Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Vad är det med Fåfängda-Lotta, leker hon flugsnappare?<br />
- Hon har hört att pälsdjur får en så glansig päls om de utfodras med foder gjort på insekter!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 7.7.2017 Fördelningen av vinsten fortfarande orättvis

LF kan i veckans tidning berätta om EU:s budgetkommissionär Günther Oettingers och unionens bekymmer inför långtidsbudgeten efter 2021.
Det är inte minst nettobetalaren Storbritanniens utträde som satt fart på diskussionerna om hur EU:s framtida finanser ska skötas. Men det har också uppstått andra utmaningar som kostar mer än tidigare, till exempel klimatförändringar och försvar.
Kommissionär Oettinger utesluter inte att en åtstramning av jordbrukets finansiering kan komma på fråga. Antingen måste man använda mindre pengar eller så söka nya inkomster. Det är knappast realistiskt att ställa ytterligare krav på de betalande medlemsländerna.
Kommissionären för regionalpolitik Corinna Cretu är tydligen inne på att medlemsländerna bör träda till och finansiera en del av direktstöden nationellt. Det är milt sagt intressant att ett sådant förslag kan uppstå inom kommissionen.
För ett antal år sedan var bland annat den socialdemokratiska veteranpolitikern Erkki Tuomioja inne på samma sak. När dåvarande jordbrukskommissionären Mariann Fischer Boel fick en försynt fråga om den tanken skakade hon häftigt på huvudet. Hon ansåg ett sådant förfarande vara helt uteslutet, eftersom det skulle vara att urholka den gemensamma jordbrukspolitiken.
Senare var faktisk Sixten Korkman inne på samma sak som Tuomioja, men hans utspel blev hängande i luften.
Förvisso öppnade Fischer Boels efterträdare Dacian Ciolo? för en något flexiblare gemensam jordbrukspolitik, som tillåter nationella prioriteringar i betydligt högre grad än tidigare.
Att skjuta över en större del av ansvaret för den gemensamma jordbrukspolitiken på medlemsländerna är i alla fall inte någon lyckad lösning. De fattigare EU-länderna kommer inte att kunna hänga med i finansieringen och risken ökar för att villkoren försämras för jordbrukarna i en del länder jämfört med kolleger i andra länder.
Fastän vi har en gemensam inre marknad är villkoren för producenterna inom denna marknad allt annat än jämlika redan nu.
Kommissionär Oettinger vill vänta med att lägga fram ett förslag om kommande långtidsbudget till juni nästa år. Det är antagligen det enda realistiska, då kan man eventuell säga åtminstone någonting om framtidens finansiella situation i EU.
Producentorganisationen Copa-Cogeca avvisar berättigat nedskärningar i jordbruksbudgeten. Jordbrukarnas inkomster har redan minskat med en femtedel under de senaste fyra åren, många har drabbats av betydligt värre försämringar.
Ändå behöver konsumenterna böndernas mat.
I längden bör det naturligtvis vara så att böndernas arbete premieras med ett vettigt pris. Det är helt säkert också vad de flesta inom kåren skulle föredra.
Det här har man redan talat om ganska länge och man har till och med försökt lagstifta för att underlätta utvecklingen. Hittills har resultaten varit klena.
Man bör i alla fall fortsätta på den vägen. Det måste vara möjligt att säkra bönderna en andel av matens försäljningsvinster. Åtminstone när man räknar bort stöden så har många jordbrukare producerat med förlust en längre tid.
Det är också ett vittnesmål om att jordbruksstödet mestadels hamnat i andras fickor än jordbrukarnas. Men det är likväl ett vittnesmål om att den orättvisa fördelningen av vinst och kostnader i livsmedelskedjan måste ändras genom lagstiftning på EU-nivå. Nu!
 
Micke Godtfredsen
Litet motsägelsefullt om export
Staten ska satsa mer på export av finländska livsmedel. Det anser företag inom branschen, som utredare Ilkka Mäkelä har intervjuat på jord- och skogsbruksministeriets uppdrag. Mäkeläs utredning fick offentlighet måndag kväll.
De aktörer som Ilkka Mäkelä intervjuat understryker att exporten är viktig, men talar samtidigt om hittills obetydliga satsningar samt bristande kompetens och kännedom om marknaden.
Samtidigt konstaterar utredaren att vi nog har fungerande företag utomlands, också livsmedelsföretag. Hur kan vår kompetens i så fall vara så ringa på exportmarknaden?
Visserligen säger flera aktörer att exporten inte är lönsam. Ibland har en del satsningar på företag utomlands nog också visat sig mindre lyckade.
Lönsamhetsproblemen hänger troligtvis ihop med konkurrenskraften. Där är vi inte ännu tillräckligt bra, och det lär bland annat bero på bristande produktivitet i synnerhet i livsmedelsföretagen. Till exempel utnyttjar vi inte produktionskapaciteten optimalt.
Det är helt klart att staten ska hjälpa till att göra finländsk kvalitetsmat känd på klotet. Men staten klarar inte det lasset allena. Vore det dags för företagen att också ta sig själva i kragen? – MG
 
Regeringen vaknade
Så har vår regering äntligen kommit fram till att skjuta upp ikraftträdandet av social- och hälsovårdsreformen till januari 2020. Regeringen har vidare kommit överens om att landskapsvalet ändå inte förrättas i anslutning till presidentvalet i januari utan i oktober 2018.
Den ursprungliga tanken bakom att förrätta landskapsvalet och presidentvalet samtidigt var att säkra ett högt valdeltagande. Med den nya tidpunkten finns det nog anledning till bekymmer om landskapsvalet faktisk kommer att väcka tillräckligt väljarintresse.
Sakkunskapen har i alla fall från flera håll och flera gånger slagit larm om att tidtabellen är för stram, men det har varit viktigt för regeringen att få reformen verkställd så tidigt som möjligt, bland annat för att inte följande regering ska hinna ändra lagstiftningen.
Men när riksdagens grundlagsutskott nyligen motsatte sig flera av kärnförslagen i hela reformpaketet blev det tydligen för mycket.
Det gäller bland annat landskapens skyldighet att bolagisera social- och hälsovårdstjänsterna. Dessutom anser utskottet att tidtabellen är orealistisk och att valfriheten måste tas i bruk på ett kontrollerat sätt.
Det är i och för sig helt vettigt att regeringen äntligen insåg att den måste ge sig. Kan man hoppas på en beredning av de förslag som ännu är öppna, som beaktar att landets politiska ledning kan vara en annan innan alltför länge? – MG

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

ÖSP kräver lagstiftning för att
stärka producenternas ställning

ÖSP kräver att statsmakten genom lagstiftning stärker producenternas ställning i livsmedelskedjan.
Producentpriset på inhemska grönsaker är idag långt under lönsamhetsnivån och många odlare befinner sig i en djup ekonomisk kris, påpekar ÖSP. För att kunna bevara den finländska växthusproduktionen måste alla aktörer ta sitt ansvar.
ÖSP påminner om att handeln sänkte konsumentpriserna I början av året på ett flertal grönsaker som en följd av sin billighetskampanj.
– Man bedyrade att sänkningen skulle täckas genom att handeln minskar på sina egna marginaler och producenterna skulle inte drabbas. Nu tyder dock allt på att producenterna är den länk i livsmedelskedjan som får stå för notan direkt, när det förekommer obalans på marknaden.
ÖSP förespråkar rättvis handel med inhemska och högkvalitativa livsmedel, heter det i ÖSP:s ställnngstagande.
– Det här betyder att alla parter i kedjan, också producenten, ska ha möjlighet till lönsam verksamhet. Handeln har ett centralt ansvar för att rättvis handel ska fungera. Om handeln inte är villig att ta ansvar för det, behöver vi lagstiftningsåtgärder för att trygga den inhemska livsmedelsförsörjningen, säger ÖSP.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Komissionen kan tvingas strama åt jordbruksbudgeten

Brexit har satt fart på diskussionerna om EU:s framtida finanser. Enligt budgetkommissionär Günther Oettinger kan det bli aktuellt att strama åt jordbrukets finansiering i nästa långtidsbudget efter 2021.
Oettinger presenterade senaste vecka ett diskussionsunderlag som avser att öppna debatten om EU:s framtida finansiering efter Brexit. Underskottet i nästa långtidsbudget kan stiga till tio eller elva miljarder euro och luckan måste stoppas på något sätt.
Budgeten naggas i kanterna från två håll. EU förlorar en stark nettobetalare då Storbritannien försvinner. Dessutom har tiderna förändrats. Migration, säkerhet, klimat och försvar kostar mer än tidigare.
Enligt kommissionens utgångspunkter behöver jordbruket inte befara några massiva nedskärningar. Oettinger betonar att jordbrukspolitiken är bra och behövs. CAP tryggar livsmedelsförsörjningen och genererar arbetsplatser på landsbygden.
Å andra sidan måste man betrakta situationen sakligt. Då Storbritannien lämnar EU uppstår ett kännbart hål i finansieringen. Det är inte realistiskt att täppa till hålet genom att kräva mer ännu mer pengar av EU:s nettobetalande länder.
En del av det finansiella läckaget måste tätas genom inbesparingar inom EU:s jordbrukspolitik, struktur- och sammanhållningsfonderna, det europeiska trafiknätet och forskningen, anser Oettinger.

Fem scenarier
Om EU ska ha möjlighet att ta itu med nya utmaningar måste pengarna räcka. Alternativen är att använda mindre pengar mindre eller söka nya inkomster. Hur man än gör måste EU:s budget bjuda på ett mervärde för att upplevas positivt av befolkningen.
EU-kommissionären för regionalpolitik Corinna Cretu anser att CAP levererar ett viktigt mervärde då jordbrukarna producerar miljötjänster. Därför borde direktstöden till jordbruket inte kapas.
Om EU måste skära i jordbruksbudgeten borde medlemsländerna i stället träda till och finansiera en del av direktstöden nationellt. EU-budgeten måste bli enklare och mer flexibel, säger Corinna Cretu.
Oettingers diskussionsunderlag om budgeten åtföljs av fem scenarier för EU. Unionen kan fortsätta som tidigare, minska verksamheten, öka ländernas samarbete, effektivera arbetet eller intensifiera samarbetet mellan politikområdena.
Vart och ett av scenarierna medför vitt olika konsekvenser och förutsättningar. Det gäller att avväga hur mycket varje åtgärd får kosta och varifrån pengarna ska tas. Alternativen varierar från att minska utgifterna eller öka inkomsterna.
Oettinger vill lägga fram ett förslag till långtidsbudget i juni 2018. Han medger att tidpunkten kan anses vara sen med tanke på det förestående Europavalet 2019. Problemet är att det ännu är för tidigt att uppskatta finansieringsbehovet efter Brexit.
För att stimulera debatten om budgetproblematiken kommer flera offentliga EU-evenemang att arrangeras de kommande månaderna. Bland annat ska kommissionen ta upp förslag till en resultatinriktad budget på en konferens i september.

Producenterna avvisar nedskärningar
Oettingers förslag att skära i jordbruksbudgeten har redan framkallat kritik och protester från producentorganisationerna. Copa-Cogeca avvisar budgetkommissionärens försök att stryka i EU:s jordbruksbudget.
I ett uttalande understryker generalsekreterare Pekka Pesonen att jordbruket producerar trygga, näringsrika och högvärdiga livsmedel. Detta måste premieras och finansieras på ett rimligt sätt.
Copa-Cogeca betonar att EU:s politikområden och framför allt budgetpolitiken måste förenklas med avseende på tillämpning, förvaltning och kontroller. Den gemensamma jordbrukspolitiken tål däremot inga nedskärningar av budgetmedel.
Pesonen framhåller att jordbrukarnas inkomster har sjunkit med en femtedel de senaste fyra åren. Inkomsten motsvarar endast 40 procent av medelinkomsten inom andra ekonomiska sektorer. Det är ohållbart.
Copa-Cogeca understryker att CAP också i fortsättningen måste bygga på gemensamma regler. Detta är särskilt viktigt inom den första pelaren. Kommissionens förslag till en nationell tilläggsfinansiering är oacceptabel, sammanfattar producenterna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s ekoregler antogs efter tre år av dispyter

Efter långa och krångliga förhandlingar enades EU-kommissionen, parlamentet och medlemsländerna senaste vecka om nya regler för ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter. För Finland blev resultatet en besvikelse.
De nordiska länderna Finland, Sverige och Danmark försökte länge stoppa det kontroversiella förslaget om avgränsade bäddar i ekologiska växthus. De stora EU-länderna höll däremot fast vid kravet på markbunden odling.
Slutkompromissen blev ett tidsbundet undantag för avgränsade bäddar. Ekologiska växthusodlare i Finland, Danmark och Sverige som har etablerat sig före den 28 juni 2017, får fortsätta att producera utan förändringar fram till 2030.
Under tiden ska kommissionen utreda om odlingen i avgränsade bäddar är kompatibel med ekologiska principer. På basen av analyserna kan lagarna möjligen ändras. Kommissionen ska återkomma med en rapport om saken före 2025.

Prestigefråga för rapportören
EU-parlamentets rapportör, tysken Martin Häusling (grön) lät under den påföljande presskonferensen klart och tydligt förstå att markbunden odling är en principfråga för honom.
Enligt Häusling är det inte möjligt att kompromissa om markbunden odling i ekologiska växthus. Häusling uppgav att han är mycket stolt över att denna grundläggande princip nu förankras i ekoförordningen.
Finland, Danmark och en rad mindre medlemsländer röstade mot förslaget, medan Sverige anslöt sig till de stora länderna. Enligt Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tar kompromissen hänsyn till flera frågor som är viktiga för Sverige.
Sverige var med och förhandlade in i det sista. Detta bidrog till långa övergångsregler för användning av icke-ekologiskt utsäde och avelsdjur samt växthus med avgränsade bäddar, motiverade Bucht sin position i efterhand.
Hade Sverige inte varit med och förhandlat in i det sista, hade ett totalförbud med omedelbar verkan kunnat bli ett faktum. En ny ekoförordning är viktig för produktionen och marknaden, menade Bucht.
Finlands jord- och skogsbruksminister Jari Leppä betecknade däremot kompromissen som en besvikelse. Enligt Leppä måste Finland avvisa förslaget, eftersom det går emot målsättningarna för den finländska odlingen.
Enligt Leppä måste man nu utreda nya tekniska lösningar som uppfyller kommissionens krav för växthusodling i nordliga förhållanden. Han anser att bestämmelsen om riskbaserade kontroller var den enda riktiga förbättringen i ekoförordningen.
Den riskbaserade kontrollstrategin ska förlänga kontrollintervallen upp till 24 månader. Särskilda kontroller av ekologiskt jordbruk kommer att kompletteras med offentliga kontroller i alla led i livsmedelskedjan.

Undantag för ekologiskt utsäde
En databas ska läggas upp för att underlätta försörjningen med ekologiskt utsäde. Enligt Martin Häusling visar detta att kommissionen tar ekologiskt utsäde på allvar. Övergångsregler tillåter ändå konventionellt utsäde fram till 2035.
Strategin för bekämpningsmedel blir mer enhetlig. I den nya förordningen harmoniseras förebyggande åtgärder. De varierande förhållandena i medlemsländerna beaktas i bestämmelserna om otillåtna ämnen i produkterna.
Detta innebär att länder som redan har nationella bestämmelser om gränsvärden för otillåtna ämnen kommer att få behålla sina regler. År 2025 ska kommissionen göra en ny bedömning.
Importerade ekoprodukter måste till sin kvalitet uppfylla EU-standarden. Kontrollmyndigheter i tredjeländer ska se till att produkter för den europeiska marknaden testas på ett sätt som motsvarar EU-nivån.
Småbrukare får stöd genom ett nytt system för gruppcertifiering. Detta ska göra det lättare för småbrukare att börja med ekologiskt jordbruk. Enligt kommissionen ska systemet sänka kostnaderna för inspektioner och certifiering.
Ekoförordningen ska ännu formellt godkännas av parlamentet och rådet. Det nya regelverket träder i kraft 2020.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nya ekoförordningen en besvikelse

Senaste veckas förhandlingsresultat mellan parlamentets, rådets och kommissionens förhandlare gällande EU:s nya ekoförordning är en besvikelse för de finländska ekologiska växthusodlarna. Trots att ekoväxthusareal godkänd per 28.6.2017 får odlas fram till 2030, så kommer ändå den nya förordningen att innebära radikala förändringar för den ekologiska växthusproduktionen i Finland.
Kaijus Ahlberg
Kaijus Ahlberg är ekologisk växthusodlare i Sibbo och berörs i allra högsta grad av den nya ekoförordningen. Ahlberg sitter i SLC:s trädgårdsutskott och har hörts som sakkunnig i beredningsprocessen i Bryssel för den nya förordningen. Ahlberg är ändå besviken över det förhandlingsresultat som nu blir den nya förordningen.

En odlare vars företagsverksamhet berörs av den nya ekoförordningen är Kaijus Ahlberg vid Puutarhatoimisto Ahlberg Oy i Sibbo. Den anrika handelsträdgården grundades 1922 i Helsingfors, flyttade till Sibbo 1967 och övergick till ekologisk produktion 2000.
Kaijus är tillsammans med frun Minna Tengvall trädgårdsföretagare i tredje generation och har ansvarat för driften sedan 1992. Åkerarealen är 2,4 hektar och växthusarealen 2.300 kvadratmeter.
Ahlbergs befintliga växthus får fortsätta odlas enligt den gamla förordningen fram till 2030, men sedan måste också de uppfylla den nya förordningens villkor. Nya växthus måste uppfylla villkoren redan nu.
- Visst blev ju det här förhandlingsresultatet en besvikelse. Jag har hörts i Bryssel och deltagit i den här beredningen ända sedan den satte i gång för flera år sedan. De nordiska ländernas klimatförhållanden beaktades helt enkelt inte. De sydligare EU-länderna med Spanien i spetsen fick med ett krav på markkontakt. Jag skulle inte ha några problem med att driva växthusodling med markkontakt om vi låg 1.000 kilometer längre söderut, säger Ahlberg.

Markkontakt och rötter
Förordningens krav på markkontakt innebär att växternas rötter fritt ska få söka sig ner i marken. I Norden har man också i ekologiska växthus hittills odlat med avgränsande odlingsbäddar, rännor, odlingsbord eller i krukor.
Förordningen beaktar inte klimatförhållandena utanför växthuset eller vilken marktemperaturen är.
- På en meters djup ligger marktemperaturen på cirka 14 grader under sommaren och det är väldigt svalt. I synnerhet vissa örtväxter som till exempel basilika kräver hög marktemperatur, säger Ahlberg.
Om man odlat i en odlingsbädd av jord har man ändå ofta haft någon slags väv eller fiberduk under. För att få upp temperaturen, men också för att jorden i allmänhet är lättare att kontrollera och för att förhindra att sjukdomar tar sig in i odlingen på det sättet.
- Här hos oss tror jag att vi på grund av de nya villkoren får mest utmaningar med våra skott och baby leaf-produkter.

Klar konkurrensfördel för sydligare länder
När det kommer till vilken odlingsform som helst så har nordiska odlare redan på grund av klimatförhållandena ett tuffare utgångsläge än sina kollegor i Central- och Sydeuropa. Den nya ekoförordningens villkor accentuerar det här ytterligare.
- Det här innebär att sydligare EU-länder får en klar konkurrensfördel. Det värsta med det här är om det innebär att ekologiska produkter i framtiden enbart importeras till Finland.
Ahlberg har under de senaste åren märkt av en ökande efterfrågan på ekologiska produkter, i Finland och i huvudstadsregionen. Också hos storkök och restauranger.
- Att vi i det här marknadsläget får besvärligare och hårdare krav på vår odling är beklagligt. Jag vet också att det bland österbottniska växthusodlare funnits intresse för att gå över till ekologiskt. Men vi får se hur det går med det nu, säger han.

Forskning behövs omedelbart
Kaijus Ahlberg är ändå på det klara med vad som nu behövs; forskning och försöksodling.
- Vi kan inte låta den ekologiska växthusodlingens saga vara all, inte när det finns en efterfrågan på produkterna. Nu gäller att raskt sätta i gång forskning och försöksodling för att ta fram odlingsmetoder och -teknik som faller inom de ramar som den nya ekoförordningen stipulerar.
Förutom kravet på markkontakt inom växthusodling ska också förordningen också omfatta andra villkor för ekologisk odling, till exempel gällande utsäde, plantor och annat förökningsmaterial. Detaljerna kring det här är och många andra saker är ändå fortfarande oklara.
I Finland finns det i nuläget cirka 8 hektar ekologisk växthusodling och hur den arealen utvecklas fram över vet man inte. Under arbetet med förordningen, som pågått i många år, har ändå ovissheten varit ännu större och investeringarna inom ekologisk växthusodling har stått stilla helt och hållet.
- I bästa fall kan branschaktörerna nu börja tänka framåt, planera och investera, avslutar Kaijus Ahlberg.

TEXT & FOTO
Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ta väl hand om matjorden är det enda klimatsmarta

Man kan återuppleva de pinsammaste ögonblicken på skolbänken då den australiska forskaren Christine Jones föreläser.
- Vad är växtens rötter bra för, undrar hon och ser ut över ett rum fullt av odlare, forskare, tjänstemän och journalister. Och väntar.
Men rätt svar kommer ingen på.
Forskaren och miljöaktivisten Jones föreläsning på "Carbon Day Finland" på Koskis gård häromdagen var en påminnelse om vad biologilektionerna i skolan skulle vara bra för. De kunde verkligen förklara en del viktiga fakta kring lantbruk.
Som vad växter gör med sina rötter. Christine Jones är beredd att förklara.

Christine Jones
Så skall det se ut. Christine Jones hittar en ordentlig rottorva på Koskis gårds marker.

Rötterna leder ner energi (från fotosyntesen) i form av sockerarter till underjordiska svamptrådar (mykorrhiza) som lever i symbios med växterna. Mykorrhizan som växer rakt in i rötterna ger i utbyte vatten och en hel drös med mineraler som växterna inte annars på egen hand kan lösa ut ur jorden, bland dem fosfor och kväve.
Rötterna omformar tillsammans med svamparna och mikroberna död mineraljord till matjord. Rötterna växer djupt och mykorrhizan ännu djupare och luckrar upp jorden.

Världens största lager av solenergi
Konkret synlig blir processen då man gräver upp en växt. Det har bildats en stor rotklump med grynig mull mellan och omkring rötterna.
Det är också världens största lager av solenergi. Jones talar om rotklumpen som en fabrik eller en hotspot i marken. Fotosyntesen och lagringen av energi i marken är grundvalen för livet på jorden.
Sådan markberedning har växterna ägnat sig åt i miljoner år, med framgång. Men så kommer människan och vill skynda på processen, "fixa bristerna" i marken med att ge växten mera näring, i löslig form.
Då behöver växten inte mera mykorrhizan.
- Inom några minuter från det att man serverat konstgödsel stänger växten av knutpunkterna där näringsutbytet med mykorrhizan sker, säger Christine Jones.
Svamptrådarna förtvinar, och med dem mycket av livet i marken. Effekten syns på rötter som frilagts ur marken. Rötter med mykorrhiza samlar jord omkring sig i tjocka lager men från rötter utan mykorrhiza faller jorden av.

Kolla kolet
På ytan kan allt se ut som förr - växterna är gröna och ger skörd som förr. Men det gör en stor skillnad för klimatförändringen och behovet att binda kol i marken. Odlingsmark kan binda kol i humusen och bromsa klimatuppvärmningen, men bara om det kommer ner tillräckligt mycket med liv under markytan.
Humus innehåller 60 procent kol. Humus är något man förknippar med skogs- och kärrmarker men det räcker inte att det bildas där, säger Christine Jones.
- Vi kan inte hoppas på att skogen räcker som kolsänka. Vi måste också göra själva åkerodlingen till en del av lösningen, inte bara problemet.
Åkerodlingen har bidragit till att matjorden globalt har förlorat mellan 30 och 75 procent av sitt kolinnehåll, säger Jones.
- Det betyder att markens fruktbarhet och odlingens lönsamhet minskat, säger hon och motsäger uppfattningen att konstgödsel behövs för att åstadkomma tillräckligt stora skördar.

Carbon Day-seminariet ordnades av en lös gruppering ekointresserade odlare blev en intensiv plädering för eko-odling eller i alla fall något ditåt.
- Det gäller att hitta lösningar och metoder som fungerar både för eko-odlare och för konventionella, sa miljöminister Kimmo Tiilikainen i en kommentar. Han är själv eko-odlare sedan unga år.
Johan Åberg som sedan årets början igen är direktör vid MTK efter en tid vid rodret för SLC var mera skeptisk.
- Jag är inte ännu beredd att överge alla konstgödsel och kemi, sa han.
Men han medgav också att förändringens vindar blåser, och de kommer säkert att märkas då EU-kommissionen på fredagen presenterar resultaten av sina sonderingar kring jordbrukspolitikens nästa period.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tusentals odlare vallfärdade till Västankvarn

Fältdagen i Västankvarn samlade för sjätte gången jordbrukare och odlingsintresserade från hela södra Finland och även från Österbotten i går i Ingå. Evenemanget har vuxit sig stort med ProAgria i södra Finland, Nylands svenska lantbrukssällskap och Västankvarn gård som arrangörer.
Temat i år var lönsamhet i växtodlingen, vilket torde intressera jordbrukarna längs den växtdominerade sydkusten, där många kämpar med lönsamheten just nu. Det finns försiktiga tecken på att gårdarnas köpkraft har blivit aningen bättre, men det kan bero på att tidigare försenade stödpengar så småningom kommit in på jordbrukarnas konton.
I det fullsatta Greppa Marknaden-tältet föreläste chefen för Svenska Lantmännens spannmålsenhet Mikael Jeppsson om spannmålsmarknaden runt Östersjön.

Evenemang för professionella
NSL:s verkställande direktör Henrik Lassas är glad över att evenemanget har en bredd där man lyckas kombinera sakkunskap, föreläsningar och maskindemonstrationer med umgänge och trivsel.
Det här är ett evenemang som riktar sig uttryckligen till professionella odlare. Ingen säljer lakrits här, skrattar Henrik Lassas.
Att döma av utställningsbåsen hade gratiskaramellerna ändå stor åtgång.
Försöksrutorna som sköts av NSL är fortfarande en viktig del av fältdagen. Lassas beklagar att växtsäsongen är så sen att spannmålen ännu inte gått i ax. Det är lite svårare att jämföra sorterna, men vädret kan man ju inget göra åt.
Han får medhåll av Västankvarn gårds vd Mikael Jern som är med om de praktiska arrangemangen. Fältdagen ordnas på gårdens område.
- Jag hade 85 samtal till telefonen igår, skrattar Jern som drar en lättnadens suck när allt ser ut att fungera som det ska.

Skördenivåerna stampar på stället
En favorit i repris är gropen där man i tvärsnitt kan se markstrukturen i matjorden och djupare ner i alven. Nere i gropen står professor Laura Alakukku från Helsingfors universitet och berättar om vikten av god markstruktur.
Många är de besökare som passar på att besöka gropen, men problemet med packningsskador och dålig markstruktur verkar inte åtgärdas i önskvärd takt.
En orsak till att Fältdagen lyfter fram saken är att skördenivåerna i Finland stampar på stället trots nya högavkastande sorter.
- Odlare har i alla fall börjat tänka mer på att utnyttja saneringsväxter och gräsväxter på åkrar som inte ger stora skördar, säger Lassas.
Han uppskattar också att ekoodlingen fått en synligare position och att intresset bland odlarna verkar öka. EkoNu:s försöksverksamhet i Lovisa har rönt landsomfattande intresse och kan också bidra med nya tankesätt för den konventionella odlingen. EkoNu var också representerat på Fältdagen.
Verkställande direktören för ProAgria i södra Finland Ari Toivonen låter förstå att jordbrukarna kanske borde prioritera åkern högre i sina satsningar på gården.
- Investeringarna riktar sig ofta mot något annat på gården, men man borde säkert satsa mer på åkern, som hör till den egentliga produktionspotentialen.

Juhani ville se på försöksrutor
En av dem som besökte SLC:s och LF:s tält var Juhani Törmä från Punkalaidun i Satakunda. Han är bekant med Landsbygdens folk sedan tidigare. I det civila undervisar Juhani Törmä i lantbruksteknologi i Ilmajoki.
- Antalet sökande till skolan har minskat, säger han. Det beror av allt att döma på att det inte går så bra för näringen för tillfället.
När det tidigare var 1,8 sökande per studieplats så är det nu 1,2. Många väljer ett annat yrke och söker sig sedan till jordbruket som vuxna. Det märks att det nog finns intresse för vuxenstudier.
Juhani är inte själv jordbrukare men uppvuxen på en gård som hans bror driver i dag.
- Jag tycker det mest intressanta att se på här är försöksrutorna. Maskiner sysslar jag så mycket med i jobbet till vardags, säger han.

Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Fendt
Victor och Carin Knape förundras över storleken på den 14 ton tunga Fendt 1050 som var en av de många maskiner som visades upp på Fältdagen.
FOTO: Maria Wasström

Henrik Lassas
Henrik Lassas från Nylands svenska lantbrukssällskap säger att Fältdagen på Västankvarn i Ingå bidrar med professionalism och kunnande inom växtodlingsnäringen.
FOTO: Maria Wasström

Mikael Jern
Mikael Jern från Västankvarn gård är glad över att de praktiska arrangemangen för Fältdagen verkar fungera bra.
FOTO: Maria Wasström

Mikael Jeppsson
I det fullsatta Greppa Marknaden-tältet föreläste Mikael Jeppsson från Lantmännen i Sverige om spannmålsmarknaden runt Östersjön.
FOTO: Micke Godtfredsen

Ari Toivonen
Enligt Ari Toivonen borde jordbrukarna kanske prioritera åkern högre i sina satsningar.
FOTO: Micke Godtfredsen

Juhani Törmä
Juhani Törmä kom till fältdagen för att se på försöksytor, men han hälsade också på i SLC:s och LF:s tält.
FOTO: Micke Godtfredsen

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Insekter får nu användas som djurfoder på vissa villkor

Lagstiftningen om användning av insekter som foder är alltjämt under beredning i Finland, men redan nu får insekter användas som foder på vissa villkor.
Vid utfodring av sällskapsdjur och pälsdjur får insekter användas nästan utan begränsningar, men när det gäller livsmedelsproducerande djur finns det restriktioner för användningen av i synnerhet insektsprotein.
I foder till andra livsmedelsproducerande djur än idisslare får man använda levande insekter. Dessutom är det från och med 1.7.2017 tillåtet att använda bearbetat animaliskt protein framställt av sju insektsarter vid utfodring av vattenbruksdjur. Idisslare får inte utfodras med insekter eller insektsprotein.
Uppfödning av insekter och foderframställning av dem är verksamhet inom foderbranschen som kräver registrering. Produktionen av bearbetat animaliskt protein av insekter är verksamhet som lyder under biproduktlagstiftningen och kräver godkännande.
Vid uppfödningen av insekter får man inte använda matavfall, stallgödsel eller annat material som inte duger som foder.

Tillåtna insektsarter
För närvarande kan sju insektsarter odlas till foder för livsmedelsproducerande djur: svart soldatfluga (Hermetia illucens), husfluga (Musca domestica), stor mjölbagge (Tenebrio molitor), mindre mjölmask (Alphitobius diaperinus), hussyrsa (Acheta domesticus), tropisk hussyrsa (Gryllodes sigillatus) och jamaicansk fältsyrsa (Gryllus assimilis).
Som foder till sällskapsdjur och pälsdjur kan man också använda andra insektsarter förutsatt att de inte orsakar sjukdomar, är skyddade eller skadliga invasiva arter. Det föreligger inga hinder för att använda insekter vid utfodring av sällskapsdjur och pälsdjur, men användningen som foder till livsmedelsproducerande djur är begränsad.
Levande insekter får användas som foder till alla djurarter frånsett idisslare. Också det fett som utvunnits från insekter får användas i foder till alla djurslag. Bearbetat animaliskt protein från insekter (PAP, processed animal protein) får användas som foder till sällskapsdjur och pälsdjur och från och med 1.7.2017 till vattenbruksdjur.

Lagstiftningen begränsar användningen
Insekterna omfattas av lagstiftningen om såväl foder, animaliska biprodukter som förebyggandet av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE-sjukdomar såsom galna kosjukan). Lagstiftningen är till en del fortfarande i beredningsskedet, men den befintliga lagstiftningen tillämpas just nu på uppfödning av insekter liksom framställning och användning av foder av insekter.
Lagstiftningen kommer att preciseras under de kommande åren och kraven kan ändras. Foder som framställts av insekter berörs av foderlagstiftningens allmänna krav som hänför sig till verksamhet inom fodersektorn, tillåtna maximala halter skadliga ämnen i foder, förbjudna ämnen, fodertillsatser, märkningar samt import och export.
Foder till insekter och foder framställda av insekter får inte innehålla salmonella. Lagstiftningen om animaliska biprodukter föreskriver om klassificering av insekter och av dem framställda produkter, förbjudna material i foder till insekter, bearbetningsmetoder och krav för godkännande av verksamheten.
I TSE-förordningen bestäms om begränsningar för användning av bearbetat animaliskt protein (PAP) vid utfodring av livsmedelsproducerande djur, särskilda krav för produktion och användning av PAP samt om godkännande och registrering av verksamheten.
Endast foderråvaror av vegetabiliskt ursprung, mjölk- och äggprodukter, hydrolyserat protein och gelatin från icke-idisslare, fiskmjöl och före detta livsmedel som inte innehåller kött eller fisk får användas vid uppfödning av insekter.
Insekter får inte uppföds till foder med användning av exempelvis matavfall, annat avfall eller stallgödsel.
Mer information hittas på adressen: https://www.evira.fi/sv/djur/foder/aktuellt/

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

LF tar sommarpaus!

Redaktionen ger sig nu ut på grönbete under veckorna 28 och 29. LF utkommer nästa gång fredagen den 28 juli.
Alla läsare önskas en riktigt skön sommar!

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet