att det är de enskilda köttproducenternas sak att avgöra var de vill slakta sina djur, men påpekar att det framför allt med tanke på förädlingen av närproducerad mat är viktigt med ett lokalt slakteri på Åland. Redan nu hämtas slaktdjur från Åland till fastlandet av exempelvis Österbottens Kött, men i väldigt liten skala.
- Det planerade slakterisamarbetet med Sverige är något helt annat och tvingar Dahlmans att se över sina priser. Visst vill vi producenter helst slakta på Åland så att det gynnar det åländska samhället, men man vill ju inte heller att det egna företagets ska göra minus, förklarar Birgitta Eriksson-Paulson.
Till Lövsta Kötts slakteri utanför Uppsala är det heller inga tidsmässiga problem med transporternas längd. Slakteriet ligger bara en dryg timmes bilväg från Grisslehamn dit det tar ett par timmar med färjan från Eckerö.

Vill få klart med praktiska detaljer
En av dem som förhandlar om leverans av slaktdjur till Sverige är Leif Hagberg, som tillsammans med sin bror och morbror driver Tomténs Mjölk i Saltvik.
Han vill inte närmare kommentera prisnivån i Sverige, utan förklarar att det nu närmast handlar om att skaffa nödvändiga tillstånd och kartlägga praktiska saker så att det inte uppstår oväntade problem när transporterna väl kommit igång.
Men enligt andra uppgifter är slaktpriserna särskilt på ungt nötkött nästan dubbelt högre i Sverige eftersom konsumenterna där är beredda att betala mer för svenskt nötkött. En avgörande fråga är nu om konsumenter i Sverige är beredda att betala mera också för det åländska köttet, som ju produceras under liknande stränga djurskydds- och andra krav som gäller i Sverige.
Lövsta Kött marknadsför sig som ett företag som garanterar uppfödare, kunder och konsumenter tydliga riktlinjer genom hela ledet, från bondgård till färdig produkt. Det betyder exempelvis att uppfödarna ska finnas inom en radie av cirka 200 kilometer vilket ger effektiva transporter.
Lövsta Kött levererar bland annat styckningsdetaljer till butiker och restauranger i Uppsala med omnejd samt råvara till "närproducerande" Andersson & Tillmans charkuteri.

Ny situation med exportmöjligheter
Ifall det åländska köttet får bra genomslag på marknaden i Sverige öppnar det samtidigt också dörrar för Dahlmans att börja exportera både hela djurkroppar och charkuteriprodukter över Ålands hav.
Ett samarbete mellan Dahlmans och Ålandsmejeriet ÅCA har också kastats fram som en möjlighet för att etablera åländska varumärken inom livsmedelssektorn i Sverige.
Hittills har Dahlmans sålt cirka 40 procent av det åländska nötköttet gått till den finländska marknaden och resten har sålts hemma på Åland. Dahlmans har dessutom köpt in svin- och även nötkött från fastlandet.
Johannes Dahlman konstaterar att det är en ny situation för företaget när det inte längre handlar om att konkurrera på den finländska marknaden utan också öppnas upp för export utomlands.
Han betonar att Dahlmans gärna i samråd med sina leverantörer vill få till stånd en situation där både producenterna och förädlaren får en rättvis del av produkternas slutpris.
- Men tappar vi större volymer av det åländska köttet måste vi fundera över förutsättningarna att driva ett litet slakteri på Åland. Vi har högre kostnader för både vatten och avlopp och ett orosmoln är också hur det i framtiden blir med hanteringen av slakteriavfall på Åland, säger Johannes Dahlman.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Problematiskt hålla koll på utbetalda stödpengar

Ett färskt exempel från Åland visar hur krångligt det kan bli när lantbrukarna själva vill kontrollera att stödpengar som myndigheterna uppger sig ha betalat ut faktiskt också har kommit in på rätt konto.
Den elektroniska Viputjänsten har kompletterats med exaktare uppgifter om vilka stöd som betalats ut och när. Men när en åländsk jordbrukare kontrollerade förskottsutbetalningen av kompensationsbidraget, som enligt Vipu betalats ut den 16 december i fjol, konstaterade han att inga sådana pengar kommit in på kontot.
Däremot fanns det nog pengar från andra stöd som också hade betalats ut i mitten av december.
Eftersom kompensationsbidraget, alltså LFA-stödet, på Åland är självstyrelsens behörighet kontaktade jordbrukaren landskapsregeringen där en tjänsteman konstaterade att det aktuella förskottsbeloppet enligt deras bokföring hade betalats ut.
När landskapsregeringens finansavdelning närmare kontrollerade utbetalningen visade det sig att stödförskottet hade betalats ut redan i oktober. Då hade pengarna också kommit in på kontot, trots att Vipu angav 16 december som datum för utbetalningen.
Därför hade jordbrukaren naturligt nog inte förstått att kontrollera vilka penningsummor som hade kommit in nästan två månader tidigare.
- En märklig sak som än en gång visar den snåriga byråkratin i samband med lantbruksstöden och hur svårt det kan bli för en enskild jordbrukare att själv kunna försäkra sig om att allt har gått rätt till, kommenterar jordbrukaren. – RLW

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC kräver krislösningar på måndagens rådsmöte

SLC kräver att EU nu måste bära ansvaret för den marknads- och utrikespolitik som bedrivits de senaste åren och som bland annat har lett till överproduktion och rysk handelsblockad av livsmedel. Det är även upp till bevis för jordbruksminister Kimmo Tiilikainen (c) och hela regeringen som i våras ville vänta med det nationella krispaketet tills EU beslutat om eventuella krisåtgärder.
Det här kräver SLC inför måndagens jordbruksministermöte i Bryssel, där ministrarna ska diskutera åtgärder för att lindra den allvarliga lönsamhetskrisen inom jordbruket, där näringen har befunnit sig i snart två år.
Enligt uppgifter från Bryssel inför rådsmötet kommer EU-kommissionen att lägga fram ett krispaket på sammanlagt 500 miljoner euro och föreslå möjligheter att komplettera paketet med ytterligare 350 miljoner euro i nationella medel från medlemsländerna.
– Åtgärderna är ett steg i rätt riktning, men helt otillräckliga, konstaterar SLC:s ordförande Holger Falck.
Fördelningen av EU:s krispaket mellan medlemsländerna är ännu oklar, men i fall samma fördelningsgrunder tillämpas som i senaste krispaket så torde Finlands andel bli mellan 10 och 15 miljoner euro. Det är enbart en bråkdel av det finländska jordbrukets faktiska förluster. Redan mjölksektorn i Finland förlorar cirka 200 miljoner euro årligen på grund av marknadskrisen och resten av jordbruket förlorar tillsammans minst lika mycket. Förlusterna uppgår således till minst cirka 400 miljoner redan för Finlands del.
– Det gäller nu för minister Tiilikainen att få till stånd en fördelning som beaktar Finlands stora beroende av den ryska marknaden. Finlands jordbrukare skall inte ensamma behöva betala priset för EU:s utrikespolitik, säger Falck.
Förutom direkta stödpengar krävs även marknadsåtgärder för att minska överproduktionen inom EU. Dessa kan inte vara frivilliga eftersom det bara skulle koncentrera produktionen till EU:s bästa produktionsområden. SLC förväntar sig även att regeringen raskt tar beslut om nationella krisåtgärder för jordbruket efter att EU:s krispaket klarnar. Det är också synnerligen viktigt att årets jordbruksstöd betalas ut så tidigt som möjligt för att undvika en ytterligare försämring av gårdarnas kassakris.
– Det är nu upp till bevis för jordbruksministern och hela regeringen såväl i Bryssel som på hemmaplan, konstaterar Falck.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

FAO:s generaldirektör besökte Finland

Beskogning, mattrygghet, hållbart jordbruk och Finlands deltagande i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s verksamhet diskuterades under generaldirektör José Graziano da Silvas besök. Värdar var jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen samt förvaltningens och intressegruppernas representanter.
– Finland har kunnande om hållbart skogsbruk, även tropiskt skogsbruk. Ett av FAO:s största projekt är återbeskogning av Sahara-öknens utkanter i norra Afrika, berättade generaldirektören. FAO och Finland har en lång tradition av samarbete inom jord- och skogsbrukssektorn. Till exempel är Finland den största finansiären av FAO:s projekt med målet att hjälpa lantbruket i afrikanska och asiatiska länder att anpassa sig till klimatförändringen. Graziano da Silva påminde om att trots det kärvare ekonomiska läget är Finland fortsättningsvis ett av världens rikaste länder.
Graziano da Silva lyfte även fram Finlands know-how inom livsmedelssäkerhet. Han nämnde att inom fisksektorn globalt förloras en alltför stor del av fångsten på grund av felaktig lagring.
Med tanke på framtidens livsmedelsproduktion är fjäderfä- och fiskkonsumtion, då främst hållbart odlad fisk, enligt generaldirektören att föredra framför annat animaliskt protein.
Kimmo Tiilikainen kontrade med att lantbruket bör vara lönsamt på alla håll i världen och optimerat för de rådande förhållandena. Han menade att de finländska förhållandena lämpar sig för hållbar köttproduktion, eftersom vi inte har brist på vatten och vårt klimat gynnar vall- och spannmålsproduktion. Genom att öka andelen inhemskt proteinfoder kan den finländska köttproduktionens hållbarhet förbättras ytterligare.
Brasilianen Graziano da Silva har lett FAO sedan år 2012, men detta var första gången han besökte Finland under sitt mandat. Finland representerar de nordiska länderna i FAO:s förvaltningsråd i tre år från och med mitten av år 2017.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Landsbygdems Folk utkommer följande gång fredag 29 juli. Trevlig sommar!

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet